De andliga drinkarna — Vilka är de?
”Ve Efraims drinkares upphöjda krona.” — JESAJA 28:1, NW.
1. Vilken optimism har många känt, men kommer deras förhoppningar att infrias?
Vi lever i spännande tider. Många människor har blivit hänförda över de dramatiska politiska förändringar som har skett runt om i världen och också över att ha fått se större engagemang från Förenta nationernas sida. I december 1989 skrev tidningen Detroit Free Press: ”När planeten träder in i 1990-talet har freden brutit ut.” En sovjetisk tidskrift meddelade: ”Vi gör oss beredda att smida svärd till plogbillar”, samtidigt som Förenta nationernas generalsekreterare förklarade: ”Vi är inte längre i det kalla kriget.” Ja, förhoppningarna har varit stora, och det är utan tvivel så att världsscenen håller på att förändras. Och nyligen har kriget i Persiska viken visat hur snabbt sådana förändringar kan ske. Men kommer den nuvarande världen någonsin att kunna införa en tid av verklig fred och säkerhet, med alla de välsignelser som det skulle föra med sig? Svaret är nej. En allvarlig kris hotar faktiskt, en kris som kommer att skaka världen i dess grundvalar! Det är en kris i vilken religionen är djupt inblandad.
2. Vilken parallell till våra dagars situation fanns det i det forntida Israel och Juda?
2 Denna kris förebildades av händelser i det forntida Israel och Juda under 700- och 600-talen f.v.t. Då trodde människor också att de kanske hade uppnått fred. Men genom sin profet Jesaja talade Gud om att deras hopp om fred var ett bedrägeri, som snart skulle avslöjas. På liknande sätt underrättar Jehova nu genom sina vittnen människor om att de blir bedragna, om de hoppas på att kunna uppnå bestående fred genom mänskliga ansträngningar. Låt oss läsa Jehovas profetiska varning och se hur den är tillämplig i våra dagar. Vi finner den i Jesaja, kapitel 28, och den skrevs före år 740 f.v.t., antagligen under den tid då den onde kung Peka regerade i Israel och den egensinnige kung Ahas regerade i Juda.
”Efraims drinkare”
3. Vilken skrämmande förkastelsedom uttalade Jesaja?
3 I vers 1 (NW) i kapitel 28 ruskas vi om av följande alarmerande uttalande: ”Ve Efraims drinkares upphöjda krona och det vissnande blomstret av dess skönhets prydnad, som är på den bördiga dalens huvud, hos dem som är överväldigade av vin!” Vad israeliterna måste ha blivit chockerade över att få höra en så svidande förkastelsedom! Vilka var dessa ”Efraims drinkare”? Vad var deras ”upphöjda krona”? Och vad var ”den bördiga dalens huvud”? Och ännu viktigare: Vad innebär dessa ord för oss i våra dagar?
4. a) Vad var Efraim och den bördiga dalens huvud? b) Varför kände sig Israel tryggt?
4 Eftersom Efraim var den största av Israels tio stammar, åsyftade uttrycket ”Efraim” ibland hela det norra riket. ”Efraims drinkare” var därför egentligen Israels drinkare. Israels huvudstad var Samaria, som var strategiskt beläget på en höjd i övre delen eller vid huvudet av en bördig dal. Uttrycket ”den bördiga dalens huvud” åsyftar således Samaria. När detta skrevs var Israels rike mycket korrumperat i religiöst avseende. Dessutom hade det ingått en politisk allians med Aram, dvs. Syrien, mot Juda och kände sig nu säkert. (Jesaja 7:1—9) Men situationen höll på att förändras. En kris närmade sig, och det var därför som Jehova uttalade ve över ”Efraims drinkares upphöjda krona”.
5. a) Vad var Israels upphöjda krona? b) Vilka var Efraims drinkare?
5 Vad var den ”upphöjda kronan”? En krona är en symbol av kunglig myndighet. Den ”upphöjda kronan” var tydligen Israels ställning som ett självständigt rike, oberoende av Juda. Men något skulle komma att hända som skulle göra slut på Israels kungliga självständighet. Vilka var då ”Efraims drinkare”? Det fanns utan tvivel bokstavliga drinkare i Israel, eftersom Samaria var platsen för tygellös hednisk tillbedjan, men bibeln talar om ett ännu värre slag av dryckenskap. I Jesaja 29:9 (NW) heter det: ”De har blivit berusade, men inte av vin; de har rört sig ostadigt, men inte på grund av rusdryck.” Detta var andlig berusning, ett orent dödsbringande rus. Israels ledare — och i synnerhet dess religiösa ledare — led tydligen av just ett sådant andligt rus.
6. Vad var det som gjorde det forntida Israel berusat?
6 Vad var då orsaken till det forntida Israels andliga berusning? Det var egentligen dess allians med Syrien mot Juda, vilken gav nationens ledare en känsla av trygghet. Denna andliga berusning fick Israel att tappa kontakten med verkligheten. Precis som en bokstavligt berusad människa var Israel optimistiskt, trots att det inte fanns någon anledning till optimism. Israel bar också stolt sin berusande allians med Syrien likt en skönhetens krans, men som Jesaja säger var det en vissnande krans som inte skulle bestå länge till.
7, 8. Vad skulle det forntida Israel få erfara, trots att man kände sig så trygg?
7 Jesaja framhåller detta i kapitel 28, vers 2 (NW): ”Se! Jehova har någon som är stark och kraftfull. Som ett åskväder med hagel, en tillintetgörande storm, som ett åskväder med väldiga, översvämmande vatten kommer han sannerligen att kasta ner till jorden med kraft.” Vem var denne som var ”stark och kraftfull”? På det forntida Israels tid var det det mäktiga assyriska väldet. Detta grymma och hänsynslösa världsvälde skulle komma över Israel som ett åskväder med väldiga, översvämmande vatten. Med vilka följder?
8 Jesaja fortsätter med att säga: ”Med fötterna kommer Efraims drinkares upphöjda kronor att trampas ner. Och den vissnande blomman av dess skönhets prydnad, som är på den bördiga dalens huvud, skall bli som det tidiga fikonet före sommaren: när betraktaren ser det, slukar han det medan det ännu är i hans kupade hand.” (Jesaja 28:3, 4, NW) Israels huvudstad, Samaria, var för Assyrien lik ett moget fikon, som var redo att plockas och slukas. Israels kransliknande allians med Syrien skulle trampas ner, och den skulle inte ha något värde, när räkenskapens dag kom. Och vad som var ännu värre: Dess kronlika härlighet av självständighet skulle krossas under den assyriske fiendens fötter. Vilken katastrof!
Präst och profet har gått vilse
9. Varför kan Juda ha förväntat ett bättre budskap från Jehova än det som det forntida Israel fick?
9 Ja, en fruktansvärd räkenskap väntade Israel, och precis som Jehova Gud hade förvarnat kom den räkenskapen år 740 f.v.t., när Samaria blev förstört av Assyrien och det norra riket upphörde att existera som självständig nation. Och som vi skall se står det som hände med det forntida Israel som en bister varning för den otrogna falska religionen i våra dagar. Men hur var det då med Israels systerrike i söder, Juda rike? På Jesajas tid fungerade fortfarande Jehovas tempel i Jerusalem, Juda huvudstad. Prästadömet fungerade också fortfarande, och sådana profeter som Jesaja, Hosea och Mika talade i Jehovas namn. Vilket budskap hade då Jehova för Juda?
10, 11. Vilken motbjudande situation rådde i Juda?
10 Jesaja fortsätter med att berätta för oss: ”Även dessa [dvs. Jerusalems präster och profeter] — på grund av vin har de gått vilse, och på grund av rusdryck har de irrat omkring. Präst och profet — de har gått vilse på grund av rusdryck.” (Jesaja 28:7a, NW) Juda religiösa ledare var tydligtvis också berusade. Precis som i Israel var antagligen somliga också drinkare i bokstavlig bemärkelse, något som i så fall var en skandal, eftersom Guds lag uttryckligen förbjöd de judiska prästerna att dricka alkohol medan de tjänstgjorde i templet. (3 Moseboken 10:8—11) Bokstavlig berusning i Guds hus skulle ha varit en chockerande överträdelse av Guds lag.
11 Men vad som var ännu allvarligare var att det fanns andlig berusning i Juda. Precis som Israel hade allierat sig med Syrien mot Juda sökte Juda säkerhet genom en allians med Assyrien. (2 Kungaboken 16:5—9) Trots närvaron av Guds tempel och hans profeter förlitade Juda sig på människor, när det i stället skulle ha förlitat sig på Jehova. Och på grund av att Juda hade ingått en sådan oförnuftig allians kände sig dess ledare lika bekymmerslösa som sina andligen berusade grannar i norr. Deras oansvariga inställning väckte Jehovas avsky.
12. Vad skulle bli följden av Juda andliga berusning?
12 Jesaja fortsätter med att skriva: ”De har blivit förvirrade till följd av vinet, de har irrat omkring till följd av rusdrycken; de har gått vilse i sitt seende, de har raglat med avseende på beslut. Ty borden, de har alla blivit fulla av orena spyor — det finns inget ställe utan sådant.” (Jesaja 28:7b, 8, NW) I sitt bokstavligen berusade tillstånd spydde antagligen en del av dem i templet. Men vad som var ännu värre var att de präster och profeter som skulle ha gett religiös vägledning i stället spydde ut andlig orenhet. Med undantag av några få trogna profeter var profeternas bedömningar förvända, och de förutsåg felaktiga ting för nationen. Jehova skulle komma att straffa Juda för denna andliga orenhet.
Andliga drinkare i våra dagar
13. Vilken parallell till situationen i Israel och Juda rådde under första århundradet v.t., och vilken parallell finns det i våra dagar?
13 Uppfylldes Jesajas profetior enbart på det forntida Israel och Juda? Inte alls. Både Jesus och aposteln Paulus citerade hans ord om ett andligt berusat tillstånd och tillämpade detta på de religiösa ledarna på deras tid. (Jesaja 29:10, 13; Matteus 15:8, 9; Romarna 11:8) I våra dagar har det också uppstått en situation som liknar den som rådde på Jesajas tid — denna gång i kristenheten, en världsomspännande religiös organisation som påstår sig representera Gud. Men i stället för att ta fast ståndpunkt för sanningen och förtrösta på Jehova förtröstar kristenheten — katoliker och protestanter — på världen. Den raglar därför omkring lika ostadigt som drinkarna i Israel och Juda gjorde. Dessa forntida nationers andliga drinkare är en träffande bild av kristenhetens andliga ledare i våra dagar. Låt oss se exakt hur.
14. Hur är kristenhetens religiösa ledare lika berusade som ledarna i det forntida Samaria och Jerusalem var?
14 Likt Samaria och Jerusalem har kristenheten druckit djupa klunkar ur de politiska alliansernas vin. År 1919 var den bland de främsta förespråkarna för Nationernas förbund. Trots att Jesus sade att de kristna inte skulle vara någon del av världen, odlar kristenhetens ledare bekantskapen med politiska ledare. (Johannes 17:14—16) En sådan verksamhets symboliska vin är stimulerande för prästerskapet. (Jämför Uppenbarelseboken 17:4.) Dess medlemmar tycker om att rådfrågas av politikerna och att umgås med denna världens stora, men som en följd av detta har de ingen sann andlig vägledning att ge. De spyr ut orenhet i stället för att tala sanningens rena budskap. (Sefanja 3:9, NW) Eftersom deras synförmåga är suddig och förvirrad, är de inte några säkra vägledare för mänskligheten. — Matteus 15:14.
”Befallning på befallning”
15, 16. Hur reagerade Jesajas samtida för hans varningar?
15 På 700-talet f.v.t. avslöjade Jesaja den felaktiga kurs som i synnerhet Juda andliga ledare var inne på. Hur reagerade de för detta? Det var något som de tyckte mycket illa om! När Jesaja fortsatte med att förkunna Guds varningar, svarade de religiösa ledarna: ”Vem skall man undervisa i kunskap, och vem skall man få att förstå det hörda? Dem som har blivit avvanda från mjölken, dem som har blivit borttagna från brösten?” (Jesaja 28:9, NW) Ja, trodde Jesaja att han talade till spädbarn? Jerusalems religiösa ledare betraktade sig själva som vuxna människor, fullt i stånd att själva fatta beslut. De behövde inte lyssna på Jesajas tjatiga påminnelser.
16 Dessa religiösa fanatiker skämtade till och med om Jesajas predikoarbete. De skanderade åt honom: ”Det är ju ’befallning på befallning, befallning på befallning, mätlina på mätlina, mätlina på mätlina, litet här, litet där’.” (Jesaja 28:10, NW) De påstod att Jesaja tjatade om samma saker, att han hela tiden sade att detta är vad Jehova har befallt! Detta är vad Jehova har befallt! Detta är Jehovas norm! Detta är Jehovas norm! I den hebreiska grundtexten är Jesaja 28:10 en tjatig ramsa, något i stil med en barnramsa. Och det var vad de religiösa ledarna tyckte om profeten — de tyckte att han var både tjatig och barnslig.
17. Hur reagerar många i våra dagar för det varningsbudskap som Jehovas vittnen förkunnar?
17 Under det första århundradet v.t. lät Jesu och hans lärjungars predikande också tjatigt och naivt. De judiska religiösa ledarna betraktade dem som följde Jesus som förbannade och naiva tölpar, personer som var olärda och helt vanliga människor. (Johannes 7:47—49; Apostlagärningarna 4:13) Jehovas vittnen i våra dagar betraktas ofta på samma sätt. De har inte gått på kristenhetens prästseminarier, och de använder inte några klingande titlar eller någon teologisk terminologi, som prästerskapet gör. Därför ser de högt uppsatta i kristenheten ner på dem och tycker att de borde veta sin plats och visa dessa religiösa ledare större respekt.
18. Vad förbiser de religiösa ledarna i våra dagar?
18 Men dessa religiösa ledare förbiser något. Trots att de stora på Jesajas tid förkastade hans budskap talade han sanningen, och hans varningar uppfylldes! De varningar som Jehovas vittnen uttalar i våra dagar är också sanna och fast grundade på Guds sanningsord, bibeln. (Johannes 17:17) Därför kommer de att uppfyllas.
Räkenskapen
19. Hur tvingades Juda att lyssna till främlingar som talade ett stammande språk?
19 I Jesaja 28:11 (NW) läser vi: ”Ty genom dem som stammar med sina läppar och genom ett tungomål som är annorlunda kommer han att tala till detta folk.” Jesajas undervisning lät som utländskt babbel för invånarna i Juda. Även om Juda överlevde det assyriska hotet som besegrade Israel, tog Jehova med tiden itu med Juda genom en annan främling, nämligen Nebukadnessar. (Jeremia 5:15—17) Det babyloniska språket lät hårt och stammande för dessa hebréer. Men de tvingades lyssna till det, när Jerusalem och dess tempel förstördes år 607 f.v.t. och dess invånare släpades i väg till fångenskap i Babylon. I våra dagar kommer kristenheten också snart att få lida, därför att den likt det forntida Juda ignorerar Jehovas förmaningar.
20, 21. Vad förkunnar Jehovas vittnen oavbrutet, men vad vägrar kristenhetens ledare att göra?
20 Så här heter det i profetian om sådana personer: ”Till dem till vilka han har sagt: ’Detta är viloplatsen. Ge vila åt den trötte. Och detta är platsen med ro’, men som inte var villiga att höra. Och för dem kommer Jehovas ord sannerligen att bli ’befallning på befallning, befallning på befallning, mätlina på mätlina, mätlina på mätlina, litet här, litet där’, för att de må gå i väg och sannerligen snava och falla baklänges och verkligen bli sönderslagna och snärjda och fångade.” — Jesaja 28:12, 13, NW.
21 Precis som Jesaja talade Guds budskap säger Jehovas vittnen oavbrutet till kristenheten att den bör sätta sitt hopp till Jehovas ord. Men man vägrar att lyssna. För kristenhetens medlemmar verkar vittnena babbla på ett utländskt språk. Vittnena talar ett språk som kristenhetens medlemmar inte kan förstå. Kristenheten vägrar att ge den trötte vila genom att berätta om Guds rike och den kommande nya världen. Den är i stället berusad av det vin som dess förhållande till världen utgör. Den föredrar att ge sitt stöd åt politiska lösningar på mänsklighetens problem. Likt judarna på Jesu tid har den inte själv sökt Rikets viloplats, och den vill inte heller berätta om den för andra. — Matteus 23:13.
22. Vad underrättar Jehova kristenhetens ledare om?
22 Jesajas profetiska ord underrättar alltså prästerskapet om att Jehova inte för alltid kommer att tala genom sina oförargliga vittnen. Jehova kommer snart att verkställa sin ”befallning på befallning, mätlina på mätlina”, och detta kommer att få katastrofala följder för kristenheten. Dess religiösa ledare och deras hjordar kommer att ”bli sönderslagna och snärjda och fångade”. Ja, likt det forntida Jerusalem kommer kristenhetens religiösa system att fullständigt tillintetgöras. Vilken uppskakande och oväntad händelseutveckling kommer inte detta att bli! Ja, resultatet av att prästerskapet föredrar andlig berusning framför Jehovas påminnelser kommer verkligen att bli skrämmande!
Kan du förklara?
◻ Vilka var Efraims drinkare, och vad var det som gjorde dem berusade?
◻ Hur blev Efraims drinkares upphöjda kronor nedtrampade?
◻ Vilken skandalös situation i Juda avslöjade Jesaja?
◻ Var ser vi andlig berusning i våra dagar?
◻ Varför bör kristenheten fästa avseende vid det som hände i den forntida nationen Juda?