Fattig men ändå rik — Hur är det möjligt?

För några tusen år sedan bad en vis man att han inte skulle bli fattig. Varför bad han om en sådan sak? Därför att han fruktade att fattigdomen skulle kunna få honom att utveckla attityder och vanor som skulle äventyra hans förhållande till Gud. Detta framgår av det han sedan sade i sin bön: ”Låt mig förtära den mat som tillkommer mig, ... så att jag inte råkar i fattigdom och jag rentav stjäl och förgriper mig på min Guds namn.” — ORDSPRÅKEN 30:8, 9.

BETYDER det att det är omöjligt för en som är fattig att tjäna Gud troget? Inte alls! Historien igenom har otaliga tillbedjare av Jehova Gud bevarat sin ostrafflighet gentemot honom trots de problem som fattigdomen för med sig. Jehova i sin tur älskar dem som förlitar sig på honom, och han ser till att de får vad de behöver.

Trogna tjänare i forna tider

Aposteln Paulus hade själv fått erfara vad det vill säga att lida nöd. (2 Korinthierna 6:3, 4) Han beskrev också ett ”stort moln” av trogna vittnen från förkristen tid, om vilka det sägs i Bibeln: ”De gick omkring i fårskinn, i gethudar, medan de led brist. ... De irrade omkring i ödemarker och berg och grottor och jordhålor.” — Hebréerna 11:37, 38; 12:1.

En av dessa trogna var profeten Elia. Under en torka som varade i tre och ett halvt år försåg Jehova honom regelbundet med mat. Först lät Gud korpar föra till honom bröd och kött. (1 Kungaboken 17:2–6) Senare förmerade Jehova på mirakulöst sätt en änkas förråd av mjöl och olja, och kvinnan försåg sedan Elia med mat. (1 Kungaboken 17:8–16) Maten var enkel, men den uppehöll livet på profeten Elia och kvinnan och hennes son.

Jehova uppehöll likaså den trogne profeten Jeremia i tider av nöd. Jeremia överlevde babyloniernas belägring av Jerusalem, då människor tvingades ”äta bröd efter vikt och med oro”. (Hesekiel 4:16) Hungersnöden i staden blev till sist så svår att vissa kvinnor åt köttet av sina egna barn. (Klagovisorna 2:20) Trots att Jeremia satt fängslad på grund av sitt modiga predikande, såg Jehova till att han dagligen fick ”ett runt bröd ... tills allt brödet tog slut i staden”. — Jeremia 37:21.

Jeremia fick följaktligen mycket lite mat, precis som Elia. Bibeln talar inte heller om för oss hur mycket Jeremia fick att äta sedan brödet hade tagit slut i Jerusalem. Men vi vet att Jehova uppehöll honom och att han överlevde denna svåra hungersnöd.

I dag breder fattigdomen ut sig i alla delar av världen. Enligt Förenta nationerna finns den största koncentrationen av fattigdom på den afrikanska kontinenten. Som det uttrycks i en FN-rapport från år 1996: ”Minst hälften av alla afrikaner är fattiga.” Men trots de allt svårare ekonomiska förhållandena börjar fler och fler afrikaner tillämpa Bibelns principer i sitt liv och troget tjäna Gud, övertygade om att han kommer att uppehålla dem. Här följer några exempel från denna del av vår problemfyllda värld.

Att stå fast vid ärlighet

Michael,a som bor i Nigeria, är jordbrukare och har sex barn att försörja. ”Det är svårt att vara ärlig när man inte har tillräckligt mycket pengar för att försörja sin familj”, säger han. ”Men när jag frestas att vara oärlig brukar jag tänka på Efesierna 4:28, där det sägs: ’Må den som stjäl inte stjäla mer utan hellre arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete.’ Så om en frestelse kommer i min väg, frågar jag mig själv: ’Har jag arbetat för de här pengarna?’”

Michael fortsätter: ”En dag när jag var ute och gick fick jag se hur en väska föll av pakethållaren på en motorcykel. Jag hann inte stoppa föraren, så jag tog upp väskan och fann att den var full med pengar! Med hjälp av de identitetshandlingar som fanns i väskan fick jag tag i ägaren och återlämnade väskan till honom.”

Att bekämpa känslor av missmod

En man som bor i Nordafrika säger: ”Att vara fattig är som att sitta fast i ett djupt hål och se hur människor går omkring där uppe i ljuset men inte ha kraft att skrika på hjälp och inte ha någon stege att klättra upp på.” Det är inte underligt att fattigdom ofta ger upphov till känslor av missmod och frustration! Även personer som tjänar Gud kan se andra människors rikedom och börja tycka att det inte tjänar något till att bevara sin ostrafflighet. (Jämför Psalm 73:2–13.) Hur skall man komma till rätta med sådan känslor?

Peter från Västafrika pensionerades efter 19 år i statlig tjänst. Nu lever han nästan uteslutande på en mycket blygsam pension. ”När jag ibland känner mig missmodig”, säger han, ”brukar jag påminna mig vad jag har läst i Bibeln och i Sällskapet Vakttornets publikationer. Den här gamla ordningen skall ju snart försvinna, och vi väntar på en bättre värld.

Jag brukar också tänka på 1 Petrus 5:9, där det sägs: ’Stå honom [Satan] emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.’ Jag är alltså inte den ende som får utstå umbäranden. Sådana påminnelser hjälper mig att skingra tankar som är nedslående och deprimerande.”

”Dessutom”, tillägger Peter, ”utförde Jesus många underverk när han var här på jorden, men han gjorde inte någon materiellt rik. Varför skulle jag då tro att han skall låta mig få det bra ställt?”

Bönens kraft

Att nalkas Jehova Gud i bön är ett annat sätt att bekämpa negativa tankar. När Mary blev ett Jehovas vittne år 1960, övergav hennes familj henne. I dag är Mary över 50 år och ogift, har klen hälsa och lever under mycket små omständigheter. Men trots det är hon nitisk i den kristna tjänsten.

Mary säger: ”När jag känner mig missmodig, vänder jag mig till Jehova i bön. Jag vet att ingen kan hjälpa mig som han. Jag har lärt mig att om vi förlitar oss på Jehova, så hjälper han oss. Jag tänker alltid på kung Davids ord i Psalm 37:25: ’En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och ändå har jag inte sett den rättfärdige helt övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.’

Jag blir också uppmuntrad av äldre bröders och systrars erfarenheter som återges i Vakttornet. Jehova Gud hjälpte dem, så jag vet att han kommer att fortsätta att hjälpa mig också. Han välsignar mitt lilla arbete med att sälja fofo [en maträtt framställd av kassava], så att jag får vad jag behöver för att sörja för mina dagliga behov. Ibland, när jag knappast har några pengar alls och undrar vad jag skall göra, sänder Jehova någon som ger mig en liten gåva och säger: ’Var så god, syster, här får du.’ Jehova har aldrig gjort mig besviken.”

Värdet av att studera Bibeln

Jehovas vittnen sätter stort värde på att studera Guds ord, Bibeln, och de fattiga bland dem är inget undantag. Sextioårige John tjänar som pionjär (heltidsförkunnare) och biträdande tjänare i församlingen. Han bor i ett gammalt fallfärdigt tvåvåningshus, som delas av 13 familjer. Hans rum är en del av hallen på bottenvåningen, som skärmats av med plywoodskivor. I rummet finns två stolar samt ett bord med stora travar av biblisk litteratur. Han sover på en halmmatta.

Förut tjänade John ungefär sju kronor om dagen på att sälja bröd, men när det blev förbjudet att importera vete, förlorade han denna utkomstmöjlighet. Han säger: ”Ibland känns det väldigt motigt, men jag fortsätter i pionjärtjänsten. Det är Jehova som uppehåller mig. Jag tar de arbeten jag hittar och väntar mig inte att andra människor skall försörja mig eller ge mig mat, även om bröderna i församlingen är mycket snälla och hjälpsamma. De hjälper mig att leta efter arbete och sticker ibland till mig en slant.

Jag tar mig alltid tid att läsa Bibeln och Sällskapet Vakttornets publikationer. Jag studerar tidigt på morgonen när det är tyst i huset och läser senare på kvällen, om elektriciteten fungerar. Jag vet att jag måste vara noga med mitt personliga studium.”

Att fostra barnen för evigt liv

Daniel är änkling och har sex barn. År 1985 förlorade han det arbete som han hade haft i 25 år, men han fick anställning som lagerarbetare. ”Vi har det mycket svårt ekonomiskt”, säger han. ”Nu kan vi inte äta mer än en gång om dagen. En gång var vi utan mat i tre dagar. Det enda vi hade för att överleva var vatten.”

Daniel tjänar som äldste i församlingen. ”Jag missar aldrig kristna möten, och jag ägnar mycket tid åt teokratiska uppdrag”, säger han. ”Om det är något som skall göras i Rikets sal, ser jag alltid till att jag är där. Och om problem dyker upp, brukar jag påminna mig vad Petrus säger till Jesus i Johannes 6:68: ’Herre, vem skall vi gå bort till?’ Om jag skulle sluta upp att tjäna Jehova, vart skulle jag då ta vägen? Paulus’ ord i Romarna 8:35–39 hjälper mig också att stå fast, för de visar att ingenting kommer att skilja oss från Guds och Kristi kärlek. Det är den inställningen jag försöker ingjuta i mina barn. Jag säger alltid till dem att vi aldrig får lämna Jehova.” Daniels nitiska föredöme och familjens regelbundna bibelstudium har haft ett positivt inflytande på hans barn.

En givmild ande

Man skulle kunna tro att personer som är mycket fattiga inte har någon möjlighet att ge ekonomiska bidrag för att främja Rikets intressen. Men så förhåller det sig faktiskt inte. (Jämför Lukas 21:1–4.) Somliga Jehovas vittnen i Ghana, som lever på det som deras små tegar ger, avsätter en del av marken till att användas för att främja Guds kungarikes intressen. När de sedan säljer det som odlas på den delen av deras mark, använder de pengarna enbart för det ändamålet, till exempel genom att lägga dem i bidragsbössan i Rikets sal.

Joan, som bor i Centralafrika, är pionjär. För att försörja sin förlamade man och fyra andra personer som är beroende av henne säljer hon bröd. När den församling som hon tillhör behövde bänkar till Rikets sal, beslöt Joan och hennes familj att skänka alla pengar de hade i huset. Det innebar att de inte hade några penningmedel kvar. Nästa dag kom emellertid en person helt oväntat och betalade en gammal skuld, pengar som de för länge sedan hade gett upp hoppet om att få tillbaka!

Joan är glad och optimistisk och oroar sig inte överdrivet mycket för pengar. ”Jag förklarar min situation för Jehova i bön, och sedan går jag ut i tjänsten. Vi vet att det inte finns något större hopp om att vi skall få det bättre i den här tingens ordning. Men vi vet också att Jehova kommer att sörja för våra behov.”

Att arbeta flitigt

Jehovas vittnen är kända för att älska varandra. (Johannes 13:35) De som har pengar hjälper sina medkristna som har det svårt. Ofta sker detta genom gåvor och ibland genom hjälp att få tag i ett arbete.

Mark, som bor i Kongo, lider av spetälska. Hans tår och fingrar är deformerade. För att kunna gå måste han använda kryckor. När Mark beslöt sig för att tjäna Jehova, började han göra stora förändringar i sitt liv. I stället för att tigga om mat, som han tidigare hade gjort, började han själv odla livsmedel. Han tillverkade också tegelstenar, som han sedan sålde.

Trots sitt handikapp fortsatte Mark att arbeta flitigt. Han köpte till och med en tomt och byggde ett litet hus på den. I dag tjänar Mark som äldste i församlingen och är mycket respekterad i den stad där han bor. Nu är det han som hjälper andra som har det svårt.

Det finns naturligtvis många platser där det är praktiskt taget omöjligt att få tag i ett arbete. En kristen äldste, som tjänar vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Centralafrika, skriver: ”Många bröder här är arbetslösa. Somliga försöker skapa egna arbeten, men det är svårt. Många har resonerat som så att eftersom de får utstå umbäranden vad de än gör, är det fördelaktigare att göra vissa materiella uppoffringar och tjäna som pionjärer. Många som har handlat så har funnit att de har fått det mycket bättre än om de hade haft ett arbete med undermålig lön.”

Jehova uppehåller sitt folk

Jesus Kristus sade om sig själv: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Lukas 9:58) Aposteln Paulus skrev likaså: ”Ända fram till denna stund fortsätter vi att både hungra och törsta och att vara bristfälligt klädda och att bli misshandlade och att vara hemlösa.” — 1 Korinthierna 4:11.

Både Jesus och Paulus valde att leva ett enkelt liv för att kunna ägna mer tid och kraft åt sin tjänst. Många kristna i vår tid är fattiga därför att de inte har något annat val, men de tillämpar Bibelns principer i sitt liv och tjänar Gud efter bästa förmåga. De vet att Jehova älskar dem, och de har själva fått erfara sannfärdigheten i Jesu ord: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra [materiella] ting tilldelas er.” (Matteus 6:25–33) Ja, dessa fattiga Guds tjänare har fått erfara att ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik”. — Ordspråken 10:22.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

Vilka är ”ordets görare”?

ENLIGT en gallupundersökning som utfördes år 1994 tror 96 procent av amerikanerna ”på Gud eller på en universell ande”. Dessutom finns det ”fler kyrkor per capita i USA än i något annat land på jorden”, sägs det i U.S.News & World Report. Trots en sådan till synes gudfruktig inställning säger den erfarne opinionsundersökaren George Gallup j:r följande: ”Faktum är att de flesta amerikaner inte vet vad de tror på eller varför de tror.”

Statistik visar också att det finns en stor klyfta mellan många människors religiösa övertygelse och deras handlingar. Så till exempel har ”sociologer lagt märke till att en del av de platser i landet där brottsligheten är som mest omfattande också råkar vara platser där tro och trosutövning är som starkast”, säger författaren Jeffery Sheler.

Detta bör inte förvåna oss. Varför det? Därför att så långt tillbaka i tiden som i det första århundradet uppmanade aposteln Paulus medkristna att vara på sin vakt mot dem som ”offentligt bekänner ... att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar ... honom”. (Titus 1:16) Dessutom sade Paulus till den unge mannen Timoteus att ”de sista dagarna” skulle kännetecknas av människor som ”har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft”. — 2 Timoteus 3:1, 5.

De sanna kristna däremot gör sitt yttersta för att följa Jesu Kristi befallning: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19) På så sätt blir de ”ordets görare och inte bara dess hörare”. — Jakob 1:22.

[Bild på sidan 7]

Människor världen över sätter värde på att få studera Bibeln