Kapitel tolv
Tröst för Guds folk
1. Vilka dystra framtidsutsikter har Jerusalem och dess invånare, men vilket hopp finns det?
SJUTTIO år — en människas normala livslängd — så länge skall Judas folk vara i fångenskap i Babylon. (Psalm 90:10; Jeremia 25:11; 29:10) De flesta av de israeliter som förs bort som fångar kommer att åldras och dö i Babylon. Tänk så förödmjukade de kommer att bli av sina fienders hån och glåpord! Tänk också vilken smälek som kommer att hopas över deras Gud, Jehova, när den stad som han har fäst sitt namn vid ligger öde så länge! (Nehemja 1:9; Psalm 132:13; 137:1–3) Det älskade templet, som uppfylldes av Guds härlighet när det överlämnades av Salomo, kommer inte att finnas längre. (2 Krönikeboken 7:1–3) Vilka dystra framtidsutsikter! Men genom Jesaja förutsäger Jehova en återställelse. (Jesaja 43:14; 44:26–28) I kapitel 51 i Jesajas bok finner vi flera profetior med detta tröstande och uppmuntrande tema.
2. a) Till vilka riktar Jehova, genom Jesaja, sitt trösterika budskap? b) Hur ”jagar” trogna judar ”efter rättfärdighet”?
2 Jehova säger följande till dem av Judas invånare som böjer sitt hjärta till honom: ”Lyssna till mig, ni som jagar efter rättfärdighet, ni som söker Jehova.” (Jesaja 51:1a) Uttrycket ”jaga efter rättfärdighet” anger handling. De som ”jagar efter rättfärdighet” påstår inte bara att de är Guds folk. De anstränger sig att vara rättfärdiga och att leva i enlighet med Guds vilja. (Psalm 34:15; Ordspråken 21:21) De ser upp till Jehova som den enda källan till rättfärdighet, och de ”söker Jehova”. (Psalm 11:7; 145:17) Det är inte så att de inte redan vet vem Jehova är eller hur de skall vända sig till honom i bön, utan de bemödar sig om att komma närmare honom, tillbe honom, be till honom och söka hans vägledning i allt de gör.
3, 4. a) Vem är ”klippan” som judarna höggs ut ur, och vem är ”gropens håla” som de grävdes ut ur? b) Varför kommer det att vara till tröst för judarna att tänka på sitt ursprung?
3 Men de som verkligen jagar efter rättfärdighet är jämförelsevis få i Juda, och det kan göra dem rädda och modfällda. Jehova uppmuntrar dem därför genom att använda ett stenbrott som illustration: ”Se på klippan, ur vilken ni höggs ut, och på gropens håla, ur vilken ni grävdes ut. Se på Abraham, er far, och på Sara, som frambringade er under födslosmärtor. Ty han var bara en när jag kallade honom, och jag välsignade honom och gjorde honom talrik.” (Jesaja 51:1b, 2) ”Klippan” som judarna höggs ut ur är Abraham, en historisk gestalt som Israels nation är mycket stolt över. (Matteus 3:9; Johannes 8:33, 39) Han är stamfadern, det mänskliga upphovet, till nationen. ”Gropens håla” är Sara, och ur hennes moderliv kom Israels förfader Isak.
4 Abraham och Sara var barnlösa och hade passerat den ålder då de kunde få barn, men Jehova lovade att han skulle välsigna Abraham och göra honom ”talrik”. (1 Moseboken 17:1–6, 15–17) Gud återställde Abrahams och Saras fortplantningsförmågor, och de fick en son på sin ålderdom, och från honom härstammade Guds förbundsfolk. Jehova gjorde således denne ende man till far till en stor nation som blev så talrik att invånarna var lika oräkneliga som stjärnorna på himlen. (1 Moseboken 15:5; Apostlagärningarna 7:5) Om Jehova således kunde ta Abraham från ett avlägset land och göra honom till en mäktig nation, kan han sannerligen infria sitt löfte att befria en trogen kvarleva ur slaveri i Babylon, återföra den till dess hemland och göra den till en stor nation igen. Guds löfte till Abraham uppfylldes. Hans löfte till de fångna judarna kommer också att uppfyllas.
5. a) Vilka är Abraham och Sara bilder av? Förklara. b) Vilka härstammar från ”klippan” i den slutliga uppfyllelsen?
5 Den symboliska stenbrytningen i Jesaja 51:1, 2 har sannolikt ännu en tillämpning. I 5 Moseboken 32:18 omtalas Jehova som ”Klippan”, som blev far till Israel, och som den som ”frambringade ... [Israel] med födslosmärtor”. I det senare uttrycket används samma hebreiska verb som det som används i Jesaja 51:2 om Sara som födde Israel. Abraham är därför en profetisk bild av Jehova, den större Abraham. Abrahams hustru, Sara, är en passande bild av Jehovas universella himmelska organisation av andevarelser, som i Bibeln framställs som Guds hustru eller kvinna. (1 Moseboken 3:15; Uppenbarelseboken 12:1, 5) Den nation som härstammar från ”klippan” är i den slutliga uppfyllelsen av Jesajas profetiska ord ”Guds Israel”, församlingen av de med anden smorda kristna, vilken föddes vid pingsten år 33 v.t. Som nämnts i tidigare kapitel i den här boken kom den nationen i babylonisk fångenskap 1918, men den återfördes 1919 till andligt välstånd. — Galaterna 3:26–29; 4:28; 6:16.
6. a) Vad väntar Judas land, och vilken återställelse är nödvändig? b) Vilken nutida återställelse påminner Jesaja 51:3 oss om?
6 Jehovas tröstande ord till Sion, Jerusalem, innehåller mer än bara ett löfte om att det skall bli en folkrik nation. Vi läser: ”Jehova skall trösta Sion. Han skall trösta alla hennes förhärjade platser, och han skall göra hennes vildmark lik Eden och hennes ökenslätt lik Jehovas trädgård. Jubel och glädje skall man finna i henne, tacksägelse och ljudet av sång och spel.” (Jesaja 51:3) Under de 70 år Judas land ligger öde kommer det att förvandlas till en vildmark, övervuxen med törniga buskar, tistlar och andra vilda växter. (Jesaja 64:10; Jeremia 4:26; 9:10–12) Så förutom att Juda blir bebott igen, måste återställelsen inbegripa en återställelse av landet. Det skall förvandlas till en Edenliknande trädgård med välbevattnade åkrar och fruktodlingar som ger rikliga skördar. Marken kommer att se ut att glädja sig. Landet blir som ett paradis jämfört med hur det såg ut när det låg öde då folket var i landsflykt. Den smorda kvarlevan av Guds Israel kom in i ett sådant paradis i andlig bemärkelse 1919. — Jesaja 11:6–9; 35:1–7.
Skäl till att förtrösta på Jehova
7, 8. a) Vad innebär Jehovas uppmaning till folket att låna honom sitt öra? b) Varför är det viktigt att Juda ger akt på Jehova?
7 Jehova uppmanar på nytt sitt folk att lyssna: ”Ge akt på mig, mitt folk; och låna mig ditt öra, min folkgrupp. Ty lag skall utgå från mig, och mitt rättsliga beslut skall jag sätta till ett ljus för folken. Min rättfärdighet är nära. Min räddning skall gå ut, och mina armar skall döma folken. På mig skall öarna hoppas, och min arm skall de vänta på.” — Jesaja 51:4, 5.
8 Jehovas uppmaning till folket att låna honom sitt öra innebär mer än att de bara skall höra hans budskap. Den innebär att de skall ge akt i avsikt att handla enligt det de hör. (Psalm 49:1; 78:1) Folket måste inse att Jehova är källan till undervisning, rättvisa och räddning. Han ensam är källan till andlig upplysning. (2 Korinthierna 4:6) Han är den som slutgiltigt skall döma mänskligheten. De lagar och rättsliga beslut som utgår från Jehova är ett ljus för dem som låter sig ledas av dem. — Psalm 43:3; 119:105; Ordspråken 6:23.
9. Vilka förutom Guds förbundsfolk får nytta av hans räddningsgärningar?
9 Allt detta gäller inte bara Guds förbundsfolk, utan alla rättsinniga människor överallt, också på de mest avlägsna öarna i havet. De kommer inte att bli besvikna, när de förtröstar på Gud och på hans förmåga att handla till förmån för sina trogna tjänare och rädda dem. Hans makt, eller kraft, representerad av hans arm, är pålitlig. Ingen kan hålla den tillbaka. (Jesaja 40:10; Lukas 1:51, 52) Och det nitiska predikoarbete som de kvarvarande medlemmarna av Guds Israel utför i vår tid har fått miljoner människor, däribland många från avlägsna öar i havet, att vända sig till Jehova och tro på honom.
10. a) Vilken sanning kommer kung Nebukadnessar att tvingas lära sig? b) Vilken ”himmel” och vilken ”jord” kommer att få ett slut?
10 Jehova framhåller sedan en sanning som Babylons kung, Nebukadnessar, kommer att tvingas lära sig. Ingenting i himlen eller på jorden kan hindra Jehova från att utföra sin vilja. (Daniel 4:34, 35) Vi läser: ”Lyft upp era ögon mot himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall upplösas som rök, och jorden skall slitas ut som en klädnad, och dess invånare skall dö som mygg. Men min räddning förblir till oöverskådlig tid, och min rättfärdighet skall inte sönderkrossas.” (Jesaja 51:6) Trots att det strider mot de babyloniska monarkernas politik att låta fångar återvända hem, kommer ingenting att kunna hejda Jehova, när han räddar sitt folk. (Jesaja 14:16, 17) Den babyloniska ”himlen”, de styrande makterna, kommer att besegras. Den babyloniska ”jorden”, de styrande makternas undersåtar, kommer efter hand att få ett slut. Ja, inte ens dåtidens starkaste rike kan stå emot Jehovas makt eller hindra hans räddningsgärningar.
11. Varför är det uppmuntrande för de kristna i vår tid att veta att profetian om slutet för den babyloniska ”himlen” och ”jorden” uppfylldes fullständigt?
11 Det är verkligen uppmuntrande för de kristna i vår tid att veta att de här profetiska orden uppfylldes fullständigt! Varför det? Därför att aposteln Petrus använde liknande uttryck med avseende på en händelse som ännu hör framtiden till. Han talade om den snabbt annalkande Jehovas dag, ”som får brinnande himlar att upplösas och starkt upphettade element att smälta”. Sedan sade han: ”Men enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” (2 Petrus 3:12, 13; Jesaja 34:4; Uppenbarelseboken 6:12–14) Även om de mäktiga nationerna och deras upphöjda, stjärnlika härskare trotsar Jehova, skall de i hans rätta tid göras om intet — krossas lika lätt som mygg. (Psalm 2:1–9) Endast Guds rättfärdiga regering skall härska för evigt, över ett rättfärdigt mänskligt samhälle. — Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 21:1–4.
12. Varför bör Guds tjänare inte frukta, när de blir förtalade av motståndare?
12 Jehova säger nu till dem som ”jagar efter rättfärdighet”: ”Lyssna till mig, ni som känner rättfärdighet, det folk som har min lag i sitt hjärta. Var inte rädda för dödliga människors smädelse, och låt er inte slås med förfäran på grund av deras skymford. Ty mal skall förtära dem som en klädnad, ja, klädmal skall förtära dem som ylle. Men min rättfärdighet förblir till oöverskådlig tid och min räddning i oräkneliga generationer.” (Jesaja 51:7, 8) De som förtröstar på Jehova kommer att bli förtalade och smädade på grund av sitt modiga ställningstagande, men det är inte något som de bör frukta för. Smädarna är bara dödliga människor som kommer att ”förtäras”, precis som en ylleklädnad äts upp av mal.a De kristna i vår tid har ingen orsak att frukta för människor som motstår dem, lika lite som trogna judar i forna tider hade det. Jehova, den evige Guden, är deras räddning. (Psalm 37:1, 2) Att Jehovas folk blir smädat av hans fiender är ett bevis för att de har hans ande. — Matteus 5:11, 12; 10:24–31.
13, 14. Vad avses med uttrycken ”Rahab” och ”havsvidundret”, och hur ”sönderkrossades” och ”genomborrades” det?
13 Jesaja riktar sig till Jehova som om han uppmanar honom att ingripa för sitt fångna folks räkning och säger: ”Vakna upp, vakna upp, klä dig i styrka, du Jehovas arm! Vakna upp som i forna dagar, som under de generationer som levde för länge sedan. Är du inte den som sönderkrossade Rahab, som genomborrade havsvidundret? Är du inte den som torkade ut havet, det ofantliga djupets vattenmassor? Den som gjorde havsdjupen till en väg, så att de återköpta kunde gå över?” — Jesaja 51:9, 10.
14 De historiska exempel som Jesaja talar om är väl valda. Varenda israelit känner till hur nationen blev befriad från Egypten och gick genom Röda havet. (2 Moseboken 12:24–27; 14:26–31) Med uttrycken ”Rahab” och ”havsvidundret” avses Egypten under dess farao, som motsatte sig att Israel drog ut ur Egypten. (Psalm 74:13; 87:4; Jesaja 30:7) Det forntida Egypten påminde om en vidunderlig orm, med huvudet vid Nildeltat och den långa kroppen utsträckt hundratals kilometer upp längs den bördiga Nildalen. (Hesekiel 29:3) Men detta vidunder krossades, när Jehova sände de tio plågorna över det. Det genomborrades, sårades svårt och blev kraftlöst, när dess här utplånades i Röda havets vatten. Ja, Jehova visade sin arms kraft i sitt handlande med Egypten. Kommer han att vara mindre benägen att strida för sitt folk som befinner sig i landsflykt i Babylon?
15. a) När och hur skall Sions sorg och suckan fly bort? b) När flydde sorg och suckan bort för Guds Israel i nutiden?
15 Profetian inriktas nu på Israels befrielse från Babylon: ”De som är friköpta av Jehova skall vända tillbaka och komma till Sion med högt fröjderop, och glädje till oöverskådlig tid skall vara över deras huvud. Jubel och glädje skall de uppnå. Sorg och suckan skall fly bort.” (Jesaja 51:11) Hur sorglig situationen i Babylon än är, har de som söker Jehovas rättfärdighet strålande framtidsutsikter. Den tid skall komma då sorg och suckan skall vara borta. De friköpta eller återlösta kommer att jubla och ropa högt av glädje och fröjd. I den nutida uppfyllelsen av dessa profetiska ord befriades Guds Israel ur babylonisk fångenskap 1919. De återvände till sin andliga besittning med stor glädje — en glädje som har varat ända till denna dag.
16. Vilket pris betalas för friköpandet av judarna?
16 Vad blir priset för judarnas friköpande? Jesajas profetia har redan uppenbarat att Jehova ger ”Egypten till lösen för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe”. (Jesaja 43:1–4) Detta kommer att inträffa längre fram. Sedan det persiska riket erövrat Babylon och frigett de judiska fångarna, kommer det att erövra Egypten, Etiopien och Seba. Dessa länder ges i stället för israeliternas själar. Detta är i enlighet med den princip som fastställs i Ordspråken 21:18: ”Den ondskefulle är en lösen för den rättfärdige, och förrädaren träder i de rättrådigas ställe.”
Ytterligare uppmuntran
17. Varför behöver judarna inte frukta Babylons raseri?
17 Jehova fortsätter att uppmuntra sitt folk: ”Jag — jag är den som tröstar er. Vem är du, att du skulle vara rädd för en dödlig människa, som kommer att dö, och för en människoson, som det kommer att gå som det gröna gräset? Och att du skulle glömma Jehova, som har gjort dig, som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, så att du ständigt, hela dagen, kände skräck på grund av dens raseri som inneslöt dig, som om han var fast besluten att fördärva dig? Och var är dens raseri som inneslöt dig?” (Jesaja 51:12, 13) Många års landsflykt väntar. Ändå finns det ingen anledning att frukta Babylons raseri. Trots att denna nation, det tredje världsväldet i Bibelns berättelse, kommer att erövra Guds folk och försöka ”innesluta” dem, eller hindra dem att bli fria, vet trogna judar att Jehova har förutsagt att Babylon skall falla för Cyrus. (Jesaja 44:8, 24–28) I motsats till Skaparen — den evige Guden, Jehova — kommer Babylons invånare att förgås som gräset som vissnar bort i den starka hettan under den torra årstiden. Var kommer då deras hotelser och raseri att vara? Så oförståndigt det är att frukta människor och glömma Jehova, som har gjort himmel och jord!
18. Vad försäkrar Jehova sitt folk, även om de kommer att vara fångar en tid?
18 Även om Jehovas folk kommer att vara fångar en tid — ”kröka sig i kedjor” — skall deras befrielse plötsligt komma. De skall inte bli utrotade i Babylon eller dö av svält som fångar — läggas livlösa i Sheol, gravens djup. (Psalm 30:3; 88:3–5) Jehova försäkrar dem: ”Den som kröker sig i kedjor skall lösas med hast; och han skall inte dö och läggas i gravens djup; och hans bröd skall inte tryta.” — Jesaja 51:14.
19. Varför kan trogna judar fullständigt lita på Jehovas ord?
19 Jehova fortsätter att trösta Sion: ”Men jag, Jehova, är din Gud, den som rör upp havet, så att dess vågor brusar vilt. Härarnas Jehova är hans namn. Och jag skall lägga mina ord i din mun, och jag skall övertäcka dig med min hands skugga för att plantera himlen och lägga jordens grund och säga till Sion: ’Du är mitt folk.’” (Jesaja 51:15, 16) Bibeln nämner gång på gång den makt Gud har över havet och hans förmåga att behärska det. (Job 26:12; Psalm 89:9; Jeremia 31:35) Han har full kontroll över naturkrafterna, något som han visade när han befriade sitt folk från Egypten. Ingen kan ens tillnärmelsevis jämföras med ”härarnas Jehova”. — Psalm 24:10.
20. Vilka ”himlar” och vilken ”jord” blir till, när Jehova återställer Sion, och vad kommer han att tröstande säga?
20 Judarna fortsätter att vara Guds förbundsfolk, och Jehova försäkrar dem om att de skall få återvända till sitt hemland för att på nytt leva under hans lag. Där skall de återuppbygga Jerusalem och templet och återuppta sina plikter enligt det förbund som han ingick med dem genom Mose. När landet börjar befolkas med de hemvändande israeliterna och deras husdjur, blir ”en ny jord” till. Över den kommer att sättas ”nya himlar”, ett nytt styrelsesystem. (Jesaja 65:17–19; Haggaj 1:1, 14) Jehova skall återigen säga till Sion: ”Du är mitt folk.”
En uppmaning till handling
21. Hur manar Jehova till handling?
21 Sedan Jehova har tröstat Sion, manar han till handling. Han talar som om Sions lidande redan var över och säger: ”Vakna upp, vakna upp, res dig, Jerusalem, du som ur Jehovas hand har fått hans raseris bägare att dricka. Kalken, bägaren som orsakar raglande, har du druckit, har du tömt.” (Jesaja 51:17) Ja, Jerusalem måste resa sig ur sitt bedrövliga tillstånd och få tillbaka sin tidigare ställning och prakt. Den tid skall komma då Jerusalem har tömt den symboliska bägaren med gudomlig hämnd. Det finns ingenting kvar av Guds vrede mot Jerusalem.
22, 23. Vad skall Jerusalem få uppleva, när det dricker Jehovas vredes bägare?
22 Men medan Jerusalem straffas kommer ingen av invånarna, ”sönerna”, att kunna hindra det som sker. (Jesaja 43:5–7; Jeremia 3:14) Profetian säger: ”Av alla de söner hon hade fött var det ingen som ledde henne, och av alla de söner hon hade fostrat upp var det ingen som fattade tag i hennes hand.” (Jesaja 51:18) Jerusalem kommer verkligen att få lida på grund av babylonierna! ”Dessa två ting drabbade dig. Vem har medkänsla med dig? Skövling och sammanbrott, och hunger och svärd! Vem skall trösta dig? Dina söner har svimmat av. De har lagt sig vid alla gathörn som ett vildfår i ett nät, som de som är fulla av Jehovas raseri, din Guds förebråelse.” — Jesaja 51:19, 20.
23 Arma Jerusalem! Det skall drabbas av ”skövling och sammanbrott” och ”hunger och svärd”. ”Sönerna” kommer inte att kunna leda det och hålla det stående. De kommer att hjälplöst se på, utmärglade och inte starka nog att driva tillbaka de babyloniska inkräktarna. Fullt synliga — vid gathörnen — ligger de avsvimmade, svaga och utmattade. (Klagovisorna 2:19; 4:1, 2) De kommer att ha druckit bägaren med Guds raseri och vara lika maktlösa som djur som fångats i ett nät.
24, 25. a) Vad kommer Jerusalem inte att uppleva igen? b) Vilka får dricka Jehovas vredes bägare efter Jerusalem?
24 Den här sorgliga situationen skall emellertid få ett slut. Jesaja säger tröstande: ”Därför, lyssna till detta, det ber jag dig, du kvinna som är betryckt och drucken, men inte av vin. Detta är vad din Herre, Jehova, ja din Gud, som för sitt folks rättstvist, har sagt: ’Se! Bägaren som orsakar raglande tar jag bort ur din hand. Kalken, mitt raseris bägare — du skall aldrig mer dricka av den. Men jag skall sätta den i handen på dem som plågar dig, de som har sagt till din själ: ”Böj dig ner, så att vi kan gå över”, och så gjorde du din rygg som jorden och som gatan för dem som gick över.’” (Jesaja 51:21–23) Sedan Jehova tuktat Jerusalem, är han beredd att handla medlidsamt och vara förlåtande.
25 Jehova skall nu vända sin vrede från Jerusalem mot Babylon. Babylon kommer att ha jämnat Jerusalem med marken och förödmjukat det. (Psalm 137:7–9) Men Jerusalem skall inte tvingas dricka av en sådan bägare igen genom Babylons eller dess allierades förvållande. Bägaren skall tas bort ur Jerusalems hand och i stället ges åt dem som gladde sig över dess vanära. (Klagovisorna 4:21, 22) Babylon kommer att falla, raglande. (Jeremia 51:6–8) Samtidigt kommer Sion att resa sig! Det blir verkligen ombytta roller! Den framtidsutsikten kan vara till stor tröst för Sion. Och Jehovas tjänare kan vara övertygade om att hans namn kommer att helgas genom hans räddningsgärningar.
[Fotnot]
a Den mal som avses här är uppenbarligen klädmalen, i synnerhet i det ödeläggande larvstadiet.
[Bild på sidan 167]
Jehova, den större Abraham, är ”klippan” som hans folk ”höggs ut ur”
[Bild på sidan 170]
Guds folks motståndare kommer att försvinna, precis som en klädnad som äts upp av mal
[Bild på sidorna 176, 177]
Jehova har visat sin makt över naturkrafterna
[Bild på sidan 178]
Den bägare som Jerusalem har druckit av skall lämnas över till Babylon och dess allierade