GEHENNA

Grek.-lat. form av det hebr. uttrycket gē hinnọm, ”Hinnoms dal”.

Namnet Gehenna förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, och medan många översättare tar sig friheten att återge det med ”helvetet” finns det en rad nutida översättningar som helt enkelt transkriberar det grekiska ordet gẹenna. (Mt 5:22, ED, Gi, NV, Ro, SFB, 1917)

Den djupa och smala Hinnoms dal, som alltså senare blev känd under sitt grekiska namn, låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. Den heter i dag Wadi ar-Rababi (Ge Ben Hinnom). (Jos 15:8; 18:16; Jer 19:2, 6; se HINNOMS DAL.) De judeiska kungarna Ahas och Manasse bedrev avgudadyrkan där och offrade människor åt Baal genom att bränna upp dem i eld. (2Kr 28:1, 3; 33:1, 6; Jer 7:31, 32; 32:35) För att förhindra att dalen på nytt togs i bruk för sådana religiösa ändamål lät den trogne kung Josia skända den, i synnerhet den del som kallades Tofet. (2Ku 23:10)

Inte en symbol för evig pina. Jesus Kristus förknippade Gehenna med eld (Mt 5:22; 18:9; Mk 9:47, 48), och det gjorde även lärjungen Jakob, den ende bibelskribent förutom Matteus, Markus och Lukas som använde ordet (Jak 3:6). En del kommentatorer förbinder elden i Gehenna med de människooffer som frambars före Josias regering och hävdar med detta som grund att Jesus använde Gehenna som en symbol för evig pina. Men eftersom Jehova Gud uttryckte sin starka avsky för det som ägde rum där och sade att det var något som han inte hade befallt och en tanke som inte ens hade uppkommit i hans hjärta (Jer 7:31; 32:35), verkar det högst osannolikt att Guds Son i en redogörelse för Guds dom skulle låta denna avgudiska sedvänja ligga till grund för Gehennas symboliska betydelse. Dessutom förklarade Gud i profetiska uttalanden att Hinnoms dal skulle tjäna som massgrav för döda kroppar, inte som en plats där levande offer skulle plågas. (Jer 7:32, 33; 19:2, 6, 7, 10, 11) ”Lågslätten med liken och fettaskan”, som omtalas i Jeremia 31:40, anses därför allmänt vara en benämning på Hinnoms dal, och en port som kallades ”Askhögsporten” ledde tydligen ut till den plats där dalens östra ände mötte Kidrons regnflodsdal. (Neh 3:13, 14)

Det Bibeln säger om Gehenna motsvarar därför i stort sett den traditionella uppfattning som uttrycks i rabbinska skrifter och andra källor. Den går ut på att Hinnoms dal användes som en avstjälpningsplats för avfall från Jerusalem. (I The New Testament in Modern English av J. B. Phillips återges gẹenna med ”sophög” i Mt 5:30.) Den judiske kommentatorn David Kimchi (1160?–1235?) ger följande historiska upplysningar om ”Gehinnom” i sin kommentar till Psalm 27:13: ”I Jerusalems närhet finns en vedervärdig plats, och dit kastade man orena ting och kadaver. Det fanns också en ständig eld där som skulle bränna upp de orena tingen och kadavrens ben. Därför kallas domen över de onda sinnebildligt för Gehinnom.”

Symbol för fullständig tillintetgörelse. Det är tydligt att Jesus använde Gehenna som en symbol för fullständig tillintetgörelse till följd av en fällande dom från Gud, alltså en död varifrån man inte kan bli uppväckt till liv som en själ igen. (Mt 10:28; Lu 12:4, 5) De skriftlärda och fariséerna blev fördömda som en grupp som var ”föremål för Gehenna”. (Mt 23:13–15, 33) För att undgå en sådan tillintetgörelse skulle Jesu efterföljare göra sig av med allt som kunde få dem att snava i andlig bemärkelse. Att de skulle hugga av en hand eller fot och riva ut ett öga betydde att de bildligt talat måste döda sådana kroppsdelar vad synd beträffar. (Mt 18:9; Mk 9:43–47; Kol 3:5; jfr Mt 5:27–30.)

När Jesus nämnde Gehenna som en plats ”där deras mask inte dör och elden inte släcks” hänsyftade han tydligen på Jesaja 66:24. (Mk 9:47, 48) Att den symboliska bilden här inte handlar om pina utan om fullständig tillintetgörelse framgår tydligt av det faktum att texten i Jesaja inte gällde levande människor, utan ”liken av de män som begick överträdelse” mot Gud. Om Hinnoms dal, vilket de tillgängliga vittnesbörden antyder, var en plats där sopor, kadaver och lik kastades, skulle eld, eventuellt med tillsats av svavel som ökade förbränningstemperaturen (jfr Jes 30:33), vara den enda lämpliga metoden att förstöra sådant avfall. Där elden inte nådde fram skulle det krylla av mask och larver som förtärde det som elden inte tog. Jesu ord måste därför betyda att den ödeläggande verkan av Guds fällande dom inte skulle upphöra förrän det hade skett en fullständig tillintetgörelse.

Bildspråk. Lärjungen Jakob använder ordet ”Gehenna” i ett sammanhang där han säger att en oregerlig tunga i sig själv är en värld av orättfärdighet och att hela ens levnadslopp kan påverkas av brännande ord som befläckar kroppen på den som yttrar dem. En sådan människas tunga är ”full av dödsbringande gift” som vittnar om ett dåligt hjärtetillstånd och kan därför bli orsak till att Gud dömer personen i fråga till det symboliska Gehenna. (Jak 3:6, 8; jfr Mt 12:37; Ps 5:9; 140:3; Rom 3:13.)

Den symboliska användningen av Gehenna i Bibeln motsvarar användningen av uttrycket ”eldsjön” i Uppenbarelseboken. (Upp 20:14, 15; se ELDSJÖN.)