Äldste, döm med rättfärdighet

”När ni håller förhör i en rättssak mellan era bröder, skall ni döma med rättfärdighet.” — 5 MOSEBOKEN 1:16, NW.

1. Vad slags överlämnande av myndighet har skett, när det gäller att döma, och vad antyder detta om mänskliga domare?

SOM den högste domaren har Jehova överlämnat myndighet att döma åt sin Son. (Johannes 5:27) I egenskap av huvud för den kristna församlingen använder Kristus i sin tur den trogne och omdömesgille slavens klass och dess styrande krets till att tillsätta äldste, som ibland måste tjäna som domare. (Matteus 24:45—47; 1 Korintierna 5:12, 13; Titus 1:5, 9) Som ställföreträdande domare är dessa förpliktade att tätt följa de himmelska domarnas, Jehovas och Jesu Kristi, exempel.

Kristus — den föredömlige domaren

2, 3. a) Vilken messiansk profetia visar Kristi egenskaper som domare? b) Vilka detaljer är i synnerhet värda att lägga märke till?

² Så här är det profetiskt skrivet om Kristus som domare: ”På honom skall Jehovas ande komma att vila, vishets och förstånds ande, råds och väldighets ande, kunskaps och Jehovas fruktans ande; och han kommer att ha sitt välbehag i Jehovas fruktan. Och han kommer inte att döma blott och bart efter det som hans ögon ser eller tillrättavisa blott och bart efter det som hans öron hör. Utan med rättfärdighet skall han döma de ringa, och med rättrådighet skall han ge tillrättavisning till förmån för de saktmodiga på jorden.” — Jesaja 11:2—4, NW.

³ Lägg i den här profetian märke till de egenskaper som gör det möjligt för Kristus att ”döma den bebodda jorden i rättfärdighet”. (Apostlagärningarna 17:31) Han dömer i enlighet med Jehovas ande,gudomlig vishet, gudomligt förstånd, gudomliga råd och gudomlig kunskap. Lägg också märke till att han dömer i Jehovas fruktan. ”Den Smordes domarsäte” representerar således ”Guds domarsäte”. (2 Korintierna 5:10; Romarna 14:10) Han är noga med att döma saker och ting på samma sätt som Gud dömer dem. (Johannes 8:16) Han dömer inte bara efter hur något ter sig eller efter enbart hörsägner. Han dömer med rättrådighet till förmån för de saktmodiga och de ringa. Vilken underbar domare! Och vilket underbart exempel för ofullkomliga människor som i våra dagar ombes tjäna i en dömande ställning!

Jordiska domare

4. a) Vad kommer att bli en av uppgifterna för de 144.000 under Kristi tusenårsregering? b) Vilken profetia visar att somliga smorda kristna skulle förordnas som domare medan de var kvar här på jorden?

⁴ Bibeln visar att den relativt lilla skaran av smorda kristna, som började med de 12 apostlarna, kommer att vara meddomare med Kristus Jesus under tusenårsriket. (Lukas 22:28—30; 1 Korintierna 6:2; Uppenbarelseboken 20:4) Åren 1918 och 1919 blev en kvarleva av smorda medlemmar av det andliga Israel här på jorden själva dömda och återupprättade. (Malaki 3:2—4) Så här var det profeterat om detta återupprättande av det andliga Israel: ”Jag skall åter föra tillbaka domare åt dig som i den första tiden och rådgivare åt dig som i början.” (Jesaja 1:26, NW) Jehova gav således den återupprättade kvarlevan rättfärdiga domare och rådgivare, precis som han gav det köttsliga Israel detta i dess ”början”.

5. a) Vilka blev satta till ”domare” efter återupprättandet av det andliga Israel, och hur beskrivs de i Uppenbarelseboken? b) Av vilka får smorda tillsyningsmän nu hjälp i arbetet med att döma, och hur övas dessa till att bli bättre domare?

⁵ Till att börja med var alla de ”visa män”, som var satta till ”domare”, smorda äldre män eller äldste. (1 Korintierna 6:4, 5) Uppenbarelseboken beskriver hur Jesus håller trogna och respekterade smorda tillsyningsmän i sin högra hand, dvs. de är under hans uppsikt och överinseende. (Uppenbarelseboken 1:16, 20; 2:1) Sedan år 1935 har de smorda fått lojalt stöd av en ständigt växande ”stor skara” av människor, vars hopp är att få överleva ”den stora vedermödan” och få leva för evigt på en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14—17) Allteftersom ”Lammets bröllop” närmar sig, förordnar den styrande kretsen fler och fler av dessa till att tjäna som äldste och domare i de över 66.000 församlingarna av Jehovas vittnen jorden utöver.a (Uppenbarelseboken 19:7—9) Genom särskilda skolor blir de övade att sköta ansvarsuppgifter i den ”nya jordens” samhälle. (2 Petrus 3:13) Skolan i Rikets tjänst, som vid slutet av år 1991 hölls i många länder, lade tonvikten vid det rätta sättet att sköta ärenden som måste behandlas av en dömande kommitté. De äldste som tjänar som domare är förpliktade att efterlikna Jehova och Kristus Jesus, vars domar är sanna och rättfärdiga. — Johannes 5:30; 8:16; Uppenbarelseboken 19:1, 2.

Domare som uppträder ”med fruktan”

6. Varför bör äldste, som tjänar i dömande kommittéer, uppträda ”med fruktan”?

⁶ Om Kristus dömer i Jehovas fruktan och med hjälp av hans ande, hur mycket mer bör då inte ofullkomliga äldste göra detta! När de får i uppdrag att tjäna i en dömande kommitté, måste de uppträda ”med fruktan” och anropa ”Fadern, som dömer opartiskt”, att hjälpa dem att döma i rättfärdighet. (1 Petrus 1:17) De bör komma ihåg att de handskas med människors liv, med deras ”själar”, och de gör det som sådana som ”skall avlägga räkenskap”. (Hebréerna 13:17) Med tanke på detta kommer de helt visst att också vara ansvariga inför Jehova för varje misstag de kan göra i sin dom, misstag som skulle ha kunnat undvikas. I sin kommentar till Hebréerna 13:17 skrev J. H. A. Ebrard: ”Det är herdens plikt att vaka över de själar som har anförtrotts i hans vård, och ... han måste avlägga räkenskap för dem alla, också för dem som på grund av hans fel har gått förlorade. Detta är ett allvarligt ord. Låt varje ordets tjänare tänka på att han frivilligt har åtagit sig denna mycket ansvarsfulla uppgift.” — Jämför Johannes 17:12; Jakob 3:1.

7. a) Vad bör nutida domare komma ihåg, och vad bör vara deras mål? b) Vilka lärdomar bör äldste hämta från Matteus 18:18—20?

⁷ De äldste som tjänar i en dömande ställning bör komma ihåg att de verkliga domarna i varje ärende är Jehova och Kristus Jesus. Kom ihåg det som sades till domarna i Israel: ”Det är inte för en människa ni dömer, utan för Jehova; och han är med er i det som rör domen. Och nu må Jehovas skräck visa sig vara över er. ... Så skall ni göra, för att ni inte må dra skuld över er.” (2 Krönikeboken 19:6—10, NW) Med vördnadsfull fruktan bör de äldste, som dömer ett fall, göra sitt yttersta för att vara säkra på att Jehova verkligen är med dem ”i det som rör domen”. Deras beslut bör exakt återspegla det sätt varpå Jehova och Kristus betraktar saken. Det som de symboliskt ”binder” (finner skyldigt) eller ”löser” (finner oskyldigt) på jorden bör vara det som redan har blivit bundet eller löst i himmelen — så som det visas av det som är skrivet i Guds inspirerade ord. Om de ber till Jehova i Jesu namn, kommer Jesus att vara ”mitt ibland” dem för att hjälpa dem. (Matteus 18:18—20, fotnot i New World Translation of the Holy Scriptures; Vakttornet för 15 februari 1988, sidan 9) Andan vid ett förhör inför en dömande kommitté bör visa att Kristus verkligen är mitt ibland dem.

Heltidsherdar

8. Vad är de äldstes främsta skyldighet mot hjorden, som exemplet med Jehova och Kristus Jesus visar? (Jesaja 40:10, 11; Johannes 10:11, 27—29)

⁸ De äldste dömer inte på heltid, men de är heltidsherdar. De är personer som läker eller helar och inte sådana som bestraffar. (Jakob 5:13—16) Den grundläggande tanken bakom det grekiska ordet för tillsyningsman (e·pí·sko·pos) är beskyddande omvårdnad. I uppslagsverket Theological Dictionary of the New Testament heter det: ”Genom tillägget av ordet herde [i 1 Petrus 2:25] förs tanken genom ordet [e·pí·sko·pos] till herdearbetet med att vaka över eller skydda.” Ja, deras förnämsta skyldighet är att vaka över fåren och skydda dem genom att hålla dem inne i hjorden.

9, 10. a) Hur betonade Paulus de äldstes förnämsta uppgift, och vilken fråga kan därför mycket väl ställas? b) Vad antyder Paulus’ ord i Apostlagärningarna 20:29, och hur kan de äldste därför försöka minska antalet ärenden som måste behandlas av en dömande kommitté?

⁹ När aposteln Paulus talade till de äldste i församlingen i Efesus, lade han tonvikten där den hör hemma: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apostlagärningarna 20:28) Det Paulus betonar är att vara herde och inte att straffa. Somliga äldste kanske skulle göra väl i att begrunda följande fråga: ”Skulle vi, genom att ägna mer tid och ansträngning åt att vara herdar, kunna spara mycket av den tid som går åt till att utreda och behandla sådana ärenden som måste behandlas av en dömande kommitté?”

¹⁰ Det är sant att Paulus varnade för ”förtryckande vargar”. Men tillrättavisade han inte dessa för att de inte behandlade ”hjorden skonsamt”? (Apostlagärningarna 20:29) Och visar inte hans ord — även om de ger en antydan om att de trogna tillsyningsmännen skulle utesluta dessa ”vargar” — att de äldste bör behandla de andra medlemmarna i hjorden ”skonsamt”? Vad behöver ett får, när det blir andligen svagt och slutar upp med att tjäna Gud — bli slaget eller läkt, bli bestraffat eller få herdeomvårdnad? (Jakob 5:14, 15) De äldste bör därför regelbundet planera in tid till herdearbete. Detta kan få det glädjande resultatet att de inte behöver ägna så mycket tid åt tidsslukande ärenden, som gäller kristna som har dukat under för synd. De äldste bör verkligen först och främst vara intresserade av att utgöra en källa till lindring och vederkvickelse och därigenom främja frid och lugn och trygghet bland Jehovas folk. — Jesaja 32:1, 2, NW.

Att tjäna som välgörande herdar och domare

11. Varför behöver äldste, som tjänar i dömande kommittéer, vara opartiska och ha ”visheten från ovan”?

¹¹ Antalet ärenden bland Jehovas folk som måste behandlas av en dömande kommitté skulle mycket väl kunna minska, om man gav mer intensiv herdeomvårdnad innan en kristen begick ett felsteg. (Jämför Galaterna 6:1.) Men på grund av mänsklig synd och ofullkomlighet kan kristna tillsyningsmän ändå bli tvungna att emellanåt ta itu med fall av synd. Vilka principer bör då vägleda dem? Dessa har inte förändrats sedan Mose eller de första kristnas tid. De ord Mose riktade till domarna i Israel gäller fortfarande: ”När ni håller förhör i en rättssak mellan era bröder, skall ni döma med rättfärdighet. ... Ni skall inte vara partiska i domen.” (5 Moseboken 1:16, 17, NW) Opartiskhet är ett kännetecken på ”visheten från ovan”, den vishet som är så viktig för äldste som tjänar i dömande kommittéer. (Jakob 3:17; Ordspråksboken 24:23) En sådan vishet kommer att hjälpa dem att kunna skilja på svaghet och ondska.

12. I vilken bemärkelse måste domare vara inte bara rättfärdiga, utan också goda män?

¹² De äldste ”skall ... döma med rättfärdighet”, i enlighet med Jehovas normer för rätt och orätt. (Psalm 19:10, NW) Men samtidigt som de strävar efter att vara rättfärdiga män bör de också försöka vara goda män enligt den skillnad i betydelse som Paulus gör i Romarna 5:7, 8. I en kommentar till dessa verser i artikeln om ”Rättfärdighet” i verket Insight on the Scriptures (Insikt om Skrifterna) heter det: ”Bruket av det grekiska uttrycket visar att den person som är värd att lägga märke till för sin godhet, eller som utmärker sig genom detta, är en person som är välvillig (benägen att göra gott eller ge fördelar åt andra) och som gör väl (aktivt ger uttryck åt sådan godhet). Han är inte bara intresserad av att göra vad rättvisan kräver, utan han går utöver detta, eftersom han motiveras av en sund omtanke om andra och en önskan att göra gott mot dem och hjälpa dem.” (Band 2, sidan 809) Äldste som inte bara är rättfärdiga, utan också goda, kommer att behandla syndare med vänlig omtanke. (Romarna 2:4) De bör önska visa barmhärtighet och medlidande. De bör göra vad de kan för att hjälpa syndaren att inse behovet av att ändra sinne, även om han först kanske inte tycks reagera positivt för deras ansträngningar.

Rätt inställning vid förhör

13. a) Vad upphör inte en äldste att vara, när han tjänar som domare? b) Vilka råd av Paulus gäller också vid förhör inför en dömande kommitté?

¹³ När situationen kräver ett förhör inför en dömande kommitté, bör tillsyningsmännen komma ihåg att de fortfarande är herdar, som har att göra med Jehovas får under ”den rätte herden”. (Johannes 10:11) De råd Paulus gav om den vanliga hjälp som ges åt får som är i svårigheter gäller i lika hög grad vid förhör inför en dömande kommitté. Han skrev: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad. Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll på så sätt den Smordes lag.” — Galaterna 6:1, 2.b

14. Hur bör tillsyningsmän betrakta förhör inför en dömande kommitté, och vilken inställning bör de ha till en syndare?

¹⁴ I stället för att betrakta sig själva som överlägsna domare, som träffas för att bestraffa, bör äldste som tjänar i en dömande kommitté betrakta förhöret som ännu en sida av sin herdeverksamhet. Ett av Jehovas får är i svårigheter. Vad kan de göra för att rädda honom eller henne? Är det för sent att hjälpa detta får, som har förirrat sig bort från hjorden? Vi hoppas att det inte är så. De äldste bör bevara en positiv syn på detta att visa barmhärtighet, när det skulle vara på sin plats att göra det. Det är inte så att de bör sänka Jehovas normer, om en allvarlig synd har begåtts. Men att de är medvetna om alla förmildrande omständigheter kommer att hjälpa dem att visa barmhärtighet, där så är möjligt. (Psalm 103:8—10; 130:3) Men tyvärr är vissa syndare så omedgörliga i sin inställning att de äldste måste visa fasthet, men dock aldrig hårdhet. — 1 Korintierna 5:13.

Syftet med förhör inför en dömande kommitté

15. Vad bör man först ta reda på, när det uppstår allvarliga problem mellan individer?

¹⁵ När det uppstår ett allvarligt problem mellan individer, kommer förståndiga äldste först och främst att ta reda på om de berörda parterna har försökt att själva lösa det hela i den anda som anges i Matteus 5:23, 24 eller Matteus 18:15. Om detta inte har lyckats, kanske det skulle räcka med råd av en eller två äldste. Åtgärden med en dömande kommitté är nödvändig enbart om det har begåtts en allvarlig synd som skulle kunna leda till uteslutning. (Matteus 18:17; 1 Korintierna 5:11) Man måste ha välgrundade bibliska skäl till att man bildar en dömande kommitté. (Se Vakttornet för 15 september 1989, sidan 18.) När det bildas en sådan kommitté, bör man utvälja sådana äldste som är bäst lämpade att behandla fallet i fråga.

16. Vad försöker äldste uppnå genom förhör inför en dömande kommitté?

¹⁶ Vad försöker då de äldste uppnå genom förhör inför en dömande kommitté? Det är för det första omöjligt att döma med rättfärdighet om man inte känner till sanningen. Precis som i Israel måste allvarliga frågor undersökas grundligt. (5 Moseboken 13:14; 17:4) Ett av syftena med ett förhör är således att ta reda på fakta i saken. Men detta kan och bör göras med kärlek. (1 Korintierna 13:4, 6, 7) När de äldste väl känner till fakta, kommer de att göra vad det än kan vara som måste göras för att skydda församlingen och inom den bevara Jehovas höga normer och det fria flödet av hans ande. (1 Korintierna 5:7, 8) Men ett av syftena med ett förhör är att, om detta alls är möjligt, rädda en syndare som är i fara. — Jämför Lukas 15:8—10.

17. a) Hur bör en anklagad person behandlas under ett förhör, och med vilket mål för ögonen? b) Vad kommer detta att kräva av medlemmarna i den dömande kommittén?

¹⁷ En anklagad person bör aldrig behandlas på annat sätt än som ett Guds får. Han eller hon bör behandlas skonsamt. Om personen i fråga har begått en synd (eller synder), kommer de rättfärdiga domarnas mål att vara att hjälpa syndaren att bli förd till rätta, att inse det felaktiga i sitt handlingssätt och att ändra sinne och därigenom bli ryckt ur ”djävulens snara”. Det kommer att kräva undervisningskonst och att man visar till rätta ”med mildhet”. (2 Timoteus 2:24—26; 4:2) Men tänk om syndaren då inser att han har syndat, verkligen känner ett hugg i hjärtat och ber Jehova om förlåtelse? (Jämför Apostlagärningarna 2:37.) Om kommittén blir övertygad om att han uppriktigt önskar hjälp, torde det vanligtvis inte vara nödvändigt att utesluta honom. — Se Vakttornet för 1 april 1983, sidan 30, stycket 4.

18. a) När bör en dömande kommitté visa fasthet genom att utesluta en syndare? b) Med tanke på vilken hjärtslitande situation bör de äldste anstränga sig för ett vilsegånget får?

¹⁸ Men när medlemmar av en dömande kommitté ställs inför ett tydligt fall av avfall utan någon ånger, medvetet uppror mot Jehovas lagar eller ren ondska, är det deras skyldighet att skydda de andra medlemmarna i församlingen genom att utesluta den icke ångerfulle syndaren. Om det är uppenbart att syndaren saknar gudaktig sorg, är inte den dömande kommittén skyldig att sammanträffa gång på gång med honom eller lägga ord i hans mun för att försöka tvinga honom till sinnesändring.c På senare år har antalet uteslutningar över hela världen varit omkring 1 procent av förkunnarantalet. Det innebär att av hundra får som förblir i fållan går ett förlorat — åtminstone under en tid. Är det inte, när man tänker på den tid och ansträngning som krävs för att föra in en person i fållan, hjärtslitande att veta att tiotusentals personer varje år lämnas tillbaka till Satan? — 1 Korintierna 5:5.

19. Vad bör äldste som tjänar i en dömande kommitté alltid komma ihåg, och vad kommer därför att vara deras mål?

¹⁹ När äldste påbörjar ett ärende som måste behandlas av en dömande kommitté, bör de komma ihåg att det i de flesta fall av synd i församlingen är fråga om svaghet och inte ondska. De bör alltid komma ihåg Jesu liknelse om det förlorade fåret, som han avslutade med orden: ”Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himmelen över en enda syndare som ändrar sinne än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.” (Lukas 15:7) Nej, Jehova önskar verkligen inte ”att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Må dömande kommittéer över hela jorden med Jehovas hjälp göra sitt yttersta för att bli orsak till glädje i himmelen genom att hjälpa syndare att inse behovet av att ändra sinne och återföra sina fötter till den smala vägen som leder till evigt liv. — Matteus 7:13, 14.

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

◻ Vad bör vara de äldstes förnämsta intresse, när de följer den store herdens och den rätte herdens exempel?

◻ Hur kan de äldste försöka minska antalet ärenden som måste behandlas av en dömande kommitté?

◻ I vilken bemärkelse måste äldste vara inte bara rättfärdiga, utan också goda?

◻ Hur bör en syndare behandlas under ett förhör, och med vilket mål för ögonen?

◻ Varför är uteslutning en sista utväg?

[Bild på sidan 16]

När man ger förebyggande herdeomvårdnad kan man slippa många ärenden som måste behandlas av en dömande kommitté

[Bild på sidan 18]

Också under ett förhör inför en dömande kommitté bör de äldste försöka föra en syndare till rätta i en ande av mildhet