Kommer du att säga: ”Här är jag! Sänd mig”?
Jehova sade: ”’Vem skall jag sända, och vem kommer att gå för oss?’ Och jag sade då: ’Här är jag! Sänd mig.’” — JESAJA 6:8, NW.
1, 2. Vilken särskild orsak till glädje hade ett gift par?
”VI ÄR så glada över att kunna skriva detta brev och acceptera erbjudandet att få resa till Colombia. Denna skrivmaskin kan inte beskriva hur mycket vi har tyckt om det tjänsteprivilegium vi har haft här i Ecuador.” Så började ett brev från två Jehovas vittnen som hade rest till Ecuador, där man byggde ett nytt avdelningskontor för Sällskapet Vakttornet.
2 Dessa förkunnare for till Ecuador för att göra mer än att bara hjälpa till med byggnaden; de kunde också hjälpa till som kristna lärare. De skriver: ”Vi har funnit att tjänsten på fältet är en av de viktigaste sakerna. För endast tre veckor sedan for åtta av oss ut till en marknadsplats och spred 73 böcker och över 40 lösnummer. Veckan dessförinnan började vi två nya bibelstudier. Vi kan verkligen se behovet av det nya avdelningskontoret. Min hustru och jag skulle vilja tacka er för privilegiet att få fortsätta i denna speciella form av heltidstjänst”, nu i Colombia.
3. Hur har många återspeglat en liknande anda som den Jesaja visade?
3 Detta par och hundratals andra, som har erbjudit sig att skickas till ett främmande land, återspeglar en liknande anda som den profeten Jesaja hade. När Jesaja hörde Jehova säga: ”Vem skall jag sända, och vem kommer att gå för oss?”, så svarade han: ”Här är jag! Sänd mig.” Därefter gav Gud befallningen: ”Gå, och du skall säga till detta folk: ’Hör om och om igen, o människor, men förstå inte.’” (Jesaja 6:8, 9, NW) Till vad var det som Jesaja erbjöd sig att bli sänd, och vad blev resultatet av det? Och vilka nutida paralleller kan denna berättelse ha, och vilka personliga lärdomar kan den ge oss?
Jesajas uppdrag att predika
4, 5. a) Vilka förhållanden rådde, när Jesaja fick den syn som finns nedtecknad i kapitel 6? b) Vad såg Jesaja i denna syn?
4 Det var under det år som kung Ussia dog som Jehova Gud frågade Jesaja: ”Vem skall jag sända?” (Jesaja 6:1) Detta var år 777 f.v.t. eller omkring ett och tre kvarts århundrade innan babylonierna förstörde Jerusalem och ödelade Juda land. Jehova kunde se denna sorgliga händelseutveckling komma, och han gav Jesaja i uppdrag att framföra ett budskap om den. Vad kan vi lära av hans predikouppdrag?
5 Den iscensättning i vilken Jesaja fick sitt uppdrag måste ha gjort lika djupt intryck på honom som den skulle ha gjort på oss. Han skrev: ”Jag ... [fick] se Jehova sitta på en hög och upphöjd tron, och de nedersta delarna av hans klädnad uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom. Var och en hade sex vingar. Med två höll han sitt ansikte täckt, och med två höll han sina fötter täckta, och med två brukade han flyga omkring. Och den ene ropade till den andre och sade: ’Helig, helig, helig är härars Jehova. Hela jordens fullhet är hans härlighet.’” — Jesaja 6:1—3, NW.
6. Varför var det ett privilegium för Jesaja att få se det han såg?
6 Jesaja visste att Ussia hade slagits med spetälska, när han, som inte var av den prästerliga stammen, förmätet hade trängt sig in i det heliga i templet för att offra rökelse. Vilket privilegium var det därför inte för Jesaja att få betrakta själva Guds närvaro! Jesaja, en ofullkomlig människa, såg inte bokstavligen Jehova, men han fick lov att se honom i en syn. (2 Moseboken 33:20—23) Storslagenheten i detta framhävdes av att änglar av hög rang (serafer) stod där vid Jehovas tron redo att betjäna. De var medvetna om Guds helighet och täckte därför respektfullt sina ansikten. Förutom att de gjorde denna självutplånande handling, så förkunnade de eftertryckligt Guds helighet. Vilken verkan tror du att allt detta skulle få på en människa?
7. Hur reagerade Jesaja, och varför skulle vi kanske ha känt det på samma sätt?
7 Vi låter Jesaja svara. ”Jag sade sedan: ’Ve mig! Jag har ju så gott som bringats till tystnad, ty en man med orena läppar är jag, och mitt ibland ett folk med orena läppar bor jag; ty Kungen, härars Jehova, har mina ögon sett!’” (Jesaja 6:5, NW) Jesaja visste att han var en talesman för Gud, och ändå inskärpte denna syn i honom att han var oren och inte hade de rena läppar som anstod en talesman för denne härlige och helige Kung. Ibland kan somliga av oss också ha slagits av vår egen syndfullhet och inte känt oss värdiga att få nalkas Gud i bön och ännu mindre att få kallas med hans namn. Därför bör Jesajas fortsatta erfarenhet vara till uppmuntran för oss.
8. Vilken tjänst utförde en ängel, och med vilket resultat?
8 En av de tjänstgörande seraferna flög fram till honom med ett glödande kol från altaret för djuroffer. Ängeln rörde vid Jesajas mun med kolet och sade: ”Se! Detta har rört vid dina läppar, och din missgärning har vikit bort, och din synd, den är försonad.” (Jesaja 6:6, 7, NW) På Salomos tid bevisade eld från himmelen att Jehova hade godtagit offeraltaret, trots att offren inte kunde göra ens prästerna fullständigt rena inför Gud. (2 Krönikeboken 7:1—3; Hebréerna 10:1—4, 11) Men när Jesaja fick sin orenhet bortbränd med ett glödande kol, så kunde han acceptera Jehovas dom att hans syndfullhet hade försonats i den utsträckning som behövdes för att han skulle få ta emot ett speciellt predikouppdrag. Vad är det för intressanta saker som detta förebådar angående framtiden?
9. Vad skulle bli resultatet av Jesajas predikande?
9 Denna fantastiska erfarenhet förde fram till att profeten fick det predikouppdrag som nämnts. (Jesaja 6:8, 9) Men varför skulle Jesaja säga att folket skulle höra gång på gång och ändå inte få någon kunskap? Guds röst tillade: ”Gör detta folks hjärta oemottagligt, och gör själva deras öron opåverkbara, och klistra igen själva deras ögon, för att de inte må se ... och för att de inte rentav må vända om och skaffa sig läkedom.” (Jesaja 6:10, NW) Betyder detta att Jesaja genom att vara burdus eller taktlös skulle stöta bort judarna, så att de skulle fortsätta att vara på kant med Jehova? Nej. Detta var helt enkelt en antydan om vilket gensvar de flesta judar skulle ge — hur troget och grundligt Jesaja än skulle fullgöra det predikouppdrag som han frivilligt hade åtagit sig genom att säga: ”Här är jag! Sänd mig.”
10. a) Vems fel var det att människorna var som om de vore både blinda och döva? b) Vad menade Jesaja, när han frågade: ”Hur länge?”
10 Felet låg hos folket. Trots att Jesaja lät dem få höra ”om och om igen” (NW), så skulle de inte skaffa sig kunskap eller vinna förstånd. Gud förklarade i förväg att på grund av sin halsstarriga och oandliga inställning skulle flertalet av dem inte ge något gensvar. En minoritet skulle kanske göra det. Men flertalet skulle vara lika blinda som om deras ögon vore hopklistrade med det starkaste lim, om man nu kan tänka sig det. Hur länge skulle detta dåliga tillstånd fortsätta? Det var detta, snarare än i hur många år som Jesaja skulle vara tvungen att tjäna, som han frågade om, när han sade: ”Hur länge, o Jehova?” Gud svarade: ”Till dess städerna verkligen brakar samman i ruiner, så att de blir utan invånare.” Och detta hände också, men efter Jesajas livstid. Babylonierna avlägsnade jordemänniskorna och lämnade Juda ödelagt ”till en ödemark”. — Jesaja 6:11, 12, NW; 2 Kungaboken 25:1—26.
11. Hur erbjöd Jesajas predikande tröst?
11 Till slut försäkrade dock Jehova Jesaja om att allt inte var hopplöst. ”Det kommer fortfarande att vara en tiondel däri [i landet].” Ja, det var ”likt ett kraftigt träd”, av vilket det vid dess fällning skulle bli ”en stubbe”, ”en helig säd”. (Jesaja 6:13, NW) Efter 70 år av babylonisk fångenskap återvände en säd eller kvarleva till landet, som om ett nytt skott kom upp ur stubben av ett kraftigt träd. (2 Krönikeboken 36:22, 23; Esra 1:1—4; jämför Job 14:7—9; Daniel 4:7, 10—12, 23.) Även om Jesajas budskap var dystert, innehöll det således ett tröstande inslag. Men det finns skriftenliga skäl för oss att betrakta Jesaja som ett mönster för sådant som skulle hända i framtiden. På vad sätt då?
Större uppfyllelser
12. Vilken skriftenlig grund finns det till att kalla Jesus för den större Jesaja?
12 Flera hundra år efter Jesajas död kom det en som vi kan kalla för den större Jesaja — Jesus Kristus. I sin föremänskliga tillvaro hade han frivilligt ställt sig till förfogande för att av sin Fader bli sänd till jorden, där han bland annat skulle predika om sådant som Jesaja hade skrivit. (Ordspråksboken 8:30, 31; Johannes 3:17, 34; 5:36—38; 7:28; 8:42; Lukas 4:16—19; Jesaja 61:1) Mer exakt: När Jesus förklarade varför han undervisade som han gjorde, förband han sig själv med kapitel 6 i Jesaja. (Matteus 13:10—15; Markus 4:10—12; Lukas 8:9, 10) Detta var passande, eftersom de flesta judar som hörde Jesus inte var villigare att ta emot hans budskap och handla efter det än vad de var som hade hört profeten Jesaja. (Johannes 12:36—43) År 70 v.t. mötte också de judar som hade gjort sig själva ”blinda” och ”döva” för Jesu budskap en tillintetgörelse lik den år 607 f.v.t. Denna händelseutveckling under det första århundradet var en vedermöda för Jerusalem, en sådan som inte hade ”förekommit sedan världens början” och som inte heller skulle förekomma på nytt. (Matteus 24:21) Men som Jesaja hade profeterat utövade en kvarleva eller en ”helig säd” tro. Dessa formades till en andlig nation, det smorda ”Guds Israel”. — Galaterna 6:16.
13. Varför kan vi förvänta ytterligare en uppfyllelse av kapitel 6 i Jesaja?
13 Vi kommer nu till en annan på bibeln grundad uppfyllelse av kapitel 6 i Jesaja. Begrunda, som en nyckel till att förstå denna, det aposteln Paulus yttrade omkring år 60 v.t. Han förklarade varför många av de judar som hörde honom i Rom inte accepterade hans vittnesbörd ”om Guds rike”. Orsaken var att Jesaja 6:9, 10 återigen höll på att uppfyllas. (Apostlagärningarna 28:17—27) Innebär detta att Jesu smorda lärjungar efter det att han hade lämnat den jordiska scenen skulle utföra ett uppdrag som kunde jämföras med Jesajas? Ja, det gör det!
14. Hur skulle Jesu lärjungar utföra ett arbete likt Jesajas?
14 Innan den större Jesaja for upp till himmelen, sade han att hans lärjungar skulle få helig ande och att de därefter skulle ”vara vittnen” om honom ”både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Precis som offeraltaret tillhandahöll det som behövdes för att Jesajas missgärning skulle vika bort, så var Jesu offer grundvalen för att hans lärjungar skulle få sina synder försonade. (3 Moseboken 6:12, 13; Hebréerna 10:5—10; 13:10—15) Gud kunde således smörja dem med helig ande, vilket också skulle ge dem kraft att vara vittnen ”till jordens mest avlägsna del”. Både profeten Jesaja och den större Jesaja hade sänts till att förkunna Guds budskap. Jesu smorda efterföljare var också ”sända av Gud ... i sällskap med Kristus”. — 2 Korintierna 2:17.
15. Vad har varit det allmänna gensvaret i vår tid till det predikande som liknar Jesajas, och vad antyder det om framtiden?
15 I modern tid och framför allt sedan slutet av andra världskriget har smorda kristna insett behovet av att förkunna Guds budskap. I detta ingår det tillnyktrande faktumet att ”dagen av hämnd från vår Guds sida” är nära. (Jesaja 61:2, NW) Den förödelse den anställer kommer framför allt att bli ett slag mot kristenheten som, likt det forntida Israel, länge har bekänt sig vara Guds folk. Trots årtionden av lojalt predikande av Guds smorda vittnen har flertalet personer i kristenheten gjort sina hjärtan oemottagliga och sina öron opåverkbara; deras ögon är igenklistrade. Jesajas profetia visar att detta kommer att fortsätta att vara fallet ”till dess städerna verkligen brakar samman i ruiner, så att de blir utan invånare, och husen blir utan jordemänniska och själva marken ödeläggs och blir till en ödemark”. Detta kommer att markera slutet på denna onda tingens ordning. — Jesaja 6:10—12, NW.
”Sänd mig”
16. Varför kan det sägas att den ”stora skaran” tar del i ett arbete som liknar det arbete som Jesaja utförde?
16 I våra dagar finns det miljontals hängivna kristna som har det bibliska hoppet att få leva för evigt på en paradisisk jord. På grundval av Jesu offerblod kan denna ”stora skara” få sina synder förlåtna i den utsträckning som nu är nödvändig. De får också kraft och stöd genom Guds ande, när de förenar sig med det återstående antalet av smorda kristna i att säga: ”Här är jag! Sänd mig.” Sända dem till att göra vad? Så här säger Paulus i Romarna 10:13—15: ”’Var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst’. Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar? Och hur skall de predika, om de inte har blivit utsända? Alldeles som det är skrivet [i Jesaja 52:7]: ’Hur sköna är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!’” — Uppenbarelseboken 7:9—15.
17. Hur skiljer sig vår situation från Jesajas när det gäller budskapets innehåll?
17 Kom ihåg att Jesaja, innan han kände till budskapets fullständiga innehåll, sade: ”Här är jag! Sänd mig.” Vi däremot vet vad det är Gud vill skall förkunnas av dem som ger gensvar till hans kallelse: ”Vem skall jag sända, och vem kommer att gå för oss?” Vårt budskap innehåller bland annat en förvarning om ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. Men det innehåller också ”goda nyheter om goda ting”. De som är ”utsända” tar till exempel del i att utropa ”frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna”. Bör det inte vara en källa till stor tillfredsställelse att få göra detta? — Jesaja 61:1, 2, NW.
18, 19. På vilka speciella sätt säger många: ”Sänd mig”?
18 Om du redan förkunnar ”goda nyheter om goda ting”, kanske denna genomgång av kapitel 6 i Jesaja får dig att fråga: Hur skulle jag mera helt och fullt kunna ge gensvar i den anda som kommer till uttryck i Jesaja 6:8? Precis som det par som nämndes i början har hundratals personer tagit del i Sällskapet Vakttornets internationella byggnadsprogram med frivilliga arbetare. Många andra, som saknar färdigheter i att bygga, har flyttat till länder där behovet av Rikets förkunnare är större. Detta gör man bäst sedan man sökt råd av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Man måste naturligtvis planera, eftersom språk, levnadsstandard, arbetsmöjligheter och andra ting kan vara mycket annorlunda i ett främmande land. Men avfärda inte utan vidare denna möjlighet, bara därför att detta kan kräva stor anpassning. Många som har inställningen: ”Här är jag! Sänd mig”, har flyttat på det här sättet och har blivit rikt välsignade av Gud för att de har gjort detta. — Jämför Ordspråksboken 24:27; Lukas 14:28—30.
19 Ytterligare andra — ogifta bröder eller systrar, gifta par och till och med hela familjer — har flyttat inom sitt eget land eller i sin egen trakt till platser där det har varit större behov av Rikets förkunnare eller av kristna tillsyningsmän. (Apostlagärningarna 16:9, 10) Att göra detta kan ha krävt uppoffringar, till exempel att skaffa sig ett annat slag av förvärvsarbete, kanske ett arbete som är sämre betalt. Somliga har gått i pension tidigt med begränsad pension och skaffat sig ett deltidsarbete för att få mer tid till tjänsten. Hur fint är det inte när hela familjer säger: ”Här är vi! Sänd oss.” Detta återspeglar också Jesajas situation. Hans hustru tog aktivt del i att göra Guds vilja som en profetissa, och hans söner var inbegripna i profetiska budskap. — Jesaja 7:3, 14—17; 8:3, 4.
20. Vad bör du begrunda med Jesaja 6:8 i tankarna?
20 Även om dina nuvarande förhållanden inte tillåter att du gör sådana stora förändringar, kan du begrunda följande: Gör jag allt jag kan där jag är och efterliknar så det villiga gensvar som Jesaja gav? Ansträng dig när det gäller att förkunna Guds budskap, också när vädret är dåligt eller när du möter allmän likgiltighet; Jesaja gjorde verkligen just det. Var nitisk i fråga om att tala med andra om ”goda nyheter om goda ting”! Jehova har sagt: ”Vem skall jag sända?” Visa att ditt gensvar är detsamma som den forntida Jesajas, nämligen: ”Här är jag! Sänd mig” att förkunna Jehovas budskap.
Repetitionspunkter
◻ Under vilka omständigheter fick Jesaja synen i kapitel 6, och vad såg han?
◻ Vad slags uppdrag fick Jesaja?
◻ Varför kan Jesus kallas för den större Jesaja, och hur är hans lärjungar engagerade i ett arbete likt Jesajas?
◻ Hur kan man visa en anda liknande den som Jesaja visade?
[Bild på sidan 17]
Jesaja blev renad och sänd att predika
[Bild på sidan 18]
Många har gett gensvar genom att säga: ”Här är jag! Sänd mig”