Vad är då vingården? Ägaren förklarar: ”Härarnas Jehovas vingård är Israels hus, och Judas män är den plantering som han höll kär.” — Jesaja 5:7a.

14. Vad för slags frukt förväntar Jehova att hans nation skall frambringa, men vad frambringar den i stället?

¹⁴ Gud förväntar att nationen skall frambringa god frukt. Mika, samtida med Jesaja, säger: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du gör det som är rätt och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:8; Sakarja 7:9) Men nationen följer inte Jehovas uppmaning. ”[Gud] hoppades ständigt på rätt, men se — lagbrott; på rättfärdighet, men se — nödrop.” (Jesaja 5:7b) Mose förutsade att den otrogna nationen skulle frambringa giftiga druvor från ”Sodoms vinstock”. (5 Moseboken 32:32) Det är därför troligt att deras avvikelse från Guds lag bland annat består i sexuell omoraliskhet, inbegripet homosexuella handlingar. (3 Moseboken 18:22) Uttrycket ”lagbrott” kan också återges med ”blodsutgjutelse”. Sådan brutalitet har utan tvivel framkallat ett ”nödrop” från dem som utsatts för den — ett nödrop som har nått vingårdsägarens öron. — Jämför Job 34:28.

15, 16. Hur kan de sanna kristna undvika att frambringa den dåliga frukt som Israel frambringade?

¹⁵ Jehova Gud ”älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5) Han befallde judarna: ”Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall inte behandla den ringe partiskt, och du skall inte favorisera en framstående person. Med rättvisa skall du döma din följeslagare.” (3 Moseboken 19:15) Vi får därför aldrig behandla varandra partiskt. Vi får aldrig låta sådant som ras, ålder, rikedom eller fattigdom påverka vårt omdöme om andra. (Jakob 2:1–4) Särskilt viktigt är det att de som tjänar som tillsyningsmän ”inte gör något enligt en tendens till partiskhet”, utan att de alltid söker höra båda sidor av en sak innan de fattar beslut. — 1 Timoteus 5:21; Ordspråken 18:13.

Guds vingård i vår tid

10. Vilken liknelse om en vingård framställde Jesus?

¹⁰ Jesus hade kanske Jesajas ord i tankarna, när han framställde liknelsen om de mordiska vinodlarna: ”Det var en människa, en husfar, som planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde ett presskar i den och uppförde ett torn, och han arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands.” Men vinodlarna handlade svekfullt mot vingårdsägaren och gick så långt att de dödade hans son. Jesus visade att den här liknelsen inte bara gällde det bokstavliga Israel, när han vidare sade: ”Guds kungarike skall tas ifrån er [det köttsliga Israel] och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matteus 21:33–41, 43.

11. Vilken andlig vingård fanns i det första århundradet, men vad hände efter apostlarnas död?

¹¹ Denna nya ”nation” visade sig vara ”Guds Israel” — en andlig nation av smorda kristna som skulle omfatta 144.000 medlemmar. (Galaterna 6:16; 1 Petrus 2:9, 10; Uppenbarelseboken 7:3, 4) Jesus liknade dessa lärjungar vid ”rankor” i ”den sanna vinstocken”, honom själv. Naturligtvis förväntas dessa rankor bära frukt. (Johannes 15:1–5) De måste visa Kristuslika egenskaper och ta del i arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14; Galaterna 5:22, 23) Men ända sedan de tolv apostlarnas död har det stora flertalet av dem som gjort anspråk på att vara rankor i ”den sanna vinstocken” visat sig vara falska kristna — de har frambringat vilddruvor i stället för god frukt. — Matteus 13:24–30, 38, 39.

12. Hur fördömer Jesajas ord kristenheten, och vilken lärdom kan de sanna kristna dra av dem?

¹² Jesajas fördömande av Juda är därför i vår tid tillämpligt på kristenheten. En granskning av dess historia — dess krig, korståg, inkvisition — visar hur sura dess druvor har varit! Men den sanna vingården, de smorda kristna, och deras följeslagare, den ”stora skaran”, måste ge akt på Jesajas ord. (Uppenbarelseboken 7:9) Om de skall behaga vingårdens ägare, måste de — individuellt och som grupp — frambringa frukter som behagar honom.