INÄLVOR

Samlingsnamn för organen i kroppens inre. Det hebreiska ordet qẹrev används för att beskriva människors och djurs ”innanmäte”, ”inälvor” eller ”inre”. (2Mo 12:9; 29:13; Ps 5:9) Det används ofta som preposition med betydelsen ”i”, ”mitt på (i)”, ”i [någons] inre”. (1Mo 25:22; 48:16; 5Mo 17:20)

Ett annat hebreiskt ord som används om de inre organen är me‛ẹh. Det förekommer alltid i plural (me‛ịm) och återges med ”inälvor” i 2 Samuelsboken 20:10 och 2 Krönikeboken 21:15, 18, 19. Det kan beteckna en varelses ”inre”, som i berättelsen om den stora fisk som slukade Jona, där det förekommer två gånger och används parallellt med ordet för fiskens ”buk”. (Jon 1:17; 2:1, 2) Detta hebreiska uttryck kan också avse en människas fortplantningsorgan. (1Mo 15:4; Rut 1:11) Eftersom det finns ett tydligt samband mellan en människas känslor och hennes inre, betraktades inälvorna som sätet för de djupaste känslorna. (Jfr Jes 63:15; Jer 4:19; 31:20.)

Den bokstavliga matspjälkningen, som äger rum i mag-tarmkanalen, används som en bild av den mentala eller andliga matspjälkningen. Hesekiel blev i en syn befalld att äta en skriftrulle och fylla sina inälvor (hebr.: me‛ịm) med den. Hesekiel skulle hämta andlig styrka av att begrunda det som stod skrivet i skriftrullen och lägga det på minnet. Därigenom fick han andlig näring och ett budskap som han skulle förmedla. (Hes 3:1–6; jfr Upp 10:8–10.)

Det grekiska ordet splạgkhna betyder ordagrant ”inälvor” och används en gång i denna betydelse. (Apg 1:18) På andra ställen används det bildligt och betecknar ”öm tillgivenhet” eller ”öm medkänsla”. (2Kor 6:12; Flp 1:8; 2:1; Kol 3:12; 1Jo 3:17)