LÄPP

Eftersom läpparna är en del av munnen och är viktiga för att man skall kunna frambringa språkljud, används ordet ”läpp” (hebr.: safạh; grek.: kheilos) bildligt om tal eller språk (Ord 14:3; 1Kor 14:21), och det används ibland parallellt med ”tunga” (Ps 34:13; Ord 12:19) och ”mun” (Ps 66:14; Ord 18:7). Före språkförbistringen i Babel ”hade hela jorden ett enda språk [ordagr.: ”en enda läpp”] och ett enda ordförråd”. (1Mo 11:1, 6–9; ordet används på samma sätt i Ps 81:5; Jes 19:18.) Gud lovade genom profeten Sefanja att han skulle ”förändra folkens språk till ett rent språk [ordagr.: ”en ren läpp”]”, så att de tillsammans kunde lovprisa Jehova och de rättfärdiga avsikter som han skall förverkliga genom Kristus Jesus. (Sef 3:9; jfr Ord 12:19.)

Det är inte säkert att det som kommer över någons läppar är ett uttryck för vad som finns i hjärtat, eftersom läpparna kan användas till hycklande tal. (Mt 15:8) Läpparna kan emellertid inte dölja någons verkliga hjärtetillstånd för Gud (Heb 4:13), och de kommer förr eller senare att avslöja vad som finns i hjärtat (Ord 26:23–26; Mt 12:34).

När Mose fick uppdraget att tala inför farao försökte han slippa ifrån det och sade att han hade ”oomskurna läppar”, som om läpparna hade förhud och alltså var för långa och för tjocka för att han skulle kunna tala fritt och obehindrat. Han kan ha haft någon form av talfel. (2Mo 6:12, 30) När Jesaja blev kallad av Jehova var han visserligen villig att tjäna honom, men han beklagade sig och sade att han så gott som hade ”bringats till tystnad” eftersom han, en man med orena läppar, hade sett Jehova i en syn och inte var värdig att förmedla hans rena budskap. Jehova lät då rena Jesajas läppar. (Jes 6:5–7; jfr Joh 15:3; Jes 52:11; 2Kor 6:17.)

I Hoseas profetia uppmanades israeliterna att offra sina ”läppars ungtjurar” åt Jehova, dvs. i uppriktighet frambära offer i form av lovprisning. (Hos 14:2) Aposteln Paulus anspelade på denna profetia när han uppmanade sina medtroende att ”frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Heb 13:15)

”Hala läppar” betecknar bedrägligt tal. (Ps 12:2, 3) Sådana läppar och även läppar som talar hårda ord eller lögner kan orsaka stor skada – de kan såra djupt som ett svärd eller vara giftiga som en orm. (Ps 59:7; 140:3; Rom 3:13) Den som ”vitt öppnar sina läppar” talar obetänksamt eller oklokt. (Ord 13:3) Detta kan störta honom i fördärvet, eftersom Gud håller alla ansvariga för vad de säger. (5Mo 23:23; 4Mo 30:6–8; Ord 12:13; jfr Job 2:10; Mt 12:36, 37.)