LÄTTJA
Obenägenhet att utföra arbete eller motvilja mot att anstränga sig; slöhet, tröghet. Det hebreiska verbet ‛atsạl betyder ”vara trög”. (Dom 18:9) Motsvarande adjektiv översätts med ”lat”. (Ord 6:6) Det grekiska ordet oknērọs betyder ”lat”, ”trög”, ”slö”. (Mt 25:26; Rom 12:11) Ett annat uttryck, nōthrọs, betyder ”trög”, ”slö”. (Heb 5:11; 6:12)
Jehova och hans Son är de främsta exemplen i fråga om att arbeta, och de hatar lättja. Jesus sade: ”Min Fader arbetar ännu i denna stund, och även jag arbetar.” (Joh 5:17) Överallt i Guds ord varnas den late, och lättja fördöms.
Den lates tänkesätt. I Ordspråksboken ges en beskrivning av den late. Först reser han upp alla möjliga hinder i sinnet för att rättfärdiga att han inte sätter i gång med det som skall göras. ”Den lates väg är som spärrad av en taggig häck.” (Ord 15:19) Han betraktar den uppgift han har framför sig som en närmast oframkomlig väg spärrad av taggiga buskar. Sedan kommer han med löjliga ursäkter för sin lättja och säger: ”Det är ett lejon på gatan! Jag kommer att bli mördad mitt på torget!” Han förknippar alltså arbetet med faror som inte existerar i verkligheten. (Ord 22:13) Lättja förbinds ofta med feghet, att man räddhågat och obeslutsamt håller sig tillbaka. (Mt 25:26, not; 2Ti 1:7) Även om den late får råd och manas på av andra, orkar han inte stiga upp utan vänder sig på sin vilobädd som en dörr som ”vänder sig på sin tapp”. Han är till och med för lat för att äta. ”Den late sticker handen i gästabudsskålen; han är för trött för att föra den tillbaka till munnen.” (Ord 26:14, 15; 19:24) Han har bedragit sig själv, så att han i sitt hjärta tror att han har rätt.
En som är lat inbillar sig olika saker. Han menar kanske att det inte är bra för hans hälsa att arbeta eller att han är för trött. Han tycker kanske att samhället har skyldighet att försörja honom. Eller också skjuter han upp det som skall göras till morgondagen. (Ord 20:4) Det lilla han eventuellt har uträttat får honom att tycka att han har gjort sin del likaväl som alla andra. Alla som arbetar flitigt skulle kunna ge honom ett förnuftigt svar på hans argument, men han är visare ”i sina egna ögon” och tycker att det är de flitiga som är dåraktiga för att de anstränger sig och försöker få honom att göra detsamma. (Ord 26:13–16)
Den late avhåller sig inte från arbete därför att han nöjer sig med det nödvändiga eller är nöjd med att ha ”mat och kläder och tak över huvudet”. (1Ti 6:6–8) Tvärtom har han begär efter mycket, ofta mer än bara mat och kläder. ”Den late är lysten, men hans själ får ingenting.” (Ord 13:4) Han visar ingen hänsyn och har ingen respekt för sina medmänniskor, utan är beredd att låta andra utföra det arbete han själv borde ha gjort eller skaffa honom det han vill ha. (Ord 20:4)
Följden av lättja. Den late kanske tänker att han skall ta itu med arbetet senare, men då kan det vara för sent. Plötsligt drabbas han av följden av sin lättja, för det sägs till honom: ”Sov lite till, slumra lite till, ligg lite till med armarna i kors – och fattigdomen skall komma över dig som en stråtrövare och armodet som en beväpnad man.” (Ord 6:9–11)
Det som sägs om den lates situation är träffande, oavsett om det skall förstås bokstavligt eller bildligt: ”Jag gick förbi en lat mans åker och förbi en vingård som tillhörde en människa som saknade ett förståndigt hjärta. Och se, allt som växte där var ogräs. Nässlor täckte hela dess yta, och stenmuren hade rivits ner.” ”Genom lättja ger bjälkverket vika, och genom slappa händer blir huset otätt.” (Ord 24:30, 31; Pre 10:18)
Den som lejer en som är lat eller använder honom som sin representant kommer säkerligen att bli besviken och irriterad och kommer att lida förlust, för ”som ättika för tänderna och som rök för ögonen, så är den late för dem som sänder honom”. (Ord 10:26)
Den lates lättja kommer till slut att få allvarliga följder för honom, för ”den lates begär sänder honom i döden”. Han har begär efter sådant som han inte förtjänar eller som är orätt. Han kan störta sig själv i fördärvet i sina försök att skaffa sig det. I varje fall kommer hans begär och lättja att vända honom bort från Gud, som är livets källa. (Ord 21:25)
En kristen som är lat utvecklar inte andens frukt, som skulle liva upp honom och göra honom verksam. (Apg 18:25) Han ger i stället efter för köttets begär och skaffar sig bekymmer. Snart kommer man att finna honom bland dem som ”vandrar oordentligt” och som ”inte alls arbetar utan befattar sig med vad som inte angår dem”. (2Th 3:11)
Synen på lättja i församlingen. I den kristna församlingen under det första århundradet gjorde man anordningar för att ge materiell hjälp åt behövande, särskilt åt änkor. Det verkar som om några av de yngre änkorna visade att de ville använda sin frihet som änkor till att vara nitiska i den kristna tjänsten. (Jfr 1Kor 7:34.) Somliga fick tydligtvis materiell hjälp. Men i stället för att utnyttja den större frihet och den extra tid de därigenom fick till att uträtta något gott blev de lata och sysslolösa och började springa omkring i husen. De sprang med skvaller och befattade sig med andras angelägenheter och talade om saker som de inte borde tala om. Aposteln Paulus gav därför tillsyningsmannen Timoteus anvisningar om att inte föra upp sådana änkor på listan över dem som skulle få hjälp. De borde hellre gifta sig och använda sina krafter och förmågor till att fostra upp barn och ha hand om ett hushåll. (1Ti 5:9–16)
Den bibliska regeln angående materiell hjälp i den kristna församlingen lyder: ”Om någon inte vill arbeta, skall han inte heller äta.” (2Th 3:10) Familjeöverhuvudet skall sörja för sitt hushåll, och hustrun skall inte äta ”lättjans bröd”. (Ord 31:27; 1Ti 5:8)
Undvik lättja i samband med studium och tjänst. De kristna varnas för att vara lata när det gäller att studera och skaffa sig djupare förståelse av Guds avsikter och när det gäller att ta del i den kristna tjänsten. Aposteln Paulus tillrättavisade vissa kristna hebréer som inte gjorde framsteg. Han sade: ”Ni har blivit tröga att lyssna. Ty fastän ni borde vara lärare med tanke på den tid som har gått, behöver ni återigen någon som från början undervisar er om de elementära tingen i Guds heliga uttalanden; och ni har blivit sådana som behöver mjölk, inte fast föda.” (Heb 5:11, 12) Han sade också: ”Var inte lata i era göromål. Var brinnande i anden.” (Rom 12:11)