”Herdar i överensstämmelse med mitt hjärta”

1, 2. a) Vad kan hända om en fårhjord inte blir beskyddad? b) Vad ingick i en herdes arbete på Bibelns tid?

HIROYASU växte upp i Japan. När han var liten köpte hans mamma en bagge och en tacka. Han tog hand om dem, och tackan fick två lamm varje år, så hjorden började växa. När han var i 12-årsåldern hade de 12, 13 får. Han berättar: ”Tidigt en morgon när jag låg i sängen hörde jag dem bräka. Jag gick inte ut till dem på en gång utan låg kvar. När jag till sist gick ut såg jag en flock vildhundar springa i väg från lammen, som låg där med magarna upprivna. Jag letade febrilt efter tackan. När jag fann henne låg hon flämtande i en blodpöl. Det var bara baggen som överlevde. Jag var helt förkrossad. Jag borde ha gått ut och tittat till fåren så fort jag hörde dem bräka. De hade inte en chans mot hundarna.”

² På Bibelns tid visste nästan alla vad som ingick i en herdes arbete. Hans uppgift var att föra hjorden som han hade hand om till betesplatser och se till att fåren var välnärda. Han skyddade dem också mot rovdjur och försökte leta rätt på enskilda djur som kommit vilse. (1 Sam. 17:34–36) Herden såg till att hjorden fick lägga sig ner och vila i lugn och ro. Han hjälpte också till vid lamningen och såg sedan efter de nyfödda ungarna. Många bibelskribenter, däribland Jeremia, använde herden och hans arbete som en metafor för en man som hade fått i uppgift att ta hand om andra, antingen som deras styresman eller som deras andlige tillsyningsman.

 3. Vad avsåg Jeremia när han använde bilden av en ”herde”?

³ Vissa i den kristna församlingen kanske tänker på de äldste som herdar bara när dessa besöker sina medbröder för att hjälpa och uppmuntra dem. Men av det Jeremia skrev förstår vi att han använde bilden av en ”herde” med avseende på alla sidor av förhållandet mellan Judas tillsyningsmän och folket. Gud fördömde ofta furstarna, profeterna och prästerna i Juda och beskrev dem som dåliga herdar eftersom de inte gjorde det som var bäst för folket. (Jer. 2:8) De behandlade sina ”får” illa och vilseledde och försummade dem samtidigt som de själviskt främjade sina egna intressen. Guds folk var i högsta grad vanvårdat andligt sett. Jehova uttalade ”ve” över de falska herdarna, och han lovade sitt folk att ge dem omtänksamma, uppmärksamma herdar som verkligen skulle skydda hjorden. (Läs Jeremia 3:15; 23:1–4.)

 4. Vilka tar hand om Guds hjord i dag, och med vilken inställning gör de det?

⁴ Guds löfte uppfylldes på ett betydelsefullt sätt på överherden för Jehovas får, Jesus, som blev huvudet för den kristna församlingen. Han kallade sig själv ”den rätte herden”, en herde som verkligen brydde sig om dem han skulle leda. (Joh. 10:11–15) I vår tid använder sig Jehova av underherdar för att ge sina jordiska får omvårdnad. De här herdarna är antingen bröder som tillhör den trogna och omdömesgilla slavklassen eller samvetsgranna äldste i den ”stora skaran”. (Upp. 7:9) De gör sitt allra bästa för att vara lika självuppoffrande som Jesus. De vill ge församlingen näring och ta hand om den, precis som han gjorde. ”Ve” den herde som försummar sina bröder eller spelar herre över dem eller som är hård eller arrogant mot dem! (Matt. 20:25–27; 1 Petr. 5:2, 3) Vad vill Jehova se hos kristna herdar i vår tid? Vad kan det Jeremia skrev lära oss om vilken inställning och vilka motiv de äldste ska ha när de utför sina uppgifter? Vi ska nu se närmare på deras uppgifter att ge hjälp och beskyddande omvårdnad, att undervisa i och utanför församlingen och att vara domare.

5–7. a) På vilket sätt vill Jehova att hans får ska tas om hand, och varför det? b) Hur kan de äldste visa uppriktig kärlek till sina medbröder, inbegripet dem som har gått vilse?

⁵ Aposteln Petrus kallade Jehova våra ”själars herde och tillsyningsman”. (1 Petr. 2:25) Vilken inställning har han till sina ”får”? Vi kan få svar på den frågan om vi återvänder till Jeremias tid. När Jehova hade fördömt de dåliga herdarna, som skingrade och försummade hjorden, sade han att han skulle ”samla” sina får och föra dem tillbaka till sina betesmarker. Han lovade att ge dem goda herdar som skulle ”valla dem” och se till att de skyddades mot rovgiriga fiender. (Jer. 23:3, 4) Ja, Jehovas får var dyrbara för honom, och detsamma gäller hans nutida får. Han har betalat ett högt pris för att de ska kunna få leva för evigt. (1 Petr. 1:18, 19)

⁶ De kristna tillsyningsmännen får inte försumma att ta hand om församlingen, liksom bokstavliga herdar inte får försumma sin hjord. Om du tjänar som äldste, försöker du då vara vaken för varje tecken på att dina bröder eller systrar har det svårt, och är du beredd att snabbt hjälpa dem? Den vise kung Salomo skrev: ”Se till att du vet hur din småboskapshjord ser ut. Låt ditt hjärta ge akt på dina hjordar.” (Ords. 27:23) I den här versen lovordas bokstavliga herdars vilja att arbeta hårt, men i princip kan den tillämpas på den omvårdnad som ges av de andliga herdarna i församlingen. Om du är äldste, anstränger du dig då medvetet att stå emot varje tendens att styra och ställa med andra? Att Petrus sade att de äldste inte skulle vara ”några som spelar herrar över dem som är Guds arv” visar att den risken definitivt finns. Hur kan du hjälpa ”småboskapshjorden” i enlighet med beskrivningen i Jeremia 33:12? (Läs.) Ensamstående föräldrar, änkor, styvfamiljer, äldre och ungdomar kan ha särskilda behov av uppmärksamhet och hjälp.

⁷ En bokstavlig herde måste ibland leta rätt på får som har gått vilse. På liknande sätt behöver en församlingsherde ibland söka upp och hjälpa individer som av en eller annan orsak har irrat bort från hjorden. För att göra det måste han vara självuppoffrande och ödmjuk. Han använder tålmodigt tid till att tillgodose behoven hos dem som han har fått tillsyn över. De äldste gör väl i att ärligt fråga sig själva: I vilken utsträckning anstränger jag mig för att uppmuntra och bygga upp i stället för att fördöma eller kritisera? Vill jag verkligen bli bättre på det här området? Ibland kan det krävas upprepade försök för att kunna hjälpa någon att se saker och ting på Guds sätt. Om en broder eller syster inte är så snabb att tillämpa ett bibliskt råd (inte bara en personlig åsikt), tänk då på den högste herden och tillsyningsmannen, Jehova. Tålmodigt ”fortsatte [han] att tala” till sitt egensinniga folk och försöka hjälpa dem. (Jer. 25:3–6) De flesta av Guds tjänare i dag utövar inte sådant som är ont, men när de behöver få råd måste en äldste ge det på samma sätt som Jehova gjorde.

 8. Vad kan de andliga herdarna göra för att följa Jeremias exempel?

⁸ Jeremia bad för sina landsmän så länge det fanns hopp om att de skulle vända tillbaka till Jehova. Han sade till Gud: ”Kom ihåg hur jag stod inför dig för att tala gott om dem, för att avvända ditt raseri från dem.” (Jer. 18:20) Av de här orden kan vi förstå att han sökte efter det goda hos sina bröder och inte tänkte illa om dem. Tillsyningsmännen i vår tid bör ha samma inställning som Jeremia tills det står helt klart att en person inte vill ändra sinne utan har bestämt sig för att göra det som är ont. Ett positivt steg som de äldste kan ta är att berömma andra för det goda de gör och att be både för dem och med dem. (Matt. 25:21)

9, 10. Varför måste en god herde (äldste) också vara en lärare?

⁹ I linje med det vi läser i Jeremia 3:15 ska de kristna herdarna ”föda ... [andra] med kunskap och insikt”, dvs. fungera som lärare. (1 Tim. 3:2; 5:17) Jehova lovade sitt folk att de goda herdarna skulle göra det. Och han uppmanade judarna att ta emot den undervisning och tuktan som hans profet Jeremia gav. (Läs Jeremia 6:8.) För att får ska hålla sig friska och må bra behöver de mat. På samma sätt behöver Guds tjänare näring och vägledning från Bibeln för att kunna hålla sig andligt friska.

¹⁰ Äldstebrödernas uppgift att undervisa är tvådelad – de ska hjälpa dels dem som redan tillhör församlingen, dels dem som ännu inte är sanna kristna. När det gäller de sistnämnda, kom då ihåg att ett av de främsta syftena med den kristna församlingen är att den ska predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Därför måste de äldste vara ivriga förkunnare. (Jer. 1:7–10) När de är det fullgör de sitt ansvar inför Gud och är goda exempel för sina medbröder. Om du är äldste, visst har du då märkt att om du regelbundet går i tjänsten med olika bröder och systrar så får du möjlighet att hjälpa dem att finslipa sin undervisningsförmåga samtidigt som du förbättrar din egen. Och när du med entusiasm tar ledningen i förkunnararbetet ger du vännerna viktig uppmuntran, något som kan hjälpa hela församlingen att gå framåt.

11, 12. Vad måste en äldste som vill vara en god herde tänka på?

¹¹ Det som de äldste undervisar församlingen om måste vara grundat på Bibeln, så att det är sund andlig mat de delar ut. Vi förstår därför att de måste studera Guds ord flitigt för att kunna vara duktiga undervisare. Jämför det här med det som Jeremia sade var orsaken till att ledarna bland hans folk var odugliga: ”Herdarna har uppfört sig oförnuftigt, och de har inte sökt Jehova. Därför har de inte handlat med insikt, och alla deras betesdjur har blivit kringspridda.” (Jer. 10:21) De som borde ha varit lärare följde inte principerna i Skrifterna och sökte inte Jehova. Därför kunde de inte handla med sann vishet. Jeremia förkunnade en ännu starkare dom över dem som sade sig vara profeter. (Läs Jeremia 14:14, 15.)

¹² De kristna tillsyningsmännen är inte alls som de här falska herdarna. I stället försöker de studera Jesu exempel och följa det. På så sätt kan de vara förståndiga herdar för hjorden. Det kan vara svårt för dem att få tid till sådant studium regelbundet med tanke på allt som kräver deras tid och uppmärksamhet. Men om du tjänar som äldste, är du då helt övertygad om att du måste grunda din undervisning på Guds ord och vägledningen från den trogna och omdömesgilla slavklassen för att det du lär ut ska vara nyttigt och sant och återspegla kunskap och insikt? Om du känner att du inte är lika noga med det personliga studiet som tidigare, vad kommer du då att göra så att du inte blir som de falska herdarna på Jeremias tid?

13. Vad hjälpte Jeremia att vara en god undervisare, och vad kan de kristna herdarna lära sig av hans exempel?

¹³ Något som gjorde Jeremia till en särskilt duktig undervisare var att han använde illustrationer. Naturligtvis var det så att Jehova hade instruerat honom att göra det. Tänk om man hade varit med när Jeremia slängde en lerkruka i marken och sade att Jerusalem och dess invånare skulle krossas på samma sätt. Det hade man nog aldrig glömt! (Jer. 19:1, 10, 11) Eller tänk på exemplet när han gjorde ett träok och bar det för att illustrera att folket skulle hamna i slaveri under babylonierna. (Jer., kap. 27, 28) Äldstebröderna i din församling har inte blivit befallda av Gud att utföra några sådana dramatiska handlingar för att illustrera viktiga tankar. Men visst uppskattar du att de väver in passande illustrationer och erfarenheter i sin undervisning? Ja, bildliga uttryck och exempel som är väl genomtänkta och passande kan verkligen både göra intryck och vara mycket motiverande.

14. a) Varför talade Jeremia om ”balsam i Gilead”? b) Hur kan de äldste hjälpa sina medbröder att bevara en god andlig hälsa?

¹⁴ Vi kan vara mycket tacksamma för den undervisning som de kristna herdarna ger. Jeremia såg på sin tid att folket behövde andlig läkedom. Han frågade: ”Finns det ingen balsam i Gilead? Eller finns det ingen läkare där?” (Jer. 8:22) Det fanns bokstavlig balsam i Gilead, den del av Israel som låg öster om floden Jordan. Den här väldoftande växtoljan var känd för sina läkande egenskaper, och den användes ofta på sår för att stilla smärtan och läka såret. Men det gavs ingen andlig läkedom. Varför inte? Jeremia sade: ”Profeterna profeterar lögn, och prästerna underkuvar andra med den makt de har. Och mitt folk älskar att ha det så.” (Jer. 5:31) Hur är det i dag? Håller du inte med om att det definitivt finns ”balsam i Gilead” – ja, i din församling? Den tröst som omtänksamma herdar ger genom att kärleksfullt rikta vännernas uppmärksamhet på bibliska principer, vara uppbyggande och be för dem och med dem kan liknas vid lindrande balsam. (Jak. 5:14, 15)

15, 16. Varför behöver både en bokstavlig och en andlig hjord tillsyn?

¹⁵ Föreställ dig glädjen hos en bokstavlig herde som efter många timmars hårt arbete blir belönad med att få se friska lamm födas! Men han vet att de här lammen behöver tillsyn för att växa och bli starka. Han måste se till att de får rätt föda. Många lamm föds med en lång svans som kan komma i kontakt med smuts och dynga. Herden vill naturligtvis att hans djur ska vara rena och friska. I forna tider kunde därför en herde korta av svansen, och han gjorde det skickligt för att inte orsaka lammen onödig smärta. Även de andliga herdarna ger fåren, dvs. medlemmarna av församlingen, uppmärksamhet på ett kärleksfullt sätt. (Joh. 21:16, 17) De blir också mycket glada när de ser nyintresserade personer göra framsteg för att bli sanna kristna. De vill att alla fåren, unga som gamla, ska vara friska och välnärda. Därför fortsätter de att ge dem uppmärksamhet, och de ingriper när så behövs. En viktig del av det här arbetet är att påminna bröderna och systrarna om ”vad Jehova har sagt”, dvs. vad Bibeln lär. (Jer. 2:2, 5; 7:5–7; 10:2; Tit. 1:9)

¹⁶ Jeremia behövde mod för att förkunna Guds budskap. Det behöver tillsyningsmännen i församlingen också, speciellt när de måste ingripa för att skydda sina medbröder. Det kan till exempel hända att en andlig herde ser att något behöver göras för att hindra ett ”nyfött lamm” eller ett ”vuxet får” att få på sig smuts från Satans värld. Den som är i fara kanske inte ens själv har bett om råd och hjälp. Men kan en samvetsgrann herde bara stå och se på medan en i hans hjord går rakt in i en situation som kommer att leda till problem? Naturligtvis inte! Han kan inte heller ta lätt på en sådan situation och låtsas som om allt är bra fastän det uppenbarligen inte är det – hans medbroder riskerar ju att förlora sitt fridsamma förhållande till Jehova. (Jer. 8:11)

17. När och hur kan en herde behöva ägna särskild uppmärksamhet åt enskilda får?

¹⁷ Om ett oförsiktigt får skulle lockas av något och börja irra bort från hjorden skulle en uppmärksam herde vara snabb att leda det tillbaka till tryggheten. (Läs Jeremia 50:6, 7.) På liknande sätt kan en tillsyningsman ibland behöva resonera bestämt men kärleksfullt med någon som irrat i väg in i en riskfylld situation. Han kanske lägger märke till att en broder och en syster som är förlovade vistas ensamma på ställen där deras starka känslor skulle kunna få dem att förlora självbehärskningen. En vänlig och förstående äldste kan hjälpa paret att undvika sådana farliga situationer. Samtidigt som han är noga med att inte anklaga dem kan han nämna vad som skulle kunna hända och hur detta skulle kunna leda till handlingar som Jehova hatar. Trogna äldste fördömer det Gud fördömer, precis som Jeremia gjorde. De efterliknar Jehova, som utan att vara hård vädjade till sitt folk genom sin profet: ”Jag ber er, gör inte något så avskyvärt som detta som jag hatar.” (Jer. 5:7; 25:4, 5; 35:15; 44:4) Uppskattar du verkligen den omtanke som de kärleksfulla herdarna visar hjorden?

18. Vilka uppmuntrande resultat leder de andliga herdarnas ansträngningar till?

¹⁸ Det var naturligtvis inte alla som lyssnade till Jeremia när han gav dem råd. Men några gjorde det. När hans vän och sekreterare Baruk behövde kraftfulla råd var han villig att ge honom det. (Jer. 45:5) Med vilket resultat? Baruk fick Guds godkännande och överlevde Jerusalems förstöring. När de äldste i dag ser positiva resultat av den hjälp de ger medtroende kan de också bli uppmuntrade att fortsätta att ”ivrigt ägna ... [sig] åt” livräddande ”förmaning” och ”undervisning”. (1 Tim. 4:13, 16)

19, 20. Vilket ansvar har de äldste när de har med syndare att göra?

¹⁹ En annan uppgift som de nutida tillsyningsmännen har är att vara andliga domare. Vid enstaka tillfällen händer det att de äldste måste ta itu med fall där någon har syndat uppsåtligt och då försöka hjälpa den personen att ändra sinne. Jehova uppmanar vänligt men bestämt syndare att sluta med sina onda handlingar. (Jer. 4:14) Men om en person i församlingen inte gör det måste tillsyningsmännen vidta åtgärder för att skydda hjorden från ett inflytande som kan vara nedbrytande. Som Bibeln visar kan de behöva utesluta syndaren. Jehova förväntar att de äldste ska hålla fast vid hans rättfärdiga normer i sådana här fall. Kung Josia var ett föredöme när det gäller detta. ”Han försvarade den nödställdes och den fattiges rättsanspråk.” Han efterliknade Jehova genom att älska rättvisa. Därför kunde Jehova fråga med tanke på Josias handlingssätt: ”Är inte det att känna mig?” Eftersom Josia handlade rättvist och rättfärdigt ”gick det honom väl”. Visst känner man sig tryggare när de äldste i församlingen försöker följa Josias exempel? (Jer. 22:11, 15, 16)

²⁰ Vi kan vara övertygade om att Jehova tuktar syndare ”i tillbörlig grad”. (Jer. 46:28) I enlighet med det kan de äldste behöva ge råd, förmana eller tillrättavisa beroende på omständigheterna och vilken inställning personen visar. De kan till och med behöva utesluta en syndare om han inte ändrar sinne. De äldste kommer inte att be offentligt för en syndare som är utesluten och som lever på ett syndfullt sätt. Det skulle vara meningslöst att göra det.a (Jer. 7:9, 16) Däremot kommer de att följa Guds exempel och visa den uteslutne hur han kan återfå Guds godkännande. (Läs Jeremia 33:6–8.) Även om en uteslutning kan vara smärtsam kan vi vara övertygade om att Guds normer är rättfärdiga och rättvisa och till allas bästa. (Klag. 1:18)

21. Hur bör tillståndet i Guds hjord vara, och hur kan du bidra till det?

²¹ När herdarna i församlingen urskiljer Guds normer och tillämpar dem kommer hjorden att vara välnärd, frisk och väl skyddad. (Ps. 23:1–6) Det Jeremia lär oss om vilken inställning och vilka motiv vi bör ha och inte bör ha kan hjälpa de äldste att sköta den viktiga uppgiften att ta hand om Guds får. Var och en av oss kan följaktligen fråga sig: Kommer jag att fortsätta att visa uppskattning av det Jehova gör för att undervisa, vägleda och skydda sitt folk genom att ge mitt stöd åt herdarna som ”vallar” hjorden och som ger oss ”kunskap och insikt”? (Jer. 3:15; 23:4)