Hur man kommer till rätta med vrede — sin egen och andras
VI LEVER i ett samhälle som är benäget att ge fritt utlopp åt vredesreaktioner. Trafikstockningar, motstridiga och föränderliga värderingar, missförstånd, orättvisor eller andra besvikelser i det dagliga livet ger upphov till en hel del stress. Stressen har en tendens att hopa sig, och nästan alla människor har en bristningsgräns. Vi bör därför lära oss att slappna av. Vi kan gå varje ny dag till mötes med en positiv inställning — visa tålamod, tolerans och gott humör. De flesta av oss har familjemedlemmar som älskar oss. De kristna har också trogna medkristna i församlingen och framför allt den kärleksfulle herden, Jehova Gud. De har därför ingen anledning att frukta det som är en vanlig orsak till vrede: känslan av att vara ensam och övergiven. — Psalm 23:1—6; Hebréerna 13:5, 6.
Men om vi ändå känner vrede eller måste konfronteras med andra personers vrede, bör vi gripa oss an problemet på ett förståndigt sätt för att kunna bevara vår lycka och sinnesfrid. Hur då? Bibeln förklarar: ”Den som är sen till vrede är bättre än en mäktig man, och den som behärskar sin ande är bättre än den som intar en stad.” (Ordspråksboken 16:32, NW) I stället för att brådstörtat besluta oss för att ge fritt utlopp åt vår vrede bör vi begrunda vad följderna kan bli av vårt handlingssätt. Att räkna till tio kanske kan hindra oss från att göra något som vi senare får ångra. — Ordspråksboken 14:17.
Om det är så att vi känner oss förbittrade och inte vet varför, bör vi ödmjukt och uppriktigt be om hjälp. Att för andra, och i synnerhet för dem som älskar oss, erkänna att vi är oroliga eller behöver hjälp är inte ett tecken på svaghet; det är ett handlingssätt som tyder på vishet och mod. Först då kan vi gå till roten med problemet. Bibeln förklarar: ”Planer görs om intet där det inte förekommer något förtroligt tal, men genom mängden av rådgivare når man resultat.” — Ordspråksboken 15:22, NW.
Att försöka förstå orsakerna till att andra uppför sig som de gör kommer att hjälpa oss att lägga band på våra egna känsloyttringar. Det kan också hända att en uppretad person snabbt lugnar ner sig om vi säger: ”Jag förstår varför du är arg.” Bibeln ger rådet: ”En människas insikt dämpar i sanning hennes vrede, och det är skönhet å hennes sida att överse med överträdelse.” — Ordspråksboken 19:11, NW.
Skulle vi oavsiktligt göra någon illa, är vi skyldiga honom en ursäkt. Om någon till exempel trampar dig på tån, kanske du har en tendens att bli arg. Men när han ber om ursäkt, lägger sig din vrede. Din tå kanske fortfarande värker, men din värdighet har respekterats. På liknande sätt kan ett gott uppförande från vår sida jämte vanlig artighet och ett sunt sinne för humor skingra sårade känslor och vidmakthålla andras respekt för oss i vårt förhållande till vår äktenskapspartner, våra barn, våra vänner och medlemmar av den kristna församlingen. — Ordspråksboken 16:24; Kolosserna 4:6; 1 Petrus 3:8.
I situationer som får vår vrede att flamma upp är det till god hjälp att kunna tala om vår vrede utan att angripa den andra personen. Det är en markant skillnad mellan verbala aggressioner (”Din idiot!” eller: ”Akta dig, så jag inte klipper till dig!”) och att tala om sin vrede (”Jag är mycket upprörd” eller: ”Jag känner mig sårad”). Verbala aggressioner förfelar vanligtvis sitt syfte, eftersom de provocerar den andra personen till att ge igen, medan en beskrivning av dina känslor inte upplevs som ett angrepp och kanske därför kan få den andre att ändra sig. Som det heter i bibeln: ”När ett svar är milt, avvänder det raseri, men ett ord som vållar smärta får vrede att stiga upp. En uppretad man framkallar strid, men en som är sen till vrede stillar kiv.” — Ordspråksboken 15:1, 18, NW.
Rättfärdig vrede
För de flesta av oss är det naturligt att hysa vredgade känslor allt emellanåt. Bibeln förklarar att även Jehova känner vrede. (Sefanja 2:2, 3; 3:8) Det är därför inte förvånande att människan, som är skapad till Guds avbild, kan uppleva en liknande känsla. (1 Moseboken 1:26) Att känna vrede är således inte i sig självt en synd.
När Jehova är vred, är det emellertid alltid på goda grunder: Rättfärdiga principer har överträtts. Hans sätt att reagera är dessutom alltid fullständigt rättmätigt och fullkomligt kontrollerat. Det är annorlunda när det gäller ofullkomliga människor. Vår vrede beror ofta på att vår stolthet har blivit sårad eller på någon annan mänsklig svaghet. Därför måste vi noga ge akt på det sätt varpå vi låter vår vrede komma till uttryck. Som aposteln Paulus varnande sade: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd, ge inte heller djävulen rum.” (Efesierna 4:26, 27) Ja, obehärskad vrede från vår sida är något som Satan kan utnyttja. ”Yttringar av förbittring” räknas faktiskt upp bland de ”köttets gärningar” som hindrar en person från att ärva Guds rike. — Galaterna 5:19—21.
Det är därför lärjungen Jakob ger rådet: ”Detta skall ni veta, mina älskade bröder: Varje människa skall vara ... sen till vrede; ty en mans vrede frambringar inte Guds rättfärdighet.” (Jakob 1:19, 20) Även om vår vrede har en rättmätig orsak, kan vår ofullkomlighet göra att vi reagerar på ett oriktigt, obehärskat sätt. Vi bör därför alltid låta oss vägledas av följande princip: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Romarna 12:19) Som ofullkomliga människor bör vi också tänka på att vi kan missta oss. Det är därför farligt att vara snar att döma andra, även om vi tror oss ha anledning att hysa rättmätig harm. — Jakob 2:13; 4:11, 12; 5:9.
Enligt bibeln lever vi nu i ändens tid. I dessa yttersta dagar har det visat sig att ”nationerna blev vreda” på Guds rike, och djävulen känner ”stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist”. (Uppenbarelseboken 11:17, 18; 12:10—12) Det enda säkra skyddet för oss är därför att vi lever i enlighet med Guds ord. (Psalm 119:105) Snart kommer Gud att verkställa dom bland nationerna, och jorden kommer att befrias från all orättfärdighet. (Jesaja 35:10; 65:23; Mika 4:3, 4) Under tiden måste vi se till att vi inte efterliknar tillvägagångssättet i denna förbittrade värld. Att vi på ett tillbörligt sätt behärskar vår vrede kommer att hjälpa oss att bevara kärleken i vårt äktenskap, den kristna endräkten och vår personliga lycka och sinnesfrid. Och viktigast av allt — det kommer att hjälpa oss att fortsatt kunna åtnjuta Jehova Guds ynnest och välsignelse. — Psalm 119:165.