Ungdomar frågar:

Vad kan jag göra för att inte jämt få skulden?

”Jag fick alltid skulden för saker och ting. Om huset var olåst eller spisen hade lämnats påslagen eller något inte låg där det skulle eller något var ogjort, var det Ramons fel!” — Ramon.

NÄR man är tonåring kan det ibland se ut som om man får skulden för i stort sett allting som går snett. I en tidigare artikel medgav vi att föräldrar ibland är för snabba att ge sina barn skulden.a Orsakerna till detta kan vara allt från normal omsorg från föräldrarnas sida till djupt känslomässigt betryck. Oavsett orsaken kan detta att man hålls ansvarig för något som inte är ens fel vara smärtsamt och förödmjukande.

Eftersom du är ofullkomlig, händer det naturligtvis att du då och då begår misstag. (Romarna 3:23) Dessutom är du förhållandevis oerfaren, eftersom du är ung. (Ordspråken 1:4) Du kan inte undgå att göra enstaka felbedömningar. Så när du handlar fel är det bara rätt och rimligt att du hålls ansvarig. — Predikaren 11:9.

Hur bör du då reagera när du får skulden för något som du verkligen har gjort? Somliga ungdomar försöker uppträda som om de var offer för mycket grov orättvisa. De gormar och skriker att deras föräldrar alltid ger dem skulden för allting. Vad blir resultatet? Frustrerade föräldrar tar till strängare åtgärder för att få barnen att förstå att de menar allvar. Bibeln ger följande råd: ”Vishet och tuktan är vad blott och bart dårar har föraktat. Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråken 1:7, 8) När du öppet erkänner dina fel och gör nödvändiga förändringar, kan du lära dig av dina misstag. — Hebréerna 12:11.

”Förtroligt tal” med föräldrarna

Men det är en helt annan sak när man får skulden för något som inte är ens fel eller när beskyllningar ständigt haglar över en. Förståeligt nog kan man känna sig arg och irriterad. Man kanske rentav känner sig frestad att uppföra sig illa, eftersom man räknar med att man får skulden i vilket fall som helst. (Predikaren 7:7) Men illvilliga och elaka handlingar skadar alla parter. (Jämför Job 36:18.) I Ordspråken 15:22 framhålls ett bättre sätt att hantera saker på. Det sägs där: ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal.” Ja, ett sätt att förändra ens föräldrars sätt att behandla en är att låta dem få veta hur man känner det.

Sök först det tillfälle som Bibeln kallar ”dess rätta tid”. (Ordspråken 15:23) Författaren Clayton Barbeau ger förslaget: ”Välj tid och plats så att båda parter kan hålla huvudet kallt och då ni alla är på gott humör.” Dessutom varnar Bibeln: ”Ett ord som vållar smärta får vrede att stiga upp.” (Ordspråken 15:1) Försök därför att vara vänlig och respektfull när du talar med dem, och var inte stridslysten. Undvik att tappa humöret. (Ordspråken 29:11) I stället för att gå till attack mot dina föräldrar (”Ni ger mig alltid skulden för allting!”) kan du försöka förklara hur deras ständiga beskyllningar får dig att känna dig. (”Jag mår dåligt när jag får skulden för saker som jag inte har gjort.”) — Jämför 1 Moseboken 30:1, 2.

Samma sak gäller de tillfällen då dina föräldrar är arga på grund av någon missuppfattning. Föräldrarna till den unge Jesus blev vid ett tillfälle upprörda när de inte visste var någonstans han var. Men Jesus varken gnällde eller beklagade sig. Lugnt och stilla klargjorde han situationen för dem. (Lukas 2:49) Varför inte försöka tala med dina föräldrar på ett vuxet sätt när du har råkat illa ut? Inse att de är upprörda därför att de bryr sig om dig! Lyssna respektfullt. (Ordspråken 4:1) Vänta tills saker och ting har lugnat ner sig innan du försöker berätta din syn på det som har hänt.

”Må var och en pröva sin egen gärning”

Men varför har en del föräldrar en benägenhet att med en gång dra förhastade slutsatser om sina barn? Ärligt talat kan ungdomar ibland ge sina föräldrar orsak att vara misstänksamma. I Ordspråken 20:11 sägs det: ”Redan genom sina handlingar gör sig en pojke känd med avseende på om hans verksamhet är ren och rättrådig.” Vilket anseende har du byggt upp hos dina föräldrar? Har dina ”handlingar” visat att du är ”rättrådig” och allvarsam — eller slarvig och oansvarig? Om det senare är fallet, bli då inte förvånad över att de ofta drar förhastade slutsatser om dig. ”Jag var tvungen att vara ärlig mot mig själv”, erkände Ramon, den unge man som nämndes tidigare, när det gällde hans föräldrars kritik. ”Ibland låg det en viss sanning i deras misstankar.”

Om det är så i ditt fall, finns det bara en sak du kan göra och det är att försöka få dem att glömma hur du var tidigare. Efter hand som du lägger dig till med ett mönster av pålitligt och ansvarsfullt uppförande, kan du gradvis övertyga dina föräldrar om att du har gjort förändringar och att du nu är att lita på.

Ramons erfarenhet visar just detta. Hans vänner och familj gav honom i all välmening smeknamnet den tankspridde lille professorn, därför att han hade en benägenhet att glömma. Har dina föräldrar gett dig en negativ benämning — något som antyder att du är ”omogen” eller ”ansvarslös”? Alldeles som författaren Kathleen McCoy påpekar kan föräldrar tycka att sådana benämningar tjänar till ”att sätta fingret på vad som är fel, så att tonåringen kan se det och göra förändringar”. Men i verkligheten orsakar sådana benämningar ofta djup förbittring. Trots det kom Ramon att inse att det låg en viss sanning i smeknamnet. ”Mitt sinne var alltid koncentrerat på en enda sak, och därför tappade jag bort sådana saker som nycklar eller missade läxor, och jag glömde bort att göra vissa sysslor i hemmet”, berättar han.

Ramon började därför göra förändringar. ”Jag lärde mig att ta ansvar och att prioritera”, säger han. ”Jag gjorde ett schema och började ta allvarligare på enskilt bibelstudium. Jag lärde mig att Jehova menar att både små och stora saker är viktiga.” (Lukas 16:10) Genom att tillämpa Bibelns principer kunde Ramon till sist komma ifrån ryktet att han var glömsk. Varför inte försöka göra detsamma? Och om en benämning eller ett smeknamn verkligen besvärar dig, tala då med dina föräldrar om saken. Kanske kommer de att kunna se saker och ting ur ditt perspektiv.

När det ser ut att vara favorisering

Bakom beskyllningarna kan det ibland förefalla ligga favorisering. Ramon berättar: ”Mina äldre bröder och systrar kunde komma hem sent utan att bli straffade för det. Men om jag kom hem sent, fick jag en utskällning.” En man från Guyana som heter Albert berättar att han hade liknande känslor när han växte upp. I hans ögon verkade det som om hans mamma var mycket hårdare mot honom än hon var mot hans bror.

Men saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara. Föräldrar ger ofta de äldre barnen större frihet, inte på grund av favorisering, utan helt enkelt därför att föräldrarna tror att de skall handla ansvarsfullt. Eller också kan särskilda omständigheter vara inbegripna. Albert erkänner att hans bror skonades från fysisk tillrättavisning därför att han var ”liten och sjuklig”. Är det favorisering från föräldrarnas sida att de inser vilka speciella behov eller begränsningar som ett visst barn kan ha?

Visst finns det ibland föräldrar som har sina favoriter. (Jämför 1 Moseboken 37:3.) Albert säger om sin sjuklige bror: ”Mamma kände särskild öm tillgivenhet för honom.” Kristen kärlek är lyckligtvis sådan att den vidgar sig. (2 Korinthierna 6:11–13) Så även om dina föräldrar känner ”särskild öm tillgivenhet” för ett av dina syskon, betyder inte det att det inte finns någon kärlek över till dig. Den egentliga frågan är: Behandlar de dig orättvist genom att ge dig skulden beroende på att de hyser blind tillgivenhet för ett av dina syskon? Om så verkar vara fallet, låt dem då få veta hur du känner det. Var lugn och förnuftig och ge dem specifika exempel på hur du tycker att de har visat favorisering. Kanske kommer de att lyssna.

Problemfamiljer

Det måste erkännas att alla situationer inte är lätta att ändra på. Somliga föräldrar har en inrotad ovana att få andra att skämmas och känna sig skyldiga. Det är särskilt så bland föräldrar som har känslomässiga problem eller är missbrukare. Under sådana förhållanden är det inte någon större mening med att försöka tala ut om saken. Om det ser ut att vara så i ditt fall, inse då att dina föräldrars problem ligger utanför din kontroll och att problemen troligen kan lösas enbart med hjälp utifrån. Det bästa du kan göra är att visa dem tillbörlig ära och respekt och att försöka undvika onödiga konflikter. (Efesierna 6:1, 2) I Ordspråken 22:3 sägs det: ”Klok är den som har sett olyckan och griper sig an med att gömma sig.”b

Sök samtidigt hjälp från någon utanför familjen. Tala med en mogen vuxen, kanske en kristen äldste. Den kärleksfulla uppmärksamhet som en sådan person kan ge betyder mycket för att motverka känslan av att saker och ting alltid är ditt fel. Närma dig samtidigt Gud. (Jakob 4:8) Medan andra orättvist kan ge dig skulden ”kommer [Gud] inte för alltid att fortsätta att klandra, inte heller kommer han att fortsätta att vara förbittrad till obestämd tid. ... Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:9, 14) Att du vet att du är värdefull i Guds ögon kan hjälpa dig att uthärda orättvisa beskyllningar.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 21]

Att vi erkänner våra fel hjälper oss att lära av våra misstag