Vem kan få vara Guds vän?
DU KAN få vara Guds vän. För omkring 4.000 år sedan satte mannen Abraham tro till Jehova Gud. Detta tillräknades honom såsom rättfärdighet, och denne patriark kom att kallas ”Jehovas vän”. (Jakob 2:23) Om du har tro på Jehova, kan du således också få vara Guds vän.
Vänner blir sannolikt inbjudna till en måltid som gäster. I den välkända 23:e psalmen framställs faktiskt Gud som en älskvärd värd. Det heter där: ”Du [Jehova] ordnar inför mig ett bord mitt för dem som visar fientlighet mot mig. ... Min bägare är välfylld.” — Psalm 23:5, NW.
Vid ett annat tillfälle frågade samme psalmist, nämligen kung David i det forntida Israel: ”O Jehova, vem kommer att vara gäst i ditt tält? Vem kommer att bo på ditt heliga berg?” (Psalm 15:1, NW) I symbolisk bemärkelse innebär detta att få tillträde till Jehova i godtagbar bön och tillbedjan. Vilket vördnadsbjudande privilegium! Hur kan då ofullkomliga människor uppfylla kraven för att få bli Guds vänner och gäster?
Psalm 15 besvarar den frågan. Den nämner tio speciella krav på dem som önskar få vara Guds vänner och gäster. Låt oss begrunda vart och ett av dessa krav och börja med vers 2 (NW).
”Den som vandrar oklanderligt och utövar rättfärdighet”
Abrahams avkomlingar blomstrade storligen, därför att Abraham var moraliskt oklanderlig, när han vandrade inför Jehova. (1 Moseboken 17:1, 2, NW) Att ”vandra” betyder ibland att följa en viss kurs i livet. (Psalm 1:1; 3 Johannes, vers 3, 4) För Guds vänner och gäster räcker det inte med att bara tillhöra en religion, beundra dess utsmyckade byggnader eller ta del i formella ceremonier. Inte alla som säger ”Herre, Herre” eller bekänner att de känner Gud kommer att få åtnjuta hans rikes välsignelser. (Matteus 7:21—23; Titus 1:16) Jehovas vänner vandrar ”oklanderligt” i hans ögon och ”utövar rättfärdighet” enligt hans normer. — Mika 6:8.
Detta utesluter varje form av oärlighet, sexuell omoraliskhet och korruption. Gud själv talar om varför, när han säger: ”Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.” (1 Petrus 1:16) Håller din religion sig till Guds höga normer och rentav utesluter dem som vägrar att rätta sig efter hans krav? Kräver du ett rättfärdigt uppförande av dig själv och din familj? I så fall kommer du att uppfylla nästa krav på Guds vänner och gäster.
”Och talar sanningen i sitt hjärta”
Om vi önskar Guds vänskap, kan vi inte ljuga eller med ett dubbelt hjärta tillgripa halt eller inställsamt tal. (Psalm 12:3) Vi måste tala sanningen i vårt hjärta och inte bara ha den på våra läppar. Ja, vi måste vara ärliga i vårt inre och måste ge bevis på ”oskrymtad tro”. (1 Timoteus 1:5) Somliga människor ljuger eller talar halvsanningar för att rädda ansiktet. Andra fuskar på proven i skolan eller deklarerar falskt. Sådana handlingar avslöjar brist på kärlek till det som är sant. Men sanningsenlighet och redbara handlingar kommer från själva hjärtat hos Guds vänner. (Matteus 15:18—20) De är inte oärliga eller bedrägliga. — Ordspråksboken 3:32; 6:16—19.
Aposteln Paulus skrev: ”Ljug inte för varandra. Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten.” (Kolosserna 3:9, 10) Ja, de som verkligen talar sanningen i sitt hjärta tar på sig ”den nya personligheten”. Är du fullständigt ärlig mot dig själv och andra och talar sanningen i ditt hjärta? I så fall bör det påverka det du säger om andra.
”Han har inte baktalat med sin tunga”
För att uppfylla detta krav på Guds gäster får vi aldrig tala illvilligt om andra. (Psalm 15:3, NW) Det hebreiska verb som har översatts med ”baktalat” är härlett från ordet för ”fot” och betyder ”att traska” och således ”att gå omkring”. Israeliterna blev befallda: ”Du skall inte gå omkring bland ditt folk för att baktala. Du skall inte stå upp mot din medmänniskas blod. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 19:16, NW; 1 Timoteus 5:13) Vi kan inte vara Guds vänner, om vi baktalar någon och berövar honom hans goda namn och rykte.
David förklarade: ”Den som baktalar sin kamrat i hemlighet, honom tystar jag.” (Psalm 101:5, NW) Vi kan också tysta baktalare, om vi vägrar att lyssna till dem. Och det är en god regel att inte bakom ryggen på en person säga något som vi inte skulle vilja säga honom i ansiktet. Det är bra om vi har vår tunga under sådan kontroll. Men hur viktigt är det inte att vi också kontrollerar våra handlingar!
”Mot sin kamrat har han inte gjort något ont”
Det är här värt att lägga märke till följande ord av Jesus: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) För att få åtnjuta Guds ynnest måste vi avhålla oss från att göra det som är ont. Psalmisten sade: ”O ni som älskar Jehova, hata vad ont är. Han bevarar sina lojalas själar; ur de ondskefullas hand befriar han dem.” (Psalm 97:10, NW) Om vi önskar Guds vänskap och hjälp, måste vi således acceptera hans normer.
Att sky det som är ont innebär att inte handla orätt mot någon i affärer eller på något annat sätt. Varken i ord eller i handling får vi göra något för att skada vår kamrat, utan vi bör göra gott mot honom. Detta kan beröra varje sida av vårt liv. När vi kör bil kan vi till exempel artigt släppa fram fotgängare. Vi kan hjälpa de äldre, uppmuntra de modfällda och trösta de sörjande. I detta avseende är Jehova det förnämsta föredömet. Som Jesus sade låter Gud ”sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matteus 5:43—48) Det som psalmisten därefter nämner är besläktat med att göra gott mot andra.
”Och ingen smädelse har han tagit upp mot sin förtrogne umgängesvän”
Vi begår alla misstag, och hur tacksamma är vi inte när våra vänner väljer att överse med dessa mindre felsteg! Vi skulle bli ledsna om en förtrogen vän avslöjade våra mindre, men generande, svagheter för andra. Somliga människor gör detta för att avleda uppmärksamheten från sina egna fel och brister eller för att få sig själva att framstå som bättre än andra. Men sådana handlingar anstår inte dem som önskar få vara Guds vänner.
”Den som skyler överträdelse söker kärlek, och den som håller i med att tala om en sak skiljer dem åt som är förtrogna med varandra”, heter det i Ordspråksboken 17:9 (NW). Vi bör naturligtvis inte försöka dölja allvarlig synd. (3 Moseboken 5:1; Ordspråksboken 28:13) Men om vi önskar vara Guds vänner, kommer vi inte att ta upp eller godta smädande historier om rättrådiga umgängesvänner som sanning. (1 Timoteus 5:19) Jehovas vänner talar väl om Guds tjänare i stället för att sprida historier om dem och därigenom öka på det de redan har att bära av onda smädelser från ogudaktiga människor. Guds vänner och gäster vaktar också över sitt umgänge, för David tillägger i vers 4 (NW):
”I hans ögon är den föraktlige sannerligen förkastad”
Eftersom de söker själviska fördelar umgås somliga människor med rika eller framträdande personer, även om dessa är moraliskt fördärvade. (Jämför Judas, vers 16.) Men vi kan inte vara Jehovas vänner, om vi umgås med de ondskefulla. Vi bör hata det onda så mycket att vi inte önskar ha sällskap med dem som utövar det. (Romarna 12:9) Israels kung Joram var så ond att profeten Elisa sade till honom: ”Så sant härars Jehova lever, inför vilken jag i sanning står, hade det inte varit för att det är Josafats, Judas kungs, ansikte som jag tar hänsyn till, skulle jag inte titta åt dig eller se till dig.” (2 Kungaboken 3:14, NW) För att få vara Guds vänner måste vi lyssna till följande varning av Paulus: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Korintierna 15:33.
Om vi sätter värde på Jehovas vänskap, kommer vi därför att vägra att umgås med syndare. Vi kommer inte att ha mer än nödvändigt med dem att göra. Vi kommer att välja våra vänner på grund av deras goda förhållande till Gud och inte på grund av deras ställning i världen. Vi kommer att välja våra vänner förståndigt, om vi har vördnadsfull fruktan för Gud. Lägg i detta hänseende märke till det sjunde kravet, som de måste uppfylla som skall få vara Jehovas gäster.
”Men dem som fruktar Jehova ärar han”
För att få vara Guds vänner och gäster måste vi frukta honom. Ordspråksboken 1:7 (NW) lyder: ”Fruktan för Jehova är början till kunskap.” Vad är ”fruktan för Jehova”? Det är vördnadsfull och djup respekt för Gud och en hälsosam skräck för att misshaga honom. Detta leder till sann kunskap, livsfrälsande disciplin och himmelsk vishet, som är en säker vägledning.
De som fruktar Jehova håller fast vid hans rättfärdiga normer, även om detta medför hån och löje. Många hånskrattar till exempel, när de som fruktar Gud arbetar flitigt, är ärliga i sitt arbete eller försöker hjälpa andra andligen. Men hur betraktar då en gudaktig person sådana rättrådiga personer? Han ärar dem som fruktar Jehova och högaktar dem, även om detta innebär att han får utstå smälek tillsammans med dem. Har du sådan respekt för dem som fruktar Gud? Psalmisten nämner nu ännu ett krav för att få Guds ynnest, när han tillägger:
”Han har svurit sig till vad ont är, och ändå ändrar han det inte”
Principen här är att uppfylla våra löften precis som Gud gör. (1 Kungaboken 8:56; 2 Korintierna 1:20) Även om vi senare upptäcker att det är mycket svårt att göra det vi har lovat, så bör vi inte ändra oss och bryta vårt löfte. Här lyder den grekiska Septuagintaöversättningen, den syriska Peshitta och den latinska Vulgataöversättningen: ”svurit till sin nästa”. Om vi svär på att göra något eller gör ett rätt löfte, så bör vi infria det. (Predikaren 5:3) Om vi får reda på att något som vi har lovat inte är enligt bibeln, bör vi naturligtvis inte göra det.
Josua bröt inte sitt förbund med gibeoniterna, trots att han senare fick reda på att de hade lurat honom till att ingå det. (Josua 9:16—19) Vi bör således vara män, kvinnor och ungdomar som håller vårt ord. Låt oss inte lova andra saker och ting och sedan lämna dem i sticket, om vi får tillfälle att göra något som vi tycker mera om. Jesus sade: ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej.” (Matteus 5:37) De som är överlämnade åt Jehova bör framför allt vara fast beslutna att infria sitt löfte att tjäna honom för evigt som hans vittnen. Förutom att vi håller våra löften bör vi vara omtänksamma i ekonomiska frågor, som David visar i vers 5 (NW) i Psalm 15.
”Sina pengar har han inte gett ut mot ränta”
Pengar som lånas ut i affärssyfte kan med rätta betalas tillbaka med ränta. Men här menar David att ge ut pengar till den nödlidande. Den mosaiska lagen sade uttryckligen: ”Om du skulle låna pengar åt mitt folk, åt den betryckte vid din sida, skall du inte bli som en ockrare mot honom. Ni skall inte pålägga honom någon ränta.” (2 Moseboken 22:25, NW; 3 Moseboken 25:35, 36) När Nehemja fann att de fattiga fick lida som offer för ockrare, satte han stopp för sådant ocker. — Nehemja 5:1—13.
För ordet ”ränta” använde David här ett hebreiskt ord, som härletts från ett ord som betyder ”bita”. Detta antyder att den girige ockraren uppslukade de fattiga och det lilla de hade. Det är tydligt att det är mycket bättre att hjälpa den utarmade utan att vänta sig något i gengäld. Jesus slog fast detta genom att säga: ”När du låter duka till middag eller kvällsmåltid, ... bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda, så kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med. Det skall nämligen återbetalas dig i de rättfärdigas uppståndelse.” (Lukas 14:12—14) En person som önskar få vara Guds vän och gäst skulle aldrig otillbörligt dra växlar på sin nästas fattigdom, utan handla i överensstämmelse med det som psalmisten nämner i fortsättningen.
”Och mutor mot den oskyldige har han inte tagit”
En muta har ett korrumperande inflytande. Israeliterna hade fått befallningen: ”Du skall inte ... ta mutor, för mutorna förblindar visas ögon och förvrider rättfärdigas ord.” (5 Moseboken 16:19, NW) Det är särskilt ont att ta en muta för att göra skada mot en ”oskyldig”, kanske genom att förvränga ett vittnesmål. Hur usel var inte Judas Iskariot, när han tog emot en muta för att förråda den oskyldige Jesus! — Matteus 26:14—16.
Vi kanske betraktar oss själva som oklanderliga i detta avseende. Men har vi någon gång frestats till att köpa oss ur en pinsam situation? Profeten Samuel tog aldrig emot pengar för att tiga, dvs. mutor. (1 Samuelsboken 12:3, 4, NW) Vi måste alla uppföra oss så, om vi skall kunna vara Guds vänner och gäster.
”Den som gör dessa ting kommer aldrig att bringas att vackla”
Efter sin tiofaldiga beskrivning av en rättrådig person slutar Psalm 15 med dessa ord. Dessa ord kan gott få oss att analysera vår religion. Om den är den sanna tron, bör den lära oss att 1) vandra oklanderligt och utöva rättfärdighet, 2) tala sanningen till och med i hjärtat, 3) undvika att baktala andra och 4) avhålla oss från att göra något ont. Den religion som är godtagbar för Gud kommer att 5) avhålla oss från att ta upp någon smädelse mot rättrådiga umgängesvänner och kommer att 6) få oss att undvika att umgås med föraktliga personer. Den sanna tron kommer också att få oss att 7) ära dem som fruktar Jehova, 8) utföra det vi har lovat, om detta är rätt, 9) ge till de utarmade utan att ta ränta och 10) aldrig ta emot en muta mot en oskyldig person.
David säger inte att någon som läser, hör, talar eller ens tror på dessa ting aldrig kommer ”att bringas att vackla”, utan det kommer i stället att bli den persons erfarenhet ”som gör dessa ting”. Tro utan gärningar till att stödja den är död och leder inte till Guds godkännande. (Jakob 2:26) De som gör de goda ting som nämns i Psalm 15 kommer inte att vackla, eftersom Jehova kommer att beskydda och uppehålla dem. — Psalm 55:23.
Ren tillbedjan innefattar naturligtvis mer än de tio punkter som omnämns i Psalm 15. Jesu efterföljare fick senare lära sig andra ting om att tillbe Gud ”med ande och sanning”. (Johannes 4:23, 24) Det kan du också få göra, eftersom det nu finns människor som gör detta. Att du regelbundet kommer tillsammans med Jehovas vittnen och studerar bibeln kommer att bygga upp ett hopp om att få leva i ett jordiskt paradis, där du kan få vara Guds gäst och vän för evigt.