STYRESMAN

Beteckningen ”styresman” är översatt från det hebreiska ordet saghạn och det grekiska ordet ạrkhōn. Dessutom förekommer beteckningen ”stadens styresmän” (grek.: politạrkhai).

Det hebreiska ordet saghạn, som alltid står i pluralis (seghanịm) och som återges med ”styresmän” (2000), ”föreståndare” (SFB, 1917) eller ”befullmäktigade styresmän” (NV), förekommer 17 gånger i Bibeln, bland annat i Esra 9:2; Jesaja 41:25; Jeremia 51:23 och Hesekiel 23:6. Det betecknar underordnade styresmän eller lägre ämbetsmän, till skillnad från de förnäma, furstarna och ståthållarna. Det används till exempel om judiska styresmän under perserriket (Neh 2:16; 5:7) och om myndighetspersoner under kungarna i Medien, Assyrien och Babylon (Jer 51:28; Hes 23:12, 23).

På Jesu tid stod Palestina under både romerskt styre och ett lokalt judiskt styre vars högsta myndighet var Sanhedrin (Stora rådet), ett råd som bestod av 70 äldste som av de romerska myndigheterna hade fått viss makt när det gällde judiska angelägenheter. Det är dessa judiska styresmän (grek.: ạrkhōn) som avses i Johannes 7:26, 48. Nikodemos var en av dem. (Joh 3:1) Det grekiska ordet ạrkhōn användes också om en synagogföreståndare. (Jfr Mt 9:18 med Mk 5:22.) Den mosaiska lagen föreskrev att man skulle visa respekt för styresmännen. (Apg 23:5) De judiska styresmännen blev emellertid moraliskt fördärvade och omtalas som huvudansvariga för Jesu död. (Lu 23:13, 35; 24:20; Apg 3:17; 13:27, 28) Ordet ạrkhōn används också om ledamöter i en magistrat och om myndighetspersoner i allmänhet. (Apg 16:19, 20; Rom 13:3)

Stadens styresmän. I Thessalonike fördes Jason och andra kristna till ”stadens styresmän” (grek.: politạrkhai) av en uppretad pöbelhop. (Apg 17:5–8) Angående bruket av detta grekiska ord skriver G. Ernest Wright: ”I en inskrift på denna port [Vardarporten från Thessalonike], som nu finns på British Museum, nämns några ämbetsmän i staden som kallas ’politarker’. Samma ord förekommer i flera andra inskrifter. I Apostlagärningarna 17:6 används ordet som en benämning på de ämbetsmän som några kristna fördes till under det upplopp som utbröt på grund av Paulus predikande. Ordet är annars okänt i den grekiska litteratur som finns bevarad, men de arkeologiska beläggen bekräftar sannfärdigheten i Lukas berättelse på denna punkt.” (Biblical Archaeology, 1962, sid. 260; se ARKEOLOGI [Arkeologin och de kristna grekiska skrifterna].)