Jerusalem — Är det upphöjt över din främsta orsak till glädje?
”Må min tunga klibba vid min gom, ... om jag inte skulle upphöja Jerusalem över min främsta orsak till glädje.” — PSALM 137:6.
1. Vilken inställning hade många judiska landsflyktiga till Guds utvalda stad?
DET hade gått närmare sjuttio år sedan de första judarna år 537 f.v.t. hade återvänt till Jerusalem från att ha varit i landsflykt. Guds tempel hade återuppbyggts, men staden låg fortfarande i ruiner. Under tiden hade en ny generation vuxit upp i landsflykt, och många av dessa kände det säkert som psalmisten som sjöng: ”Om jag skulle glömma dig, o Jerusalem, så må min högra hand vara glömsk.” (Psalm 137:5) Några gjorde mer än att bara komma ihåg Jerusalem. De visade i handling att Jerusalem hade upphöjts över deras ”främsta orsak till glädje”. — Psalm 137:6.
2. Vem var Esra, och hur blev han välsignad?
2 Tänk till exempel på prästen Esra. Han hade redan innan han återvände till sitt hemland och till Jerusalem nitiskt verkat för den rena tillbedjans intressen där. (Esra 7:6, 10) Esra blev rikligen välsignad för detta. Jehova Gud påverkade hjärtat hos den persiske kungen, så att han gav Esra i uppdrag att leda en andra grupp av återvändande landsflyktiga till Jerusalem. Kungen gav dem också ett stort bidrag i form av guld och silver till att ”försköna Jehovas hus”. — Esra 7:21–27.
3. Hur visade Nehemja att Jerusalem var hans främsta orsak till glädje?
3 Omkring 12 år senare gjorde en annan jude, Nehemja, något av avgörande betydelse. Han hade en prestigefylld ställning som munskänk åt kung Artaxerxes i borgen Susa i Persien. Det var emellertid inte detta som var Nehemjas ”främsta orsak till glädje”, utan han längtade i stället efter att få komma till Jerusalem och återuppbygga det. I flera månader bad Nehemja till Jehova Gud om detta, och hans bön blev besvarad. Persiens kung, som fick höra om Nehemjas bekymmer, försåg honom med en militärstyrka och med brev som bemyndigade honom att återuppbygga Jerusalem. — Nehemja 1:1–2:9.
4. Hur kan vi visa att tillbedjan av Jehova är upphöjd över varje annan orsak till glädje som vi kan ha?
4 Esra och Nehemja och de judar som samarbetade med dem visade utan tvivel att Jehovas tillbedjan med centrum i Jerusalem var viktigare än allt annat för dem — att den stod över deras ”främsta orsak till glädje”, dvs. över allt annat som de skulle kunna glädja sig åt. Sådana personer är verkligen till uppmuntran för alla i våra dagar som betraktar Jehova, hans tillbedjan och hans av anden ledda organisation på samma sätt! Är det så i ditt fall? Visar du genom din uthållighet i att utföra handlingar präglade av gudaktig hängivenhet att din största orsak till glädje är privilegiet att få tillbe Jehova tillsammans med hans överlämnade folk? (2 Petrus 3:11) Låt oss för att bli än mer uppmuntrade att göra detta betrakta det goda resultatet av Esras färd till Jerusalem.
Välsignelser och förpliktelser
5. Hur blev invånarna i Juda rikt välsignade på Esras tid?
5 De omkring 6.000 landsflyktiga som återvände tillsammans med Esra medförde bidrag i form av guld och silver till Jehovas tempel. I dagens priser skulle värdet av detta guld och silver uppgå till omkring 280 miljoner kronor. Det var omkring sju gånger mer guld och silver än det som de första som återvände från landsflykten hade lyckats föra med sig. Invånarna i Jerusalem och Juda måste verkligen ha blivit tacksamma mot Jehova över all den hjälp som de fick av dessa återvändande och för allt det de förde med sig! Men rika välsignelser från Gud medför också förpliktelser. — Lukas 12:48.
6. Vad upptäckte Esra i sitt hemland, och hur reagerade han?
6 Esra upptäckte snart att många judar, däribland några präster och äldste, hade överträtt Guds lag genom att gifta sig med hedniska kvinnor. (5 Moseboken 7:3, 4) Han blev med rätta mycket bedrövad över att de på det här sättet hade överträtt Guds lag. ”Så snart jag nu hörde detta, rev jag sönder min klädnad och min ärmlösa överklädnad, ... och jag blev sittande som bedövad.” (Esra 9:3) Esra öppnade nu sitt hjärta i bön till Jehova inför de bekymrade israeliter som hade församlats, och de fick lyssna till hur Esra i bön till Jehova gick igenom israeliternas olydnad mot Gud i det flydda och Guds varning för vad som skulle hända om de gifte sig med landets hedniska invånare. Han avslutade med att säga: ”O Jehova, Israels Gud, du är rättfärdig, ty vi har blivit kvar som ett undkommet folk, som det är denna dag. Här är vi inför dig i vår skuld, ty det är omöjligt att bestå inför dig på grund av detta.” — Esra 9:14, 15.
7. a) Hur handlade Esra föredömligt när han tog itu med synd? b) Hur reagerade de skyldiga på Esras tid?
7 Esra själv var inte skyldig, men han inbegrep ändå sig själv genom att använda uttrycket ”vi”. Esras djupa bedrövelse och hans ödmjuka bön rörde hjärtat hos judarna och motiverade dem att utföra gärningar som svarade mot sinnesändringen. De gick med på att alla som hade överträtt Guds lag genom att ta sig utländska hustrur skulle sända tillbaka dessa och de barn som de hade fött till deras hemland, något som säkert var både smärtsamt och svårt. Esra samtyckte till denna åtgärd och uppmuntrade de skyldiga att handla så. Med den myndighet som Esra hade fått av den persiske kungen hade han rätt att avrätta alla lagbrytare eller att förvisa dem ur Jerusalem och Juda. (Esra 7:12, 26) Men det verkar inte som om han behövde vidta sådana åtgärder, för ”hela församlingen” sade: ”Exakt enligt ditt ord åligger det oss att göra.” Och man bekände också: ”Vi har gjort uppror i stor utsträckning i denna sak.” (Esra 10:11–13) I Esras bok, kapitel 10, räknas namnen upp på de 111 män som lydde beslutet och sände i väg sina utländska hustrur och de barn som dessa hade fött.
8. Varför var det till hela mänsklighetens bästa att vidta den drastiska åtgärden att sända i väg de utländska hustrurna?
8 Denna åtgärd vidtogs inte bara till israeliternas bästa, utan också till hela mänsklighetens bästa. Om inte något hade gjorts för att rätta till förhållandena, skulle israeliterna lätt ha kunnat bli uppblandade med andra folkslag. Och det skulle då ha varit svårt att bevara Abrahams släktlinje obruten — den släktlinje genom vilken den utlovade säd som människor skulle välsigna sig genom skulle komma. (1 Moseboken 3:15; 22:18) Det skulle då inte heller ha varit lätt att fastställa att den utlovade Säden var en avkomling av kung David av Judas stam. Omkring 12 år senare behövde man återigen uppmärksamma detta med utländska hustrur, och ”Israels säd” började återigen ”avskilja sig från alla utlänningarna”. — Nehemja 9:1, 2; 10:29, 30.
9. Vilka fina råd ger Bibeln till kristna som är gifta med icke troende?
9 Vad kan Jehovas nutida tjänare lära sig av denna berättelse? De kristna är ju inte under lagförbundet, utan de lyder i stället ”Kristi lag”. (2 Korinthierna 3:14; Galaterna 6:2) Och därför följer en kristen som är gift med en icke troende Paulus råd: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne.” (1 Korinthierna 7:12) Kristna som är gifta med icke troende är enligt Bibeln också skyldiga att arbeta på att göra sitt äktenskap lyckligt. (1 Petrus 3:1, 2) Att de kristna har lytt dessa goda råd har i många fall lett till att en icke troende make eller maka har ändrat inställning till den sanna tillbedjan. Några har rentav blivit trogna döpta kristna. — 1 Korinthierna 7:16.
10. Vilken lärdom kan de kristna dra av exemplet med de 111 judiska män som sände i väg sina utländska hustrur?
10 Den lärdom som ogifta kristna kan dra av fallet med de judar som sände i väg sina utländska hustrur är att de inte skall börja sällskapa med en icke troende. Det kan vara svårt, ja rentav smärtsamt, att inte inlåta sig i en sådan relation, men det är det bästa handlingssättet för att få Guds fortsatta välsignelse. De kristna är befallda: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende.” (2 Korinthierna 6:14) En ogift kristen som önskar gifta sig bör planera att gifta sig med en sant medtroende. — 1 Korinthierna 7:39.
11. Hur kan vi i likhet med de judiska männen prövas när det gäller vår orsak till glädje?
11 Denna tidskrift har tid efter annan riktat de kristnas uppmärksamhet på sådant som är i strid med Bibelns principer och som man därför inte längre kan fortsätta med om man vill vara kvar i Guds organisation. (Galaterna 6:1) Ett exempel är att Jehovas folk år 1973 kom att klart förstå att drogmissbruk och bruket av tobak är en allvarlig synd, då ju Guds ord uppmanar oss och säger att vi skall ”rena oss från varje förorening av kött och ande”. (2 Korinthierna 7:1) Det var många på den tiden som tog detta bibliska råd till hjärtat och slutade upp att använda tobak. De var villiga att utstå de abstinensbesvär som detta till en början medförde för att kunna förbli en del av Guds rena folk. Det har också getts tydlig biblisk vägledning om sexualmoral, klädsel och övrigt yttre. Guds folk har också blivit påmint om vilka principer man bör tänka på vid valet av arbete, underhållning och musik. Må vi, i likhet med de 111 judiska männen, visa oss villiga att ”bli förda till rätta igen” vilka bibliska principer som vi än får vår uppmärksamhet riktad på. (2 Korinthierna 13:11) Därigenom visar vi att vi har upphöjt det privilegium det innebär att tillbe Jehova tillsammans med hans heliga folk över vår främsta orsak till glädje.
12. Vad hände år 455 f.v.t.?
12 Bibeln säger inte vad som hände i Jerusalem under de 12 åren efter det att de utländska hustrurna hade sänts bort och fram till dess att Nehemja år 455 f.v.t. kom till Jerusalem med militäreskort. Men de omkringliggande nationernas folk hade säkert blivit mer fientligt inställda till judarna på grund av att dessa hade annullerat så många äktenskap med kvinnor från dessa nationer. Nehemja, som hade förordnats till ståthållare över Juda, hade fått med sig brev från den persiske kungen som gav honom myndighet att återuppbygga staden. — Nehemja 2:9, 10; 5:14.
Motstånd från avundsjuka grannar
13. Vilken inställning visade judarnas grannar som utövade falsk religion, och hur reagerade Nehemja?
13 Grannar med falsk religion motstod syftet med Nehemjas ankomst. Deras ledare hotade honom genom att fråga: ”Är det kungen ni gör uppror mot?” Nehemja visade tro på Jehova och svarade: ”Himlarnas Gud, han kommer att ge oss framgång, och vi själva, hans tjänare, kommer att stå upp, och vi skall bygga; men ni för er del har varken någon andel eller något rättmätigt krav eller någon åminnelse i Jerusalem.” (Nehemja 2:19, 20) När arbetet med att reparera muren påbörjades, sade dessa fiender hånfullt: ”Vad är det de kraftlösa judarna håller på att göra? ... Kommer de att få liv i stenarna ur de dammiga grushögarna? ... Om en räv klättrade upp på det, skulle han sannerligen bryta ner deras stenmur.” I stället för att svara på dessa ord bad Nehemja: ”Hör, o vår Gud, ty vi har blivit föremål för förakt; och låt deras smälek komma tillbaka över deras eget huvud.” (Nehemja 4:2–4) Nehemja var ett gott föredöme i att hela tiden sätta sin förtröstan till Jehova! — Nehemja 6:14; 13:14.
14, 15. a) Hur hanterade Nehemja hotet om våld från fienden? b) Hur har Jehovas vittnen kunnat fortsätta sin andliga byggnadsverksamhet trots hätskt motstånd?
14 När Jehovas vittnen i våra dagar fullgör sitt viktiga uppdrag att predika, förtröstar de också på Gud. Motståndare försöker hindra deras verksamhet genom att håna och förlöjliga dem. Det händer att människor som har visat intresse för Rikets budskap ger upp, därför att de inte står ut med det hån och löje som de får möta på grund av detta. Om motståndare inte lyckas avskräcka genom att håna och förlöjliga, kanske de börjar hota med att ta till våld. Det var vad de som byggde Jerusalems mur fick uppleva. Men Nehemja vägrade att låta sig skrämmas. Han beväpnade i stället dem som byggde på muren, så att de skulle kunna möta fiendens angrepp, och styrkte dem genom att säga: ”Var inte rädda på grund av dem. Kom ihåg Jehova, honom som är stor och inger fruktan; och strid för era bröder, era söner och era döttrar, era hustrur och era hem.” — Nehemja 4:13, 14.
15 På liknande sätt som judarna på Nehemjas tid blev rustade att under hätskt motstånd fortsätta med sin byggnadsverksamhet blir Jehovas vittnen nu under liknande förhållanden rustade för sin andliga byggnadsverksamhet. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har försett Guds folks medlemmar med trosstärkande andlig mat, som sätter dem i stånd att vara produktiva, även när deras verksamhet blir förbjuden, och Jehova fortsätter att välsigna sitt folk med tillväxt över hela jorden. — Matteus 24:45; Jesaja 60:22.
Interna problem
16. Vilka interna problem hotade andan hos dem som byggde på Jerusalems mur?
16 Muren blev allt högre och arbetet allt svårare. Då uppdagades något som hotade andan hos dem som kämpade med att bygga. En del judar hade på grund av livsmedelsbrist svårt att förse sina familjer med mat och att betala skatt till den persiska regeringen. Mer välbärgade judar hade då lånat dessa fattigare judar mat och pengar mot ränta, något som var förbjudet i Guds lag, och de fattigare judarna hade tvingats lämna sin mark och sina barn som pant för att på så sätt förbinda sig att betala tillbaka pengarna med ränta. (2 Moseboken 22:25; 3 Moseboken 25:35–37; Nehemja 4:6, 10; 5:1–5) Och nu hotade fordringsägarna att ta över deras land och att tvinga dem att sälja sina barn som slavar. En sådan kärlekslös materialistisk inställning gjorde Nehemja mycket upprörd, och han ingrep snabbt för att försäkra sig om Jehovas fortsatta välsignelse över arbetet med att återuppbygga Jerusalems mur.
17. Vad gjorde Nehemja för att försäkra sig om Jehovas fortsatta välsignelse över byggnadsarbetet, och vad blev resultatet?
17 Nehemja anordnade nu ”en stor sammankomst” och talade i tydliga ordalag om att det som de rikare judarna hade gjort misshagade Jehova. Sedan vädjade han till de skyldiga, däribland några av prästerna, att lämna tillbaka all ränta de hade tagit och det land som de olagligt hade tagit från dem som inte hade råd att betala ränta. Berömvärt nog sade dessa skyldiga: ”Vi kommer att återlämna det, och vi kommer inte att kräva något tillbaka av dem. Vi kommer att göra precis som du säger.” Detta var inte bara tomma ord, för Bibeln berättar att ”folket grep sig an med att göra enligt detta [Nehemjas] ord”. Och hela församlingen lovprisade Jehova. — Nehemja 5:7–13.
18. För vilken inställning har Jehovas vittnen blivit kända?
18 Hur är det då i våra dagar? I stället för att vara sådana som vill utnyttja andra är Jehovas vittnen kända för sin generösa inställning mot medtroende och andra som har drabbats av olycka. Detta har, precis som på Nehemjas tid, lett till många uttryck av tacksam lovprisning av Jehova. Men ”den trogne och omdömesgille slaven” har samtidigt funnit det nödvändigt att ge bibliska råd när det gäller sådant som affärsangelägenheter, och den har varnat för att girigt försöka utnyttja andra. I vissa länder är det vanligt att begära ett orimligt högt brudpris, men Bibeln säger tydligt att giriga människor och utpressare inte skall ärva Guds kungarike. (1 Korinthierna 6:9, 10) Flertalet kristnas positiva reaktion på sådana goda råd liknar judarnas reaktion, när de insåg det syndiga i att försöka utnyttja sina fattigare bröder.
Jerusalems mur fullbordad
19, 20. a) Vilken verkan fick fullbordandet av Jerusalems mur på de religiösa motståndarna? b) Vilken seger har Jehovas vittnen upplevt i många länder?
19 Trots allt motstånd blev Jerusalems mur fullbordad på 52 dagar. Vilken verkan hade detta på motståndarna? Nehemja sade: ”Och det hände sig, så snart alla våra fiender hörde det och alla de nationer som var runt omkring oss fick se det, att de genast sjönk mycket i sina egna ögon, och de kom att inse att det var med stöd av vår Gud som detta arbete hade blivit utfört.” — Nehemja 6:16.
20 I våra dagar fortsätter fiender på olika håll och på olika sätt att göra motstånd mot Guds verk. Men miljontals människor har insett att det är meningslöst att försöka motstå Jehovas vittnen. Tänk exempelvis på hur man försökte få slut på predikoarbetet i Nazisttyskland, i Östeuropa och i många länder i Afrika. Alla sådana försök har misslyckats, och många människor erkänner nu att det är ”med stöd av vår Gud som detta arbete” har ”blivit utfört”. Detta har verkligen varit en belöning för dem i dessa länder som i många år troget har gjort Jehovas tillbedjan till sin främsta orsak till glädje!
21. Vilka viktiga händelser skall vi begrunda i följande artikel?
21 I följande artikel skall vi gå igenom de viktiga händelser som ledde fram till den glädjerika invigningen av Jerusalems återuppbyggda mur. Vi skall också se hur fullbordandet av en långt större stad till välsignelse för mänskligheten närmar sig.
Minns du?
◻ Hur gladde sig Esra och andra över Jerusalem?
◻ Vilket orätt handlingssätt hjälpte Esra och Nehemja många judar att rätta till?
◻ Vilka lärdomar kan vi dra av berättelserna om Esra och Nehemja?
[Bild på sidan 15]
Jerusalem, och inte det prestigefyllda arbetet i Susa, var Nehemjas främsta orsak till glädje
[Bild på sidan 16, 17]
I likhet med Nehemja behöver vi be Jehova om hans vägledning och styrka för att kunna fortsätta med vårt mycket viktiga predikoarbete