Hur man känner igen det rätta slaget av budbärare
”Jag är ... den som låter sin tjänares ord bli verklighet och den som fullständigt verkställer sina egna budbärares rådslut.” — JESAJA 44:25, 26.
1. Hur visar Jehova vilka som är det rätta slaget av budbärare, och hur avslöjar han de falska?
JEHOVA GUD visar vilka som är hans sanna budbärare. Det gör han genom att han låter de budskap han framför genom dem uppfyllas. Jehova är också den främste i fråga om att avslöja falska budbärare. Hur avslöjar han dem? Genom att han omintetgör deras tecken och förutsägelser. Därigenom visar han att de är självutnämnda siare, vilkas budskap i själva verket kommer från deras eget felaktiga resonemang, ja, deras dåraktiga köttsliga tänkande!
2. Vilken konflikt mellan budbärare uppstod på Israels tid?
2 Både Jesaja och Hesekiel gjorde anspråk på att vara Jehova Guds budbärare. Var de det? Låt oss se. Jesaja profeterade i Jerusalem från omkring år 778 f.v.t. till någon gång efter år 732 f.v.t. Hesekiel fördes i landsflykt till Babylon år 617 f.v.t. Där profeterade han för sina judiska bröder. Båda profeterna kungjorde oförskräckt att Jerusalem skulle förstöras, men andra profeter sade att Gud inte skulle låta detta ske. Vilka visade sig vara det rätta slaget av budbärare?
Jehova avslöjar de falska profeterna
3, 4. a) Vilka två motstridiga budskap framfördes till israeliterna i Babylon, och hur avslöjade Jehova en falsk budbärare? b) Vad sade Jehova skulle ske med de falska profeterna?
3 Medan Hesekiel var i Babylon fick han i en syn se vad som pågick i Jerusalems tempel. Tjugofem män befann sig vid ingången till den östra porten. Bland dessa var två furstar, Jaasanja och Pelatja. Hur betraktade Jehova dem? Vi får svaret i Hesekiel 11:2, 3: ”Människoson, dessa är de män som tänker ut vad skadligt är och lägger ont råd mot denna stad; de som säger: ’Är inte tiden för att bygga hus nära?’” Dessa förmätna fredsbudbärare sade med andra ord: ”Det är ingen fara med Jerusalem. Vi skall ju snart bygga fler hus här!” Gud sade därför till Hesekiel att profetera tvärtemot de här lögnaktiga profeterna. I vers 13 i kapitel 11 talar Hesekiel om för oss vad som hände med en av dem: ”Det hände sig, så snart jag profeterade, att Pelatja, Benajas son, dog.” Att just Pelatja dog berodde antagligen på att han var den mest framträdande och inflytelserike fursten och den främste avgudadyrkaren. Hans plötsliga död bevisade att han var en falsk profet!
4 Att Jehova avrättade Pelatja fick inte de andra falska profeterna att upphöra med att ljuga i Guds namn. Dessa bedragare fortsatte dåraktigt att förutsäga saker och ting mot Guds vilja. Jehova Gud sade därför till Hesekiel: ”Ve de oförståndiga profeterna, som vandrar efter sin egen ande, när det inte är något de har sett!” I likhet med Pelatja skulle de ”inte mer” finnas till för att trotsigt skåda för Jerusalem ”en syn om fred, när det inte ... [var] någon fred”. — Hesekiel 13:3, 15, 16.
5, 6. Hur visade sig Jesaja vara en sann profet, trots alla falska budbärare?
5 När det gällde Jesaja, så uppfylldes alla de budskap om Jerusalem som han hade fått från Gud. På sommaren år 607 f.v.t. förstörde babylonierna staden och tog med sig den judiska kvarlevan till Babylon som fångar. (2 Krönikeboken 36:15–21; Hesekiel 22:28; Daniel 9:2) Fick dessa olyckor de falska profeterna att upphöra med att bombardera Guds folk med tomt pladder? Nej, dessa lögnaktiga budbärare fortsatte med sitt pladder!
6 Och inte nog med det, utan i landsflykt utsattes israeliterna också för Babylons skrytsamma spåmän och astrologer. Men Jehova bevisade att alla dessa falska budbärare var frustrerade dårar som profeterade tvärtemot vad som skulle ske. Med tiden visade han att Hesekiel, i likhet med Jesaja, var hans sanne budbärare. Precis som Jehova hade lovat uppfyllde han alla de ord som han hade talat genom dem: ”Jag omintetgör deras tecken som ägnar sig åt tomt prat, och jag är den som får till och med spåmän att handla som galningar; den som driver visa män tillbaka och den som gör deras kunskap till dårskap; den som låter sin tjänares ord bli verklighet och den som fullständigt verkställer sina egna budbärares rådslut.” — Jesaja 44:25, 26.
Häpnadsväckande budskap om Babylon och Jerusalem
7, 8. Vilket inspirerat budskap hade Jesaja för Babylon, och vad innebar hans ord?
7 Juda och Jerusalem skulle ödeläggas och vara utan mänskliga invånare i 70 år. Men genom Jesaja och Hesekiel förklarade Jehova att staden skulle återuppbyggas och att landet skulle bli bebott precis vid den tidpunkt som han hade förutsagt! Detta var en fantastisk förutsägelse. Varför det? Jo, därför att Babylon hade rykte om sig att aldrig frige sina fångar. (Jesaja 14:4, 15–17) Vem skulle därför kunna frige dessa fångar? Vem skulle kunna besegra det mäktiga Babylon som var så väl skyddat av väldiga murar och en flod? Jo, Jehova, den Allsmäktige! Och han sade att han skulle göra det: ”Jag är ... den som säger till vattendjupet [dvs. vattnet som var en del av stadens försvarssystem]: ’Dunsta bort; och alla dina floder kommer jag att låta torka ut’; den som säger om Cyrus: ’Han är min herde, och allt som jag finner behag i kommer han att fullständigt verkställa’; ja i det jag säger om Jerusalem: ’Hon kommer att bli återuppbyggd’ och om templet: ’Du kommer att få din grund lagd.’” — Jesaja 44:25, 27, 28.
8 Häpnadsväckande, eller hur? Floden Eufrat, som för människor verkligen var ett oöverstigligt hinder, var för Jehova bara som en vattendroppe på en glödhet yta! Det bara fräser till, och så skulle hindret dunsta bort! Babylon skulle falla! Trots att det var omkring 150 år kvar tills persern Cyrus skulle födas, lät Jehova Jesaja förutsäga att denne kung skulle erövra Babylon och befria de judiska fångarna genom att tillåta dem att återvända till Jerusalem för att återuppbygga staden och dess tempel.
9. Vem namngav Jehova som det redskap han skulle använda för att bestraffa Babylon?
9 Vi finner den profetian i Jesaja 45:1–3: ”Detta är vad Jehova har sagt till sin smorde, till Cyrus, vars högra hand jag har fattat tag i, för att inför honom kuva nationer, ... för att framför honom öppna de tvåbladiga dörrarna, så att inte ens portarna kommer att vara stängda: ’Framför dig kommer jag själv att gå, och upphöjningarna i marken kommer jag att jämna ut. Koppardörrarna kommer jag att bryta sönder, och järnbommarna kommer jag att hugga av. Och jag skall ge dig skatterna i mörkret och de gömda skatterna på de fördolda platserna, för att du må inse att jag är Jehova, den som kallar dig vid ditt namn.’”
10. Hur var Cyrus ”smord”, och hur kunde Jehova tala till honom över hundra år innan han föddes?
10 Lägg märke till att Jehova talar till Cyrus som om han redan levde. Det här stämmer med Paulus’ ord, när han skriver att Jehova ”kallar på de ting som inte är till som om de vore till”. (Romarna 4:17) Gud kallar också Cyrus sin ”smorde”. Varför gjorde han det — Jehovas överstepräst hällde ju aldrig helig smörjelseolja på Cyrus’ huvud? Det är sant, men här är det fråga om en profetisk smörjelse, som visar att en person har installerats i ett speciellt ämbete. Gud kunde därför tala om detta att han i förväg förordnade Cyrus som ett smörjande. — Jämför 1 Kungaboken 19:15–17; 2 Kungaboken 8:13.
Gud uppfyller sina budbärares ord
11. Varför kände Babylons invånare sig trygga?
11 När Cyrus drog upp mot Babylon, kände sig invånarna där väldigt säkra och trygga. Deras stad var omgiven av en djup och bred skyddande vallgrav, som bildats av floden Eufrat. Där floden rann genom staden fanns det utmed den östra flodbanken en sammanhängande kaj. För att skilja staden från floden hade Nebukadnessar byggt en mur, om vilken han sade: ”En kraftig mur, som likt ett berg inte kan rubbas, gjorde jag. ... Dess krön lät jag resa sig högt såsom berget.”a Den här muren hade portar med stora koppardörrar, och för att komma in genom dem var man tvungen att klättra uppför sluttningen från vattenbrynet. Inte underligt att Babylons fångar misströstade om att någonsin bli fria!
12, 13. Hur uppfylldes Jehovas ord genom hans budbärare Jesaja, när Babylon föll för Cyrus?
12 Men det gjorde inte de judiska fångar som hade tro på Jehova! De hade ett ljust hopp. Genom sina profeter hade Gud lovat att befria dem. Hur uppfyllde Gud sitt löfte? Jo, Cyrus befallde sina härar att ett antal kilometer norr om Babylon avleda vattnet i Eufrat. Det som var stadens viktigaste försvar förvandlades därigenom till en relativt torr flodbädd. Festande och rumlande babylonier hade den kritiska natten vårdslöst lämnat de tvåbladiga dörrarna längs Eufrat öppna. Jehova bröt inte bokstavligen sönder koppardörrarna, och inte heller högg han av de järnbommar som höll dem stängda, men det fantastiska sätt varpå han ledde händelserna för att hålla dem öppna hade samma verkan. Babylons murar var till ingen nytta! Cyrus’ trupper behövde inte klättra över dem för att ta sig in. Jehova gick före Cyrus och jämnade ut ”upphöjningarna i marken”, ja, alla hinder. Jesaja visade sig vara Guds sanne budbärare.
13 När Cyrus hade fått fullständig kontroll över staden, fick han alla dess skatter, också de som var gömda i mörka, fördolda rum. Varför gjorde Jehova Gud det här för Cyrus? För att han skulle veta att Jehova, den som kallade honom vid ”namn”, är den sanna profetians Gud och universums suveräne Herre. Han skulle veta att det var Gud som hade sett till att han kom till makten för att befria Guds folk, Israel.
14, 15. Hur vet vi att det var Jehova som Cyrus hade att tacka för sin seger över Babylon?
14 Lyssna till Jehovas ord till Cyrus: ”För min tjänare Jakobs och för Israels, min utvaldes, skull började jag rentav kalla dig vid ditt namn; jag gav dig då ett ärenamn, fastän du inte kände mig. Jag är Jehova, och det finns ingen annan. Med undantag av mig finns det ingen Gud. Jag kommer att fast omgjorda dig, fastän du inte har känt mig, för att man må inse från solens uppgång och från dess nedgång att ingen finns förutom mig. Jag är Jehova, och det finns ingen annan. Jag som formar ljus och skapar mörker, gör fred [dvs. för det landsflyktiga folket] och skapar olycka [för Babylon], jag, Jehova, gör alla dessa ting.” — Jesaja 45:4–7.
15 Cyrus hade Jehova att tacka för att han kunde erövra Babylon, eftersom det var Jehova som hade styrkt honom till att verkställa det som Gud fann behag i när det gällde den onda staden och att befria hans tillfångatagna folk. Genom att göra detta uppmanade Gud sina himlar att låta ett rättfärdigt inflytande eller en rättfärdig kraft strömma ner. Han uppmanade jorden att öppna sig och frambringa rättfärdiga händelser och räddning för sitt landsflyktiga folk. Och hans symboliska himlar och hans symboliska jord lydde den befallningen. (Jesaja 45:8) Mer än hundra år efter sin död visade sig Jesaja vara Jehovas sanne budbärare!
Budbärarens goda nyheter för Sion!
16. Vilka goda nyheter kunde förkunnas i den ödelagda staden Jerusalem, när Babylon blev besegrat?
16 Men detta är inte allt. I Jesaja 52:7 talas det om goda nyheter för Jerusalem: ”Hur ljuvliga är inte på bergen fötterna på den som bär fram goda nyheter, den som förkunnar fred, den som bär fram goda nyheter om något bättre, den som förkunnar räddning, den som säger till Sion: ’Din Gud har blivit kung!’” Föreställ dig hur spännande det var att få se en budbärare närma sig Jerusalem från bergen! Han måste ha nyheter. Vad då för nyheter? Det är spännande nyheter för Sion. Nyheter om fred, ja, nyheter om Guds godvilja. Jerusalem och dess tempel skall återuppbyggas! Och budbäraren förkunnar med jublande entusiasm: ”Din Gud har blivit kung!”
17, 18. Hur påverkades Jehovas namn av det nederlag som Cyrus tillfogade Babylon?
17 När Jehova lät babylonierna omstörta den förebildliga tron som kungarna i Davids släktlinje hade suttit på, kan det ha verkat som om Marduk, Babylons främste gud, och inte Jehova, var kung. Men när Sions Gud besegrade Babylon, visade han sin universella suveränitet — att han var den störste kungen. Och för att understryka detta faktum skulle nu Jerusalem, ”den store Kungens stad”, återuppbyggas tillsammans med sitt tempel. (Matteus 5:35) Så även om fötterna på budbäraren som kom med sådana goda nyheter var dammiga, smutsiga och värkande, var de sannerligen ljuvliga i ögonen på dem som älskade Sion och dess Gud!
18 I profetisk bemärkelse betydde Babylons fall att Guds kungarike var upprättat, och den som bar fram de goda nyheterna var en förkunnare av detta faktum. Den här forntida kuriren, som var förutsagd genom Jesaja, förebildade dessutom en budbärare med ännu storslagnare goda nyheter, storslagnare på grund av sitt innehåll och sitt tema om Guds kungarike och med en underbar innebörd för alla människor med tro.
19. Vilket budskap om Israels land gav Jehova genom Hesekiel?
19 Hesekiel fick också hänförande profetior om återställelse. Han profeterade: ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’... Jag [skall] också låta städerna bli bebodda, och de förhärjade platserna skall bli återuppbyggda. Och man kommer sannerligen att säga: ”Landet där borta som lades öde har blivit som Edens trädgård.”’” — Hesekiel 36:33, 35.
20. Vilken glädjande uppmaning fick Jesaja profetiskt ge Jerusalem?
20 I fångenskapen i Babylon hade Guds folk sörjt över Sion. (Psalm 137:1) Nu kunde de glädja sig. Jesaja uppmanade: ”Gläd er, ropa högt av fröjd unisont, ni Jerusalems förhärjade platser, ty Jehova har tröstat sitt folk; han har återköpt Jerusalem. Jehova har blottat sin heliga arm inför alla nationernas ögon; och alla jordens ändar skall se vår Guds räddning.” — Jesaja 52:9, 10.
21. Hur uppfylldes orden i Jesaja 52:9, 10 efter det att Babylon blivit besegrat?
21 Ja, Jehovas utvalda folk hade stor orsak att glädja sig. Nu skulle de återigen få bo på dessa en gång ödelagda platser och göra dem lika en Edens trädgård. Jehova hade ”blottat sin heliga arm” för dem. Han hade så att säga kavlat upp ärmarna för att se till att de blev återförda till sitt älskade hemland. Detta var inte någon obetydlig händelse som gick oförmärkt förbi i historien. Nej, alla människor som då levde såg Jehovas ”blottade arm”, när han med kraft ingrep i mänskliga angelägenheter för att åstadkomma en häpnadsväckande räddning för en nation. De fick oförnekliga bevis för att Jesaja och Hesekiel var Jehovas sanna budbärare. Ingen kunde betvivla att Sions Gud var den ende levande och sanne Guden på jorden. I Jesaja 35:2 läser vi: ”De, de kommer att se Jehovas härlighet, vår Guds prakt.” De som godtog det här beviset på Jehovas ställning som Gud började tillbe honom.
22. a) Vad kan vi i våra dagar vara tacksamma över? b) Varför bör vi i synnerhet vara tacksamma över att Jehova avslöjar falska budbärare?
22 Vi bör verkligen vara tacksamma över att Jehova visar vilka som är hans sanna budbärare! Han är verkligen ”den som låter sin tjänares ord bli verklighet och den som fullständigt verkställer sina egna budbärares rådslut”. (Jesaja 44:26) De profetior om återställelse som han gav genom Jesaja och Hesekiel visade hans stora kärlek, oförtjänta omtanke och barmhärtighet mot sina tjänare. Jehova förtjänar verkligen all vår lovprisning för detta! Och vi i våra dagar bör i synnerhet vara tacksamma över att han avslöjar falska budbärare, då det ju nu finns gott om sådana på världsscenen. Deras bombastiska budskap lämnar det som Jehova har tillkännagett som sitt uppsåt utan avseende. Följande artikel skall hjälpa oss att se vilka dessa falska budbärare är.
[Fotnoter]
a Ira Maurice Price: The Monuments and the Old Testament, 1925.
Kan du förklara?
◻ Hur visar Jehova vilka som är hans sanna budbärare?
◻ Vem namngav Jehova genom Jesaja som det redskap han skulle använda för att besegra Babylon?
◻ Hur uppfylldes Jesajas profetior som beskrev att Babylon skulle besegras?
◻ Vilken god inverkan hade besegrandet av Babylon på Jehovas namn?
[Bild på sidan 9]
Babylon verkade vara ointagligt för nationerna på Hesekiels tid