Det universella rättsfall som inbegriper dig

”’För fram er rättstvist’, säger Jehova. ’Lägg fram era argument.’” — JESAJA 41:21, NW.

1, 2. a) Vem är invecklad i det mest avgörande rättsfall som man någonsin kommer att lägga fram argument i? b) Vad gäller striden?

DET har under historiens gång förekommit oräkneliga rättsfall. I dessa har man fört fram vittnen och lagt fram bevis till försvar för den ena eller andra sidan. Många av dessa fall har gällt individer, medan andra har påverkat många fler människor. Men alla sådana fall förbleknar fullständigt i jämförelse med det universella rättsfall i vilket argumenten nu läggs fram. Det är utan jämförelse det mest avgörande rättsfallet i historien. Dess utgång kommer att påverka varje människa på jorden, vare sig hon väljer att engagera sig i det eller inte.

² Huvudpersonen i detta fall är den förnämste personen i universum, Jehova Gud, ”himlarnas Skapare och den Väldige som utspänner dem; den som utbreder jorden och dess avkastning, den som ger andedräkt åt folket på den och ande åt dem som vandrar på den”. (Jesaja 42:5, NW) Vad gäller då striden? Den gäller hans ställning som Gud — det rättmätiga i hans herravälde över hela universum, inbegripet vår jord och dess invånare. Detta kan kallas stridsfrågan om den universella suveräniteten.

3. Vilka frågor ligger till grund för stridsfrågan om den universella suveräniteten?

³ Följande två frågor ligger till grund för stridsfrågan: Vilka av alla de gudar som har dyrkats har visat sig vara så pålitliga att man skulle kunna satsa sitt liv och sin framtid på dem? Vilka har verkligen existerat, och vilka har endast varit mänskliga påfund? Finns det en sann, levande och suverän Gud som kan befria mänskligheten från dess nuvarande desperata tillstånd och få till stånd det rätta slaget av styrelse som kommer att garantera sann fred, trygghet, välfärd och hälsa?

4. Vad kan sägas om dem som inte tycker att det finns någon stridsfråga, eftersom de säger sig redan tro på Gud?

⁴ Många människor menar att det inte finns någon stridsfråga för dem, eftersom de säger sig redan tro på Gud. Men kan de lägga fram bevis för att den gud som de dyrkar verkligen är den sanne Guden, för att hans löften är tillförlitliga och för att hans uppsåt och lagar styr deras liv? Om sådana människor svarar ja, då bör de också kunna besvara följande frågor: Vilka är egentligen bevisen för att det finns en sann Gud vars löften är tillförlitliga? Vad är Guds uppsåt för mänskligheten och jorden? Var är vi på tidens ström i förhållande till Guds tidtabell, och vad kommer den närmaste framtiden att föra med sig? Vad önskar han att vi som individer skall göra, om vi skall försvara honom?

5. Vilka kan de människor liknas vid, som inte kan lägga fram bevis för att stödja sin tro på Gud?

⁵ De flesta människor som säger sig tro på Gud kan inte besvara dessa frågor på ett övertygande sätt. Sådana personer kan liknas vid dem som bekände sig tro på Gud under det första århundradet, men vars gärningar stred mot deras påstående. Så här säger Guds ord om dem: ”Offentligt bekänner de att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom.” Ja, ”tron utan gärningar [är] död”. (Titus 1:16; Jakob 2:26) Det är därför ingen skillnad på de människor som nu säger sig tro på Gud, men som inte kan lägga fram säkra bevis till stöd för detta, och de människor under gångna århundraden som trodde på de falska gudar som man för länge sedan har upphört att dyrka.

Testfall

6, 7. a) Beskriv religionen i det forntida Egypten. b) Hur var israeliterna invecklade i stridsfrågan mellan Jehova och Egyptens gudar?

⁶ Ett exempel på detta är det rättsfall som togs upp mot det forntida Egyptens gudar omkring 1.500 år före den vanliga tideräkningen. Egyptierna dyrkade en mängd gudar, inbegripet sådana djur som tjuren, katten, kon, krokodilen, falken, grodan, schakalen, lejonet, ormen, gamen och vargen. Många av dessa djur ansågs vara inkarnationer av gudar eller gudinnor, och att uppsåtligt döda ett av dem medförde dödsstraff. Heliga djur mumifierades och fick storstilade begravningar.

⁷ Jehova, den Gud som det forntida Israel tillbad, stod i skarp kontrast till dessa gudar. Eftersom Jehova hade lovat sitt folk frihet, sände han sin representant, Mose, till Farao för att be honom befria det ur dess slaveri. (2 Moseboken 3:6—10) Men Farao förklarade: ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst att sända Israel i väg? Jag känner inte alls Jehova, och — vad mera är — jag ämnar inte sända Israel i väg.” (2 Moseboken 5:2, NW) Farao var övertygad om att Egyptens gudar var överlägsna Jehova.

8, 9. a) Hur visade Jehova sin överlägsenhet över Egyptens gudar? b) Vad måste, med tanke på det som då hände, sägas om Egyptens gudar?

⁸ Vem skulle visa sig vara den sanne Guden, som kunde hålla sina löften och kunde beskydda sitt folk? Svaret skulle snart komma. Jehova förutsade: ”Över Egyptens alla gudar kommer jag att verkställa domar.” (2 Moseboken 12:12, NW) Uppfyllde han den profetian? Ja! Jehova sände tio förödande plågor avsedda att förödmjuka Egyptens gudar. Ingen av dessa gudar kunde beskydda egyptierna. Och den tionde plågan var särskilt anmärkningsvärd, eftersom den dödade Egyptens förstfödda, inbegripet Faraos. Detta var ett slag riktat mot deras förnämste gud, Ra (Amon-Ra), eftersom Egyptens härskare betraktade sig själva som gudar, Ras söner. När Faraos förstfödde dog, innebar det därför för egyptierna att en gud dog.

⁹ Men inte en enda av israeliternas förstfödda dödades, eftersom de hade Jehovas beskydd. Gud gav också sitt folk den frihet som han hade lovat det. Och som ett sista slag mot Egyptens falska gudar förintades Farao och hela hans här i Röda havet. Jehova visade sig således vara den sanne Guden. Det var hans löften som uppfylldes, och det var hans tillbedjare som blev beskyddade. (2 Moseboken 14:21—31) Egyptens gudar var däremot helt ur stånd att hjälpa sina tillbedjare. Dessa gudar hade egentligen aldrig existerat, utan var bara påfund av människor.

10. Vilken stridsfråga ställdes Jehovas tillbedjare och Assyrien inför?

¹⁰ Omkring åtta hundra år senare, på kung Hiskias tid, blev ett annat fall, som också gällde ställningen som Gud, aktuellt.a Jehovas tillbedjare hotades av det grymma assyriska världsväldet, som hade erövrat alla nationer i sin väg. Nu krävde det att Jerusalem kapitulerade, staden med ”Jehovas tron” (NW), vilken representerade hans tillbedjan på jorden. (1 Krönikeboken 29:23) Juda kung, Hiskia, erkände att assyrierna hade ”förött” alla dessa andra länder och hade överlämnat dessa länders gudar åt elden, ”eftersom de inte var några gudar, utan verk av människohänder”. — Jesaja 37:18, 19, NW.

11. Hur räddade Jehova sina tillbedjare, och vad visade detta?

¹¹ Den trogne Hiskia vände sig sedan till Jehova och bad om hans beskydd. Jehova lovade att inte ett enda assyriskt vapen skulle träffa Jerusalem. (Jesaja 37:33) Och enligt profetian gjorde inte heller ett enda vapen det. I stället grep sig ”Jehovas ängel ... an med att gå ut och slå ett hundra åttiofem tusen i assyriernas läger” (NW). Efter detta förkrossande nederlag retirerade Assyriens kung, Sanherib. Senare, när han dyrkade sin gud Nisrok, lönnmördades han av sina söner. (Jesaja 37:36—38) Jehova visade sig således återigen vara den sanna profetians Gud, som kan befria sina tillbedjare. Assyriens och de kringliggande nationernas gudar visade sig vara falska, obefintliga och ur stånd att beskydda sina efterföljare.

12. Hur hånade Belsassar Jehova?

¹² Omkring två hundra år senare lät Gud sitt folk, som hade varit otroget, föras bort i fångenskap av det därpå följande världsväldet, Babylon. Dess förnämsta kännetecken var mängden av gudar och gudinnor och alla tempel där dessa dyrkades. Men i ett skrytsamt anfall av självupphöjelse hånade kung Belsassar Jehova. Vid en mycket stor festmåltid befallde han att man skulle föra in de heliga kärl som tagits som byte från Jerusalems tempel. ”Ur dem drack kungen och hans stormän, hans konkubiner och hans bihustrur. De drack vin, och de lovprisade gudarna av guld och av silver, koppar, järn, trä och sten.” — Daniel 5:1—4, NW.

13. Vad lät Jehova Daniel säga till Belsassar?

¹³ Detta var en direkt skymf mot Jehova, en utmaning mot honom i Babylons gudars namn. Jehova lät sedan sin profet Daniel modigt vittna för kung Belsassar och för alla dem som var närvarande vid festmåltiden. Daniel försvarade Jehovas ställning som Gud och sade till kung Belsassar: ”Du [har] inte ödmjukat ditt hjärta, ... utan mot himlarnas Herre har du upphöjt dig, ... och gudar av silver och av guld, koppar, järn, trä och sten, vilka inte ser något eller hör något eller vet något, har du lovprisat; men den Gud, i vars hand din andedräkt är och som alla dina vägar tillhör, har du inte förhärligat.” — Daniel 5:22, 23, NW.

14. Hur visade Jehova att han var den sanne Guden?

¹⁴ Därefter framförde Daniel Jehovas budskap, som gick ut på följande: Just den natten skulle den förmätne kung Belsassar dödas och Babylon i grund besegras av mederna och perserna! (Daniel 5:24—27) Uppfylldes profetian? Ja. ”Just den natten dödades Belsassar, den kaldeiske kungen, och det var medern Darius som mottog kungariket.” (Daniel 5:30, 31, NW) Återigen hade Jehova, precis som i fallet med Egypten och Assyrien, visat sig vara den sanne Guden, den Gud som uppfyller sina löften. Detta var till gagn för Guds tjänare, för de befriades ur fångenskapen och fick återvända till sitt hemland. De som framhärdade i att följa falska gudar drabbades av katastrof.

Profetior för vår tid

15. a) Vilket drag har många av bibelns profetior? b) Vad åsyftar vi också, när vi använder ordet ”gud”?

¹⁵ Profeten Jesaja blev inspirerad att nedteckna profetior som fick en uppfyllelse i forna tider. Men bibelns profetior har ofta en annan och större uppfyllelse, som har att göra med vår tid. Så var fallet med mycket av det som Jesaja skrev. En del av hans budskap innehöll profetior angående Jehovas nutida utmaning till alla nationerna och deras gudar. Och med ordet ”gudar” åsyftar vi inte endast de gudar som dyrkas av människor i alla delar av världen i våra dagar, inbegripet de så kallade hedniska nationerna, utan också sådant som passar in på definitionen av det ordet. Så här lyder ett lexikons definition av ordet ”gud”: ”Någon som kontrollerar en särskild sida eller del av verkligheten; en person eller ett ting av högsta värde.”

16. Vilka gudar dyrkar människor i nationerna, inbegripet dem i kristenheten, i våra dagar?

¹⁶ De som i våra dagar betraktas som gudar inbegriper de miljontals gudar som dyrkas av hinduer såväl som de gudar som dyrkas av buddister, shintoister, animister och medlemmar av andra religioner. I dessa gudar ingår också materialismens gud, det som är en sak av högsta värde för flertalet människor på jorden, den förnämsta drivkraften i deras liv. Den militära maktens och vetenskapens gudar, som nationerna hoppas på för säkerhet och räddning, hör också till dessa. Inte ens i kristenheten förtröstar de människor som säger sig tro på Gud riktigt på honom eller tjänar honom lojalt, utan de förlitar sig i stället på och tjänar människor eller ting, och de gör dessa till föremål för sin förnämsta lojalitet.

17. Vad pekar den större uppfyllelsen av Jesajas budskap på?

¹⁷ Den större uppfyllelsen av Jesajas budskap riktar sig till alla sådana gudar i våra dagar. Jehova säger till folkgrupperna att de skall församla sig och ”tala”. Han utmanar dem: ”Låt oss tillsammans träda fram till själva domen.” (Jesaja 41:1, NW) Nu lever vi i ”domens” tid för denna världen. Vi lever i denna världens ”yttersta dagar”, som har förutsagts i 2 Timoteus 3:1—5 och Matteus 24:1—14. I denna tid uppmanar Jehova nationernas gudar att exakt förutsäga framtiden och på så sätt bevisa att de är gudar. Han uppmanar dem också att beskydda sina anhängare, om de kan det. ”För fram er rättstvist”, förklarar han. ”Lägg fram era argument ... och omtala för oss de ting som kommer att ske.” — Jesaja 41:21, 22, NW.

18. Hur identifierar den allsmäktige Guden sig själv, och vad lovar han sina tillbedjare?

¹⁸ Den allsmäktige Guden talar om vem han är: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan kommer jag att ge min egen ära, inte heller min lovprisning åt huggna bilder.” (Jesaja 42:8, NW) Och han säger till var och en av dem som försvarar honom: ”Var inte rädd, för jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, för jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig.” Han lovar dem: ”Alla som blir upphetsade mot dig kommer att få skämmas och bli förödmjukade. De män som ligger i tvist med dig kommer att bli som ingenting och kommer att förgås.” ”Vilket vapen det vara må, som kommer att formas mot dig, kommer inte att ha någon framgång. ... Detta är Jehovas tjänares ärftliga besittning.” — Jesaja 41:10, 11; 54:17; NW.

19, 20. a) Hur visar Jesaja att det finns en fastställd tid för Jehova att ordna upp förhållandena? b) Vad frambringar Jehova i dessa ”yttersta dagar”, och hur representerar dess medlemmar honom?

¹⁹ Jehova har nu under lång tid — under århundraden — låtit nationerna gå sina egna vägar. Men nu har hans bestämda tid för att ordna upp förhållandena på jorden kommit. Han förklarar därför: ”Jag har tigit under lång tid. Jag förblev tyst. Jag fortsatte att utöva självbehärskning.” Men ”som en väldig man kommer Jehova [nu] själv att dra ut. Likt en krigare kommer han att uppväcka nitälskan. Han kommer att ropa högt, ja, han kommer att utstöta ett härskri; gentemot sina fiender kommer han att visa sig mäktigare.” (Jesaja 42:13, 14, NW) I Jesajas och andra bibelskribenters profetior, såväl som i Jesu profetior, förutsäger Jehova att han i dessa ”yttersta dagar” skulle uppresa ett folk som nitiskt skulle vittna om honom, som om dess medlemmar vore vittnen i ett rättsfall.

²⁰ Det folk som Jehova frambringar för att tjäna honom lägger fram bevis för att han är den sanne Guden, den som räddar sina tillbedjare och den som fördärvar de falska gudarna och deras anhängare. Jehovas folk sjunger nu ”hans lov från jordens yttersta ända” (NW), från alla nationer och öar, från bergens topp. (Jesaja 42:10—12) Detta uppfyller ännu en profetia av Jesaja som förutsade: ”Och det skall ske i dagarnas slutskede [i vår tid] att Jehovas hus’ berg [hans sanna tillbedjan] kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, och det kommer sannerligen att vara upplyft ovan kullarna [över alla andra slag av tillbedjan]; och till det skall [människor från] alla nationerna strömma.” Och vad uppmanar de andra att göra? Enträget ber de människor med ärligt hjärta: ”Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, ... och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” — Jesaja 2:2—4, NW.

21. Vilka frågor väcks genom Jehovas utmaning till nationernas gudar?

²¹ Jehova säger därför, precis som om han riktade sig till en domstol: ”Må alla nationerna bli församlade på en plats, och må folkgrupper bli samlade tillhopa. ... Låt dem ställa fram sina vittnen, för att de må förklaras rättfärdiga, eller låt dem höra och säga: ’Det är sanningen!’” (Jesaja 43:9, NW) Detta är en direkt utmaning till nationernas gudar. Kan någon av dem säga vad framtiden skall föra med sig? Kunde de göra detta i det flydda? Kan de finna någon som kan vittna om och lägga fram säkra bevis för att sådana gudar har visat sig vara sanna, värda vår lojalitet? Vilket vittnesbörd har nationernas gudar och deras efterföljare kommit med i vår tid? Har det på något vis varit bättre än det som gudarna i det forntida Egypten, Assyrien och Babylon kom med? Har å andra sidan de som vittnar om Jehova lagt fram säkra bevis för att Jehova är den sanne Guden, den ende som är värd vår tillbedjan? Följande artikel kommer att behandla dessa frågor.

[Fotnot]

Repetitionsfrågor

◻ Vad är stridsfrågan om den universella suveräniteten?

◻ Vilka av nationernas gudar är inbegripna i stridsfrågan i våra dagar?

◻ Vilket resultat av tre testfall visar Jehovas överlägsenhet över falska gudar?

◻ Hur visar Jesaja att Jehova kommer att ordna upp förhållandena i våra dagar?

◻ Vilka frågor om alla religioners anhängare i våra dagar behöver besvaras?

[Bild på sidan 11]

Egyptens gudar var maktlösa inför den sanne Guden, Jehova

[Bild på sidan 12]

Assyriens gudar och deras anhängare tilldelades ett förkrossande slag av den sanne Guden

[Bild på sidan 13]

Daniel framförde Jehovas budskap till dem som dyrkade Babylons falska gudar