Tillit eller misstänksamhet?
DET kan vara svårt att veta om man skall lita på andra eller inte. Båda handlingssätten har sina risker, i synnerhet i en värld där lögn och svek är så vanligt förekommande. Men vi behöver allesammans betrodda vänner som kan hjälpa oss när vi har det svårt. (Ordspråken 17:17) För omkring två tusen år sedan beskrev den romerske författaren Phaedrus detta dilemma på följande sätt: ”Det är farligt både att lita på andra och att inte göra det.”
Det kan vara farligt att lita på andra
Varför kan det vara farligt att lita på andra människor? Tidskriften Psychology Today ger oss ett varnande exempel när den beskriver vissa personer som missbrukar människors förtroende och likt ”rovdjur” utnyttjar ”sin charm och sin kameleontnatur för att bedra och manipulera människor i sin omgivning och fördärva deras liv”. I en värld där det finns gott om sådana bedragare är det naturligtvis farligt att lita alltför mycket på andra människor.
En person som är alltför tillitsfull kan också vara lättrogen och därför lättlurad och lättmanipulerad. Ett klassiskt exempel på sådan lättrogenhet är sir Arthur Conan Doyle, den skarptänkte mästerdetektiven Sherlock Holmes’ upphovsman. År 1917 påstod två unga flickor, Elsie Wright och hennes kusin, Frances Griffiths, att de hade lekt med älvor i trädgården till sitt hem i Cottingley i England. De visade till och med fotografier av älvorna för att bevisa sitt påstående.
Conan Doyle, som efter sin sons död blivit mycket intresserad av spiritism, litade på flickorna och trodde på deras berättelse om älvorna — vilket också många andra gjorde på den tiden. Det var inte förrän omkring 55 år senare som de båda flickorna erkände att alltsammans var ett skämt och att de hade klippt ut ”älvorna” ur en bok innan de tog bilderna. Frances Griffiths uttryckte sin förvåning över att människor kunde tro på deras historia. Hon sade: ”Hur i all världen folk kunde vara så lättlurade och tro att de var verkliga har alltid varit ett mysterium för mig.” — Hoaxers and Their Victims.
Vad var det för fälla som Conan Doyle gick i? Han trodde blint på berättelsen därför att han ville att den skulle vara sann. Som författaren Norman Moss uttrycker det: ”Vi kan bli lurade helt enkelt därför att våra uppfattningsförmågor är avtrubbade av inrotade beteenden och vi betraktar saker och ting genom halvslutna ögon. ... Ibland godtar vi något som sant därför att vi vill att det skall vara sant.” (The Pleasures of Deception) Dessa ord är ett eko av den varning som framfördes av den berömde grekiske vältalaren Demosthenes omkring 350 år före den vanliga tideräkningens början: ”Det lättaste av allt är att bedra sig själv, ty det en människa önskar håller hon vanligtvis för sant.” Att bara förlita sig på sina känslor kan följaktligen vara farligt.
Du kanske tycker att Conan Doyle var ett extremt fall och att du aldrig skulle vara lika dum som han. Men det är inte bara de lättrogna som löper risk att bli bedragna. Många försiktiga och i normala fall vaksamma människor har blivit lurade och bedragna av personer som verkat pålitliga.
Faran med att inte lita på andra
Det kan emellertid vara farligt att misstro allt och alla. Misstroende är lika nedbrytande som rost. Det kan fräta sönder och fördärva annars lyckliga och förtroliga relationer. Djupt rotad cynism och orubblig misstänksamhet kan göra dig till en mycket olycklig och ensam person. Sådana egenskaper kan vara så förödande för relationerna till andra människor att den engelske författaren Samuel Johnson skrev: ”Det är bättre att ibland bli bedragen än att inte lita på andra.”
Misstro kan till och med äventyra din fysiska hälsa. Du kanske känner till att starka känslor, exempelvis vrede, kan öka risken för hjärtattack. Men visste du att vissa forskningsrön talar för att misstänksamhet kan ha samma verkan? Tidskriften Chatelaine förklarar: ”Personer med kort stubin är inte de enda som löper ökad risk att drabbas av hjärtsjukdomar på grund av sitt beteende. Nya rön visar att även mindre uttalade former av negativism, till exempel en benägenhet att vara cynisk och misstänksam, kan medföra ökade risker.”
Akta på dina steg
Vad kan man då göra? Bibeln ger en del goda råd i den här frågan. ”Den oerfarne sätter tro till varje ord”, sägs det i Ordspråken 14:15. Detta är inte ett uttryck för nedbrytande cynism, utan en realistisk påminnelse om behovet av försiktighet. Det är bara mycket naiva och oerfarna personer som blint litar på allt de hör. Det är därför av goda skäl som det bibliska ordspråket fortsätter: ”Men den kloke aktar på sina steg.” Som den engelske dramatikern William Shakespeare skrev: ”Tro murkna plankor ej.” En person som misstänker att plankorna på en bro över en djup bergsklyfta kan vara murkna skulle vara mycket dåraktig om han gick på dem. Hur kan du då ”akta på dina steg”, så att du inte litar på någon som visar sig vara ovärdig ditt förtroende?
Bibeln uppmuntrar oss att ”pröva” det människor säger i stället för att blint tro på allt vi hör. ”Ty örat, det prövar orden, alldeles som gommen smakar på maten när man äter”, sägs det i Job 34:3. Stämmer inte det? Smakar vi inte vanligtvis på maten innan vi sväljer den? Vi bör också pröva människors ord och handlingar innan vi ”sväljer” dem. Ingen uppriktig person tar illa upp för att vi vill kontrollera hans uppgifter. Att vi bör vara noga med att kontrollera att allt står rätt till framgår av ett skotskt ordspråk, som lyder: ”Om någon bedrar mig en gång, är det till skam för honom; om någon bedrar mig två gånger, är det till skam för mig.”
Aposteln Paulus gav rådet: ”Pröva allt.” (1 Thessalonikerna 5:21, 1981 års svenska översättning) Det ord för ”pröva” som aposteln Paulus använder i den här versen användes också i samband med att man undersökte ädla metaller för att se om de var äkta. En förståndig person förvissade sig alltid om att det han köpte var äkta vara. Annars kanske han i stället för guld fick svavelkis — ett mineral som påminde om guld men i själva verket var värdelöst.
Behovet av resonlighet och balans
Vi vill naturligtvis vara resonliga i sådana här frågor och inte i onödan misstänka andra. (Filipperna 4:5) Var inte för snar att tillskriva andra dåliga motiv. Att feltolka andras motiv kan vara det snabbaste sättet att ödelägga goda och starka relationer. Det bästa är vanligtvis att ta för givet att ens vänner vill ens bästa i stället för att tillskriva dem dåliga motiv när det uppstår en ”fnurra på tråden”.
Ha överseende med andras fel och brister. ”En väns svek kan göra att vårt förtroende för andra människor får sig en knäck”, säger författarinnan Kristin von Kreisler. Men sveket kan ha varit oavsiktligt, eller också kan det ha begåtts i ett svagt ögonblick som vår vän nu djupt ångrar. von Kreisler fortsätter därför: ”Gå inte omkring och tänk på din väns svek — och låt det inte hindra dig från att lita på andra.” Låt inte bittra, negativa erfarenheter beröva dig de glädjeämnen som kommer av att man bygger upp tillitsfulla relationer till andra människor.
Det är viktigt att ha en balanserad syn på den här saken. Vi behöver inte ha skygglappar när vi bedömer andra människor — en försiktig person är på sin vakt. Men å andra sidan rekommenderar dr Redford Williams att vi försöker utgå ifrån att andra gör så gott de kan, försöker förstå deras syn på saken och litar på andra närhelst detta är möjligt. Det kan vara bättre att lita för mycket på andra än att inte göra det alls.
Ett bibliskt ordspråk erkänner att ”det finns kamrater som är beredda att sönderslå varandra” — dvs. personer som kommer att försöka missbruka ditt förtroende. Världen är full av sådana människor. Men om du ger andra tid och möjlighet att bevisa att de är pålitliga, så kommer du att finna vänner ”som är mer ... [trogna] än en bror”. — Ordspråken 18:24.
Finns det då någon eller något som du kan lita obetingat på utan att behöva vara rädd för att din tillit skall utnyttjas eller missbrukas? Ja, det finns det. Svaret finner du i nästa artikel.
[Infälld text på sidan 6]
”Den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg.” — Ordspråken 14:15
[Bild på sidan 7]
Ha överseende med andras fel och brister