Kapitel tjugoett
Jehovas hand är högt upplyft
1. Varför visar Jesaja så stor uppskattning av Jehova?
JESAJA hyser djup kärlek till Jehova och finner glädje i att lovprisa honom. Han utropar: ”Jehova, du är min Gud. Jag upphöjer dig, jag prisar ditt namn.” Vad är det som får profeten att visa så stor uppskattning av sin Skapare? En viktig faktor är att han känner Jehova och hans gärningar, vilket framgår av det han vidare säger: ”Ty du har gjort underbara ting, verkställt beslut från fordom tid, i trofasthet, i pålitlighet.” (Jesaja 25:1) Jesaja vet, precis som Josua före honom visste, att Jehova är trofast och pålitlig och att alla hans ”beslut” — det han har för avsikt att göra — blir verklighet. — Josua 23:14.
2. Vilket Jehovas beslut tillkännager nu Jesaja, och vilken stad kan detta beslut gälla?
2 Jehovas beslut inbegriper domar som han uttalar mot Israels fiender. Jesaja tillkännager nu ett av dessa beslut: ”Du har gjort en stad till en stenhög, en befäst stad till en söndervittrande ruin, främlingars boningstorn till något som inte är en stad; aldrig mer skall det återuppbyggas.” (Jesaja 25:2) Namnet på staden nämns inte, så vilken stad kan det vara fråga om? Det är möjligt att Jesaja syftar på Ar-Moab — Moab har länge varit en fiende till Guds folk.a Han kan också syfta på en annan, starkare stad — Babylon. — Jesaja 15:1; Sefanja 2:8, 9.
3. Hur ger Jehovas fiender ära åt honom?
3 Hur kommer Jehovas fiender att reagera, när hans beslut mot deras starka stad verkställs? ”Ett starkt folk skall ge ära åt dig; de tyranniska nationernas stad skall frukta dig.” (Jesaja 25:3) Det är förståeligt att den allsmäktige Gudens fiender fruktar honom. Men hur ger de ära åt honom? Överger de sina falska gudar och omfattar den rena tillbedjan? Knappast! Likt farao och Nebukadnessar ger de ära åt Jehova, när de tvingas erkänna att han är dem fullständigt överlägsen. — 2 Moseboken 10:16, 17; 12:30–33; Daniel 4:37.
4. Vad är ”de tyranniska nationernas stad” i vår tid, och hur ger till och med den ära åt Jehova?
4 ”De tyranniska nationernas stad” i vår tid är ”den stora stad som har kungavälde över jordens kungar”, nämligen ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde. (Uppenbarelseboken 17:5, 18) Den mest framträdande delen av detta världsvälde är kristenheten. Hur ger kristenhetens religiösa ledare ära åt Jehova? Genom att de bittert tvingas medge att han har gjort underbara ting för sina vittnen. I synnerhet år 1919, när Jehova återupplivade sina tjänare till dynamisk verksamhet sedan de befriats från andlig fångenskap i det stora Babylon, blev dessa ledare ”förskräckta och gav ära åt himlens Gud”. — Uppenbarelseboken 11:13.b
5. Hur beskyddar Jehova dem som helt och fullt förtröstar på honom?
5 Jehova inger fruktan hos sina fiender, men han är en tillflykt för de saktmodiga och ödmjuka som önskar tjäna honom. Även om religiösa och politiska tyranner prövar allt för att försöka bryta ner tron hos de sanna tillbedjarna, misslyckas de, eftersom dessa helt och fullt förtröstar på Jehova. Till slut tystar han med lätthet sina motståndare — det är som om han täckte den brännande ökensolen med ett moln eller hejdade ett regnoväder med en mur. — Läs Jesaja 25:4, 5.
”Ett gästabud för alla folk”
6, 7. a) Vad för slags gästabud håller Jehova, och för vilka? b) Vad är det gästabud som Jesaja profeterade om en bild av?
6 Likt en kärleksfull far nöjer sig Jehova inte med att skydda sina barn, utan han ser också till att de får föda, i synnerhet andlig föda. Sedan han hade befriat sitt folk 1919, ordnade han en segerbankett för det, en festmåltid med ett överflöd av andlig föda: ”Härarnas Jehova skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, med rätter som är rika på olja, ett gästabud med vin som har fått vila på sin drägg, med märgfulla rätter som är rika på olja, med vin som har fått vila på sin drägg och som är filtrerat.” — Jesaja 25:6.
7 Gästabudet hålls på Jehovas ”berg”. Vad är det för berg? Det är ”berget med Jehovas hus” som alla nationerna strömmar till ”i dagarnas slutskede”. Det är Jehovas ”heliga berg”, där hans trogna tillbedjare inte gör någon skada och inte vållar fördärv. (Jesaja 2:2; 11:9) På denna upphöjda plats för tillbedjan håller Jehova sitt storslagna gästabud för sina trogna tjänare. Och allt det andligt goda som Jehova nu så frikostigt ger dem är en försmak av allt det materiellt goda som han kommer att sörja för, när hans kungarike är den enda regering som härskar över mänskligheten. Då kommer ingen att hungra längre. ”Det skall bli fullt upp med brödsäd på jorden; på bergens topp skall det vara ett överflöd.” — Psalm 72:8, 16.
8, 9. a) Vilka två stora fiender till mänskligheten skall avlägsnas? Förklara. b) Vad skall Gud göra för att avlägsna sitt folks smälek?
8 De som nu tar del i det andliga gästabud som Gud håller har strålande framtidsutsikter. Det framgår av vad Jesaja vidare säger. Han jämför synd och död med en kvävande ”vävnad” eller ett ”hölje” och säger: ”På detta berg skall han [Jehova] uppsluka det hölje som överhöljer alla folken och den vävnad som är sammanvävd över alla nationerna. Han skall uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova skall torka bort tårarna från alla ansikten.” — Jesaja 25:7, 8a.
9 Ja, synd och död skall inte finnas längre! (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Den smälek som Jehovas tjänare med orätt har fått utstå i tusentals år skall också avlägsnas. ”Sitt folks smälek skall han ta bort från hela jorden, ty Jehova själv har talat.” (Jesaja 25:8b) Hur skall det gå till? Jehova skall avlägsna källan till denna smälek, Satan och hans säd eller avkomma. (Uppenbarelseboken 20:1–3) Inte att undra på att Guds folk känner sig manat att utropa: ”Se, detta är vår Gud. Vi har satt vårt hopp till honom, och han skall rädda oss. Detta är Jehova. Vi har satt vårt hopp till honom. Låt oss fröjdas och glädjas över räddningen genom honom.” — Jesaja 25:9.
De högmodiga förnedras
10, 11. Vilken hård behandling skall Jehova ge Moab?
10 Jehova räddar de ödmjuka bland sitt folk. Moab, ett av Israels grannfolk, däremot är stolt, och Jehova avskyr stolthet. (Ordspråken 16:18) Moab skall därför förödmjukas. ”Jehovas hand skall vila på detta berg, men Moab skall trampas ner på sin plats, som när en halmhög trampas ner i en gödselstad. Och han skall breda ut sina händer i dess mitt, som när en simmare breder ut händerna för att simma, och han skall förnedra dess högmod med sina händers konstgrepp. Och den befästa staden, med dina höga skyddande murar, skall han störta omkull; han skall förnedra den, störta den till jorden, ner i stoftet.” — Jesaja 25:10–12.
11 Jehovas hand skall ”vila” beskyddande på hans heliga berg. Men det högmodiga Moab trampas ner som halm ”i en gödselstad”. På Jesajas tid trampas halm ner i högar av dynga som sedan används som gödning. Jesaja förutsäger alltså att Moab skall förödmjukas, trots sina höga, till synes skyddande murar.
12. Varför uttalar Jehova ett så strängt beslut mot Moab?
12 Varför uttalar Jehova en så hård dom över Moab? Moabiterna är avkomlingar till Lot, Abrahams brorson, som liksom Abraham tillbad Jehova. De är alltså inte bara grannar till Guds förbundsfolk, utan också släkt med det. Trots detta dyrkar de falska gudar och har visat sig vara hårdnackade fiender till Israel. De har gjort sig förtjänta av sitt öde. I det avseendet liknar Moab Jehovas tjänares fiender i vår tid, i synnerhet kristenheten, som gör anspråk på att ha sina rötter i den första kristna församlingen, men, som vi tidigare sett, är den mest framträdande delen av det stora Babylon.
En sång om räddning
13, 14. Vilken ”stark stad” har Guds folk i vår tid, och vilka får gå in i den?
13 Hur är det då med dem som tillhör Guds folk? Lyckliga över att ha Jehovas ynnest och beskydd höjer de sina röster i sång. ”På den dagen skall denna sång sjungas i Judas land: ’Vi har en stark stad. Räddning sätter han till murar och skyddsvall. Öppna portarna, så att den rättfärdiga nation som bevarar ett troget uppförande kan dra in.’” (Jesaja 26:1, 2) De här orden uppfylldes utan tvivel i forna tider, men de får också en tydlig uppfyllelse i vår tid. Jehovas ”rättfärdiga nation”, det andliga Israel, har en stark, stadslik organisation. Verkligen en orsak till glädje och sång!
14 Vad för slags människor får komma in i denna ”stad”? Sången ger svaret: ”Den vars benägenhet är väl understödd skall du [Gud] bevara i ständig frid, ty på dig förtröstar han. Förtrösta på Jehova till evig tid, ty i Jah Jehova är Klippan som består till oöverskådliga tider.” (Jesaja 26:3, 4) Den ”benägenhet” som Jehova understöder är önskan att lyda hans rättfärdiga principer och att förtrösta på honom, inte på de osäkra kommersiella, politiska och religiösa systemen i världen. ”Jah Jehova” är den enda pålitliga och säkra Klippan. De som helt och fullt förtröstar på Jehova får hans beskydd och har ”ständig frid”. — Ordspråken 3:5, 6; Filipperna 4:6, 7.
15. Hur har ”den högt belägna staden” blivit förnedrad i vår tid, och på vilket sätt trampar ”den betrycktes fötter” ner den?
15 Vilken kontrast till det som händer med Guds folks fiender! ”Han har störtat ner dem som bebor höjden, den högt belägna staden. Han förnedrar den, han förnedrar den till jorden; han låter den komma ner i stoftet. Foten skall trampa ner den, den betrycktes fötter, de ringas steg.” (Jesaja 26:5, 6) Också här kan Jesaja syfta på en ”högt belägen stad” i Moab, men han kan också avse någon annan stad, till exempel Babylon, som sannerligen är högt belägen i sitt högmod. I vilket fall som helst har Jehova vänt situationen, så att ”de ringa” och ”den betryckte” i hans folk trampar ner ”den högt belägna staden”. I vår tid passar den här profetian mycket väl in på det stora Babylon, i synnerhet kristenheten. År 1919 tvingades denna ”högt belägna stad” att frige Jehovas folk — ett förödmjukande fall för den — och Jehovas folk i sin tur började trampa ner denna ”stad” som tidigare höll dem i fångenskap. (Uppenbarelseboken 14:8) Hur då? Genom att offentligt förkunna Jehovas kommande hämnd över det stora Babylon. — Uppenbarelseboken 8:7–12; 9:14–19.
Längtan efter rättfärdighet och Jehovas ”åminnelse”
16. Vilket fint föredöme i fråga om hängivenhet är Jesaja?
16 Efter denna segersång visar Jesaja hur djup hans egen hängivenhet är och vilken belöning det ger att tjäna rättfärdighetens Gud. (Läs Jesaja 26:7–9.) Profeten är ett fint föredöme i fråga om att hoppas på Jehova och att ivrigt längta efter Jehovas ”namn” och ”åminnelse”. Vad är Jehovas åminnelse? I 2 Moseboken 3:15 sägs det: ”Jehova . . . är mitt namn till oöverskådlig tid, och genom detta skall jag bli ihågkommen [”och detta är min åminnelse”, fotnot i studieutgåvan] från generation till generation.” Jesaja älskar Jehovas namn och allt som det står för, däribland hans rättfärdiga normer och vägar. De som uppodlar en liknande kärlek till Jehova kan vara förvissade om att de har hans välsignelse. — Psalm 5:8; 25:4, 5; 135:13; Hosea 12:5.
17. Vilka privilegier går de ondskefulla miste om?
17 Men det är inte alla som älskar Jehova och hans höga normer. (Läs Jesaja 26:10.) Även om de ondskefulla inbjuds att lära sig rättfärdighet för att de skall kunna komma in i ”redbarhetens land”, det land som Jehovas moraliskt och andligt redbara tjänare befinner sig i, vägrar de hårdnackat att göra det. Därför kommer de ondskefulla inte att se ”Jehovas höghet”. De får inte uppleva de välsignelser som kommer att strömma ner över människorna, sedan Jehovas namn har helgats. Till och med i den nya världen, när hela jorden är ett ”redbarhetens land”, kan några vägra att låta sig påverkas av Jehovas kärleksfulla omtanke. Deras namn blir inte skrivna i livets bok. — Jesaja 65:20; Uppenbarelseboken 20:12, 15.
18. På vilket sätt är somliga på Jesajas tid blinda av eget val, och när skall de tvingas att ”se” Jehova?
18 ”Jehova, din hand är högt upplyft, men de ser det inte. De skall få se nitälskan för ditt folk och skämmas. Ja, elden för dina motståndare skall förtära dem.” (Jesaja 26:11) På Jesajas tid har Jehovas hand visat sig vara högt upplyft, när Jehova beskyddat sitt folk genom att ingripa mot dess fiender. Men de flesta har inte insett detta. Sådana människor, som är andligt blinda av eget val, skall till slut tvingas att ”se” eller erkänna Jehova, när de förtärs av hans nitälskans eld. (Sefanja 1:18) Gud säger längre fram till Hesekiel: ”De kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.” — Hesekiel 38:23.
”Den som Jehova älskar, den tuktar han”
19, 20. Varför och hur har Jehova tuktat sitt folk, och vilka har haft nytta av denna tuktan?
19 Jesaja vet att den frid och det välstånd som hans landsmän kan åtnjuta är ett resultat av Jehovas välsignelse. ”Jehova, du tillerkänner oss frid, ty alla våra gärningar har du ju utfört åt oss.” (Jesaja 26:12) Trots detta och trots att Jehova har gett sitt folk möjlighet att bli ”ett kungarike av präster och en helig nation”, visar Judas historia att folket inte alltid har varit lydigt. (2 Moseboken 19:6) Gång på gång har judarna vänt sig till falsk gudsdyrkan. Därför har de gång på gång blivit tuktade. Denna tuktan är emellertid ett tecken på Jehovas kärlek, därför att ”den som Jehova älskar, den tuktar han”. — Hebréerna 12:6.
20 Ofta tuktar Jehova sitt folk genom att låta andra nationer, ”andra herrar”, få herraväldet över det. (Läs Jesaja 26:13.) År 607 f.v.t. låter han babylonierna föra bort Judas invånare i landsflykt. Blir detta till nytta för dem? Lidandet som sådant är inte till nytta för någon, men om den som får lida tar lärdom av det som händer, ångrar sig och ägnar Jehova odelad hängivenhet, då blir det till nytta för honom. (5 Moseboken 4:25–31) Är det några av judarna som visar sann ånger? Ja! Jesaja säger profetiskt: ”Endast genom dig vill vi nämna ditt namn.” Efter återkomsten från landsflykten år 537 f.v.t. behöver judarna ofta tuktas för andra synder, men de låter sig aldrig mer lockas att dyrka gudar av sten.
21. Vad händer med dem som har förtryckt Guds folk?
21 Hur går det då för dem som har hållit judarna i fångenskap? ”De är kraftlösa i döden, de kommer inte att stå upp. Därför har du vänt din uppmärksamhet mot dem för att förinta dem och tillintetgöra allt omnämnande av dem.” (Jesaja 26:14) Babylonierna kommer att få lida för de grymheter som de har utsatt Jehovas utvalda nation för. Med hjälp av mederna och perserna skall Jehova omstörta det stolta Babylon och befria sitt landsflyktiga folk. Denna stora stad, Babylon, kommer att göras kraftlös, bli praktiskt taget död. Till sist upphör den att existera.
22. Hur har Guds folk välsignats i nutiden?
22 I den nutida uppfyllelsen blev en kvarleva av tuktade andliga israeliter befriad från det stora Babylon 1919 och återförd till tjänsten för Jehova. Återupplivade smorda kristna gav sig ivrigt i kast med predikoarbetet. (Matteus 24:14) Jehova i sin tur har välsignat dem med ytterligare tillväxt, bland annat genom att låta en stor skara av ”andra får” sluta sig till dem i tjänsten för Jehova. (Johannes 10:16) ”Du har gjort nationen större; Jehova, du har gjort nationen större; du har förhärligat dig. Du har vida utsträckt landets alla gränser. Jehova, i nöden vände de sin uppmärksamhet till dig; de utgöt en böneviskning när de blev tuktade av dig.” — Jesaja 26:15, 16.
De ”skall uppstå”
23. a) Vilken enastående demonstration av Jehovas makt äger rum år 537 f.v.t.? b) Vilken liknande demonstration ägde rum 1919?
23 Jesaja återgår till den situation som råder när Judas folk fortfarande är i fångenskap i Babylon. Han jämför nationen med en kvinna som har födslosmärtor, men som inte kan föda om hon inte får hjälp. (Läs Jesaja 26:17, 18.) Den hjälpen kommer år 537 f.v.t., och Jehovas folk återvänder till sitt hemland, ivrigt att få återuppbygga templet och återställa den sanna tillbedjan. Det är som om nationen uppväcks från de döda. ”Dina döda skall leva. Mina döda kroppar skall uppstå. Vakna och ropa högt av fröjd, ni som har er boning i stoftet! Ty din dagg är som malvors dagg, och jorden skall låta dem som är kraftlösa i döden komma till världen igen.” (Jesaja 26:19) Vilken demonstration av Jehovas makt! Och vilken demonstration det var, när dessa ord uppfylldes i andlig bemärkelse 1919! (Uppenbarelseboken 11:7–11) Vi ser med förväntan fram emot den tid då dessa ord får en bokstavlig uppfyllelse i den nya världen, när de som är kraftlösa i döden hör Jesu röst och kommer ut ur minnesgravarna. — Johannes 5:28, 29.
24, 25. a) Hur kan judarna år 539 f.v.t. ha lytt Jehovas befallning om att de skulle gömma sig? b) Vad skulle de ”innersta kamrarna” kunna avse i vår tid, och vilken inställning måste vi ha till dem?
24 Men om de trogna skall få del av de andliga välsignelser som utlovas genom Jesaja, måste de lyda Jehovas befallning: ”Gå, mitt folk, gå in i dina innersta kamrar, och stäng dina dörrar efter dig. Göm dig endast för ett ögonblick, till dess förkastelsedomen drar förbi. Ty se, Jehova kommer ut från sin plats för att avkräva landets invånare räkenskap för missgärningen mot honom, och landet skall blottlägga sin blodsutgjutelse och inte längre täcka över sina dräpta.” (Jesaja 26:20, 21; jämför Sefanja 1:14.) Detta avsnitt får möjligen en första uppfyllelse, när mederna och perserna, ledda av kung Cyrus (Kyros), intar Babylon år 539 f.v.t. Enligt den grekiske historikern Xenofon gav Cyrus, när han drog in i Babylon, befallning om att alla skulle hålla sig inne i husen, eftersom hans kavallerister hade ”order om att hugga ner alla som de fann utomhus”. I vår tid skulle de ”innersta kamrarna” i den här profetian kunna vara nära förbundna med Jehovas folks tiotusentals församlingar världen över. Dessa församlingar kommer att fortsätta att spela en nyckelroll i vårt liv också under ”den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:14) Det är därför viktigt att vi fortsätter att ha en sund inställning till församlingen och regelbundet kommer tillsammans med den. — Hebréerna 10:24, 25.
25 Snart kommer slutet för Satans värld. Det blir en skräckfylld tid, och hur Jehova kommer att beskydda sitt folk vet vi ännu inte. (Sefanja 2:3) Vad vi däremot vet är att vi måste tro på Jehova och vara lojala och lydiga mot honom, om vi skall få överleva.
26. Vad var ”Leviatan” på Jesajas tid, vad är det i vår tid, och vad händer med detta ”havsvidunder”?
26 Jesaja blickar framåt mot den tiden och profeterar: ”På den dagen skall Jehova, med sitt hårda och stora och starka svärd, vända sin uppmärksamhet till Leviatan, den glidande ormen, ja till Leviatan, den slingrande ormen, och han skall dräpa havsvidundret som är i havet.” (Jesaja 27:1) I den första uppfyllelsen syftar ”Leviatan” på de länder som israeliterna blivit kringspridda till, däribland Babylon, Egypten och Assyrien. Dessa länder kommer inte att kunna hindra att Jehovas folk återvänder till sitt hemland när tiden är inne. Vad är den nutida motsvarigheten till Leviatan? Det är av allt att döma Satan — ”den ursprunglige ormen” — och hans onda tingens ordning här på jorden, det redskap han använder för att föra krig mot det andliga Israel. (Uppenbarelseboken 12:9, 10; 13:14, 16, 17; 18:24) ”Leviatan” förlorade sitt grepp om Guds folk 1919 och kommer snart att försvinna helt och hållet, när Jehova skall ”dräpa havsvidundret”. Under tiden kan ingenting som ”Leviatan” försöker göra mot Jehovas folk ha någon verklig framgång. — Jesaja 54:17.
”En vingård med skummande vin”
27, 28. a) Vad har Jehovas vingård fyllt hela jorden med? b) Hur skyddar Jehova sin vingård?
27 I en annan sång använder Jesaja nu en vacker illustration för att belysa hur fruktbärande Jehovas befriade folk skall vara: ”Sjung för henne på den dagen: ’En vingård med skummande vin! Jag, Jehova, skyddar henne. Varje ögonblick vattnar jag henne. För att ingen skall vända sin uppmärksamhet mot henne skyddar jag henne, ja natt och dag.’” (Jesaja 27:2, 3) Kvarlevan av det andliga Israel och deras nitiska följeslagare har fyllt hela jorden med andliga frukter av sitt arbete. Det är verkligen något att fira, en anledning till sång! All ära går till Jehova, som så kärleksfullt vårdar sin vingård. — Jämför Johannes 15:1–8.
28 Den vrede Jehova tidigare känt har ersatts av glädje! ”Raseri hyser jag inte. Vem ger mig törniga buskar och ogräs i striden? Jag skall trampa på dem. Jag skall sätta dem i brand samtidigt. I annat fall må man gripa tag i mitt fäste och sluta fred med mig; fred må man sluta med mig.” (Jesaja 27:4, 5) Allt ogräsliknande inflytande som skulle kunna fördärva vingården krossas av Jehova och förtärs som av eld. På så sätt försäkrar han sig om att hans vinstockar fortsätter att ge ett överflöd av ”skummande vin”. Må därför ingen äventyra den kristna församlingens välfärd! Alla bör i stället ”gripa tag i” Jehovas ”fäste” genom att söka hans ynnest och beskydd. När de gör det, sluter de fred med Gud — något som är så viktigt att Jesaja nämner det två gånger. Vad blir följden? ”I de kommande dagarna skall Jakob slå rot, Israel blomstra och skjuta skott; och de skall fylla det fruktbara landets yta med avkastning.” (Jesaja 27:6)c Uppfyllelsen av den här versen är ett underbart vittnesbörd om Jehovas makt. Sedan 1919 har de smorda kristna fyllt jorden med ”avkastning”, näringsrik andlig föda. Följden har blivit att miljontals lojala andra får har slutit sig till dem och ”ägnar honom [Gud] helig tjänst dag och natt” tillsammans med dem. (Uppenbarelseboken 7:15) Mitt i en fördärvad värld håller de med glädje fast vid Jehovas höga normer, och han fortsätter att välsigna dem med tillväxt. Må vi aldrig glömma vilket storslaget privilegium det är att vi får förse oss av ”avkastningen” och får dela den med andra genom vår egen lovprisning av Gud!
[Fotnoter]
a Namnet Ar betyder förmodligen ”stad”.
c Jesaja 27:7–13 behandlas i rutan på sidan 285.
[Ruta på sidan 285]
”Ett stort horn” förkunnar frihet
År 607 f.v.t. ökar smärtorna för Juda, när Jehova tuktar sitt egensinniga folk genom att tilldela det ett allvarligt slag — det förs i landsflykt. (Läs Jesaja 27:7–11.) Folkets missgärning är för stor för att kunna bli försonad genom djuroffer. Alldeles som man kan skingra får eller getter med ”ett skrämselrop” eller som en hård ”vindstöt” kan blåsa bort löv, så driver Jehova ut israeliterna ur deras hemland. Därefter kan till och med svaga människor, framställda i bild genom kvinnor, utnyttja det som finns kvar i landet.
Men den tid kommer då Jehova skall befria sitt folk ur fångenskapen. Han befriar det alldeles som en lantbrukare befriar oliver som bildligt talat hålls fångna på träden. ”Det skall ske på den dagen att Jehova skall slå ner frukten, från Flodens [Eufrats] vattensvall till Egyptens strömdal, och så skall ni plockas upp en och en, ni Israels söner. Och det skall ske på den dagen att man skall blåsa i ett stort horn, och de som håller på att förgås i Assyriens land och de som är skingrade i Egyptens land skall komma och böja sig ner för Jehova på det heliga berget i Jerusalem.” (Jesaja 27:12, 13) Efter sin seger år 539 f.v.t. utfärdar Cyrus ett påbud som innebär att alla judar i hans rike, också de som befinner sig i Assyrien och Egypten, skall friges. (Esra 1:1–4) Det är som om ”ett stort horn” ljuder och förkunnar frihet för Guds folk.
[Bilder på sidan 275]
”Ett gästabud . . . med rätter som är rika på olja”
[Bild på sidan 277]
Babylon trampas ner av sina tidigare fångar
[Bild på sidan 278]
”Gå in i dina innersta kamrar”