GREN, SKOTT

Med gren menas vanligtvis en utväxt från stammen på ett träd eller en buske, men ordet kan också användas i överförd bemärkelse om förgreningar av till exempel en flod eller en släkt. Ett skott är en ny del av en växt som växer ut från stammen eller roten. I Bibeln har flera hebreiska och grekiska ord översatts med ”gren”, ”skott”, ”kvist”, ”småkvistar”, ”ranka”, ”sidoskott”, ”blad” och ”topp”. Grenar och kvistar hade en viktig roll i israeliternas tillbedjan. Under lövhyddohögtiden i den sjunde månaden, etanim (tishri), använde de grenar och kvistar från bland annat palmer, olivträd, myrten och popplar för att bygga lövhyddor, som de bodde i så länge högtiden varade. (3Mo 23:40; Neh 8:15)

När Jesus red in i Jerusalem den 9 nisan år 33, välkomnades han av de folkskaror som hade kommit dit för att fira påsken och det osyrade brödets högtid genom att de viftade med palmkvistar och hyllade honom som Israels kung. (Joh 12:12, 13) Den ”stora skara” som omnämns i Johannes syn i Uppenbarelseboken, kapitel 7, har på liknande sätt palmkvistar i sina händer när de ger Gud och Lammet äran för sin räddning. (Upp 7:9, 10)

Bildspråk. Jesus växte upp i den lilla staden Nasaret, som förmodligen betyder ”skottstaden”, ”telningsstaden” eller ”grenstaden”. Aposteln Matteus berättar att Jesus kallades nasaré (troligen av hebr. nẹtser, ”skott”) i uppfyllelse av en profetia, av allt att döma den i Jesaja 11:1. (Mt 2:23)

Aposteln Paulus liknar dem som blir en del av Abrahams avkomma med utsikten att få vara en del av det himmelska kungariket vid ett olivträd. Men de flesta av dessa naturliga grenar (judar) ”bröts bort”, eftersom bara några få av dem tog emot Messias, och grenar från vilda olivträd (människor av nationerna, hedningar) ympades in för att ersätta dem. På så sätt fylls det antal grenar som Gud har fastställt, och grenarna omfattar till sist både judar och icke-judar. (Rom 11:17–24)

Orden ”sidoskott”, ”gren” och liknande uttryck används i Bibeln om en son eller avkomling. När Jakob välsignade sina söner kallade han Josef ett ”sidoskott [hebr.: ben, ”son”] av ett fruktbärande träd”. (1Mo 49:22, not) När det talas om en ödeläggelse som inte lämnar kvar vare sig rot eller gren, är det ett bildligt uttryck för att en hel släkt eller alla av ett visst slag skall tillintetgöras, alltså utrotas fullständigt utan möjlighet att få liv igen. (Mal 4:1; jfr Jes 5:24; Hos 9:16.)

Jesus Kristus omtalas profetiskt i de hebreiska skrifterna som Jehovas tjänare ”Telningen” (NV, 1917, 2000) eller ”Grenen” (KJ). (Sak 3:8) I Sakarja 6:12, 13 beskrivs ”den man vars namn är Telningen” som den som bygger Jehovas tempel och sitter som präst på sin tron. Detta kan inte vara någon annan än Jesus Kristus, eftersom ingen annan kan inneha ställningen som kung och präst under Guds anordning. Jehova har lovat att han skall ”resa upp åt David en rättfärdig telning” som skall ”skapa rätt och rättfärdighet”, en profetia som gäller Jesus Kristus. (Jer 23:5; 33:15; jfr Jes 53:2; Upp 22:16.) Jesus kallas också en ”kvist” och ett ”skott” från Isai, Davids far. (Jes 11:1)

Slutet för den babyloniska kungadynastin framställdes i bild genom att den liknades vid ”ett avskytt skott” som kastades bort och inte förtjänade någon begravning. (Jes 14:19)

Skaparen, Jehova, låter trädgårdsväxter och träd spira fram och växa, och uttryck som ”skott” och ”gren” används på liknande sätt i förbindelse med välstånd, tillväxt och välsignelse från Jehova. (Jes 4:2; 60:21, 22; Job 29:19) ”De rättfärdiga grönskar som löven”, alldeles som Jehova har lovat. (Ord 11:28)