LUTTRING

Metod för att frigöra metaller och rena dem. Slagg och orenheter avlägsnades genom att man upprepade gånger smälte metallen i deglar av lera. (Ps 12:6; Ord 17:3; 27:21) Man har funnit rester av slagghögar i området kring Sukkot, där några av Salomos gruvor och smältverk låg. Ibland brändes orenheterna bort. Vid andra tillfällen användes lut (se TVÄTTARE) för att samla slaggskummet så att det kunde avlägsnas från ytan. (Jes 1:25; Mal 3:2) Luttraren satt framför ugnen och blåste en koncentrerad stark luftström in i träkolselden med en blåsbälg. (Jer 6:29; Mal 3:3)

Guld innehåller ofta en viss mängd silver. Hur man skilde de två metallerna från varandra på Bibelns tid är inte känt, men att man använde olika metoder för att rena dem tycks framgå av Ordspråksboken 17:3 och 27:21: ”Silver prövas i luttringsdegeln och guld i smältugnen.” Salpetersyran var förmodligen inte känd förrän på 800-talet v.t., så dessförinnan luttrade man guld med hjälp av andra metoder. Om det till exempel fanns bly i guldet, kunde orenheterna skiljas bort som slagg medan guldet blev kvar tillsammans med blyet. Genom långsam upphettning avlägsnades blyet (en process som kallas avdrivning), och det rena guldet blev kvar. Detta kräver stor skicklighet, för om temperaturen är för hög eller om processen sker för snabbt försvinner guldet tillsammans med blyet. Luttraren lärde sig att bedöma och kontrollera processen genom att titta på färgen på den smälta metallen. (Jfr Ps 12:6; Jer 6:28–30; Hes 22:18–22.) Det antyds i Bibeln att silver luttrades med hjälp av lut. (Mal 3:2, 3)

Om den kopparhaltiga malmen var en oxid eller ett karbonat, kunde man utvinna kopparn genom att blanda krossad malm med träkol och hetta upp den. Om kopparmalmen däremot var en sulfid, måste man först rosta den så att svavelhalten minskade och kopparsulfiden omvandlades till kopparoxid. Därefter kunde man utvinna metallen genom att reducera oxiden med träkol.

Det var svårare att utvinna järn på grund av de höga temperaturer som krävs. Järn har en smältpunkt på 1 535 °C. Man byggde emellertid smältugnar med blåsbälgar som kunde tillföra elden luft, något som liknar det som sker i våra dagars masugnar. (5Mo 4:20; Jer 6:29; Hes 22:20–22) Det finns ingen beskrivning av hebréernas järnsmältugnar, men de kan ha liknat de ugnar som fanns i forntidens Indien. Dessa var päronformade och gjorda av lera. De hade en diameter på ca 1,2 m nertill och smalnade av till 30 cm upptill. De var försedda med blåsbälgar av gethudar med munstycken som var instuckna i rör av lera. Genom dessa fördes luft ner till botten av ugnen. Ett lager av träkol lades in i ugnen och antändes. Därefter lade man in malmen och sedan ytterligare ett lager träkol. Den höga temperaturen kunde bibehållas i tre eller fyra timmar. När smältningen var färdig bröt man upp ugnens framsida så att man kunde ta ut smältstycket.

Bly utvinns ur blyglans (blysulfid), det viktigaste blymineralet, genom en enkel process. Först rostas malmen, dvs. den hettas upp under tillförsel av luft så att blysulfiden omvandlas till blyoxid. Svavlet förenar sig med syret och bildar gasen svaveldioxid. Blyoxiden blandas sedan med träkol och läggs i en smältugn, där koldioxiden drivs ut under smältningen. Kvar i ugnen blir då flytande bly.

Bildspråk. Jehova framställs som en som smälter och luttrar. Hans ord är väl luttrat. (2Sa 22:31; Ps 18:30; 119:140; Ord 30:5) Detta ord, som har bestått provet, är ett av de medel som Gud använder för att rena sitt folk och avlägsna all syndig slagg, all orenhet. (Ps 17:3; 26:2; 105:19; Dan 12:9, 10; Mal 3:3) De trogna luttras också genom svåra prövningar. (Jes 48:10; Dan 11:35; Sak 13:9; jfr 1Pe 1:6, 7.) De onda betraktas däremot som värdelöst slaggskum som kastas på slagghögen. (Ps 119:119; Ord 25:4, 5; Hes 22:18–20)