Mänskligt styre i vågskålen

Behöver vi verkligen något styre över oss?

ANARKI: frånvaron av varje form av politisk myndighet, vilket resulterar i ett samhälle bestående av individer som inte har något styre över sig och som kräver fullständig frihet.

DEN grekiske filosofen Aristoteles betraktade alla former av mänskligt styre som instabila och övergående. Han hävdade enligt en källa att ”alla regimers stabilitet går förlorad genom tidens nedbrytande kraft”.

Med tanke på dessa förhållanden är det inte förvånande att somliga människor har förordat att man inte skall ha något styre alls, eller åtminstone ha så lite styre som möjligt. Men detta är egentligen detsamma som att förorda anarki, en term som kan härledas från ett grekiskt ord som betyder ”utan styresman”.

Ordet ”anarki” användes år 1840, för precis 150 år sedan, av den franske politiske författaren Pierre-Joseph Proudhon. Men den anarkistiska filosofin hade tydligt stakats ut 200 år tidigare av engelsmannen Gerrard Winstanley. Som det sägs i The New Encyclopædia Britannica: ”Winstanley fastställde de principer som senare kom att bli grundläggande bland anarkisterna: att makt verkar korrumperande; att ägande är oförenligt med frihet; att myndighet och ägande tillsammans är upphov till brottslighet och att endast i ett samhälle utan styresmän, där man delar på arbetet och frukterna därav, kan människorna vara fria och lyckliga, i det de inte handlar efter lagar som pålagts dem uppifrån, utan efter sina egna samveten.”

Men lär oss inte erfarenheten att alla människor, vilken grupp det än må röra sig om, behöver vissa ramar för sin verksamhet? ”Ända sedan äldsta tider har ett styrelseskick av något slag varit en integrerande del av varje samhälle”, sägs det i The World Book Encyclopedia. Samma verk förklarar att ”varje grupp av människor — från familjer till nationer — har regler för uppförandet som styr dess medlemmars liv”. Hur skulle den annars kunna fullfölja sina syften till nytta för alla dess medlemmar?

De flesta människor håller därför säkert med om att vissa institutioner har rätt att utöva myndighet och fatta beslut till allas bästa. Om det inte fanns någon form av styre som fattade beslut i samhället, skulle varje individ bli tvungen att följa sitt eget samvetes röst, precis som Winstanley föreslog. Skulle detta leda till enighet och sämja? Är det inte troligare att varje individ skulle söka bevaka sina egna intressen, ofta på bekostnad av andras lika legitima rättigheter?

Anarkistiska experiment har inte lyckats förbättra mänsklighetens lott. Olika terroristgruppers försök att omstörta samhället nu på 1900-talet, för att, som de uttrycker det, bryta ner det som bryter ner dem, har varit lika misslyckade.

Att inte ha något styre alls leder bara till kaos. Frågan gäller därför inte om mänskligheten behöver någon form av styre eller inte, utan i stället vilket slags styre som leder till det bästa resultatet.

Upphovet till mänskligt styre

Gudsstyre var det ursprungliga mönster som förelades människan i Edens lustgård för mer än sex tusen år sedan. Skaparen framhöll att mänskligheten var beroende av honom och hans vägledning — i enlighet med en princip som senare kom att nedtecknas i bibeln: ”Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23, NW) Eller som ett kinesiskt ordspråk uttrycker det: ”Utan Himmelens hjälp kan människan inte gå en tum.”

Det första människoparet var emellertid av annan mening. De valde att vandra ”utan Himmelens hjälp” och tvingades därefter lämna det paradis som Gud hade gett dem. När den mänskliga familjen sedan växte, ökade också behovet av olika lagar som kunde trygga friden och ordningen inom denna anordning. När människorna väl hade förkastat gudsstyre, var det oundvikligt att mänskligt styre skulle fylla det vakuum som uppstått. — 1 Moseboken 3:1—5.

Lika — men ändå olika

Alltsedan denna olyckliga begynnelse har mänskliga styrelsesystem tagit sig många olika former. Vare sig de är enkla eller ytterst komplicerade har de alla vissa likheter. Här beskrivs några få:

Ett styrelsesystem sörjer för sina undersåtars behov. Ett styrelsesystem som underlåter att göra detta förlorar sitt berättigande.

Ett styrelsesystem fastställer ett normsystem för uppförandet, och underlåtenhet att lyda dessa normer leder till bestraffning. Detta normsystem består av regler och lagar såväl som av traditioner som utvecklats under århundradenas lopp. Medborgarna rättar sig för det mesta efter normsystemet — därför att de förstår att det är till deras eget bästa, därför att de tycker att det är rätt och riktigt, därför att alla andra gör det eller helt enkelt därför att de blir bestraffade om de inte gör det.

Ett styrelsesystem utövar lagstiftande, verkställande och dömande makt med hjälp av någon organisatorisk anordning. Lagar stiftas, rättvisa skipas och politiska handlingsprogram genomförs.

Ett styrelsesystem upprätthåller starka ekonomiska band med affärsvärlden.

Ett styrelsesystem är ofta förbundet med någon form av religion, somliga i större utsträckning än andra. Detta görs för att tillförsäkra styret en viss legitimitet — ”Guds välsignelse” — som det annars inte skulle ha.

Det finns naturligtvis stora skillnader mellan olika styrelsesystem. Statsvetare klassificerar och kategoriserar dem på många olika sätt. The New Encyclopædia Britannica talar till exempel om ”det klassiska sättet att skilja mellan olika politiska system med utgångspunkt från antalet styresmän — ett styre utövat av en enda person (monarki eller tyranni), ett styre utövat av några få personer (aristokrati eller oligarki) och ett styre utövat av många (demokrati)”.

Ibland klassificeras de olika styrelsesätten med utgångspunkt från deras nyckelinstitutioner (parlamentarism, kabinettstyre), efter grundprinciperna för deras politiska maktutövning (konservativa, liberala), efter deras ekonomiska struktur eller efter deras sätt att bruka eller missbruka makten. ”Även om inget av dessa klassificeringssystem är heltäckande”, förklarar detta uppslagsverk, ”har vart och ett av dem ett visst värde.”

Men oavsett hur vi klassificerar dem är det viktigt att komma ihåg att alla former av mänskligt styre — utan undantag — nu ligger i vågskålen. Detta kommer att få vittgående konsekvenser för var och en av oss.

[Ruta på sidan 6]

Beträffande de makthavare som har styrt världen fram till denna tid skrev aposteln Paulus: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna.” (Romarna 13:1, 7) De kristna, som är angelägna om att följa bibelns råd, lyder därför samvetsgrant alla lagar i det land där de bor, såvida de inte därigenom bryter mot Guds överlägsna lagar.

[Bild på sidan 7]

Någon form av styre är nödvändig — precis som trafikövervakning — för att förhindra kaos