Bibelbok nr 20 — Ordspråken

Talare: Salomo, Agur, Lemuel

Platsen där den skrevs: Jerusalem

Boken fullbordad: omkr. 717 f.v.t

1. Vilken vishet finner vi i Ordspråksboken?

DÅ SALOMO, Davids son, blev kung i Israel år 1037 f.v.t., bad han till Jehova om ”vishet och kunskap” till att ”döma detta ... stora folk”. Som svar på denna bön gav Jehova honom kunskap och vishet och ett förståndigt hjärta. (2 Krön. 1:10—12; 1 Kung. 3:12; 4:30, 31) Följden blev att Salomo ”uttalade tre tusen ordspråk”. (1 Kung. 4:32) En del av denna talade vishet blev nedtecknad i den bibelbok som heter Ordspråken (även kallad Ordspråksboken). Eftersom Salomos vishet var den vishet som ”Gud hade lagt i hans hjärta”, är det i själva verket Jehova Guds vishet vi studerar, när vi studerar Ordspråksboken. (1 Kung. 10:23, 24) Dessa ordspråk uttrycker eviga sanningar. De är lika tidsenliga nu som när de först uttalades.

2. Varför var Salomos tid en lämplig tid att ge denna gudomliga vägledning i Ordspråksboken?

² Salomos regering var en lämplig tid att ge denna gudomliga vägledning. Salomo sades ”sitta på Jehovas tron”. Israels teokratiska kungarike stod på sin höjdpunkt, och Salomo blev gynnad med oöverträffad ”kunglig värdighet”. (1 Krön. 29:23, 25) Det var en tid av fred och överflöd, en tid av trygghet. (1 Kung. 4:20—25) Men också under detta teokratiska styre hade israeliterna sina personliga problem och svårigheter på grund av mänsklig ofullkomlighet. Det är förståeligt att de vände sig till den vise kung Salomo för att han skulle hjälpa dem att lösa deras problem. (1 Kung. 3:16—28) När han avkunnade dom i alla dessa fall, uttalade han ordspråk som passade in på de många situationer som uppstod från dag till dag. Dessa korta men slående uttalanden blev mycket uppskattade av dem som önskade ordna sitt liv i överensstämmelse med Guds vilja.

3. Hur sammanställdes Ordspråksboken?

³ Berättelsen säger inte att Salomo skrev Ordspråksboken. Den säger emellertid att han ”uttalade” ordspråk och även att han ”gjorde grundlig efterforskning, för att han välordnat skulle kunna sammanställa många ordspråk”, och det visar att han var intresserad av att bevara ordspråken för senare bruk. (1 Kung. 4:32; Pred. 12:9) På Davids och Salomos tid nämndes officiella skrivare eller sekreterare i förteckningarna över hovfunktionärerna. (2 Sam. 20:25; 2 Kung. 12:10) Vi vet inte om dessa skrivare vid Salomos hov skrev ner och samlade hans ordspråk, men normalt skulle uttalanden av en härskare av hans format bli högt uppskattade och nerskrivna. Man är i allmänhet ense om att boken utgör en samling som är utarbetad på grundval av andra samlingar.

4. a) Hur delas Ordspråksboken vanligtvis upp? b) Vem var upphovsmannen till huvuddelen av ordspråken?

⁴ Ordspråksboken kan delas upp i fem avdelningar. Dessa är: 1) Kapitlen 1—9, som börjar med orden: ”Ordspråk av Salomo, Davids son”; 2) kapitlen 10—24, som omtalas som ”Ordspråk av Salomo”; 3) kapitlen 25—29, som börjar: ”Också dessa är ordspråk av Salomo, vilka Hiskias, Judas kungs, män skrev av”; 4) kapitel 30, som presenteras som ”Agurs, Jakes sons, ord”; och 5) kapitel 31, som utgör ”kung Lemuels ord, det viktiga budskap med vilket hans mor visade honom till rätta”. Salomo var således upphovsmannen till huvuddelen av ordspråken. Beträffande Agur och Lemuel vet man ingenting bestämt om vilka de var. En del kommentatorer menar att Lemuel kan ha varit ett annat namn för Salomo.

5. När skrevs och sammanställdes Ordspråksboken?

⁵ När skrevs och sammanställdes Ordspråksboken? Större delen skrevs utan tvivel ner under Salomos regering (1037—998 f.v.t.), innan han vek av från den sanna tillbedjan. Eftersom det råder osäkerhet om vilka Agur och Lemuel var, är det inte möjligt att datera deras stoff. En av samlingarna gjordes under Hiskias regering (745—717 f.v.t.), och därför kan det slutliga sammanställandet inte ha gjorts före hans regering. Samlades också de båda sista delarna under kung Hiskias uppsikt? En fotnot till Ordspråken 31:31 i studieutgåvan av New World Translation ger följande upplysning: ”En del utgåvor av den hebreiska texten har här ett trigrammaton. Det är de tre bokstäverna chehth, zạ·jin, qohf (ח ז ק), vilka såsom kung Hiskias underskrift under hans avskrivares arbete betecknar att arbetet härmed var avslutat.”

6. Vad är ett ordspråk, och varför är den hebreiska titeln på boken passande?

⁶ I de hebreiska biblarna kallades boken först efter det inledande ordet i boken, mish·lẹh, som betyder ”ordspråk”. Mish·lẹh är pluralformen i status constructus av det hebreiska substantivet ma·shạl, som vanligtvis antas vara avlett av ett rotord som betyder ”likna” eller ”jämföra”. Dessa termer beskriver mycket fint bokens innehåll, för ordspråk är träffande uttalanden som ofta anspelar på likheter eller jämförelser och som är avsedda att få lyssnaren att tänka. Ordspråkens korta form gör dem intressanta och lätta att uppfatta, och i denna form blir de också lätta att lära ut, att lära sig och att komma ihåg. Tanken fäster sig i minnet.

7. Vad bör vi lägga märke till i fråga om stilen i Ordspråksboken?

⁷ Bokens uttryckssätt är också mycket intressant. Boken är skriven i hebreisk poetisk stil, och de flesta av ordspråken är uppbyggda som poetiska parallellismer. Det innebär inte att rad- eller verssluten rimmar. Poesin består i att rytmiska rader förmedlar parallella tankar eller föreställningar. Dess skönhet och undervisande kraft ligger i denna tankerytm. Tankarna kan antingen gå i samma riktning eller bilda en kontrast till varandra; i båda fallen bidrar parallellismens kraft till att utvidga och fördjupa tanken och till att klargöra och förtydliga innebörden. Vi finner exempel på synonym parallellism i Ordspråken 11:25; 16:18 och 18:15 och exempel på den mera rikligt förekommande kontrasterande (antitetiska) parallellismen i Ordspråken 10:7, 30; 12:25; 13:25 och 15:8. En annan typ av uppbyggnad finner vi alldeles i slutet av boken. (Ords. 31:10—31) De 22 sista verserna är på hebreiska ordnade så att den första bokstaven i varje vers i ordningsföljd bildar det hebreiska alfabetet. Detta är den akrostiska stil som också används i ett antal psalmer. Denna stil överträffas inte i skönhet av någon av forntidens skrifter.

8. Hur vittnar det bruk de första kristna gjorde av Ordspråksboken om dess äkthet?

⁸ Att Ordspråksboken är äkta framgår också av att de första kristna i stor utsträckning gjorde bruk av den, när de framhöll olika regler för uppförandet. Jakob var uppenbarligen mycket förtrogen med Ordspråksboken och använde dess grundläggande principer i de utmärkta råd han gav beträffande kristet uppförande. (Jämför Ordspråken 14:29; 17:27 med Jakob 1:19, 20; Ordspråken 3:34 med Jakob 4:6; Ordspråken 27:1 med Jakob 4:13, 14.) Direkta citat från Ordspråksboken finner vi i följande skriftställen: Romarna 12:20 — Ordspråken 25:21, 22; Hebréerna 12:5, 6 — Ordspråken 3:11, 12; 2 Petrus 2:22 — Ordspråken 26:11.

9. Hur stämmer Ordspråksboken överens med resten av Bibeln?

⁹ Dessutom visar sig Ordspråksboken stämma överens med resten av Bibeln, vilket bevisar att den utgör en del av ”hela Skriften”. Den uppvisar en slående samstämmighet i fråga om tankar, när man jämför den med Moses lag, Jesu undervisning och hans lärjungars och apostlars skrifter. (Se Ordspråken 10:16 — 1 Korinthierna 15:58 och Galaterna 6:8, 9; Ordspråken 12:25 — Matteus 6:25; Ordspråken 20:20 — 2 Moseboken 20:12 och Matteus 15:4.) Även när den berör sådana ämnen som hur jorden bereddes till ett hem för människan, stämmer den överens med andra bibelböcker. — Ords. 3:19, 20; 1 Mos. 1:6, 7; Job 38:4—11; Ps. 104:5—9.

10, 11. Vad vittnar ytterligare om att boken är inspirerad av Gud?

¹⁰ Något som också vittnar om att boken är inspirerad av Gud är dess vetenskapliga exakthet, vare sig ordspråken berör kemiska, medicinska eller hälsovårdande principer. Ordspråken 25:20 berättar uppenbarligen om syra-bas-reaktionen. Ordspråken 31:4, 5 stämmer med nyare vetenskapliga rön som visar att alkohol gör tankeprocesserna långsammare. Många läkare och näringsexperter är eniga om att honung är ett hälsosamt livsmedel, vilket för tanken till ordspråket: ”Min son, ät honung, för det är gott.” (Ords. 24:13) Mycket av det som nutida läkare har upptäckt när det gäller psykosomatiska sammanhang har man länge kunnat läsa om i Ordspråksboken. ”Ett hjärta som fröjdar sig gör gott som botemedel.” — 17:22; 15:17.

¹¹ Ja, Ordspråksboken täcker varje mänskligt behov och varje mänsklig situation så fullständigt att en auktoritet fastslog: ”Det finns inget förhållande i livet för vilket det inte ges tillbörlig vägledning, ingen god eller ond tendens utan lämplig uppmuntran eller tillrättavisning. Den mänskliga medvetenheten bringas överallt i omedelbar kontakt med den gudomliga, ... och människan vandrar som i sin Skapares och Domares närvaro. ... Alla människotyper finns i denna gamla bok; och fastän de beskrevs för tre tusen år sedan, är de fortfarande så naturtrogna att beskrivningen av dem kunde ha varit av nu levande människotyper.” — Smith: Dictionary of the Bible, 1890, band III, sidan 2616.

BOKENS INNEHÅLL

12. a) Av vilken sammanhängande dikt består första avdelningen av Ordspråksboken? b) Vad lär den angående vishet och mänskligt uppförande? c) Hur anger Ordspråken 1:7 mönstret för hela boken?

¹² Första avdelningen (1:1—9:18). Detta är en sammanhängande dikt som består av korta tal, liksom när en far talar till sin son. De handlar om behovet av vishet till att vägleda hjärtat eller hela den inre människan och till att framkalla rätta önskningar. Dikten framhäver vishetens värde och dess välsignelser: lycka, ljuvlighet, frid och liv. (1:33; 3:13—18; 8:32—35) Den ställer detta i motsats till brist på vishet och dess följder: lidande och till sist död. (1:28—32; 7:24—27; 8:36) Den tar i betraktande tillvarons oändliga möjligheter och situationer och ger oss ett grundläggande studium i fråga om mänskligt uppförande och de nuvarande och framtida följderna av detta uppförande. Orden i Ordspråken 1:7 anger mönstret för hela boken: ”Fruktan för Jehova är början till kunskap.” Alla våra handlingar måste visa att vi tar Jehova i betraktande. Gång på gång upprepas det hur nödvändigt det är att inte glömma Guds lagar, att noggrant hålla hans bud och att inte överge dem.

13. Nämn de framträdande trådar som löper genom den första avdelningen av Ordspråksboken.

¹³ De framträdande trådar som löper genom väven i denna första avdelning är praktisk vishet, kunskap, fruktan för Jehova, tuktan och urskillning. Det varnas för dåligt sällskap, för att förkasta Jehovas tuktan och för orätt umgänge med främmande kvinnor. (1:10—19; 3:11, 12; 5:3—14; 7:1—27) Två gånger sägs det att visheten finns på allmänna platser; den är alltså tillgänglig och möjlig att förvärva. (1:20, 21; 8:1—11) Visheten personifieras och talar vädjande till de oerfarna och kastar till och med något ljus över jordens skapelse. (1:22—33; 8:4—36) Vilken förunderlig bok! Den här avdelningen slutar med samma tema som den börjar med — att ”fruktan för Jehova är början till vishet”. (9:10) Genom hela denna del framhävs det att detta att vi erkänner Jehova på alla våra vägar och håller oss till hans rättfärdighet leder till liv och skyddar oss mot mycket som är skadligt.

14. Vilka kontrasterande parallellismer får Ordspråksbokens praktiska lärdomar att framträda?

¹⁴ Andra avdelningen (10:1—24:34). Här finner vi många utsökta, omsorgsfullt utvalda och av varandra oberoende levnadsregler, som visar hur vi kan handla med vishet i livets komplicerade situationer. Denna avdelning lär oss hur vi kan göra bruk av visheten och uppnå större lycka och göra livet angenämare. Genom kontrasterna i parallellismerna framträder dessa lärdomar tydligt för våra sinnen. Här följer en lista över några av de ämnen som behandlas i kapitlen 10, 11 och 12:

kärlek kontra hat

vishet kontra dårskap

ärlighet kontra bedrägeri

trofasthet kontra baktal

sanning kontra lögn

frikostighet kontra girighet

flit kontra slapphet

att vandra i ostrafflighet kontra att gå krokiga vägar

goda råd kontra brist på skicklig vägledning

en duglig hustru kontra en som handlar skamligt

rättfärdighet kontra ondska

blygsamhet kontra förmätenhet

När vi ser i hur hög grad dessa ämnen berör vårt dagliga liv, blir vi övertygade om att Ordspråksboken verkligen är en praktisk bok!

15. Ge några exempel på den mångfald av mänskliga situationer och ämnen som behandlas i Ordspråksboken.

¹⁵ Återstoden av denna avdelning (13:1—24:34) fortsätter med sina påminnelser om Jehovas normer, så att vi kan få insikt och urskillning. En förteckning över den stora mångfald av mänskliga situationer och ämnen som behandlas kommer att visa hur omspännande denna bok är. Det är mycket nyttigt att få dessa bibliska råd om hyckleri, förmätenhet, ordhållighet, klokhet, umgänge, tillrättavisning och uppfostran av barn, människans syn på vad som är rätt, att vara sen till vrede, att visa de betryckta ynnest, svek, bön, hån, att vara nöjd med livets nödtorft, stolthet, orätt vinning, mutor, stridigheter, självbehärskning, isolering, tystnad, partiskhet, gräl, ödmjukhet, lyx, omsorg om far och mor, rusdrycker, bedrägeri, en hustrus egenskaper, gåvor, låntagning, långivning, vänlighet, tillförsikt, egendomsgränser, hur ett hushåll byggs upp, avund, vedergällning, tomhet, milt svar, meditation och sant kamratskap. Verkligen många goda råd som ger sund vägledning i det dagliga livet! För somliga kan en del av dessa ting förefalla oviktiga, men här lägger vi märke till att Bibeln inte heller försummar våra behov som gäller till synes små ting. I fråga om detta är Ordspråksboken av oskattbart värde.

16. Vilka uppbyggande råd ges i tredje avdelningen av Ordspråksboken?

¹⁶ Tredje avdelningen (25:1—29:27). Uppbyggande råd ges i sådana ämnen som ära, tålamod, fiender, uppträdande gentemot enfaldiga, skämt, smicker, svartsjuka, sår som tillfogas av en vän, hunger, baktal, ansvarsmedvetenhet, ränta, bekännelse, följderna av ondskefullt styre, arrogans, välsignelserna av rättfärdigt styre, ungdomsbrottslighet, behandling av tjänare, insikt och syner.

17. a) Vilket viktigt budskap överbringar Agur? b) Vilka grupper om fyra beskriver han?

¹⁷ Fjärde avdelningen (30:1—33). Detta är ”det viktiga budskapet” som tillskrivs Agur. Sedan skribenten först ödmjukt erkänt att han själv saknar vikt och betydelse, hänvisar han till människans oförmåga att skapa jorden och det som finns på den. Han omtalar Guds ord som luttrat och som en sköld. Han ber om att lögn må skaffas långt bort från honom och att han inte må få vare sig fattigdom eller rikedom. Han beskriver en oren, stolt och girig generation, som nerkallar ont över sina föräldrar. Han nämner fyra som inte har sagt ”Nog!” och fyra som är för svåra att förstå. (30:15, 16) En äktenskapsbrytande kvinnas fräcka frikännande av sig själv återges. Sedan beskrivs fyra ting under vilka jorden inte kan uthärda, fyra små skapelser som är instinktivt visa och fyra skapelser som har en vacker gång. Genom passande jämförelser säger skribenten varnande att ”utpressande av vrede frambringar gräl”. — 30:33.

18. Vad har kung Lemuel att säga om a) en usel kvinna och b) en duglig hustru?

¹⁸ Femte avdelningen (31:1—31). Detta är ännu ett viktigt budskap, nämligen kung Lemuels ord. Två skrivsätt förekommer i det. Första delen handlar om hur en usel kvinna kan fördärva en man, varnar för att alkohol kan vränga rätten och uppfordrar till att man dömer rättfärdigt. Den sista delen är uppställd som ett alfabetiskt akrostikon och innehåller en beskrivning av en duglig hustru, en beskrivning som har blivit klassisk. Utförligt omtalas hennes värde, och det påpekas att hon är pålitlig och till nytta för sin man. Hennes goda egenskaper består också i att hon är flitig, stiger upp tidigt, gör inköp med omsorg, är omtänksam mot den fattige, är förutseende och talar med vishet. Hon är också vaken och uppmärksam, respekterad av sina barn och lovprisad av sin man. Framför allt fruktar hon Jehova.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

19. Hur tillkännager Ordspråksboken själv sitt nyttiga syfte?

¹⁹ Det nyttiga syftet med Ordspråksboken anges i de inledande verserna: ”För att man må lära känna vishet och tuktan, för att man må urskilja förståndiga ord, för att man må ta emot tuktan som ger insikt, rättfärdighet och rätt och rättrådighet, för att ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga.” (1:2—4) I överensstämmelse med detta angivna syfte betonar boken kunskap, vishet och förstånd — faktorer som är nyttiga var och en på sitt särskilda sätt.

20. Vad säger Ordspråksboken om kunskap?

²⁰ 1) Kunskap är människan i stort behov av, för det är inte gott för människan att hemfalla åt okunnighet. Man kan aldrig förvärva exakt kunskap utan att hysa fruktan för Jehova, eftersom kunskapen börjar med denna fruktan. Kunskap är att föredra framför utsökt guld. Varför? Genom kunskapen undsätts de rättfärdiga; den avhåller oss från att hasta till synd. Vi måste alltså söka efter den och tillägna oss den. Den är dyrbar. Böj därför ”ditt öra och hör de visas ord, för att du må inrikta själva ditt hjärta på min kunskap”. — 22:17; 1:7; 8:10; 11:9; 18:15; 19:2; 20:15.

21. Vad lär oss Gud angående vishet?

²¹ 2) Vishet, förmågan att använda kunskapen rätt till lovprisning av Jehova, ”är det främsta”. Förvärva den. Jehova är dess källa. Början till livgivande vishet är att känna och frukta Jehova Gud — detta är vishetens stora hemlighet. Frukta därför Gud och inte människor. Den personifierade visheten ropar ut och uppmanar enträget alla att bättra sig. Visheten ropar högt till och med på gatorna. Jehova uppmanar alla oerfarna och alla som saknar ett förståndigt hjärta att stanna upp och äta av vishetens bröd. Då kommer de att vara lyckliga i fruktan för Jehova, även om de bara har något litet. Vishetens välsignelser är många, dess verkningar är högst nyttiga. Vishet och kunskap är själva grundförutsättningarna för den tankeförmåga som kommer att skydda oss. I likhet med honung är visheten nyttig och ljuvlig. Den är värdefullare än guld; den är ett livets träd. Utan vishet förgås människan, eftersom visheten bevarar livet; den betyder liv. — 4:7; 1:7, 20—23; 2:6, 7, 10, 11; 3:13—18, 21—26; 8:1—36; 9:1—6, 10; 10:8; 13:14; 15:16, 24; 16:16, 20—24; 24:13, 14.

22. Vilket skydd kan vi finna genom förstånd?

²² 3) Förutom kunskap och vishet är det livsviktigt med förstånd. Därför: ”Med allt som du förvärvar, förvärva förstånd.” Förstånd är förmågan att se något i dess rätta sammanhang; det betyder god urskillningsförmåga, alltid med Gud i tankarna, för människan kan inte stödja sig på sitt eget förstånd. Det är fullständigt omöjligt att ha förstånd eller urskillningsförmåga om man arbetar i opposition mot Jehova! För att tillägna oss förstånd måste vi ivrigt söka efter det som efter en gömd skatt. För att förstå måste vi ha kunskap. Den förståndiges sökande efter kunskap blir belönat, och visheten ligger framför honom. Han blir skyddad mot den här världens oräkneliga snaror och fallgropar, till exempel mot de otaliga onda människor som försöker snärja honom och få honom att vandra med dem på mörkrets väg. Jehova Gud — källan till livgivande kunskap, vishet och förstånd — vare tack! — 4:7; 2:3, 4; 3:5; 15:14; 17:24; 19:8; 21:30.

23. Vilket slag av visa råd kommer härnäst att dryftas?

²³ I överensstämmelse med Ordspråksbokens nyttiga syfte innehåller denna bok ett överflöd av visa, inspirerade råd för att hjälpa oss att förvärva förstånd och att skydda hjärtat, ”ty därifrån utgår livets källådror”. (4:23) Här följer ett urval av de visa råd som betonas hela boken igenom.

24. Vad sägs angående de ondskefulla och de rättfärdiga?

²⁴ De ondskefulla och de rättfärdiga varandras motsats: Den ondskefulle kommer att bli fångad på sina krokiga vägar, och hans skatter kommer inte att rädda honom på förgrymmelsens dag. Den rättfärdige går mot liv och kommer att få sin lön av Jehova. — 2:21, 22; 10:6, 7, 9, 24, 25, 27—32; 11:3—7, 18—21, 23, 30, 31; 12:2, 3, 7, 28; 13:6, 9; 14:2, 11; 15:3, 8, 29; 29:16.

25. Hur varnar Ordspråksboken för omoraliskhet?

²⁵ Moralisk renhet nödvändig: Salomo varnar ständigt för omoraliskhet. Äktenskapsbrytare kommer att ådra sig både plåga och vanära, och deras smälek kommer inte att utplånas. ”Stulna vatten” kan tyckas söta för den som är ung, men den prostituerade stiger ner till döden och tar sina oerfarna offer med sig. De som faller ner i omoraliskhetens djupa grop är under Jehovas förkastelsedom. — 2:16—19; 5:1—23; 6:20—35; 7:4—27; 9:13—18; 22:14; 23:27, 28.

26. Vad sägs angående självbehärskning?

²⁶ Självbehärskning nödvändig: Dryckenskap och frosseri fördöms. Alla som skall vinna Guds godkännande måste visa måttlighet i fråga om mat och dryck. (20:1; 21:17; 23:21, 29—35; 25:16; 31:4, 5) Den som är sen till vrede har urskillning i rikt mått och är större än en väldig man som intar en stad. (14:17, 29; 15:1, 18; 16:32; 19:11; 25:15, 28; 29:11, 22) Man behöver också självbehärskning för att undvika avund och svartsjuka, som är som röta i benen i kroppen. — 14:30; 24:1; 27:4; 28:22.

27. a) Vad är ovist bruk av talförmågan? b) Varför är det så viktigt att vi brukar våra läppar och vår tunga på ett vist sätt?

²⁷ Vist och ovist bruk av talförmågan: Den som går omkring med förvänt tal, baktalaren, det falska vittnet och lögnaren kommer att avslöjas, för de är avskyvärda för Jehova. (4:24; 6:16—19; 11:13; 12:17, 22; 14:5, 25; 17:4; 19:5, 9; 20:17; 24:28; 25:18) Om någons mun talar goda ting, är den en livets källa; men den dåraktiges mun påskyndar hans fördärv. ”Död och liv är i tungans våld, och den som älskar den kommer att äta dess frukt.” (18:21) Baktal, svekfullt tal, smicker och förhastade ord fördöms. Det är vishetens kurs att tala sanning, att ära Gud. — 10:11, 13, 14; 12:13, 14, 18, 19; 13:3; 14:3; 16:27—30; 17:27, 28; 18:6—8, 20; 26:28; 29:20; 31:26.

28. Vilka dåliga resultat leder stolthet till, men vilka välsignelser för ödmjukhet med sig?

²⁸ Stolthetens dårskap och nödvändigheten av ödmjukhet: Den stolte upphöjer sig själv till ett plan där han inte hör hemma, och han faller. De som har ett stolt hjärta är avskyvärda för Jehova, men de ödmjuka ger han vishet, härlighet, rikedom och liv. — 3:7; 11:2; 12:9; 13:10; 15:33; 16:5, 18, 19; 18:12; 21:4; 22:4; 26:12; 28:25, 26; 29:23.

29. Hur bör lättja betraktas, och av vilket värde är flit?

²⁹ Flit, inte lättja: Många beskrivningar ges av den late. Han bör gå till myran för att lära och bli vis. Men den flitige — han kommer att ha framgång! — 1:32; 6:6—11; 10:4, 5, 26; 12:24; 13:4; 15:19; 18:9; 19:15, 24; 20:4, 13; 21:25, 26; 22:13; 24:30—34; 26:13—16; 31:24, 25.

30. Hur betonas ett rätt umgänge i Ordspråksboken?

³⁰ Rätt umgänge: Det är dåraktigt att umgås med dem som inte fruktar Jehova, med ondskefulla eller enfaldiga, med hetlevrade människor, med skvallerbyttor eller med frossare. Umgås i stället med visa människor, för då kommer du att bli ännu visare. — 1:10—19; 4:14—19; 13:20; 14:7; 20:19; 22:24, 25; 28:7.

31. Vad är det visa rådet beträffande tillrättavisning?

³¹ Behovet av tillrättavisning: ”Den som Jehova älskar tillrättavisar han”, och de som rättar sig efter denna tuktan befinner sig på vägen till härlighet och liv. Den som hatar tillrättavisning råkar i vanära. — 3:11, 12; 10:17; 12:1; 13:18; 15:5, 31—33; 17:10; 19:25; 29:1.

32. Vilken utmärkt förmaning ges om att vara en god hustru?

³² Goda råd till hustrur: Gång på gång varnar Ordspråksboken en hustru för att vara stridslysten och handla skamligt. Den omdömesgilla, dugliga, gudfruktiga hustrun har den kärleksfulla omtankens lag på sin tunga; den som finner en sådan hustru röner godvilja från Jehova. — 12:4; 18:22; 19:13, 14; 21:9, 19; 27:15, 16; 31:10—31.

33. Vilka nyttiga råd framläggs beträffande barnuppfostran?

³³ Barnuppfostran: Undervisa barnen regelbundet i Guds lag, så att de inte glömmer den. Fostra dem alltifrån den späda barndomen i Jehovas undervisning. Håll inte tillbaka ”tuktans käpp”. Tuktan som ges som ett uttryck för kärlek ger en pojke vishet. De som uppfostrar sina barn på Guds sätt kommer att få visa barn, som kommer att skänka dem glädje och stort välbehag. — 4:1—9; 13:24; 17:21; 22:6, 15; 23:13, 14, 22, 24, 25; 29:15, 17.

34. Till vilken fördel är det att åta sig ansvaret att hjälpa andra?

³⁴ Ansvaret att hjälpa andra: Detta betonas ofta i Ordspråksboken. Den vise måste sprida ut kunskap till nytta för andra. Man måste också vara frikostig och gynna dem som är mindre bemedlade, och genom att göra det lånar man i själva verket åt Jehova, som garanterar att han skall återgälda det. — 11:24—26; 15:7; 19:17; 24:11, 12; 28:27.

35. Med vilket råd kommer Ordspråksboken till själva kärnan av våra problem?

³⁵ Tillit till Jehova: Ordspråksboken kommer till själva kärnan av våra problem genom att råda oss till att fullständigt förtrösta på Gud. Vi måste ta notis om Jehova på alla våra vägar. En människa kan planera sin kurs, men Jehova måste styra hennes steg. Jehovas namn är ett starkt torn; dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd. Hoppas på Jehova och vänd dig till hans ord för att få vägledning. — 3:1, 5, 6; 16:1—9; 18:10; 20:22; 28:25, 26; 30:5, 6.

36. Ur vilka synvinklar kan Ordspråksboken beskrivas som tidsenlig, praktisk och nyttig?

³⁶ Ordspråksboken är verkligen nyttig till undervisning och tuktan av både oss själva och andra! Ingen sida av förhållandet människor emellan tycks vara förbisedd. Är det någon som isolerar sig från sina medtillbedjare av Gud? (18:1) Är det någon i hög ställning som drar slutsatser innan han har hört båda sidorna av en sak? (18:17) Ägnar sig någon åt farliga skämt? (26:18, 19) Är det någon som har en tendens att vara partisk? (28:21) Handelsmannen i sin affär, jordbrukaren ute på fältet, mannen och hustrun och barnen — alla får sund undervisning. Föräldrarna blir hjälpta, så att de kan avslöja de många snaror som lurar på de ungas stig. De visa kan lära de oerfarna. Ordspråken är praktiska var vi än bor; bokens undervisning och råd blir aldrig föråldrade. Den amerikanske pedagogen William Lyon Phelps sade en gång: ”Ordspråksboken är mer tidsenlig än morgontidningarna för i dag.”a Ordspråksboken är tidsenlig, praktisk och nyttig till undervisning, eftersom den är inspirerad av Gud.

37. Hur stämmer Ordspråksboken överens med den större Salomos läror?

³⁷ Ordspråksboken, som till övervägande delen innehåller det som uttalades av Salomo och som är nyttig till korrigering, vänder människor till den allsmäktige Guden. Det gjorde också Jesus Kristus, han som i Matteus 12:42 omtalas som ”något mer än Salomo”.

38. Hur ökar Ordspråksboken vår uppskattning av Guds kungarike och dess rättfärdiga principer?

³⁸ Vi kan vara tacksamma för att denne utomordentligt vise är den som Jehova har valt till Rikets Säd! Hans tron ”kommer att vara fast grundad, ja genom rättfärdighet”, under en fridfull regering, långt härligare än till och med kung Salomos. Beträffande detta kungarikes styre kommer det att sägas: ”Kärleksfull omtanke och sannfärdighet — de är ett värn för kungen; och genom kärleksfull omtanke har han stött sin tron.” Detta kommer att skänka mänskligheten en rättfärdig regering för eviga tider, om vilket Ordspråksboken också säger: ”När en kung dömer de ringa i sannfärdighet, kommer hans tron att vara fast grundad för alltid.” Således kommer vi att med glädje inse att Ordspråksboken inte bara upplyser vår stig till kunskap, vishet och förstånd och till evigt liv, utan att den, vad viktigare är, upphöjer Jehova som källan till sann vishet, som han sänder ut genom Kristus Jesus, det himmelska kungarikets arvinge. Ordspråksboken ökar i hög grad vår uppskattning av Guds kungarike och de rättfärdiga principer som det nu styr efter. — Ords. 25:5; 16:12; 20:28; 29:14.

[Fotnoter]