Frågor från läsekretsen
◼ Är kvarlevan av Herrens smorda på jorden en del av Jehovas himmelska, hustrulika organisation, ”Jerusalem där ovan”?
De smorda på jorden kan omtalas som den synliga delen av Guds organisation, hans universella familj av förnuftsbegåvade skapelser.
Som individer som är ”födda på nytt” blir de Jehovas andliga söner. (Johannes 3:3, 5; Romarna 8:15—17) Jehova är deras fader. Men de har också en ”moder”, för aposteln Paulus skrev att ”Jerusalem där ovan ... är vår moder”. Detta måste syfta på en himmelsk organisation av lojala andliga skapelser, som Jehova betraktar som en bildlig ”hustru”. (Galaterna 4:26) När de smorda kristna får ta emot sin himmelska belöning, intar de verkligen sin plats i denna himmelska organisation. — Uppenbarelseboken 4:4; 14:1—5.
Den smorda kvarlevan på jorden är inte ännu bokstavligen en del av ”Jerusalem där ovan”. Men på grund av deras unika ställning som andliga söner med utsikten till himmelskt liv och därför att de representerar Guds himmelska ”hustru”, inbegriper Jehova dem ibland på ett återspeglande sätt i anvisningar, profetior, löften och uppmuntrande ord som riktas till hans hustrulika organisation i himmelen.
Vi kan illustrera detta med ord som gäller det forntida Israel. Genom Jesaja beskrev Jehova en kvinna i fjättrar, i stoftet, i behov av att vakna upp och vara ljus. (Jesaja 51:9, 14; 52:1, 2; 60:1) Dessa förhållanden har aldrig varit rådande bland Jehovas lojala andliga söner, som hans himmelska ”kvinna” består av. Men de var rådande i Israels nation. När israeliterna blev befriade från fångenskapen i Babylon år 537 f.v.t., vaknade de, stod upp från stoftet och började återkasta Jehovas ljus. Det återuppbyggda Jerusalem (som betecknade nationen) liknade en hustru som hade blivit övergiven men som nu hade blivit återkrävd och frambringade barn, judarna i den återupplivade nationen. (Jesaja 54:1—8; 60:1—22; 66:7—14) Jesajas ord angående denna ”kvinnas” situation (vars ”man” Jehova var) inbegrep således den nation som representerade henne.
Låt oss nu flytta över uppmärksamheten till den andliga nation som Gud skulle godta, sedan han (och hans himmelska ”kvinna”) hade upphört att använda det köttsliga Israel. (Galaterna 6:16) Efter att ha varit ”ofruktsam” i flera hundra år började ”Jerusalem där ovan” att frambringa andliga söner. Jesus var den förste som frambringades, år 29 v.t., för att följas av 144.000 andra, vilka började med apostlarna och har sträckt sig fram ända till vår tid. (Galaterna 4:21—31) Under en kort tidsperiod i början av vårt århundrade gav kvarlevan av andliga israeliter efter för påtryckningar och kom liksom i fångenskap. År 1919 blev de så förda ut ur babylonisk fångenskap som en nyfödd nation i ett andligt land. Vi kan således se att Jesajas profetiska ord beträffande det forntida Jerusalem får en parallell i det andliga Israel på jorden.
Begrunda också Uppenbarelseboken 12:1—17. Vid slutet av hedningarnas tider år 1914 frambringade Guds himmelska ”kvinna” Rikets regering som ett ”gossebarn”. Den förnedrade Satan ”blev vred på kvinnan”. Men hans angrepp var inte direkt mot Guds hustrulika organisation i himmelen, till vilken han inte längre hade tillträde. Satan började i stället ”föra krig mot de kvarvarande av hennes säd”, som representerade henne här på jorden.
Såsom det förhöll sig i det flydda med det jordiska Israel, så förhåller det sig således med det andliga Israel. Situationen för ”Jerusalem där ovan” återspeglas av hennes barn på jorden. I en praktisk bemärkelse är det så att de befallningar, den tillrättavisning, den tröst och de löften som riktas till Jehovas himmelska kvinna förnämligast påverkar dem på jorden som representerar henne och som har utsikten att få vara en del av Guds himmelska organisation.