NORR

Förutom det allmänna ordet för ”norr”, tsafọ̄n, använde man på hebreiska också riktningsangivelsen ”vänster” för norr, så som man såg det när man stod vänd mot soluppgången i öster. (1Mo 14:15, not) I Bibeln kan ”norr” eller ”norden” beteckna ett område på jorden (Ps 107:3; Jes 43:6; Lu 13:29), väderstrecket norr (2Mo 26:20; 1Ku 7:25; Upp 21:13), den norra stjärnhimlen (Job 26:7) och olika länder eller riken (däribland Assyrien [Sef 2:13] och Babylon [Jer 46:10]) som låg norr eller öster om det land som israeliterna bodde i. Fastän Babylon i verkligheten låg öster om Tyros, sägs det i Hesekiel 26:7 att Babylons kung skulle komma mot Tyros norrifrån. Den olycka som Juda och Jerusalem skulle drabbas av genom babylonierna skulle också komma ”från norr”. (Jer 1:14, 15) Anledningen verkar vara att de babyloniska härarna följde en nordlig rutt på sin väg västerut och på så vis undvek att gå genom öknen. Enligt babyloniska redogörelser var detta den vanliga rutten.

Eftersom det sägs om flera olika länder och riken att de låg i norr, kan sammanhanget och andra bibelställen som berör ämnet ofta vara till hjälp för att avgöra vad ”norr” och ”landet i norr” står för. Av Jesaja 21:2, 9 och Daniel 5:28 kan man exempelvis förstå att de nationer från ”landet i norr” som omtalas i Jeremia 50:9 inbegriper mederna, perserna och elamiterna. De nationer som angrep Babylon blev tydligen betraktade som en förenad här eller gemensam fiende till Babylon, ”en församling av stora nationer från landet i norr”. Många av dessa nationer låg långt norr om Babylon (Jer 51:27, 28), och en stor del av Medien låg i varje fall nordöst om Babylon. Själva anfallet på Babylon verkar också ha kommit norrifrån, eftersom Cyrus avledde flodens vatten norr om staden.

”Nordens kung”. Världshistorien utgör också en grund för att avgöra hur ordet ”norr” skall uppfattas i vissa bibelställen. Ett belysande exempel är uttrycket ”Nordens kung” i Daniel, kapitel 11. Den ”väldige kung” som omtalas i Daniel 11:3 var enligt historiska vittnesbörd Alexander den store. Efter Alexanders död blev riket uppdelat mellan fyra av hans generaler. En av dessa, Seleukos I Nikator, tog makten över Mesopotamien och Syrien och blev därmed härskare över de områden som låg norr om Palestina. Ptolemaios Lagos tog makten över Egypten, sydväst om Palestina. Med dessa två härskare började den långvariga kampen mellan ”Nordens kung” och ”Söderns kung”. Men profetian om ”Nordens kung” sträcker sig från Seleukos I Nikators tid ända fram till ”ändens tid”. (Dan 11:40) Därför är det logiskt att ”Nordens kungs” nationella och politiska identitet skulle skifta under historiens gång. Men det skulle ändå vara möjligt att identifiera ”Nordens kung” mot bakgrund av det han enligt profetian skulle göra. (Se boken Ge akt på Daniels profetia!, 1999, sid. 211–285.)

Jehovas boning. I Bibeln används ordet ”norr” också om den plats där Jehova i bildlig bemärkelse hade sin boning hos israeliterna. (Ps 48:1, 2; Jes 14:13, 14; se MÖTESBERGET.)