NÄSA, NÄSBORRAR

Näsan är luftvägarnas översta del och innehåller luktorganen.

När Gud skapade den första människan, blåste han in ”livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ”. (1Mo 2:7; det hebreiska ord för ”andedräkt” som används här är en form av neshamạh.) Denna ”livets andedräkt” fyllde inte bara lungorna med luft, utan gav också kroppen den livskraft som upprätthålls med hjälp av andningen. Andningen är således en förutsättning för liv. När den stora översvämningen på Noas tid kom, dog ”allt som hade livskraftens andedräkt verksam i sina näsborrar, ja allt som var på torra marken”. (1Mo 7:22)

Det hebreiska ordet för ”näsa” eller ”näsborrar” (’af) används ofta om hela ansiktet. När Adam blev dömd till att livnära sig av hårt jordbruksarbete sade Gud: ”I ditt anletes [ordagr.: ”din näsas” el. ”dina näsborrars”] svett skall du äta ditt bröd.” (1Mo 3:19) När Lot fick besök av änglar böjde han sig ner med ansiktet (näsan) mot jorden. (1Mo 19:1)

Lukt- och smaksinne. I översta delen av näshålan finns ett område som innehåller luktsinnesceller. Från dessa utgår fina nervtrådar som tillsammans utgör luktnerven. I detta område finns också nervändar från trillingnerven (nervus trigeminus). Människan har skarpt luktsinne. I en artikel i Scientific American (februari 1964, sid. 42) sades det: ”Luktsinnet är uppenbarligen ett kemiskt sinne, och dess känslighet är välkänd. Kemister betraktar näsans förmåga att skilja mellan och karakterisera olika ämnen som närmast otrolig. Komplicerade kemiska föreningar, som det kan ta månader för en kemist att analysera i laboratoriet, känner näsan ögonblickligen igen, även om det rör sig om så små mängder (ända ner till tiondelen av ett miljondels gram) att inte ens de känsligaste moderna laboratorieinstrumenten alltid kan påvisa ämnet och än mindre analysera och klassificera det.”

Näsan har också stor betydelse för smaksinnet. Det finns fyra grundläggande smakkvaliteter: sött, salt, surt och beskt, och dessa urskils av smaklökarna i munnen. Men mycket av smakupplevelsen beror på luktsinnet. Om man är täppt i näsan har man svårt att skilja mellan olika smaker, eftersom det mesta då får en mer eller mindre fadd smak.

Skönhet. Eftersom näsan utgör en så framträdande del av ansiktet, bidrar en välformad näsa till att ge en person ett vackert utseende. I Höga Visan (7:4) liknas den shulemitiska flickans näsa vid ”Libanontornet”, vilket kan anspela på att hennes näsa var välformad och förlänade värdighet och skönhet åt hennes ansikte. Gud krävde att Israels präster skulle vara felfria i fysisk bemärkelse, eftersom de representerade honom inför folket; en präst fick till exempel inte ha kluven eller vanställd näsa. (3Mo 21:18)

Bildspråk. Det hebreiska ordet för ”näsa” eller ”näsborrar” (’af) används ofta bildligt om vrede (eftersom en rasande människa ofta andas häftigt eller fnyser). (Se VREDE.) Det används också i samband med det som Jehova gör på grund av vrede (Ps 18:8, 15) eller det som han utför med hjälp av sin mäktiga verksamma kraft (2Mo 14:21; 15:8).

Den motbjudande avgudadyrkan som israeliterna hemföll åt väckte Jehovas brinnande vrede, något som han lät profeten Jesaja beskriva med orden: ”Dessa är en rök i mina näsborrar, en eld som brinner hela dagen.” (Jes 65:5)

I Ordspråksboken 30:32, 33 sägs det: ”Om du har handlat oförståndigt genom att upphöja dig själv, eller om du har tänkt göra det, sätt då handen för munnen. Ty som smör pressas fram ur mjölk och blod pressas fram ur näsan, så pressas gräl fram ur vrede.” Detta visar tydligt vilka problem det kan leda till om man säger något oförståndigt eller om man hyser vrede eller ger fritt utlopp åt sin vrede. I den hebreiska texten används en ordlek – ordet för ”vrede” är här dualisformen av ordet för ”näsa”.