5, 6. a) Varför är alliansen med Egypten ett ödesdigert misstag? b) Vilken tidigare färd som Guds folk gjorde belyser hur dåraktig den här färden till Egypten är?

⁵ Som om Jesaja vill bemöta eventuella påståenden om att besöket i Egypten är en ren tillfällighet ger han fler detaljer. ”Proklamationen mot djuren i söder: Genom landet med trångmål och svåra förhållanden, med lejon och morrande leopard, med huggorm och flygande eldorm bär de sina tillgångar på fullvuxna åsnors ryggar och sina förråd på kamelers pucklar.” (Jesaja 30:6a) Det är tydligt att färden är väl planerad. Sändebud organiserar en karavan av kameler och åsnor, som de lastar med dyrbart gods och för ner till Egypten genom en karg vildmark med lejon och giftormar. Till slut kommer sändebuden fram till sin destinationsort och överlämnar sina skatter till egyptierna. De har köpt skydd — tror de i alla fall. Men Jehova säger: ”För folket skall de inte visa sig vara till någon nytta.

⁶ När Jesaja beskriver sändebudens färd, kanske hans åhörare kommer att tänka på en liknande färd på Moses tid. Deras förfäder vandrade genom samma vildmark som ”inger fruktan”. (5 Moseboken 8:14–16) Men på Moses tid var israeliterna på väg bort från Egypten och bort från slaveriet. Den här gången är sändebuden på väg till Egypten och i själva verket till slaveri. Vilken dårskap! Må vi aldrig fatta ett så oförståndigt beslut och byta ut vår andliga frihet mot slaveri! — Jämför Galaterna 5:1.

[Bilder på sidan 305]

På Moses tid gick israeliterna ut ur Egypten. På Jesajas tid går Juda till Egypten för att få hjälp