Kapitel 6
Varför är mina syskon så svåra att komma överens med?
SYSKONRIVALITET har förekommit ända sedan Kains och Abels tid. Inte så att du hatar dina syskon. En ungdom medgav: ”Djupt inne i mitt hjärta, där jag inte kan känna det nu, skulle jag tro att jag älskar min bror. På sätt och vis gör jag nog det.”
Varför lurar fientlighet så ofta under ytan på syskonrelationer? Skribenten Harriet Webster citerar ett uttalande av familjeterapeuten Claudia Schweitzer: ”Varje familj har en viss mängd resurser, dels känslomässiga och dels materiella.” Webster tillägger: ”När syskon kivas, konkurrerar de vanligtvis om dessa resurser, vilka inbegriper allt från föräldrarnas kärlek till pengar och kläder.” Camille och hennes fem bröder och systrar, till exempel, delar på tre sovrum. ”Jag vill vara för mig själv ibland”, säger Camille, ”och jag skulle vilja bli av med dem, men jämt finns de där.”
Stridigheter kan också uppstå om privilegier och ansvarsuppgifter i hemmet. Äldre syskon kanske retar sig på att de förväntas göra mer än de andra av hushållsgöromålen. Yngre barn kanske sätter sig på tvären när de kommenderas av ett äldre syskon, eller också blir de svartsjuka när äldre syskon får göra något som inte de får. ”Min syster tar körlektioner, fast jag får inte”, klagar en tonårig flicka från England. ”Jag retar mig på det och försöker ställa till besvär för henne.”
Ibland uppstår syskongnabb helt enkelt till följd av personlighetsmotsättningar. Sjuttonåriga Diane säger om sina syskon: ”Om man ser varandra varenda dag, dag ut och dag in, ... och om man varje dag ser samma person göra om samma sak som irriterar en — det kan bli för mycket för en.” Unge Andre tillägger: ”När man är hemma ... beter man sig så som man verkligen är.” Att bete sig så som man verkligen är betyder dessvärre ofta att man lägger bort artighet, vänlighet och takt.
Favorisering från föräldrarnas sida (”Mamma tycker bäst om dig!”) är ett annat vanligt stridsämne syskon emellan. Lee Salk, professor i psykologi, medger: ”Det går inte för en förälder att älska alla sina barn exakt lika mycket, eftersom de är olika individer och ofrånkomligen lockar fram olika reaktioner från oss [föräldrar].” Detta visade sig vara fallet på bibelns tid. Patriarken Jakob (Israel) ”hade Josef kärare än alla sina andra söner”. (1 Moseboken 37:3) Josefs bröder blev bittert svartsjuka på honom.
Släck elden
”När veden tar slut, slocknar elden”, står det i Ordspråksboken 26:20. För att förhindra att en skogsbrand sprider sig hugger man ofta ut brandgator, landremsor där man har tagit bort alla träd. Om en eldsvåda uppstår, sprider den sig i allmänhet bara fram dit, och sedan dör den ut. Likaså finns det olika sätt att förhindra — eller åtminstone begränsa — motsättningar. En möjlighet är att kommunicera och arbeta fram kompromisser innan ett gräl bryter ut.
Är problemet till exempel brist på avskildhet? Välj då en tidpunkt när era känslor i samband med problemet inte är så upphettade, och försök att tillsammans sätta er ner och utarbeta ett riktigt schema. (”Jag får ha rummet för mig själv de här dagarna/timmarna, och du får ha det på de där.”) Låt sedan ditt ”ord Ja betyda Ja” och ditt ”Nej, Nej” genom att respektera överenskommelsen. (Matteus 5:37) Om det inträffar något som kräver en justering i schemat, låt då den andra parten få veta det i förväg i stället för att bara utan förvarning tvinga på honom eller henne förändringen.
Kivas ni om äganderätt? En tonåring beklagade sig: ”Min styvsyster använder jämt mina saker utan att fråga mig. Hon använde till och med mitt smink och hade sedan mage att komma och säga att jag inte hade köpt rätt sort!” Ni skulle kunna be era föräldrar att gå in som skiljedomare. Men det bästa är ändå att du sätter dig ner med din bror eller din syster vid något tillfälle när det är lugn och ro. I stället för att käbbla om personliga ”rättigheter” bör du vara ”redo att dela med” dig. (1 Timoteus 6:18) Försök att komma överens om några regler beträffande lån av varandras saker, till exempel att alltid fråga innan ni tar något. Arbeta fram kompromisser, om det behövs. På det viset kan ni få elden att slockna innan den blossar upp.
Hur är det då om ditt syskons personlighet helt enkelt går dig på nerverna? Det finns faktiskt inte mycket man kan göra för att ändra den andre. Lär er därför att ha ”fördrag med varandra i kärlek”. (Efesierna 4:2) I stället för att förstora upp syskonets fel och brister bör man utöva kristen kärlek, som ”överskyler en mängd synder”. (1 Petrus 4:8) I stället för att vara ovänlig och tvär bör man lägga bort ”vrede, förbittring, uselhet, skymford” och låta sitt ”tal alltid vara fyllt av ljuvt behag”. — Kolosserna 3:8; 4:6.
”Det är inte rättvist”
”Min syster får allt hon önskar sig”, klagar en ungdom. ”Men mig struntar de fullständigt i, när jag vill ha något.” Låter det bekant? Lägg dock märke till de två överdrifterna ”allt” och ”fullständigt”. Är det verkligen så illa ställt? Knappast. Och även om det skulle vara så — är det realistiskt att förvänta att två olika individer skall behandlas exakt lika? Naturligtvis inte! Dina föräldrar kanske helt enkelt är lyhörda för era individuella behov och vars och ens läggning.
Men är det inte orättvist av föräldrar att favorisera ett visst barn? Inte nödvändigtvis. Tänk på hur Jakob gynnade sin son Josef. Varför gjorde han det? Jo, Josef var son till Jakobs älskade hustru Rakel, som var död. Så nog är det väl förståeligt att Jakob kände en speciell samhörighet med denne son. Jakobs kärlek till Josef uteslöt dock inte de övriga sönerna, eftersom han visade djup omsorg om deras välfärd. (1 Moseboken 37:13, 14) Deras känslor av svartsjuka gentemot Josef var därför obefogade.
Dina föräldrar kan likaså känna sig dragna till din bror eller din syster, kanske på grund av gemensamma intressen, likheter i personligheten eller andra faktorer. Det betyder inte att de inte älskar dig. Ifall du känner dig förbittrad eller svartsjuk, försök då att inse att det helt enkelt är ditt ofullkomliga hjärta som har tagit överhanden. Ansträng dig att övervinna sådana känslor. Varför bli upprörd över att ett syskon verkar få extra mycket uppmärksamhet, så länge som du själv får dina behov tillgodosedda?
Syskon — en välsignelse
Vissa gånger kan det vara svårt att tänka sig det — i synnerhet när man blir irriterad på dem. Men unga Diane tycker: ”Det är roligt att ha syskon.” Hon har sju stycken. ”Man har någon att prata med och att dela sina intressen med.”
Anne Marie och hennes bror Andre tillägger: ”Även om man kan ge sig i väg någonstans med sina kamrater, har man ändå alltid sina syskon. De finns jämt till hands när man vill leka eller spela något eller gå till parken.” Donna har upptäckt en annan praktisk fördel: ”Man har någon att dela hushållssysslorna med.” Andra har beskrivit sin bror eller sin syster som ”en särskild rådgivare eller lyssnare” och som någon som ”förstår”.
Senare i livet kommer du i dina kontakter med andra att få uppleva några av just de problem som du nu har med dina syskon. Svartsjuka, äganderätt, olika behandling, brist på avskildhet, själviskhet, personlighetsmotsättningar — sådana problem är en del av livet. Att få lära sig att komma överens med sina syskon är en god träning på de mänskliga relationernas område.
Sjuttonårige Andre syftar på bibelns ord i 1 Johannes 4:20, när han säger: ”Om man inte kan komma överens med människor som man kan se, hur kan man då komma överens med Jehova, som man inte kan se?” Motsättningar mellan dig och dina syskon kommer då och då att uppstå. Men du kan lära dig att samsas, att kommunicera och att kompromissa. Vad blir resultatet av en sådan ansträngning? Du kanske rentav upptäcker att det inte är så tokigt att ha syskon, när allt kommer omkring.
Frågor att resonera om
◻ Varför blir syskon ofta osams?
◻ Vad kan man göra för att förhindra bråk om avskildhet och äganderätt?
◻ Varför favoriserar föräldrar ibland ett visst barn? Anser du att man alltid måste betrakta det som orättvist?
◻ Är ett barn som inte har syskon missgynnat?
◻ Vilka är några fördelar med att ha syskon?
[Infälld text på sidan 52]
”Det går inte för en förälder att älska alla sina barn exakt lika mycket, eftersom de är olika individer.” — Lee Salk, psykologiprofessor
[Ruta på sidan 54]
”Jag är enda barnet”
Om det är så i ditt fall, betyder inte det nödvändigtvis att du är missgynnad. Medan andra ungdomar kanske har problem med att komma överens med sina syskon, kan du handplocka dem du vill ha som närmaste vänner (givetvis med dina föräldrars godkännande). Du kanske också har mer tid för studium och begrundan eller för att utveckla vissa förmågor och färdigheter. — Se kapitel 14 om ensamhet.
Unge Thomas pekar på ytterligare en fördel, när han säger: ”Som enda barnet hade jag mina föräldrars hela uppmärksamhet.” Visserligen kan överdriven uppmärksamhet från föräldrarna göra en ung människa självcentrerad. Men om dina föräldrar är balanserade, kan den uppmärksamhet de ger dig bidra till att du mognar snabbare och känner dig otvungen i vuxnas sällskap.
Men eftersom du inte har några syskon att samsas med, finns det risk för att du kan bli självisk. Jesus gav rådet: ”Ta för vana att ge.” (Lukas 6:38) Prova med att dela med dig åt vänner och släktingar. Öva dig i att upptäcka andras behov, och erbjud dig att hjälpa till när så är möjligt. Andra kommer att ge gensvar till sådan generositet. Och du kanske upptäcker att du — fastän du är enda barnet — inte är ett ensamt barn.
[Bild på sidan 53]
Jag känner ofta saknad över att inte ha någon syster, men det har också sina fördelar