TÄNDER

Hårda bildningar i munhålan vilka används för att sönderdela och tugga födan. Många djur använder också tänderna som vapen.

Guds trogne tjänare Job, som nätt och jämnt undkom döden under sitt lidande, sade: ”Jag kommer undan med mina tänders hud.” (Job 19:20, not) Av allt att döma menade Job att han undkom döden med knapp nöd – med bara sina ”tänders hud” i behåll, dvs. med huden på något som till synes inte har någon hud.

Att skära tänder är ett uttryck som ofta används för att beteckna vrede (Job 16:9; Apg 7:54) eller ångest och förtvivlan (Mt 8:12; 13:42, 50; 22:13; 24:51; 25:30). Sådant skärande av tänder kan ofta följas av bittra ord och våldsamma handlingar riktade mot föremålet för vreden.

I Amos 4:6 används uttrycket ”rena tänder” parallellt med ”brist på bröd” och betecknar hungersnöd.

Tänder kan också vara en bild av en nations eller ett folks makt att ödelägga. (Dan 7:5, 7, 19; Joel 1:6; Upp 9:8) David liknar den rättfärdiges ondskefulla fiender vid rovlystna lejon, och han ber att Gud skall slå dem på käken och slå sönder deras tänder. Detta skulle oskadliggöra dem. (Ps 3:7; 58:6) De falska profeterna i Israel framställs som giriga och glupska efter ”något att sätta tänderna i” och som sådana som helgar krig mot dem som inte ger dem något att äta. (Mik 3:5; jfr Hes 34:2, 3; Mt 7:15; Apg 20:29.)

I dagarna innan Jerusalem blev ödelagt fanns det ett talesätt bland folket: ”Det var fäderna som åt omogna druvor, men det var sönernas tänder som blev ömma.” (Jer 31:29; Hes 18:2–4) På det sättet försökte de frånsäga sig sitt ansvar för de dåliga förhållanden som rådde på grund av nationens ondska och menade att dessa förhållanden var en följd av vad deras fäder hade gjort.