Kapitel tjugo
Jehova är kung
1, 2. a) Vilka kommer att få känna på Jehovas vrede? b) Kommer Juda att gå fritt från straff, och hur vet vi svaret?
BABYLON, Filisteen, Moab, Aram (Syrien), Etiopien, Egypten, Edom, Tyros, Assyrien — alla kommer de att få känna på Jehovas vrede. Jesaja har förutsagt de olyckor som skall drabba dessa fientliga nationer och städer. Hur blir det då med Juda? Kommer Judas invånare att gå fria från straff för sina syndiga vägar? Den historiska berättelsen svarar med ett eftertryckligt nej!
2 Tänk på vad som hände med Samaria, huvudstaden i tiostammarsriket Israel. Detta rike höll inte sitt förbund med Gud. Det tog inte avstånd från de kringliggande nationernas liderliga sedvänjor. Invånarna i Samaria ”fortsatte att göra usla ting för att kränka Jehova. . . . Därför blev Jehova mycket förtörnad på Israel, och så avlägsnade han dem från sin åsyn.” Israel drevs ”bort från sin egen jord i landsflykt till Assyrien”. (2 Kungaboken 17:9–12, 16–18, 23; Hosea 4:12–14) Det som hände med Israel bådar inte gott för systerriket, Juda.
Jesaja förutsäger Judas ödeläggelse
3. a) Varför överger Jehova tvåstammarsriket Juda? b) Vad är Jehova besluten att göra?
3 En del kungar i Juda var trogna, men de flesta var det inte. Inte ens under en så trogen kung som Jotam tog folket helt och hållet avstånd från falsk tillbedjan. (2 Kungaboken 15:32–35) Ondskan i Juda når en höjdpunkt under den blodtörstige kung Manasses regering. Enligt judisk tradition mördar Manasse den trogne profeten Jesaja genom att befalla att han skall söndersågas. (Jämför Hebréerna 11:37.) Denne onde kung ”fortsatte att förleda Juda och Jerusalems invånare till att handla värre än de nationer som Jehova hade förintat inför Israels söner”. (2 Krönikeboken 33:9) Under Manasses styre blir landet ännu mer förorenat än det var när kanaanéerna hade herraväldet. Därför förklarar Jehova: ”Se, jag låter en olycka komma över Jerusalem och Juda, en olycka som skall få det att ringa i båda öronen på var och en som hör om den. . . . Jag skall torka ur Jerusalem, alldeles som man torkar ur den handtagslösa skålen, i det man torkar ur den och vänder den upp och ner. Och jag skall överge kvarlevan av min arvedel och ge dem i deras fienders hand, och de skall bli till plundring och rov för alla sina fiender, därför att de gjorde det som var ont i mina ögon och ständigt kränkte mig.” — 2 Kungaboken 21:11–15.
4. Vad skall Jehova göra med Juda, och hur uppfylls den här profetian?
4 Som en skål som vänds upp och ner för att hela innehållet skall rinna ur, så kommer landet att tömmas på sina invånare. Judas och Jerusalems kommande ödeläggelse är återigen temat för en profetia av Jesaja. Han börjar så här: ”Se! Jehova tömmer landet och ödelägger det, och han har förvridit dess yta och kringspritt dess invånare.” (Jesaja 24:1) Den här profetian uppfylls när Jerusalem och dess tempel ödeläggs av de invaderande babyloniska styrkorna under kung Nebukadnessar och när Judas befolkning decimeras av svärd, hungersnöd och pest. De flesta av de överlevande judarna förs som fångar till Babylon, och de få som lämnas kvar flyr till Egypten. Judas land ödeläggs således och blir helt avfolkat. Det finns inte heller några husdjur kvar. Det övergivna landet blir en vildmark med ödsliga ruiner där bara vilda djur och fåglar håller till.
5. Kommer någon att bli undantagen från Jehovas dom? Förklara.
5 Kommer någon i Juda att särbehandlas under den kommande domen? Jesaja svarar: ”Det skall gå folket som prästen, tjänaren som hans herre, tjänarinnan som hennes husfru, köparen som säljaren, långivaren som låntagaren, räntetagaren som räntebetalaren. Landet skall helt visst tömmas, och det skall helt visst plundras, ty Jehova själv har talat detta ord.” (Jesaja 24:2, 3) Det spelar ingen roll om någon är rik eller har tjänsteprivilegier i templet. Det kommer inte att göras några undantag. Landet är så fördärvat att alla som överlever — präster, tjänare och herrar, köpare och säljare — måste gå i landsflykt.
6. Varför drar Jehova tillbaka sin välsignelse från landet?
6 För att det inte skall uppstå något missförstånd beskriver Jesaja hur fullständig den kommande katastrofen blir, och han förklarar varför den kommer: ”Landet har drabbats av sorg, det har tynat bort. Det fruktbara landet har vissnat, det har tynat bort. De höga av landets folk har vissnat bort. Och själva landet har blivit vanhelgat under sina invånare, ty de har överträtt lagarna, ändrat förordningen, brutit det förbund som består till oöverskådlig tid. Därför har förbannelsen förtärt landet, och de som bor i det hålls skyldiga. Därför har landets invånare minskat i antal, och mycket få dödliga människor har blivit kvar.” (Jesaja 24:4–6) När israeliterna fick Kanaans land, var det ”ett land som flödar av mjölk och honung”. (5 Moseboken 27:3) Men ändå var de beroende av Jehovas välsignelse. Om de troget höll hans stadgar och bud, skulle landet ”ge sin avkastning”, men om de överträdde hans lagar och bud, skulle den kraft de lade ner på att odla landet ”förbrukas till ingen nytta”, och jorden skulle ”inte . . . ge sin avkastning”. (3 Moseboken 26:3–5, 14, 15, 20) Jehovas förbannelse skulle ”förtära landet”. (5 Moseboken 28:15–20, 38–42, 62, 63) Juda måste nu räkna med att få uppleva den förbannelsen.
7. Hur skulle lagförbundet vara en välsignelse för israeliterna?
7 Omkring 800 år före Jesajas tid trädde israeliterna villigt in i ett förbundsförhållande till Jehova och sade att de skulle hålla fast vid det. (2 Moseboken 24:3–8) Enligt villkoren i detta lagförbund skulle de få Jehovas rika välsignelse, om de lydde hans bud, men de skulle förlora hans välsignelse och bli tillfångatagna av sina fiender, om de bröt förbundet. (2 Moseboken 19:5, 6; 5 Moseboken 28:1–68) Detta lagförbund, som ingicks genom Mose, skulle vara i kraft under en oöverskådlig tid, dvs. en lång, inte närmare definierad tidsperiod. Det skulle skydda israeliterna till dess Messias framträdde. — Galaterna 3:19, 24.
8. a) Hur har folket ”överträtt lagarna” och ”ändrat förordningen”? b) I vilket avseende är ”de höga” de första som ”vissnar bort”?
8 Men israeliterna har ”brutit det förbund som består till oöverskådlig tid”. De har ”överträtt lagarna” som Gud gav dem. De har ”ändrat förordningen” genom att följa andra rättsregler än de som Jehova föreskrivit. (2 Moseboken 22:25; Hesekiel 22:12) Därför kommer de att avlägsnas ur landet. I den kommande domen skall ingen barmhärtighet visas dem. Bland de första som ”vissnar bort” på grund av att Jehova drar tillbaka sitt beskydd och sin ynnest är ”de höga”, de rika och förnäma. Detta får sin uppfyllelse genom att först egyptierna och sedan babylonierna gör de judeiska kungarna till sina vasaller, när Jerusalems ödeläggelse närmar sig. Kung Jehojakin och andra medlemmar av den kungliga familjen är bland de första som förs som fångar till Babylon. — 2 Krönikeboken 36:4, 9, 10.
Glädjen försvinner ur landet
9, 10. a) Vilken plats intar jordbruket i Israel? b) Vad betyder det när det sägs att var och en sitter ”under sin vinstock och under sitt fikonträd”?
9 Israel är ett jordbrukssamhälle. Från den tid då israeliterna gick in i det utlovade landet har de odlat jorden och fött upp boskap. Lagar som gäller jordbruket intar därför en viktig plats i lagförbundet. För att jorden skall återfå sin fruktbarhet är en obligatorisk sabbatsvila vart sjunde år påbjuden för landet. (2 Moseboken 23:10, 11; 3 Moseboken 25:3–7) De tre årliga högtider som nationen är befalld att fira sammanfaller med skördetiderna. — 2 Moseboken 23:14–16.
10 Det finns många vingårdar i landet. Bibeln nämner vin, en produkt av vinstocken, som en gåva från Gud som ”gläder den dödliga människans hjärta”. (Psalm 104:15) Att det sägs att var och en sitter ”under sin vinstock och under sitt fikonträd” betecknar välstånd, frid och trygghet under Guds rättfärdiga styre. (1 Kungaboken 4:25; Mika 4:4) En god vinskörd betraktas som en välsignelse och är en anledning till sång och glädje. (Domarna 9:27; Jeremia 25:30) När vinstockarna däremot vissnar eller inte bär några druvor och vingårdarna ligger öde och är överväxta med törne, är det ett tecken på att Jehova har dragit tillbaka sin välsignelse. Det är en tid av stor sorg.
11, 12. a) Hur belyser Jesaja vilka förhållanden som blir följden av Jehovas dom? b) Vilka dystra framtidsutsikter beskriver Jesaja?
11 Det är därför mycket lämpligt att Jesaja använder vingårdar och deras produkter för att belysa hur förhållandena blir i landet, när Jehova drar tillbaka sin välsignelse: ”Det nya vinet har drabbats av sorg, vinstocken har vissnat, alla som var glada i hjärtat har kommit att sucka. Tamburinernas jubel har upphört, de upprymdas larm har slutat, harpans jubel har upphört. Utan sång dricker de vin; de starka dryckerna blir bittra för dem som dricker dem. Den öde staden har blivit nerbruten; varje hus har stängts, så att man inte kommer in. Det är klagoskrik på gatorna på grund av bristen på vin. All glädje har försvunnit; landets jubel har vikit bort. I staden har ett häpnadsväckande tillstånd blivit kvar; porten har krossats och blivit blott en grushög.” — Jesaja 24:7–12.
12 Tamburinen och harpan är instrument som används vid lovprisning av Jehova och vid andra glädjerika tillfällen. (2 Krönikeboken 29:25; Psalm 81:2) Det kommer inte att höras någon musik från sådana instrument vid den tid då Gud straffar folket. Det kommer inte att bli någon glädjerik druvskörd. Det kommer inte att höras några glada ljud i Jerusalems öde ruiner, där porten ”har krossats och blivit blott en grushög” och husen ”har stängts”, så att ingen kan komma in. Vilka dystra framtidsutsikter för invånarna i ett land som i sig självt har varit så fruktbart!
En kvarleva ”skall ropa högt av fröjd”
13, 14. a) Vad föreskriver Jehovas lagar när det gäller skörd? b) Hur använder Jesaja lagarna om skörd för att belysa att några kommer att överleva Jehovas dom? c) Vad kan trogna judéer vara övertygade om, trots att dystra, prövosamma tider kommer?
13 När israeliterna skördar oliver, slår de på träden med käppar för att frukten skall falla ner. Enligt Guds lag får de inte söka igenom trädens grenar för att samla de oliver som är kvar. De får inte heller plocka de druvor som är kvar i vingårdarna efter skörden. Det som återstår skall lämnas åt de fattiga — ”åt den bofaste främlingen, åt den faderlöse pojken och åt änkan”. (5 Moseboken 24:19–21) Jesaja använder de här välkända lagarna för att belysa det trösterika förhållandet att det kommer att finnas människor som överlever Jehovas kommande dom: ”Så skall det bli mitt i landet, mitt ibland folken, som när man slår ner oliver från olivträdet, som vid efterskörden, när druvskörden har nått sitt slut. De skall häva upp sin röst, de skall ropa högt av fröjd. Över Jehovas överhöghet skall de brista ut i jubel från havet. Det är därför de skall ge ära åt Jehova i ljusets område, åt Jehovas, Israels Guds, namn på öarna i havet. Från landets yttersta ända har vi hört sång och spel: ’Prydnad för den Rättfärdige!’” — Jesaja 24:13–16a.
14 Alldeles som det blir en del frukt kvar på trädet eller vinstocken efter skörden, så kommer det att finnas en del människor kvar, sedan Jehova har verkställt sin dom — ”efterskörden, när druvskörden har nått sitt slut”. Profeten har redan nämnt dessa i Jes. 24 vers 6, där han säger att ”mycket få dödliga människor har blivit kvar”. Men även om de är få, kommer det att finnas människor som överlever ödeläggandet av Jerusalem och Juda, och längre fram kommer en kvarleva att återvända från fångenskapen och befolka landet igen. (Jesaja 4:2, 3; 14:1–5) Även om rättsinniga människor får uppleva dystra, prövosamma tider, kan de vara övertygade om att det kommer en tid av befrielse och glädje. De överlevande skall få se Jehovas profetiska ord gå i uppfyllelse, och de kommer att inse att Jesaja har varit en sann Guds profet. De kommer att uppfyllas av glädje, när de får se uppfyllelsen av profetiorna om återställelse. På alla de platser dit de har blivit kringspridda — det må vara öarna i Medelhavet i väster, Babylon i ”ljusets område” (i öster, där solen går upp) eller någon annan avlägsen plats — kommer de att lovprisa Gud för att de har blivit bevarade, och de kommer att sjunga: ”Prydnad för den Rättfärdige!”
Ingen kan undkomma Jehovas dom
15, 16. a) Hur känner sig Jesaja med tanke på det som skall hända hans folk? b) Vad kommer att drabba landets otrogna invånare?
15 Men än är det för tidigt att glädja sig. Jesaja återgår till den rådande situationen och påpekar: ”Men jag säger: ’För mig är det magerhet, för mig är det magerhet! Ve mig! Förrädarna har handlat förrädiskt. Ja, med förräderi har förrädarna handlat förrädiskt.’ Skräck och grop och fälla är över dig, du invånare i landet. Och det skall ske att den som flyr undan ljudet av skräcken skall falla i gropen och den som kommer upp ur gropen skall fångas i fällan. Ty dammluckorna i höjden skall öppnas, och landets grundvalar skall gunga. Landet har verkligen spruckit sönder, landet har verkligen skakats om, landet har verkligen bringats att vackla. Landet rör sig verkligen ostadigt som en drucken man, och det svajar fram och tillbaka som en utkikskoja. Och dess överträdelse vilar tungt på det, och det skall falla, så att det inte reser sig igen.” — Jesaja 24:16b–20.
16 Jesaja sörjer djupt över det som skall hända hans folk. Förhållandena runt omkring får honom att känna sig sjuk och eländig. Förrädarna är många, och de sätter skräck i landets invånare. När Jehova drar tillbaka sitt beskydd, kommer Judas otrogna invånare att känna fasa både dag och natt. De kommer att frukta för sitt liv. De har ingen möjlighet att undkomma den katastrof som skall drabba dem därför att de har övergett Jehovas bud och ignorerat hans vishet. (Ordspråken 1:24–27) Olyckan kommer, även om förrädarna i landet försöker övertyga folket om att inget ont skall hända. Med lögn och bedrägeri leder de landets invånare mot undergång. (Jeremia 27:9–15) Fiender utifrån skall komma in och plundra dem och föra bort dem som fångar. Allt detta gör Jesaja djupt bedrövad.
17. a) Varför går det inte att undkomma? b) Vad kommer att hända med landet, när Jehova släpper lös sin kraft från himlen och verkställer sin dom?
17 Ändå måste profeten förkunna att det inte går att undkomma. Vart människor än försöker fly, kommer de att bli fångade. Somliga kanske undkommer en viss olycka, men fångas sedan i en annan — de är inte säkra någonstans. Det blir alldeles som när ett jagat djur undgår att falla i en grop, men sedan fångas i en fälla. (Jämför Amos 5:18, 19.) När Jehova släpper lös sin kraft från himlen och verkställer sin dom, kommer landets grundvalar att skaka. Likt en drucken man raglar landet och faller, tyngt av sin skuld och utan att kunna resa sig igen. (Amos 5:2) Jehovas dom är slutgiltig. Undergång och ödeläggelse skall drabba landet.
Jehova skall regera i härlighet
18, 19. a) Vad kan ”höjdens här” syfta på, och hur samlas de ”i fängelsehålan”? b) Hur kommer förmodligen uppmärksamhet att ägnas ”höjdens här” ”efter många dagar”? c) Hur vänder Jehova sin uppmärksamhet mot ”jordens kungar”?
18 Jesajas profetia sträcker sig nu längre framåt i tiden och visar hur Jehova till sist skall fullborda sitt uppsåt: ”Det skall ske på den dagen att Jehova skall vända sin uppmärksamhet mot höjdens här i höjden och mot jordens kungar på jorden. Och de skall samlas som man samlar fångar till fånggropen och stängas in i fängelsehålan; och efter många dagar skall uppmärksamhet ägnas dem. Och fullmånen har fått blygas, och den glödande solen har fått skämmas, ty härarnas Jehova har blivit kung på berget Sion och i Jerusalem och inför sina äldste med härlighet.” — Jesaja 24:21–23.
19 ”Höjdens här” kan syfta på de demoniska ”världshärskarna i detta mörker, . . . de onda andemakterna i det himmelska”. (Efesierna 6:12) De har utövat ett starkt inflytande på världsväldena. (Daniel 10:13, 20; 1 Johannes 5:19) Deras mål är att vända människor bort från Jehova och hans rena tillbedjan. De lyckas verkligen när det gäller att locka Israel att följa de kringliggande nationernas fördärvade sedvänjor och göra sig förtjänta av Guds dom. Men Satan och hans demoner skall ställas till svars inför Gud, när han till slut vänder sin uppmärksamhet mot dem och mot jordens härskare, ”jordens kungar på jorden”, som Satan och demonerna har fått att vända sig emot Gud och att överträda hans lagar. (Uppenbarelseboken 16:13, 14) Jesaja talar i symboliska ordalag och säger att de kommer att samlas och ”stängas in i fängelsehålan”. ”Efter många dagar” — kanske när Satan och hans demoner (men inte ”jordens kungar på jorden”) för en tid släpps fria vid slutet av Jesu Kristi tusenårsregering — skall de av Gud få det slutliga straff de förtjänar. — Uppenbarelseboken 20:3, 7–10.
20. När och hur blev Jehova kung i forna tider och i nyare tid?
20 Den här delen av Jesajas profetia ger således judarna en underbar försäkran. När Jehovas rätta tid är inne, skall han se till att det forntida Babylon faller och återföra judarna till deras hemland. År 537 f.v.t., när han visar sin makt och hävdar sin suveränitet på detta sätt till förmån för sitt folk, kan det verkligen sägas till dem: ”Din Gud har blivit kung!” (Jesaja 52:7) I nyare tid blev Jehova kung 1914, när han insatte Jesus Kristus som kung i sitt himmelska rike. (Psalm 96:10) Han blev kung också 1919, när han visade sitt kungadömes makt genom att befria det andliga Israel från slaveri under det stora Babylon.
21. a) Hur skall fullmånen få ”blygas” och den glödande solen få ”skämmas”? b) Vilket rop kommer att genljuda över jorden i sin största och slutliga uppfyllelse?
21 Vidare blir Jehova kung, när han utplånar det stora Babylon och resten av denna onda tingens ordning. (Sakarja 14:9; Uppenbarelseboken 19:1, 2, 19–21) Därefter kommer härligheten hos Jehovas kungarikes styre att vara så stor att varken fullmånens klara ljus på natten eller solens glöd mitt på dagen kan mäta sig med den. (Jämför Uppenbarelseboken 22:5.) Härarnas Jehovas härlighet skall vara så stor att solen och månen bildligt talat får skämmas vid en jämförelse. Jehova kommer att vara den suveräne härskaren. Hans allmakt och härlighet kommer att vara uppenbara för alla. (Uppenbarelseboken 4:8–11; 5:13, 14) Vilken fantastisk framtidsutsikt! Vid den tiden kommer ropet i Psalm 97:1 att genljuda över hela jorden i sin största och slutliga uppfyllelse: ”Jehova har blivit kung! Må jorden fröjda sig. Må de många öarna glädja sig.”
[Bild på sidan 262]
Musik och glada rop kommer inte längre att höras i landet
[Bild på sidan 265]
Några kommer att överleva Jehovas dom, alldeles som det finns frukt kvar på ett träd efter skörden
[Bild på sidan 267]
Jesaja är uppfylld av sorg över det som skall hända hans folk
[Bild på sidan 269]
Varken solen eller månen kommer att kunna mäta sig med Jehova i härlighet