Men jämför Jesu ord med den sista versen i Jesajas profetia.b Är det inte uppenbart att Jesus anspelade på den versen? Profeten talar där uppenbarligen om att man skulle gå ut ”ur Jerusalem till den angränsande Hinnoms dal (Gehenna), som en gång var en plats för människooffer (Jer 7:31) och som till slut blev stadens soptipp”. (The Jerome Biblical Commentary) Den symboliska framställningen i Jesaja 66:24 handlar alltså inte om människor som blir torterade. Det talas där om lik. Det är maskarna som inte dör – inte levande människor eller odödliga själar. Men vad betyder då Jesu ord?

Lägg märke till hur ett katolskt verk kommenterar Markus 9:48: ”Uttrycket är hämtat från Jesaja (66:24). Profeten visar där de två sätt på vilka lik vanligtvis förintades: förruttnelse och förbränning. ... Att både maskar och eld nämns i texten betonar tanken på förintelse. ... Båda dessa destruktiva krafter beskrivs som permanenta (’inte släcks’, ’inte dör’): Det finns helt enkelt inget sätt att slippa undan. De enda som överlever i den här beskrivningen är masken och elden – inte människan – och båda tillintetgör allt som råkar i deras våld. Det här är alltså inte en beskrivning av evig pina, utan av total förintelse som, då den hindrar att det sker en uppståndelse, är detsamma som evig död. ... [Elden] är därför en symbol för tillintetgörelse.” (El evangelio de Marcos – Análisis lingüístico y comentario exegético, band II)