Kapitel tjugofyra
Ingen hjälp från den här världen
1, 2. a) Varför är Jerusalems invånare förfärade? b) Vilka frågor uppstår med tanke på Jerusalems svåra situation?
JERUSALEMS invånare är förfärade — och det av goda skäl! Assyrien, dåtidens mäktigaste rike, har dragit upp mot ”alla Judas befästa städer” och har erövrat dem. Assyriens krigsmaskin hotar nu Judas huvudstad. (2 Kungaboken 18:13, 17) Vad skall kung Hiskia och Jerusalems övriga invånare göra?
2 Eftersom de andra städerna i landet redan har fallit, vet Hiskia att Jerusalem kommer att bli ett lätt byte för Assyriens mäktiga militärstyrka. Dessutom har assyrierna rykte om sig att vara grymmare och råare än andra folk. Deras här inger så stor fruktan att motståndarna ibland flyr utan att ens ta upp kampen! Vart kan Jerusalems invånare vända sig för att få hjälp i denna svåra situation? Finns det någon möjlighet att undkomma den assyriska hären? Hur har Guds folk hamnat i den här situationen? För att få svar på de frågorna måste vi gå tillbaka i tiden och se hur Jehova tidigare handlat med sitt förbundsfolk.
Avfall i Israel
3, 4. a) När och hur delades Israels nation i två riken? b) Vilken dålig start gav Jerobeam tiostammarsriket?
3 Från den tidpunkt då Israel lämnade Egypten och fram till Davids son Salomos död — en period av lite drygt 500 år — utgjorde Israels 12 stammar en enda nation. Efter Salomos död gjorde de tio stammarna i norr, under Jerobeams ledning, uppror mot Davids hus, och från och med då var nationen delad i två riken. Detta hände år 997 f.v.t.
4 Jerobeam var den förste kungen i det norra riket, Israel, och han ledde sina undersåtar in på en avfällig kurs genom att ersätta det aronitiska prästerskapet och den lagenliga tillbedjan av Jehova med ett obehörigt prästerskap och en form av kalvdyrkan. (1 Kungaboken 12:25–33) Detta var avskyvärt i Jehovas ögon. (Jeremia 32:30, 35) Av denna och andra orsaker lät han Assyrien underkuva Israel. (2 Kungaboken 15:29) Kung Hoshea försökte bryta det assyriska oket genom att konspirera med Egypten, men den planen misslyckades. — 2 Kungaboken 17:4.
Israel vänder sig till en falsk tillflykt
5. Vem vänder sig Israel till för att få hjälp?
5 Jehova vill hjälpa israeliterna att komma till besinning.a Han sänder därför profeten Jesaja med följande varning: ”Ve dem som drar ner till Egypten för att få hjälp, dem som förlitar sig på hästar och som sätter sin förtröstan till stridsvagnar, därför att de är talrika, och till stridshästar, därför att de är mycket starka, men som inte har vänt sin blick till Israels Helige och inte har sökt Jehova.” (Jesaja 31:1) Så tragiskt! Israel litar mer på hästar och stridsvagnar än på den levande Guden, Jehova. Israeliterna med sitt köttsliga tänkesätt tycker att Egyptens hästar är talrika och starka. Egypten blir säkert en värdefull bundsförvant mot den assyriska hären! Men israeliterna kommer snart att upptäcka att deras allians med Egypten är till ingen nytta.
6. Varför visar Israel en uppenbar brist på tro på Jehova, när det vänder sig till Egypten?
6 Genom lagförbundet befinner sig både Israels och Judas invånare i ett överlämnat förhållande till Jehova. (2 Moseboken 24:3–8; 1 Krönikeboken 16:15–17) Genom att vända sig till Egypten för att få hjälp visar Israel brist på tro på Jehova och ringaktning för de lagar som ingår i detta heliga förbund. Varför det? Därför att villkoren i förbundet omfattar Jehovas löfte att han skall skydda sitt folk, om det visar honom odelad hängivenhet. (3 Moseboken 26:3–8) I enlighet med detta löfte har Jehova gång på gång visat sig vara en ”fästning i nödens tid”. (Psalm 37:39; 2 Krönikeboken 14:2, 9–12; 17:3–5, 10) Genom Mose, lagförbundets medlare, sade Jehova dessutom till Israels framtida kungar att de inte skulle skaffa sig många hästar. (5 Moseboken 17:16) Genom att lyda detta påbud skulle kungarna visa att de litade på att ”Israels Helige” skulle beskydda dem. Sorgligt nog har Israels härskare inte en sådan tro.
7. Vad kan de kristna i vår tid lära sig av Israels brist på tro?
7 De kristna i vår tid kan ta lärdom av detta. Israel litade på det synliga stödet från Egypten i stället för på det långt starkare stöd som Jehova ger. På liknande sätt kan kristna i vår tid frestas att förtrösta på materiella källor till trygghet — bankkonton, social ställning, världsliga förbindelser — i stället för att förtrösta på Jehova. Kristna familjeöverhuvuden tar givetvis inte lätt på sitt ansvar att sörja för sin familjs materiella behov, men de sätter inte sin förtröstan till materiella ting. (1 Timoteus 5:8) Och de tar sig i akt för ”allt slags habegär”. (Lukas 12:13–21) Endast Jehova Gud är ”en säker höjd i tider av nöd”. — Psalm 9:9; 54:7.
8, 9. a) Hur kommer Israels plan att utfalla, trots att den verkar vara ett klokt strategiskt drag, och varför det? b) Vad är skillnaden mellan människors löften och Jehovas löften?
8 Jesaja hånar i själva verket de israelitiska ledarna som planerat överenskommelsen med Egypten. Han säger: ”Också han är vis, och han skall låta olycka komma, och sina ord har han inte tagit tillbaka; och han skall resa sig upp mot ogärningsmännens hus och mot det som är en hjälp för dem som gör det som är skadligt.” (Jesaja 31:2) Israels ledare tycker kanske att de är visa. Men är inte universums Skapare den visaste av alla? Utåt sett kan Israels plan att söka hjälp från Egypten verka vara ett klokt strategiskt drag. Men att ingå en sådan politisk allians är andligt äktenskapsbrott i Jehovas ögon. (Hesekiel 23:1–10) Jesaja säger därför att Jehova ”skall låta olycka komma”.
9 Människors löften är som bekant opålitliga, och det skydd människor ger är osäkert. Jehova däremot behöver inte ta tillbaka sina ord. Det han har lovat, det gör han. Hans ord vänder inte tillbaka till honom utan resultat. — Jesaja 55:10, 11; 14:24.
10. Vad kommer att hända med både Egypten och Israel?
10 Kommer egyptierna att visa sig vara ett pålitligt skydd för Israel? Nej. Jesaja säger till Israel: ”Egyptierna är dock människor och inte Gud; och deras hästar är kött och inte ande. Och Jehova skall räcka ut sin hand, och den som ger hjälp skall snava, och den som blir hjälpt skall falla, och samtidigt skall de allesammans få en ände.” (Jesaja 31:3) Både den som ger hjälp (Egypten) och den som får hjälp (Israel) kommer att snava och falla och få en ände, när Jehova räcker ut sin hand och verkställer sin dom med hjälp av Assyrien.
Samarias fall
11. Hur ser Israels syndaregister ut, och vad blir den slutliga utgången?
11 I sin barmhärtighet sänder Jehova gång på gång profeter till Israel för att uppmana folket att ångra sig och vända om till den rena tillbedjan. (2 Kungaboken 17:13) Trots detta gör israeliterna sin synd ännu större genom att inte bara utöva kalvdyrkan, utan också ägna sig åt spådomskonst och omoralisk Baalsdyrkan och använda heliga pålar och offerhöjder. De låter till och med ”sina söner och sina döttrar gå genom elden” och offrar således sin egen livsfrukt åt demongudar. (2 Kungaboken 17:14–17; Psalm 106:36–39; Amos 2:8) Jehova tillkännager att han skall göra slut på Israels ondska: ”Samaria och hennes kung skall tystas, som en avbruten kvist på vattenytan.” (Hosea 10:1, 7) År 742 f.v.t. angriper assyriska styrkor Samaria, Israels huvudstad. Efter tre års belägring faller Samaria, och år 740 f.v.t. upphör tiostammarsriket att existera.
12. Vilket arbete skall utföras i vår tid enligt vad Jehova påbjudit, och vad händer med dem som inte bryr sig om varningsbudskapet?
12 Jehova har påbjudit att ett världsvitt predikoarbete skall utföras i vår tid för att underrätta ”människorna om att de alla överallt bör ändra sinne”. (Apostlagärningarna 17:30; Matteus 24:14) De som förkastar Guds medel till räddning kommer att bli som ”en avbruten kvist”, bli utplånade alldeles som den avfälliga nationen Israel blev. De som hoppas på Jehova däremot skall ”besitta jorden, och de skall bo för evigt på den”. (Psalm 37:29) Det är därför verkligen förståndigt att vi tar oss i akt, så att vi inte begår samma misstag som Israel i forna tider! Må vi helt och fullt förtrösta på att Jehova skall ge oss räddning.
Jehovas makt att rädda
13, 14. Vilka trösterika ord riktar Jehova till Sion?
13 Några kilometer från Israels södra gräns ligger Jerusalem, Judas huvudstad. Invånarna i Jerusalem är mycket väl medvetna om vad som har hänt Samaria. Nu hotas de själva av samma fruktade fiende som gjorde slut på deras granne i norr. Skall de ta lärdom av det som hände Samaria?
14 Det Jesaja nu säger är till tröst för Jerusalems invånare. Han försäkrar dem om att Jehova fortfarande älskar sitt förbundsfolk. Han säger: ”Detta är vad Jehova har sagt till mig: ’Alldeles som lejonet, ja det manprydda unga lejonet, morrar över sitt rov, när herdar i fullt antal bådas upp mot det, och det trots deras röst inte blir förfärat och det trots deras larm inte kryper ihop, så skall härarnas Jehova stiga ner för att föra krig över berget Sion och över hennes kulle.’” (Jesaja 31:4) Som ett ungt lejon som vaktar sitt byte kommer Jehova svartsjukt att skydda sin heliga stad, Sion. Inget skryt, inga hotfulla ord eller annat larm från de assyriska truppernas sida kommer att få Jehova att överge sitt uppsåt.
15. Hur kommer Jehova att visa Jerusalems invånare ömhet och medlidande?
15 Lägg nu märke till hur ömt och medlidsamt Jehova skall behandla Jerusalems invånare: ”Likt flygande fåglar, så skall härarnas Jehova försvara Jerusalem. Som han försvarar henne, skall han också befria henne. Som han skonar henne, skall han också låta henne undkomma.” (Jesaja 31:5) En fågelmamma är alltid beredd att försvara sina ungar. Med utsträckta vingar svävar hon över dem, och med vaksam blick spanar hon efter minsta tecken på fara. Om ett rovdjur närmar sig, dyker hon snabbt ner för att försvara ungarna. På liknande sätt skall Jehova ömt vaka över Jerusalems invånare och skydda dem mot de invaderande assyrierna.
”Vänd om”
16. a) Vilken kärleksfull vädjan riktar Jehova till sitt folk? b) När blir Judas folks uppror särskilt tydligt? Förklara.
16 Jehova påminner nu sitt folk om att de har syndat och uppmanar dem att överge sin felaktiga kurs: ”Vänd om till Honom gentemot vilken Israels söner har sjunkit djupt i sitt uppror.” (Jesaja 31:6) Tiostammarsriket Israel har inte varit ensamt om att göra uppror. Judas folk, som också är ”Israels söner”, har ”sjunkit djupt i sitt uppror”. Det blir särskilt tydligt, sedan Hiskias son Manasse blivit kung, kort efter det att Jesaja har avslutat sitt profetiska budskap. Bibelns berättelse säger: ”Manasse fortsatte att förleda Juda och Jerusalems invånare till att handla värre än de nationer som Jehova hade förintat.” (2 Krönikeboken 33:9) Tänk bara! Jehova utplånar hedniska nationer på grund av att de är avskyvärda i sin orenhet, men Judas invånare, som står i ett förbundsförhållande till Jehova, är ännu värre än folket i dessa nationer.
17. På vilket sätt är förhållandena i dag jämförbara med förhållandena i Juda på Manasses tid?
17 Nu i början av 2000-talet är förhållandena i många avseenden lika förhållandena i Juda på Manasses tid. Världen blir alltmer splittrad på grund av hat som bottnar i religiösa, rasmässiga och etniska motsättningar. Miljontals människor blir offer för fruktansvärda brott — mord, tortyr, våldtäkt och så kallade etniska rensningar. Folk och nationer — i synnerhet kristenhetens nationer — har ”sjunkit djupt i sitt uppror”. Men vi kan vara säkra på att Jehova inte kommer att låta ondskan fortsätta i all oändlighet. Varför det? På grund av det som hände på Jesajas tid.
Jerusalem befrias
18. Vilken varning ger Rabsake Hiskia?
18 De assyriska kungarna gav sina gudar äran för sina segrar på slagfälten. Den assyriske kungen Assurbanipal hävdar i sina inskrifter att han var ledd ”av Assur, Bel och Nebo, de stora gudarna, . . . [hans] herrar, som (alltid) går vid . . . [hans] sida, [när han] slog de strids(-vana) soldaterna . . . i ett stort öppet slag”. (Ancient Near Eastern Texts) När Rabsake, som representerar kung Sanherib av Assyrien, på Jesajas tid riktar sig till kung Hiskia, visar han att också han tror att gudarna engagerar sig i människors krig. Han varnar den judiske kungen för att förtrösta på att Jehova skall ge räddning och påpekar att de andra nationernas gudar har varit maktlösa mot den mäktiga assyriska krigsmaskinen och inte har kunnat skydda sitt folk. — 2 Kungaboken 18:33–35.
19. Hur reagerar Hiskia på Rabsakes smädelser?
19 Hur reagerar kung Hiskia? Bibelns berättelse lyder: ”Så snart kung Hiskia hörde detta, . . . rev [han] sönder sina kläder och höljde sig i säckväv och gick in i Jehovas hus.” (2 Kungaboken 19:1) Hiskia inser att det bara finns en som kan hjälpa honom i den här skrämmande situationen. Han ödmjukar sig och vänder sig till Jehova för att få vägledning.
20. Hur skall Jehova handla till nytta för Judas invånare, och vad bör de lära sig av detta?
20 Jehova ger Hiskia den vägledning han behöver. Genom profeten Jesaja säger han: ”På den dagen förkastar var och en sina värdelösa gudar av silver och sina värdelösa gudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd.” (Jesaja 31:7) När Jehova strider för sitt folk, kommer det att avslöjas vad Sanheribs gudar i själva verket är — avgudar som inte har något värde. Detta är en lärdom som Judas invånare bör lägga på hjärtat. Trots att kung Hiskia är trogen, har Judas land, precis som Israel, fyllts med avgudar. (Jesaja 2:5–8) Om Judas invånare skall kunna bygga upp sitt förhållande till Jehova igen, måste de ångra sina synder och förkasta ”sina värdelösa gudar”. — Se 2 Moseboken 34:14.
21. Hur skall Jehova verkställa sin dom över assyriern, enligt Jesajas profetiska beskrivning?
21 Jesaja beskriver nu profetiskt hur Jehova skall verkställa sin dom över Judas fruktade fiende: ”Assyriern skall falla för svärdet, inte ett som tillhör en man; och ett svärd, inte ett som tillhör en människa, skall förtära honom. Och han skall fly för svärdet, och hans unga män skall bli satta till tvångsarbete.” (Jesaja 31:8) När avgörandets tid kommer, behöver Jerusalems invånare inte ens dra svärdet ur skidan. De bästa av Assyriens soldater förtärs, inte av människors svärd, utan av Jehovas svärd. Sanherib själv ”skall fly för svärdet”. Sedan 185.000 av hans krigare har dödats av Jehovas ängel, återvänder han hem. Han blir senare mördad av sina egna söner, när han böjer sig ner för sin gud Nisrok. — 2 Kungaboken 19:35–37.
22. Vad kan de kristna i vår tid lära sig av händelserna i samband med Hiskia och den assyriska hären?
22 Ingen, inte ens Hiskia, kunde förutse hur Jehova skulle befria Jerusalem från den assyriska hären. Men Hiskias sätt att ta itu med den kritiska situationen är ett utmärkt exempel för dem som ställs inför prövningar i vår tid. (2 Korinthierna 4:16–18) Med tanke på att assyrierna som hotade Jerusalem hade ett fruktansvärt rykte är det inte svårt att förstå att Hiskia var rädd. (2 Kungaboken 19:3) Men han trodde på Jehova, och han sökte hans vägledning, inte människors. Vilken välsignelse det blev för Jerusalem att han gjorde det! Gudfruktiga kristna i vår tid kan också uppleva starka känslor, när de utsätts för påfrestningar. I många situationer kan det förståeligt nog vara lätt att gripas av fruktan. Men om vi ”kastar allt . . . [vårt] bekymmer” på Jehova, kommer han att vaka över oss. (1 Petrus 5:7) Han kommer att hjälpa oss att övervinna vår fruktan och ge oss kraft att klara av den stressfyllda situationen.
23. Varför är det till slut Sanherib och inte Hiskia som plågas av fruktan?
23 Till slut är det Sanherib, inte Hiskia, som plågas av fruktan. Vem kan han vända sig till? Jesaja förutsäger: ”’Hans branta klippa skall försvinna av ren förskräckelse, och på grund av signalen skall hans furstar bli förfärade’, lyder uttalandet från Jehova, vars ljus är i Sion och vars ugn är i Jerusalem.” (Jesaja 31:9) Sanheribs gudar — hans ”branta klippa”, den tillflykt som han har förtröstat på — sviker honom. De ”försvinner av ren förskräckelse”, så att säga. Sanheribs furstar är inte heller till någon hjälp. De är lika förfärade.
24. Vilket klart budskap förmedlar det som hände med assyriern?
24 Den här delen av Jesajas profetia förmedlar ett klart budskap till alla som kan komma att motstå Gud. Inga vapen, ingen makt, inga medel kan omintetgöra Jehovas uppsåt. (Jesaja 41:11, 12) De som påstår sig tjäna Gud, men som vänder sig bort från honom och söker trygghet i materiella ting, blir besvikna. De som ”inte har vänt sin blick till Israels Helige” kommer att få se Jehova ”låta olycka komma”. (Jesaja 31:1, 2) Den enda verkliga och bestående tillflykten är Jehova Gud. — Psalm 37:5.
[Fotnot]
a De tre första verserna i Jesaja, kapitel 31 vers 1-3, riktar sig förmodligen först och främst till Israel. De sex sista verserna tycks avse Juda.
[Bild på sidan 319]
De som sätter sin förtröstan till materiella ting blir besvikna
[Bild på sidan 322]
Som ett lejon som vaktar sitt byte kommer Jehova att skydda sin heliga stad
[Bilder på sidan 324]
Världen är splittrad på grund av hat som bottnar i religiösa, rasmässiga och etniska motsättningar
[Bild på sidan 326]
Hiskia gick till Jehovas hus för att få hjälp