Jesus — härskaren ”vilkens ursprung är från forna tider”

SPÄNNINGEN stiger medan du väntar på att en släkting, som du inte träffat på länge, skall komma. Äntligen kommer han så, och du välkomnar honom hjärtligt. Du lyssnar uppmärksamt, när han sedan berättar varför hans far har skickat honom till dig. Snart blir det dags för honom att återvända hem. Vemodigt tar du farväl. Men saknaden efter honom minskar, när du får höra att han tryggt kommit hem.

Senare, när du går igenom några gamla papper, upptäcker du brev som i korthet nämner din släktings bedrifter långt innan han kom för att träffa dig. Det som står i breven ger en intressant inblick i hans bakgrund och ökar din uppskattning både av hans besök och av det han för närvarande gör.

”Från forna tider”

Bland de gamla dokument som var tillgängliga för judarna under det första århundradet fanns Guds profet Mikas skrifter, vilka hade blivit nedtecknade cirka 700 år tidigare. I dessa förutsägs det var Messias skulle födas. ”Du, o Betlehem Efrata, som är för liten för att befinna dig bland Judas tusenden, av dig kommer åt mig att utgå den som skall bli härskare i Israel, vilkens ursprung är från forna tider, från obestämd tids dagar.” (Mika 5:2) I uppfyllelse av dessa ord föddes Jesus i byn Betlehem i Judeen det år som vi nu kallar 2 f.v.t. Men hur kan det sägas att Jesu ursprung var ”från forna tider”?

Jesus hade en föremänsklig tillvaro. Aposteln Paulus beskrev i sitt brev till de kristna i Kolossai Jesus som ”den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse”. — Kolosserna 1:15.

Jehova, vishetens källa, skapade sin förste Son som ”det tidigaste av sina verk”, för att använda kung Salomos inspirerade uttryck i Ordspråksboken. Genom att komma hit till jorden och sedan återvända till himlen gav Jesus verkligen vittnesbörd om att han var ”Guds skaparverks början”. Som visheten personifierad förklarade den föremänsklige Jesus: ”När han [Jehova] beredde himlarna, var jag där.” — Ordspråken 8:22, 23, 27; Uppenbarelseboken 3:14.

Redan från början fick Guds Son ett unikt uppdrag, nämligen att vara en ”mästerlig arbetare” jämsides med sin Fader. Vilken glädje detta måste ha skänkt Jehova! I Ordspråken 8:30 heter det: ”Jag kom att vara den som han [Jehova] höll särskilt kär dag efter dag, medan jag gladdes inför honom hela tiden.”

Senare inbjöd Jehova sin förstfödde Son att ta del i att skapa människan. ”Låt oss göra människor till vår avbild”, sade Jehova, ”enligt vår likhet.” (1 Moseboken 1:26) Det ledde till att ett annat kärleksfullt förhållande utvecklades. Den föremänsklige Jesus sade: ”De ting som jag höll kära var hos människosönerna.” (Ordspråken 8:31) I början av sitt evangelium erkänner aposteln Johannes Jesu föremänskliga roll i skapelsen: ”Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till.” — Johannes 1:3.

Jehovas talesman

Johannes’ ord riktar här uppmärksamheten på ett annat privilegium som Guds Son åtnjöt, nämligen att vara Guds talesman. Redan från början tjänade han som Ordet. När Jehova talade, först till Adam och senare till både Adam och Eva, gjorde han det således troligen genom Ordet. Och vem skulle bättre kunna förmedla undervisningen från Gud än han som har en sådan tillgivenhet för människorna? — Johannes 1:1, 2.

Det måste verkligen ha smärtat Ordet att se Eva och sedan Adam vara olydiga mot sin Skapare! Och hur mycket måste han inte ha längtat efter att få reparera de skador som denna olydnad lett till för deras avkomma! (1 Moseboken 2:15–17; 3:6, 8; Romarna 5:12) Till Satan, som hade uppmuntrat Eva att göra uppror, riktade Jehova följande ord: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd.” (1 Moseboken 3:15) Efter att ha varit vittne till det som hände i Eden insåg Ordet att han, som den förnämsta delen av kvinnans ”säd”, skulle bli föremål för illvilligt hat. Han visste att Satan var en människomördare. — Johannes 8:44.

När Satan längre fram ifrågasatte den trogne Jobs ostrafflighet, måste Ordet ha känt vrede över de ärekränkande anklagelser som riktades mot hans Fader. (Job 1:6–10; 2:1–4) Ja, i sin roll som ärkeängel bär Ordet namnet Mikael, som betyder ”Vem är lik Gud?”, och detta vittnar om hur han försvarar Jehova mot alla som strävar efter att tillskansa sig Guds suveränitet. — Daniel 12:1; Uppenbarelseboken 12:7–10.

Under Israels historia har Ordet iakttagit Satans försök att vända människor bort från den rena tillbedjan. Efter uttåget ur Egypten sade Gud genom Mose följande till Israel: ”Se, jag sänder en ängel framför dig till att bevara dig på vägen och till att föra dig till den plats som jag har berett. Ta dig i akt på grund av honom och lyd hans röst. Handla inte upproriskt mot honom, för han kommer inte att förlåta er överträdelse; ty mitt namn är i honom.” (2 Moseboken 23:20, 21) Vem var denne ängel? Sannolikt den föremänsklige Jesus.

Troget underordnande

År 1473 f.v.t. dog Mose, och hans kropp blev begravd ”i dalen i Moabs land framför Bet-Peor”. (5 Moseboken 34:5, 6) Uppenbarligen ville Satan använda Moses kropp, kanske för att främja avgudadyrkan. Mikael vände sig emot detta, men samtidigt underordnade han sig lydigt sin Faders, Jehovas, myndighet. Mikael ”vågade ... inte framföra en dom mot honom [Satan] i skymfliga ordalag”, utan han varnade honom med orden: ”Måtte Jehova gå till rätta med dig.” — Judas, vers 9.

Därefter inledde Israel sin erövring av det utlovade landet, Kanaan. I närheten av staden Jeriko fick Josua en försäkran om att Ordet fortfarande hade tillsyn över nationen. Där träffade han en man som bar ett draget svärd. Josua gick fram till främlingen och frågade: ”Är du för oss eller för våra motståndare?” Föreställ dig Josuas förvåning när främlingen avslöjar sin identitet genom att säga: ”Nej, utan jag — som furste över Jehovas här har jag nu kommit.” Det är inte konstigt att Josua föll ner på sitt ansikte inför denne högt upphöjde representant för Jehova, som utan tvivel var den föremänsklige Jesus som senare skulle bli ”Messias, Ledaren”. — Josua 5:13–15; Daniel 9:25.

I Guds profet Daniels dagar ägde ännu en konfrontation mellan Mikael och Satan rum. Vid det här tillfället hjälpte Mikael en medängel, när demonfursten över Persien ”gjorde motstånd” i tre veckor. Ängeln berättar: ”Se! Mikael, en av de främsta furstarna, kom för att hjälpa mig; och jag för min del blev kvar där bredvid Persiens kungar.” — Daniel 10:13, 21.

Föremänsklig och mänsklig härlighet

År 778 f.v.t., samma år som den judeiske kungen Ussia dog, fick Guds profet Jesaja i en syn se Jehova sitta på sin upphöjda tron. ”Vem skall jag sända, och vem vill gå för oss?”, frågade Jehova. Jesaja ställde sig frivilligt till förfogande, men Jehova varnade honom för att hans medisraeliter skulle vara opåverkbara för hans tillkännagivanden. Aposteln Johannes jämförde de icke troende judarna under det första århundradet med människorna på Jesajas tid och sade: ”Jesaja sade detta, eftersom han såg hans härlighet.” Vems härlighet var det han såg? Det var härligheten hos Jehova och den föremänsklige Jesus, som fanns jämsides med Jehova i himlen. — Jesaja 6:1, 8–10; Johannes 12:37–41.

Några hundra år senare fick Jesus sitt dittills största uppdrag. Jehova överförde sin älskade Sons livskraft till Marias moderliv. Nio månader senare födde hon en son, Jesus. (Lukas 2:1–7, 21) Aposteln Paulus’ ord lyder: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son, som blev född av en kvinna.” (Galaterna 4:4) Även aposteln Johannes bekräftade detta: ”Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader; och han var full av oförtjänt omtanke och sanning.” — Johannes 1:14.

Messias framträder

Jesus var minst 12 år, när han kom till insikt om att han måste vara fullt upptagen med att göra sin himmelske Faders vilja. (Lukas 2:48, 49) Ungefär 18 år senare kom Jesus till Johannes döparen för att bli döpt i floden Jordan. När Jesus bad, öppnades himlarna och den heliga anden sänkte sig ner över honom. Föreställ dig allt han nu mindes när han tänkte tillbaka på de oräkneliga årtusenden då han, jämsides med sin Fader, tjänat som en mästerlig arbetare, talesman och furste i Guds här och som ärkeängeln Mikael. Sedan fick Jesus vara med om något spännande, nämligen att höra sin Fader tala till Johannes döparen: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” — Matteus 3:16, 17; Lukas 3:21, 22.

Johannes döparen tvivlade inte alls på Jesu föremänskliga tillvaro. När Jesus närmade sig Johannes, sade denne: ”Se, Guds Lamm som tar bort världens synd!” Och han tillade: ”Det är om denne som jag sade: Efter mig kommer det en man som har ryckt fram framför mig, eftersom han var till före mig.” (Johannes 1:15, 29, 30) Även aposteln Johannes kände till Jesu föremänskliga tillvaro. Han skrev: ”Den som kommer från ovan är över alla andra”, och: ”Den som kommer från himlen är över alla andra. Vad han har sett och hört, detta vittnar han om.” — Johannes 3:31, 32.

Omkring år 61 v.t. uppmanade aposteln Paulus de kristna hebréerna att sätta värde på Messias’ ankomst och på hans tjänst som överstepräst. Paulus riktade uppmärksamheten på Jesu roll som talesman, när han skrev: ”Gud ... har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son ... genom vilken han också har gjort tingens ordningar.” Oavsett om detta syftar på Jesu roll som ”mästerlig arbetare”, då allting skapades, eller på hans roll i Guds fortskridande anordningar för att åstadkomma försoning, ger Paulus här sitt vittnesbörd om Jesu föremänskliga tillvaro. — Hebréerna 1:1–6; 2:9.

Lojalitet från ”forna tider”

Paulus riktade under det första århundradet denna uppmaning till de kristna i Filippi: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Filipperna 2:5–8) Jehova belönade Jesus för hans lojalitet genom att uppväcka honom och sedan välkomna honom tillbaka till himlen. Tidsåldrarna igenom har Jesus verkligen gett oss ett äkta exempel på ostrafflighet! — 1 Petrus 2:21.

Vi kan verkligen vara tacksamma för de glimtar av Jesu föremänskliga tillvaro som Bibeln ger oss! Detta stärker vårt beslut att efterlikna hans exempel på lojal tjänst, i synnerhet nu när han regerar som kung i Guds messianska rike. Låt oss hylla ”Fredsfursten”, Kristus Jesus, vår härskare, ”vilkens ursprung är från forna tider”! — Jesaja 9:6; Mika 5:2.

[Ruta på sidan 24]

Vittnesbörd om Jesu föremänskliga tillvaro

De ord av Jesus som återges här nedan vittnar i rikt mått om hans föremänskliga tillvaro:

◻ ”Ingen [har] stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen, Människosonen.” — Johannes 3:13.

◻ ”Mose har inte gett er brödet från himlen, men min Fader, han ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är nämligen han som kommer ner från himlen och ger världen liv. ... Jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Johannes 6:32, 33, 38.

◻ ”Detta är det bröd som kommer ner från himlen, så att vemhelst må äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen; om någon äter av det brödet, skall han leva för evigt.” — Johannes 6:50, 51.

◻ ”Hur vore det då, om ni skulle få se Människosonen stiga upp dit där han förut var?” — Johannes 6:62.

◻ ”Mitt vittnesbörd [är] sant, eftersom jag vet varifrån jag kom och vart jag är på väg. ... Ni är från regionerna här nere; jag är från regionerna där uppe. Ni är från den här världen; jag är inte från den här världen.” — Johannes 8:14, 23.

◻ ”Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, ty från Gud har jag utgått och är nu här. Inte heller har jag kommit av eget initiativ, nej, utan det är han som har sänt ut mig.” — Johannes 8:42.

◻ ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Innan Abraham blev till, har jag varit till.” — Johannes 8:58.

◻ ”Fader, förhärliga du mig jämsides med dig själv med den härlighet som jag hade jämsides med dig innan världen var till. Fader, vad det beträffar, som du har gett mig, vill jag att där jag är också de må vara med mig, för att betrakta min härlighet som du har gett mig, därför att du älskade mig före världens grundläggning.” — Johannes 17:5, 24.

[Bild på sidan 23]

Josua möter fursten över Jehovas här