Kapitel tjugotre
”Ett nytt namn”
1. Vilken försäkran innehåller Jesaja, kapitel 62?
UPPMUNTRAN, tröst, hopp om återställelse — det är vad de modfällda judarna i Babylon behöver. Det har gått flera decennier sedan Jerusalem och dess tempel ödelades. Omkring 80 mil från Babylon ligger Juda öde, och det verkar som om Jehova har glömt judarna. Vad kan underlätta deras situation? Löften från Jehova om att han skall föra dem tillbaka hem och låta dem återställa den rena tillbedjan. Då kommer sådana beteckningar som ”övergiven” och ”öde” att ersättas av benämningar som vittnar om Guds godkännande. (Jesaja 62:4; Sakarja 2:12) Kapitel 62 i Jesajas bok är fullt av sådana löften. Men precis som andra profetior om återställelse gäller det här kapitlet mer än bara judarnas befrielse ur fångenskapen i Babylon. I den större uppfyllelsen ger kapitel 62 en försäkran om att Jehovas andliga nation, ”Guds Israel”, med säkerhet skall bli räddad. — Galaterna 6:16.
Jehova förblir inte stilla
2. Hur visar Jehova ännu en gång ynnest mot Sion?
2 Babylon omstörtas år 539 f.v.t. Därefter utfärdar kung Cyrus av Persien ett påbud som gör det möjligt för gudfruktiga judar att återvända till Jerusalem och återställa tillbedjan av Jehova. (Esra 1:2–4) År 537 f.v.t. har de första judarna kommit tillbaka till sitt hemland. Jehova visar ännu en gång ynnest mot Jerusalem, vilket återspeglas i den varma tonen i hans profetiska ord: ”För Sions skull skall jag inte tiga, och för Jerusalems skull skall jag inte förbli stilla, förrän hennes rättfärdighet bryter fram som det klara ljuset och hennes räddning som en fackla som brinner.” — Jesaja 62:1.
3. a) Varför blev det jordiska Sion till slut förkastat av Jehova, och vad ersatte det? b) Vilket avfall inträffade, när hände det, och under vilken period lever vi nu?
3 År 537 f.v.t. uppfyllde Jehova sitt löfte att återställa Sion, Jerusalem. Dess invånare fick uppleva räddning genom honom, och deras rättfärdighet lyste som ett klart ljus. Men längre fram avvek de återigen från den rena tillbedjan. Så småningom förkastade de Jesus som Messias, och Jehova förkastade dem till slut, så att de upphörde att vara hans utvalda nation. (Matteus 21:43; 23:38; Johannes 1:9–13) Jehova lät en ny nation, ”Guds Israel”, födas. Denna nya nation blev hans särskilda folk, och i det första århundradet predikade dess medlemmar nitiskt de goda nyheterna i hela den då kända världen. (Galaterna 6:16; Kolosserna 1:23) Efter apostlarnas död inträffade sorgligt nog ett avfall från den sanna religionen. Följden blev att det uppstod en avfällig form av kristendom, som man nu finner i kristenheten. (Matteus 13:24–30, 36–43; Apostlagärningarna 20:29, 30) I hundratals år hade kristenheten fått dra stor smälek över Jehovas namn, men år 1914 började så ”ett välviljans år från Jehova” och därmed den större uppfyllelsen av denna del av Jesajas profetia. — Jesaja 61:2.
4, 5. a) Vilka i vår tid framställdes i bild genom Sion och hennes barn? b) Hur har Jehova använt Sion till att göra ”hennes räddning som en fackla som brinner”?
4 I vår tid har Jehovas löfte att återställa Sion uppfyllts på hans himmelska organisation, ”Jerusalem där ovan”, som representeras på jorden av sina barn, de med anden smorda kristna. (Galaterna 4:26) Jehovas himmelska organisation tjänar som en trogen hjälpare — vaksam, kärleksfull och flitig. Det var verkligen en spännande händelse, när den födde det messianska kungariket 1914! (Uppenbarelseboken 12:1–5) I synnerhet sedan 1919 har Sions jordiska barn förkunnat för nationerna om dess rättfärdighet och räddning. Som Jesaja förutsade har dessa barn lyst upp mörkret som en fackla genom att låta sitt ljus lysa. — Matteus 5:15, 16; Filipperna 2:15.
5 Jehova är varmt intresserad av sina tillbedjare och kommer inte att vila, eller förbli stilla, förrän han har uppfyllt alla löften han har gett Sion och hennes barn. De kvarvarande av de smorda och deras följeslagare, de ”andra fåren”, förblir inte heller stilla och tiger inte. (Johannes 10:16) Högt och ljudligt visar de människor den enda vägen till räddning. — Romarna 10:10.
Jehova ger Sion ”ett nytt namn”
6. Vad har Jehova i tankarna för Sion?
6 Vad har Jehova i tankarna för Sion, sin himmelska ”kvinna”, representerad av det forntida Jerusalem? Han säger: ”Nationerna skall se din rättfärdighet, du kvinna, och alla kungar din härlighet. Och du skall bli kallad med ett nytt namn, som Jehovas egen mun bestämmer.” (Jesaja 62:2) När israeliterna handlar i rättfärdighet, tvingas nationerna att uppmärksamt se på. Till och med kungar tvingas erkänna att Jehova använder Jerusalem och att deras eget styre förbleknar helt i jämförelse med Jehovas kungarike. — Jesaja 49:23.
7. Vad betecknar Sions nya namn?
7 Jehova bekräftar nu att Sions tillstånd har förändrats genom att ge det ett nytt namn. Detta nya namn betecknar det gynnade tillstånd och den ärofulla ställning som Sions jordiska barn åtnjutit sedan år 537 f.v.t.a Namnet visar att Jehova erkänner att Sion tillhör honom. I vår tid gläder sig medlemmarna av Guds Israel åt att vara föremål för Jehovas välbehag på detta sätt, och de andra fåren gläder sig också.
8. Hur har Jehova ärat Sion?
8 Sedan Jehova gett Sion det nya namnet, lovar han: ”Du skall bli en skönhetens krona i Jehovas hand och en kunglig turban i din Guds kupade hand.” (Jesaja 62:3) Jehova håller fram sin symboliska hustru, det himmelska Sion, så att andra kan se henne och beundra henne. (Psalm 48:2; 50:2) ”Skönhetens krona” och den ”kungliga turbanen” vittnar om att hon är klädd i ära och myndighet. (Sakarja 9:16) Guds Israel, som representerar det himmelska Sion, ”Jerusalem där ovan”, är ett storslaget resultat av Guds hand — den makt eller kraft han använder — i verksamhet. (Galaterna 4:26) Med Jehovas hjälp har denna andliga nation visat en enastående ostrafflighet och hängivenhet. Miljoner Jehovas tjänare, både smorda och andra får, blir styrkta att visa stor tro och kärlek. Under Kristi tusenårsregering kommer de smorda, som fått sin härliga himmelska belöning, att bli redskap i Jehovas hand och lyfta upp den suckande skapelsen till evigt liv. — Romarna 8:21, 22; Uppenbarelseboken 22:2.
”Jehova har funnit behag i dig”
9. Beskriv Sions förvandling.
9 Att det himmelska Sion, representerat av sina jordiska barn, får ett nytt namn är ett led i den underbara förvandlingen. Vi läser: ”Du skall inte mer omtalas som en kvinna som är övergiven; och ditt land skall inte mer omtalas som öde; utan du skall kallas ’Hon som jag finner behag i’, och ditt land ’Ägt som en hustru’. Ty Jehova har funnit behag i dig, och ditt land kommer att ägas som en hustru.” (Jesaja 62:4) Det jordiska Sion har legat öde sedan det lades i ruiner år 607 f.v.t. Men Jehovas ord är en försäkran om att landet skall återställas och bli befolkat på nytt. Sion, som en gång varit förhärjat, skall inte längre vara en övergiven kvinna, och landet skall inte längre vara öde. Återställelsen av Jerusalem år 537 f.v.t. betyder ett nytt tillstånd, en fullständig kontrast till det tidigare ödelagda tillståndet. Jehova förklarar att Sion skall kallas ”Hon som jag finner behag i” och landet ”Ägt som en hustru”. — Jesaja 54:1, 5, 6; 66:8; Jeremia 23:5–8; 30:17; Galaterna 4:27–31.
10. a) Vilken förvandling upplevde Guds Israel? b) Vad är Guds Israels ”land”?
10 Från och med 1919 upplevde Guds Israel en liknande förvandling. Under första världskriget tycktes de smorda kristna vara övergivna av Gud. Men 1919 fick de tillbaka sin gynnade ställning, och deras tillbedjan renades. Detta påverkade deras läror, deras organisation och deras verksamhet. Guds Israel kom in i sitt ”land”, sin andliga besittning eller sitt andliga verksamhetsområde. — Jesaja 66:7, 8, 20–22.
11. Hur blir judarna ägare till sin mor som en hustru?
11 Jehova betonar ytterligare sitt folks nya, gynnade ställning och säger: ”Alldeles som en ung man blir ägare till en jungfru som sin hustru, skall dina söner bli ägare till dig som en hustru. Och med en brudgums jubel över sin brud skall din Gud jubla över dig.” (Jesaja 62:5) Hur kan judarna, Sions ”söner”, bli ägare till sin mor som en hustru? Genom att Sions söner, som återvänder från landsflykten i Babylon, tar sin gamla huvudstad i besittning och bosätter sig där igen. När det sker, är Sion inte längre öde, utan fyllt av söner. — Jeremia 3:14.
12. a) Hur har Jehova gjort det klart att de smorda kristna är en del av den organisation som är förenad med honom i äktenskap? b) Hur utgör Jehovas sätt att handla med sitt folk ett upphöjt mönster för äktenskap i vår tid? (Se rutan på sidan 342.)
12 Sedan 1919 har det himmelska Sions barn på motsvarande sätt bott i sitt land — sin andliga besittning — som har det profetiska namnet ”Ägt som en hustru”. Deras kristna verksamhet i detta land har gjort det uppenbart att dessa smorda kristna är folket för Jehovas namn. (Apostlagärningarna 15:14) De frambringar Guds kungarikes frukt och förkunnar Jehovas namn, något som tydligt visar att han finner behag i dem. Han har gjort det klart att de är en del av den organisation som är förenad med honom i obrytbar enhet. Genom att smörja dessa kristna med helig ande, befria dem ur andlig fångenskap och använda dem till att förkunna hoppet om Riket för alla människor har Jehova visat att han gläder sig över dem på samma sätt som en brudgum gläder sig över sin brud. — Jeremia 32:41.
”Unna er ingen ro”
13, 14. a) Hur blev Jerusalem en stad som gav sina invånare trygghet i forna tider? b) Hur har Sion blivit till ”en lovprisning på jorden” i nyare tid?
13 Det symboliska nya namn som Jehova har gett sitt folk får dem att känna sig trygga. De vet att han erkänner dem och att han är deras ägare. Jehova använder nu en annan illustration och talar till sitt folk som till en muromgärdad stad: ”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Hela dagen och hela natten — aldrig skall de tiga. Ni som nämner Jehova, unna er ingen ro, och ge honom ingen ro, förrän han ger Jerusalem en fast grund och gör det till en lovprisning på jorden.” (Jesaja 62:6, 7) Sedan den trogna kvarlevan har återvänt från Babylon, blir Jerusalem vid Jehovas rätta tid verkligen till ”en lovprisning på jorden” — en muromgärdad stad som ger sina invånare trygghet. Dag och natt står väktare på murarna, beredda att trygga stadens säkerhet och att sända ut varningsbudskap till invånarna. — Nehemja 6:15; 7:3; Jesaja 52:8.
14 I nyare tid har Jehova använt sina smorda väktare till att visa ödmjuka människor vägen till frihet från slaveriet under falsk religion. Dessa har inbjudits att komma in i hans organisation, där de blir skyddade mot andlig förorening, ogudaktiga inflytanden och Jehovas misshag. (Jeremia 33:9; Sefanja 3:19) Väktarklassen, ”den trogne och omdömesgille slaven”, som ger andlig ”mat i rätt tid”, har en viktig uppgift i förbindelse med detta skydd. (Matteus 24:45–47) Den ”stora skaran”, som samarbetar med väktarklassen, har också en viktig uppgift i fråga om att göra Sion till ”en lovprisning på jorden”. — Uppenbarelseboken 7:9.
15. Hur tjänar väktarklassen och dess följeslagare Jehova dag och natt?
15 Väktarklassen och dess följeslagare fortsätter sin tjänst! Deras helhjärtade inställning kommer till uttryck i den nitiska verksamhet som utförs av miljontals trogna enskilda personer, som understöds av resande tillsyningsmän och deras hustrur, av frivilliga arbetare vid Jehovas vittnens olika Betelhem och tryckerianläggningar, av missionärer, pionjärer med särskilt uppdrag, reguljära pionjärer och hjälppionjärer. De arbetar också hårt med att bygga nya Rikets salar, besöka de sjuka, bistå dem som ställs inför prövande medicinska situationer och ge snabb hjälp åt offer för katastrofer och olyckor. Många av dessa självuppoffrande personer tjänar ofta bokstavligen ”dag och natt”! — Uppenbarelseboken 7:14, 15.
16. Hur ger Jehovas tjänare honom ”ingen ro”?
16 Jehovas tjänare uppmanas att be utan uppehåll, att be Gud att han skall låta sin ”vilja ske, så som i himlen så också på jorden”. (Matteus 6:9, 10; 1 Thessalonikerna 5:17) De får uppmaningen: ”Ge honom [Jehova] ingen ro”, förrän önskningarna och förhoppningarna när det gäller återställelsen av den sanna tillbedjan infriats. Jesus betonade vikten av att be ständigt och uppmanade sina efterföljare att ”ropa till honom [Gud] dag och natt”. — Lukas 18:1–8.
Tjänsten för Gud blir belönad
17, 18. a) Hur kan Sions invånare förvänta sig att få njuta frukten av sitt arbete? b) Hur njuter Jehovas folk i vår tid frukten av sitt arbete?
17 Det nya namn som Jehova ger sitt folk är en försäkran om att deras ansträngningar inte är förgäves. ”Jehova har svurit med sin högra hand och med sin starka arm: ’Jag skall inte mer ge din brödsäd till mat åt dina fiender, och utlänningar skall inte dricka ditt nya vin, som du har mödat dig med; utan de som samlar in den skall äta den, och de skall lovprisa Jehova; och de som samlar det skall dricka det på mina heliga förgårdar.’” (Jesaja 62:8, 9) Jehovas högra hand och starka arm är en bild av hans makt och styrka. (5 Moseboken 32:40; Hesekiel 20:5) Att han svär vid sin hand och sin arm visar att han är fast besluten att förändra Sions tillstånd. År 607 f.v.t. tillät Jehova att fienderna plundrade Sion och rövade bort allt det ägde. (5 Moseboken 28:33, 51) Men nu skall bara de som har rätt till det få njuta av det som tillhör Sion. — 5 Moseboken 14:22–27.
18 I den nutida uppfyllelsen av detta löfte åtnjuter Jehovas återställda folk stort andligt välstånd. De njuter helt och fullt frukten av sitt arbete — ett ökat antal kristna lärjungar och ett överflöd av andlig föda. (Jesaja 55:1, 2; 65:14) Eftersom Jehovas folk är troget, låter han inte deras fiender ödelägga deras andliga välstånd eller ta ifrån dem resultatet av deras helhjärtade tjänst. Inget arbete som utförs i tjänsten för Jehova är förgäves. — Malaki 3:10–12; Hebréerna 6:10.
19, 20. a) Hur röjdes vägen för judarna, så att de kunde återvända till Jerusalem? b) Hur har vägen röjts för de ödmjuka i nyare tid, så att de kunnat komma in i Jehovas organisation?
19 Det nya namnet får också uppriktiga människor att känna sig dragna till Jehovas organisation. Stora skaror samlas till den, och vägen hålls öppen för dem. Jesajas profetia säger: ”Dra ut, dra ut genom portarna! Röj en väg för folket. Anlägg väg, anlägg en banad väg. Rensa den från stenar. Res upp en signal för folken.” (Jesaja 62:10) I den första uppfyllelsen var detta förmodligen en uppmaning till judarna att dra ut genom portarna till städerna i Babylonien för att återvända till Jerusalem. De som återvände skulle röja undan stenar från vägen, så att det blev lättare att ta sig fram på den, och de skulle resa upp en signal som visade vägen. — Jesaja 11:12.
20 Sedan 1919 har de smorda kristna varit avskilda för att tjäna Gud, och de färdas på ”Helighetens väg”. (Jesaja 35:8) De var de första som gick på den andliga landsvägen ut ur det stora Babylon. (Jesaja 40:3; 48:20) Gud gav dem privilegiet att ta ledningen i att förkunna hans mäktiga gärningar och visa andra hur de kan finna landsvägen. Att den rensades från stenar — att stötestenar röjdes undan — skedde huvudsakligen till nytta för dem själva. (Jesaja 57:14) De behövde se Guds uppsåt och läror tydligt. Falska trosuppfattningar är stötestenar på vägen till liv, men Jehovas ord är ”som en smideshammare, som slår sönder den branta klippan”. Med hjälp av det krossade de smorda kristna stötestenar som kunde ha fått dem som ville tjäna Jehova att snubbla. — Jeremia 23:29.
21, 22. Vilken signal har Jehova rest upp för dem som lämnar den falska religionen, och hur vet vi det?
21 År 537 f.v.t. blev Jerusalem den signal som fick den judiska kvarlevan att återvända och återuppbygga templet. (Jesaja 49:22) När den smorda kvarlevan befriades ur slaveriet under falsk religion 1919, irrade dess medlemmar inte omkring utan mål. De visste vart de skulle, därför att Jehova hade rest upp en signal för dem. Vad då för signal? Samma signal som den som förutsägs i Jesaja 11:10, där det står: ”Det skall ske på den dagen att Isais rot skall stå som en signal för folken.” Aposteln Paulus tillämpar de här orden på Jesus. (Romarna 15:8, 12) Ja, signalen är Kristus Jesus som regerar som kung på det himmelska Sions berg! — Hebréerna 12:22; Uppenbarelseboken 14:1.
22 Både de smorda kristna och de andra fåren är samlade runt Jesus Kristus för att ta del i den enande tillbedjan av Gud den Högste. Jesu styre tjänar till att hävda Jehovas universella suveränitet och att välsigna uppriktiga människor från alla jordens nationer. Bör inte detta ge var och en av oss orsak att upphöja och lovprisa Jehova?
”Din räddning kommer”!
23, 24. Hur kommer räddning till dem som har tro på Gud?
23 Det nya namn som Jehova ger sin hustrulika organisation har att göra med hennes barns eviga räddning. Jesaja skriver: ”Se! Jehova har låtit det bli hört till jordens bortersta del: ’Säg till Sions dotter: ”Se! Din räddning kommer. Se! Den belöning han ger är med honom, och den lön han betalar är framför honom.”’” (Jesaja 62:11) Räddning kom till judarna när Babylon föll och de återvände till sitt hemland. Men de här orden pekar fram emot något större. Jehovas uttalande för tankarna till Sakarjas profetia om Jerusalem: ”Fröjda dig mycket, Sions dotter. Jubla i triumf, Jerusalems dotter. Se! Din kung kommer till dig. Han är rättfärdig, ja räddad; ödmjuk och ridande på en åsna, ja på ett fullvuxet djur, en åsninnas son.” — Sakarja 9:9.
24 Tre och ett halvt år efter det att Jesus blivit döpt i vatten och smord med Guds ande red han in i Jerusalem och renade templet. (Matteus 21:1–5; Johannes 12:14–16) I vår tid är Jesus Kristus den som kommer med räddning från Jehova till alla som har tro på Gud. Sedan Jesus blev insatt på tronen 1914 har han också varit Jehovas förordnade domare och den som verkställer Guds domar. År 1918, tre och ett halvt år efter sitt trontillträde, renade han Jehovas andliga tempel, som representeras på jorden av församlingen av smorda kristna. (Malaki 3:1–5) Att han restes upp som en signal markerade början på ett stort insamlande av människor från hela jorden till stöd för det messianska kungariket. I enlighet med det forntida mönstret kom ”räddning” till Guds Israel, när de smorda befriades från det stora Babylon 1919. ”Den belöning” eller ”den lön” som väntar de självuppoffrande skördearbetarna är antingen odödligt liv i himlen eller evigt liv på jorden. Alla som förblir trogna kan vara övertygade om att deras ”möda inte är förgäves i förbindelse med Herren”. — 1 Korinthierna 15:58.
25. Vilken försäkran får Jehovas folk?
25 Framtiden ser verkligen lovande ut för Jehovas himmelska organisation, för dess smorda representanter här på jorden och för alla som är aktivt förenade med dem! (5 Moseboken 26:19) Jesaja profeterade: ”Man skall kalla dem ’det heliga folket’, ’de som har blivit återköpta av Jehova’; och du skall kallas ’den man söker sig till’, ’staden som inte är övergiven’.” (Jesaja 62:12) Det var en tid då ”Jerusalem där ovan”, representerat av Guds Israel, kände sig övergivet. Så kommer det aldrig mer att känna sig. Jehovas folk kommer alltid att vara föremål för hans beskydd och omvårdnad och kunna glädja sig åt att ha hans godkännande.
[Fotnot]
a I Bibelns profetior kan ”ett nytt namn” beteckna en ny ställning eller ett nytt privilegium. — Uppenbarelseboken 2:17; 3:12.
[Ruta på sidan 342]
Ett upphöjt mönster för äktenskap
När människor gifter sig, har de sina egna förväntningar på äktenskapet. Men vilka förväntningar har Gud? Äktenskapet instiftades av honom. Vad var hans syfte med det?
Något som visar oss hur Gud ser på äktenskapet är hans förhållande till Israels nation. Jesaja beskriver detta förhållande som ett äktenskap. (Jesaja 62:1–5) Lägg märke till vad Jehova Gud som ”äkta man” gör för sin ”brud”. Han beskyddar henne och helgar henne. (Jesaja 62:6, 7, 12) Han ärar henne och värderar henne högt. (Jesaja 62:3, 8, 9) Och han finner behag i henne, vilket framgår av de nya namn han ger henne. — Jesaja 62:4, 5, 12.
I de kristna grekiska skrifterna anknyter Paulus till Jesajas beskrivning av förhållandet mellan Jehova och Israel, när han jämför förhållandet mellan en man och hans hustru med förhållandet mellan Kristus och församlingen av smorda kristna. — Efesierna 5:21–27.
Paulus uppmanade de kristna att ta förhållandet mellan Jesus och församlingen som en norm för äktenskapet. Det kan inte finnas någon större kärlek än den kärlek Jehova visade Israel och den kärlek Kristus visar församlingen. Dessa symboliska förhållanden utgör ett upphöjt mönster för lyckliga äktenskap mellan kristna. — Efesierna 5:28–33.
[Bild på sidan 339]
Jehova skall ge det himmelska Sion ett nytt namn
[Bilder på sidan 347]
Jehovas väktarklass i vår tid har inte tigit