Kapitel tre

”Låt oss rätta till förhållandet mellan oss”

Jesaja 1:10–31

1, 2. Med vilka jämför Jehova styresmännen och folket i Jerusalem och Juda, och varför är det berättigat?

INVÅNARNA i Jerusalem vill nog gärna försvara sig efter att ha hört de fördömande orden i Jesaja 1:1–9. De vill säkert stolt peka på alla offer de frambär åt Jehova. Men i Jes. 1 verserna 10–15 avvisar Jehova dem skarpt med orden: ”Hör Jehovas ord, ni Sodomshärskare. Lyssna till vår Guds lag, du Gomorrafolk.” — Jesaja 1:10.

² Sodom och Gomorra utplånades inte bara på grund av invånarnas perversa sexuella handlingar, utan också på grund av deras hårdhjärtenhet och högmod. (1 Moseboken 18:20, 21; 19:4, 5, 23–25; Hesekiel 16:49, 50) Jesajas åhörare måste ha blivit chockerade över att höra att de jämställs med folket i dessa städer som hade dömts till undergång.a Men Jehova ser sitt folk precis som det är, och Jesaja mildrar inte Guds budskap för att de skall ”få sina öron kittlade”. — 2 Timoteus 4:3.

 3. Vad menar Jehova när han säger att han ”har fått nog av” folkets offer, och vad är orsaken till detta?

³ Lägg märke till vad Jehova anser om sitt folks formalistiska tillbedjan: ”’Till vilken nytta för mig är era många slaktoffer?’ säger Jehova. ’Jag har fått nog av helbrännoffer av baggar och fettet av välgödda djur; och i ungtjurars och bagglamms och bockars blod har jag inte funnit behag.’” (Jesaja 1:11) Folket har glömt att Jehova inte är beroende av deras offer. (Psalm 50:8–13) Han behöver inte människors offer. Så om de tror att de gör Jehova en tjänst genom att frambära sina halvhjärtade offer, misstar de sig. Jehova använder ett kraftfullt bildspråk. Frasen ”jag har fått nog av” kan också återges med ”jag är mätt på” eller ”jag är utled på”. Vet du hur det känns att vara så mätt att blotta åsynen av mat är motbjudande? Så känner Jehova det för folkets offer — de är mycket motbjudande!

 4. Hur framhåller Jesaja 1:12 det meningslösa i att folket kommer till templet i Jerusalem?

⁴ Jehova säger vidare: ”När ni kommer in för att se mitt ansikte, vem är det då som har begärt detta av er hand, att ni trampar ner mina förgårdar?” (Jesaja 1:12) Är det inte Jehovas egen lag som kräver att folket skall ”komma in för att se . . . [hans] ansikte”, det vill säga komma till hans tempel i Jerusalem? (2 Moseboken 34:23, 24) Jo, men för folket har det blivit en ren formalitet. De utför helt mekaniskt de handlingar som är förbundna med den rena tillbedjan. De har inte rätta motiv. För Jehova är deras talrika besök i hans förgårdar inte annat än ett nedtrampande av dem — det enda de åstadkommer är att de sliter ner beläggningen.

 5. Nämn några handlingar av tillbedjan som judarna utför. Varför har dessa blivit ”en börda” för Jehova?

⁵ Det är inte att undra på att Jehova nu övergår till ett ännu kraftfullare språk! ”Sluta upp med att föra in fler värdelösa sädesoffer. Rökelse — det är något avskyvärt för mig. Nymåne och sabbat, kallande till sammankomst — jag kan inte fördra bruket av mystiska krafter tillsammans med högtidssammankomst. Min själ hatar era nymånar och era festtider. De har blivit en börda för mig; jag har blivit trött på att bära dem.” (Jesaja 1:13, 14) Sädesoffer, rökelse, sabbater och högtidssammankomster — allt detta är påbjudet i Guds lag till Israel. När det gäller nymånedagarna ger Lagen bara några enkla föreskrifter om hur de skall firas, men vissa sunda traditioner har gradvis införts i samband med firandet. (4 Moseboken 10:10; 28:11) Nymånedagarna betraktas som månatliga sabbater, då folket avhåller sig från arbete och samlas för att bli undervisade av profeterna och prästerna. (2 Kungaboken 4:23; Hesekiel 46:3; Amos 8:5) Detta är inte fel. Problemet är att firandet bara är en yttre uppvisning. Dessutom tar judarna sin tillflykt till ”mystiska krafter”, dvs. ägnar sig åt spiritistiska sedvänjor, samtidigt som de formellt iakttar Guds lag.b Deras handlingar av tillbedjan är därför ”en börda” för honom.

 6. I vilken bemärkelse har Jehova blivit ”trött”?

⁶ Hur kunde Jehova känna sig ”trött”? Han har ju ett överflöd på ”dynamisk energi” och ”blir inte trött eller utmattad”. (Jesaja 40:26, 28) Jehova använder ett mycket talande bildspråk för att hjälpa oss att förstå hans känslor. Har du någon gång burit en tung börda så länge att du blev helt utmattad och bara längtade efter att bli av med den? Då kan du få en uppfattning om hur Jehova känner det när det gäller hans folks skrymtaktiga handlingar av tillbedjan.

 7. Varför har Jehova slutat att lyssna till sitt folks böner?

⁷ Jehova tar nu upp den mest förtroliga och personliga av alla handlingar av tillbedjan. ”När ni breder ut era handflator, gömmer jag mina ögon för er. Även om ni ber många böner, lyssnar jag inte; era händer är fulla av utgjutet blod.” (Jesaja 1:15) Att breda ut handflatorna, hålla händerna utsträckta med handflatorna vända uppåt, är en gest som används i samband med ödmjuk bön. I Jehovas ögon har denna gest blivit helt meningslös, eftersom detta folks händer är fulla av utgjutet blod. Våldet grasserar i landet. Det är vanligt att de svaga blir förtryckta. Att detta vanvördiga, själviska folk ber till Jehova och vill ha hans välsignelse är motbjudande. Det är inte att undra på att Jehova säger att han inte lyssnar!

 8. Vilket misstag gör kristenheten i vår tid, och hur går somliga enskilda kristna i samma fälla?

⁸ Kristenheten i vår tid, med sitt ändlösa upprepande av innehållslösa böner och sina religiösa gärningar i övrigt, har inte heller vunnit Guds ynnest. (Matteus 7:21–23) Det är mycket viktigt att vi inte går i samma fälla. Det händer ibland att en kristen börjar ägna sig åt något som är en allvarlig synd och tänker att om han bara döljer vad han håller på med och blir mer aktiv i den kristna församlingen, kommer detta på något sätt att uppväga hans synd. Sådana formalistiska gärningar behagar inte Jehova. Det finns bara ett botemedel mot andlig sjukdom, vilket följande verser i kapitel 1 i Jesajas bok visar.

Botemedlet mot andlig sjukdom

9, 10. Hur viktig är renheten i vår tillbedjan av Jehova?

⁹ Jehova, den medlidsamme Guden, övergår nu till en varmare, mer vädjande ton. ”Tvätta er; gör er rena; skaffa bort era usla gärningar från mina ögon; hör upp med att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott; sök efter rättvisa; visa förtryckaren till rätta; avkunna rättfärdig dom åt den faderlöse pojken; ta er an änkans rättssak.” (Jesaja 1:16, 17) Här finner vi en rad uppmaningar eller befallningar, närmare bestämt nio. De fyra första är negativa i den bemärkelsen att de rör sig om att avlägsna synd; de fem sista är positiva handlingar som leder till Jehovas välsignelse.

¹⁰ Tvättning och renhet har alltid varit en viktig del av den rena tillbedjan. (2 Moseboken 19:10, 11; 30:20; 2 Korinthierna 7:1) Men Jehova vill att reningen skall gå djupare, att den skall nå hjärtat hos hans tillbedjare. Viktigast är den moraliska och andliga renheten, och det är den Jehova syftar på. De två första befallningarna i Jes. 1 vers 16 säger inte samma sak. En kännare av hebreiska menar att den första befallningen, ”tvätta er”, avser ett inledande renande, medan den andra, ”gör er rena”, avser fortgående ansträngningar att bevara denna renhet.

11. Vad skall man göra, och vad skall man inte göra, för att bekämpa synden?

¹¹ Man kan inte dölja något för Jehova. (Job 34:22; Ordspråken 15:3; Hebréerna 4:13) Befallningen: ”Skaffa bort era usla gärningar från mina ögon”, kan därför bara betyda en sak — att man skall upphöra med att göra det som är uselt. Det innebär inte att man skall försöka dölja allvarliga synder, eftersom det skulle vara en synd i sig självt. Ordspråken 28:13 säger varnande: ”Den som täcker över sina överträdelser har ingen framgång, men den som bekänner och överger dem, honom kommer barmhärtighet att visas.”

12. a) Varför är det viktigt att vi ”lär” oss ”att göra det som är gott”? b) Varför är det i synnerhet viktigt för de äldste att tillämpa anvisningarna om att ”söka efter rättvisa” och att ”visa förtryckaren till rätta”?

¹² Det är mycket man kan lära av de positiva gärningar som Jehova uppmanar till i Jes. 1 vers 17 i kapitel 1 i Jesajas bok. Lägg märke till att han inte bara säger ”gör det som är gott”, utan ”lär er att göra det som är gott”. Det krävs personligt studium av Guds ord för att man skall förstå vad som är gott i Guds ögon och vilja göra det. Vidare säger Jehova inte bara ”gör det som är rättvist”, utan ”sök efter rättvisa”. Också erfarna äldste måste noga studera Guds ord, ”söka” i det, för att kunna hantera komplicerade frågor rätt. De är också skyldiga att ”visa förtryckaren till rätta”, som nästa befallning lyder. De här anvisningarna är viktiga för kristna herdar i vår tid, eftersom de vill skydda hjorden mot ”förtryckande vargar”. — Apostlagärningarna 20:28–30.

13. Hur kan vi i vår tid tillämpa befallningarna angående den faderlöse pojken och änkan?

¹³ De två sista befallningarna gäller två av de mer sårbara grupperna bland Guds folk — de föräldralösa och änkorna. Världen är snabb att utnyttja sådana personer, men så får det inte vara bland Guds folk. Kärleksfulla äldste ”avkunnar rättfärdig dom” åt de faderlösa pojkarna och flickorna i församlingen genom att hjälpa dem att få rättvisa och skydd i en värld som vill utnyttja dem och fördärva dem. De äldste tar sig an änkans rättssak eller, enligt en annan innebörd i det hebreiska ordet, strider för henne. Ja, alla kristna vill ge de behövande i församlingen skydd och tröst och vill hjälpa dem att få rättvisa, eftersom dessa är dyrbara för Jehova. — Mika 6:8; Jakob 1:27.

14. Vilket positivt budskap framförs i Jesaja 1:16, 17?

¹⁴ Vilket kraftfullt, positivt budskap Jehova framför genom dessa nio befallningar! Det händer ibland att någon som blivit indragen i synd intalar sig att han eller hon helt enkelt inte förmår göra det som är rätt. Sådana tankar är nedbrytande. Dessutom är de felaktiga. Jehova vet — och han vill att vi också skall veta — att vilken syndare som helst med hans hjälp kan sluta upp med sin synd, vända om och göra det som är rätt.

En medlidsam och berättigad vädjan

15. Hur missförstås ofta frasen ”låt oss rätta till förhållandet mellan oss”, och vad betyder den i själva verket?

¹⁵ Jehova antar nu en ännu varmare och mer medlidsam ton: ”’Kom nu, och låt oss rätta till förhållandet mellan oss’, säger Jehova. ’Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita som snö; även om de skulle vara röda som karmosinrött tyg, kommer de att bli som ull.’” (Jesaja 1:18) Den inbjudan som inleder den här vackra versen missförstås ofta. I The New English Bible sägs det till exempel: ”Låt oss tala ut om det” (Bibel 2000 lyder: ”Låt oss gå till rätta med varandra”) — som om båda parter måste göra eftergifter för att nå en överenskommelse. Så är det inte alls! Jehova kan inte klandras, allra minst när det gäller hans handlingssätt mot detta upproriska, hycklande folk. (5 Moseboken 32:4, 5) Versen talar inte om ett resonemang mellan jämlikar, där båda parter kompromissar, utan om ett forum för att skipa rättvisa. Det är som om Jehova här uppmanar Israel att inställa sig inför rätta.

16, 17. Hur vet vi att Jehova är villig att förlåta till och med allvarliga synder?

¹⁶ Detta kan ha varit en skrämmande tanke, men Jehova är den mest barmhärtige och medlidsamme domare som man kan tänka sig. Hans förmåga att förlåta saknar motstycke. (Psalm 86:5) Endast han kan ta Israels synder som är ”som scharlakan” och göra dem ”vita som snö”. Inga mänskliga ansträngningar, inga föreskrivna gärningar, offer eller böner kan avlägsna syndens skamfläckar. Endast Jehovas förlåtelse kan tvätta bort synd. Gud ger sådan förlåtelse på de villkor han ställer upp. Ett villkor är äkta, innerlig ånger.

¹⁷ Denna sanning är så viktig att Jehova upprepar den i en poetisk variation — ”karmosinröda” synder blir som ny, ofärgad, vit ull. Jehova vill att vi skall veta att han verkligen förlåter synder, till och med mycket allvarliga synder, så länge han märker att vi visar äkta ånger. De som har svårt att tro att det också gäller i deras fall gör väl i att tänka på exemplet med Manasse. Han begick fruktansvärda synder — i åratal. Men han ångrade sig och fick förlåtelse. (2 Krönikeboken 33:9–16) Jehova vill att vi alla — också de som har begått allvarliga synder — skall veta att det aldrig är för sent att ”rätta till förhållandet” till honom.

18. Vilket val förelägger Jehova sitt upproriska folk?

¹⁸ Jehova påminner sitt folk om att de måste göra ett val. ”Om ni visar villighet och verkligen lyssnar, skall ni få äta det goda i landet. Men om ni vägrar och är upproriska, skall ni förtäras av svärd; ty Jehovas mun har talat.” (Jesaja 1:19, 20) Här betonar Jehova vikten av att ha rätt inställning, och han använder ett annat målande bildspråk för att klargöra vad saken gäller. Juda måste välja mellan att äta och att ätas. Om de är villiga att lyssna till Jehova och lyda honom, skall de få äta av det goda landet ger. Men om de framhärdar i att vara upproriska, skall de ätas — förtäras av sina fienders svärd! Det är nästan ofattbart att ett folk skulle välja sina fienders svärd framför en förlåtande Guds barmhärtighet och frikostighet. Men det är vad Jerusalem väljer, vilket följande verser i Jesajas bok visar.

En klagosång över den älskade staden

19, 20. a) Hur belyser Jehova det svek han utsatts för? b) På vilket sätt har ”rättfärdighet bott i” Jerusalem?

¹⁹ I Jesaja 1:21–23 ser vi hur omfattande Jerusalems ondska var vid den här tiden. Jesaja inleder nu en inspirerad dikt i form av en klagosång: ”Ack, den trogna staden har blivit en prostituerad! Hon var uppfylld av rättvisa; rättfärdighet bodde i henne, men nu är det mördare.” — Jesaja 1:21.

²⁰ Staden, Jerusalem, har verkligen sjunkit djupt! En gång var den en trogen hustru, men nu har den blivit en prostituerad. Vad skulle på ett kraftfullare sätt kunna belysa det svek Jehova utsatts för och den besvikelse han känner? ”Rättfärdighet bodde i” denna stad. När då? Redan innan Israel fanns till, på Abrahams tid, fanns denna stad, som då hette Salem. Över den härskade en man som var både kung och präst. Hans namn, Melkisedek, betyder ”rättfärdighetens kung”, och det var tydligen ett mycket passande namn på honom. (Hebréerna 7:2; 1 Moseboken 14:18–20) Omkring 1.000 år efter Melkisedeks tid nådde Jerusalem en höjdpunkt, under Davids och Salomos regeringar. ”Rättfärdighet bodde i henne”, i synnerhet när kungarna utgjorde ett gott föredöme för folket genom att vandra på Jehovas vägar. Men på Jesajas tid är detta ett minne blott.

21, 22. Vad avses med slaggen och det utspädda ölet, och varför förtjänar Judas ledare att beskrivas på det här sättet?

²¹ Det verkar som om folkets ledare är en stor del av problemet. Jesaja fortsätter sin klagosång: ”Ditt silver har blivit slaggskum. Ditt veteöl är utspätt med vatten. Dina furstar är motspänstiga och tjuvars kumpaner. Var och en av dem älskar mutor och jagar efter gåvor. Åt en faderlös pojke avkunnar de inte rättfärdig dom; och en änkas rättssak får inte komma inför dem.” (Jesaja 1:22, 23) Två livfulla ordbilder i snabb följd anger tonen för det som måste följa. Smeden vid sin ässja avlägsnar slaggskummet från det smälta silvret och kastar bort det. Israels furstar och domare är som slaggen, inte silvret. De måste avlägsnas. De är inte till större nytta än öl som har spätts ut med vatten och förlorat sin smak. En sådan dryck duger inte till annat än att hällas ut!

²² Vers 23 visar varför ledarna förtjänar att beskrivas på det här sättet. Den mosaiska lagen förädlade Guds folk genom att avskilja det från andra nationer. Lagen skyddade till exempel de faderlösas och änkornas intressen. (2 Moseboken 22:22–24) Men på Jesajas tid har den faderlöse pojken små utsikter att bli rättvist behandlad i domstol. Och änkan kan inte få någon att ens höra hennes sak, mycket mindre strida för hennes intressen. Nej, de här domarna och ledarna är alltför upptagna med att tillgodose sina egna intressen — de tar mutor, jagar efter gåvor och tjänar som tjuvars kumpaner, tydligen genom att skydda brottslingar, medan de låter deras offer få lida. Något som gör saken ännu värre är att de är ”motspänstiga”, förhärdade, i sitt onda handlingssätt. Vilket sorgligt tillstånd!

Jehova skall luttra sitt folk

23. Vilka känslor ger Jehova uttryck åt gentemot sina motståndare?

²³ Jehova kommer inte att tolerera ett sådant maktmissbruk för alltid. Jesaja säger vidare: ”Därför lyder uttalandet från den sanne Herren, härarnas Jehova, Israels Starke: ’Ha! Jag kommer att göra mig kvitt mina motståndare, och jag skall hämnas på mina fiender.’” (Jesaja 1:24) Jehova benämns här på tre sätt som framhåller hans rättmätiga herravälde och hans stora makt. Utropet ”Ha!” anger sannolikt att Jehovas medkänsla nu blandas med hans beslutsamhet att låta sin vrede komma till uttryck i handling. Det finns sannerligen skäl till det.

24. Vilken luttringsprocess skall Jehova låta sitt folk genomgå?

²⁴ Jehovas eget folk har gjort sig till hans fiende. De förtjänar verkligen hans hämnd. Jehova skall göra sig kvitt dem. Betyder det att han fullständigt och permanent skall utplåna det folk som bär hans namn? Nej, för han säger sedan: ”Och jag skall låta min hand vända tillbaka över dig, och jag smälter bort ditt slaggskum som med lut, och jag skall avlägsna alla dina avfallsprodukter.” (Jesaja 1:25) Jehova använder nu luttringsprocessen som en illustration. En metallsmältare i forna tider tillsatte ofta lut under smältningen för att lättare kunna skilja slaggen från den ädla metallen. På liknande sätt skall Jehova, som inte ser sitt folk som alltigenom ont, tukta det ”i tillbörlig grad”. Han skall endast avlägsna ”avfallsprodukterna” — de motspänstiga, icke önskvärda elementen som inte vill lära och lyda.c (Jeremia 46:28) Med dessa ord får Jesaja privilegiet att skriva ner historia i förväg.

25. a) Hur luttrade Jehova sitt folk år 607 f.v.t.? b) När luttrade Jehova sitt folk i nutiden?

²⁵ Jehova luttrade verkligen sitt folk, avlägsnade det slaggskum som utgjordes av korrumperade ledare och andra upprorsmakare. År 607 f.v.t., långt efter Jesajas tid, ödelades Jerusalem, och dess invånare fördes i landsflykt till Babylon, en landsflykt som varade i 70 år. Detta utgör i vissa avseenden en parallell till en åtgärd som Gud vidtog långt senare. Profetian i Malaki 3:1–5, som skrevs långt efter landsflykten i Babylon, visade att Gud återigen skulle företa en luttring. Den pekade fram emot den tid då Jehova Gud skulle komma till sitt andliga tempel åtföljd av ”förbundets budbärare”, Jesus Kristus. Detta inträffade uppenbarligen vid slutet av första världskriget. Jehova inspekterade alla som gjorde anspråk på att vara kristna och skilde de sanna från de falska. Vad blev följden?

26–28. a) Vilken första uppfyllelse fick Jesaja 1:26? b) Hur har denna profetia uppfyllts i vår tid? c) Hur kan profetian vara till nytta för de äldste i våra dagar?

²⁶ Jehova svarar: ”Jag skall på nytt ge dig domare som under den första tiden och rådgivare som i början. Därefter skall du kallas ’rättfärdighetens stad’, ’den trogna staden’. Genom rättvisa skall Sion friköpas och genom rättfärdighet de av hennes barn som vänder om.” (Jesaja 1:26, 27) Det forntida Jerusalem fick uppleva en första uppfyllelse av den här profetian. Efter det att de landsflyktiga hade återvänt till sin älskade stad år 537 f.v.t., fanns det åter trogna domare och rådgivare liknande dem som hade funnits i det flydda. Profeterna Haggaj och Sakarja, prästen Josua, den skriftlärde Esra och ståthållaren Serubbabel tjänade alla som vägledare för den trogna kvarleva som återvänt och ledde den på Guds stigar. Men profetian fick en ännu viktigare uppfyllelse på 1900-talet.

²⁷ År 1919 var perioden av prövning slut för Jehovas nutida folk. Det befriades från andligt slaveri under det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Skillnaden mellan den trogna smorda kvarlevan och kristenhetens avfälliga prästerskap blev tydlig. Gud välsignade återigen sitt folk, gav det på nytt ”domare” och ”rådgivare” — trogna män som vägleder Guds folk enligt hans ord och inte enligt människors traditioner. Bland medlemmarna av den minskande ”lilla hjorden” och deras följeslagare, den ökande skaran av ”andra får” som uppgår till flera miljoner, finns det nu tusentals sådana män. — Lukas 12:32; Johannes 10:16; Jesaja 32:1, 2; 60:17; 61:3, 4.

²⁸ De äldste är medvetna om att de ibland får fungera som ”domare” i församlingen för att hålla den moraliskt och andligt ren och för att tillrättavisa dem som handlar orätt. De är mycket angelägna om att göra allt på Guds sätt, att efterlikna Gud och ha samma barmhärtiga, balanserade syn på rättvisa som han har. Men för det mesta tjänar de som ”rådgivare”. Det är givetvis något helt annat än att vara furstar eller tyranner, och de gör allt för att aldrig ens ge intryck av att ”spela herrar över dem som är Guds arv”. — 1 Petrus 5:3.

29, 30. a) Vad händer med dem som inte vill underkasta sig luttringsprocessen? b) I vilken bemärkelse får folket ”skämmas” över sina träd och trädgårdar?

²⁹ Hur är det då med ”slaggen” som nämns i Jesajas profetia? Vad händer med dem som inte vill underkasta sig Guds luttringsprocess? Jesaja fortsätter: ”Men sammanbrott för upprorsmän och för syndare skall komma samtidigt, och de som överger Jehova skall nå sitt slut. Ty de skall skämmas över de väldiga träd som ni hade begär till, och ni skall blygas över de trädgårdar som ni har utvalt.” (Jesaja 1:28, 29) De som gör uppror och syndar mot Jehova och ignorerar hans profeters varningsbudskap tills det är för sent får verkligen uppleva ett ”sammanbrott”, de når ”sitt slut”. Detta inträffar år 607 f.v.t. Men vad avses med de träd och trädgårdar som nämns?

³⁰ Avgudadyrkan är ett ständigt problem för judéerna. Träd, trädgårdar och lundar är ofta förknippade med deras dekadenta sedvänjor. De som dyrkar Baal och hans gemål, Astarte, tror att de två gudarna ligger döda och begravda under torrperioden. För att få dem att vakna och förena sig sexuellt och göra jorden fruktbar samlas avgudadyrkarna och utför perversa sexuella handlingar under ”heliga” träd i lundar eller i trädgårdar. När regnet kommer och jorden bär frukt, får de falska gudarna äran för detta, och avgudadyrkarna känner sig stärkta i sina vidskepligheter. Men när Jehova låter sammanbrottet drabba de upproriska avgudadyrkarna och de når sitt slut, är det inga avgudar som skyddar dem. Upprorsmakarna får ”skämmas” över dessa maktlösa träd och trädgårdar.

31. Vad får avgudadyrkarna känna på, något som är värre än skam?

³¹ De avgudadyrkande judéerna får dock känna på något som är värre än skam. Jehova övergår nu till att likna avgudadyrkaren själv vid ett träd. ”Ni skall bli som ett stort träd vars lövverk håller på att vissna bort och som en trädgård som inte har något vatten.” (Jesaja 1:30) I det varma, torra klimatet i Mellanöstern är den illustrationen mycket lämplig. Inget träd, ingen trädgård klarar sig särskilt länge utan ett säkert förråd av vatten. Om växtligheten torkar, är den särskilt sårbar för eld. Illustrationen i Jes. 1 vers 31 följer därför naturligt.

32. a) Vem är ”den kraftfulle” som nämns i Jes. 1 vers 31? b) I vilken bemärkelse skall han bli ”till blånor”, vilken ”gnista” skall antända honom, och vad blir följden?

³² ”Den kraftfulle skall bli till blånor och hans verk till en gnista; och de skall båda gå upp i lågor samtidigt, utan att någon släcker.” (Jesaja 1:31) Vem är ”den kraftfulle”? I det hebreiska uttrycket ligger tanken på styrka och välstånd. Det syftar sannolikt på den välbärgade, självsäkre avgudadyrkaren. På Jesajas tid, liksom i vår egen tid, är det ingen brist på människor som förkastar Jehova och den rena tillbedjan av honom. En del tycks till och med vara framgångsrika. Men Jehova varnar och säger att sådana människor skall bli som ”blånor”, grova fibrer av lin som är så sköra och torra att de slits itu, så att säga, vid blotta lukten av eld. (Domarna 16:8, 9) Avgudadyrkarens verk — vare sig det är hans avgudar, hans rikedom eller något annat han tillber i stället för Jehova — skall bli som den tändande ”gnistan”. Både gnistan och blånorna skall förtäras, utplånas, av en eld som ingen kan släcka. Ingen makt i universum kan omintetgöra Jehovas fullkomliga domar.

33. a) Hur är Guds varningar om en kommande dom ett uttryck för hans barmhärtighet? b) Vilken möjlighet ger Jehova nu människor, och hur berör det oss alla?

³³ Är detta avslutande budskap förenligt med budskapet i Jes. 1 vers 18 om barmhärtighet och förlåtelse? Absolut! Jehova låter sådana varningar skrivas ner och framföras av sina tjänare därför att han är barmhärtig. ”Han . . . önskar [inte] att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petrus 3:9) Alla sanna kristna i vår tid har förmånen att få framföra Guds varningsbudskap till människor, så att de som ångrar sig och ändrar sinne kan dra nytta av hans frikostiga förlåtelse och få leva för evigt. Det är verkligen kärleksfullt av Jehova att ge människor möjlighet att ”rätta till förhållandet” till honom innan det är för sent!

[Fotnoter]