Kapitel sju

Fyra ord som förändrade världen

 1. Vilken kraftig verkan fick fyra ord skrivna på en vägg för länge sedan?

FYRA enkla ord skrivna på en rappad vägg. Dessa fyra ord skrämde nästan vettet ur en mäktig härskare. De tillkännagav avsättandet av två kungar, den enes död och slutet för ett mäktigt världsvälde. De ledde till förödmjukelse för en vördad religiös sammanslutning. Men viktigast av allt var att de upphöjde den rena tillbedjan av Jehova och bekräftade hans suveränitet i en tid då de flesta inte brydde sig särskilt mycket om vare sig det ena eller det andra. Dessa ord kastade till och med ljus över världshändelser i vår tid! Hur kunde fyra ord åstadkomma allt detta? Vi skall se närmare på det.

 2. a) Vad hände i Babylon efter Nebukadnessars död? b) Vilken härskare hade nu makten?

² Flera årtionden hade gått sedan de händelser inträffade som beskrivs i kapitel 4 i Daniels bok. Den stolte kung Nebukadnessars 43 år långa regeringstid i Babylon slutade med hans död år 582 f.v.t. En rad efterträdare kom från hans familj, men den ene efter den andre blev antingen lönnmördad eller dog tidigt av andra orsaker. Slutligen grep en man vid namn Nabonid makten genom en revolt. Nabonid var son till en prästinna åt månguden Sin och var av allt att döma inte släkt genom blodsband med Babylons kungliga hus. Somliga auktoriteter menar att han gifte sig med en dotter till Nebukadnessar för att ge legitimitet åt sitt eget styre, gjorde deras son Belsassar till medregent och anförtrodde förvaltningen av Babylon åt honom under långa perioder. I så fall skulle Belsassar ha varit Nebukadnessars dotterson. Hade han tagit lärdom av sin morfars upplevelser och lärt sig att Jehova är den suveräne Guden som kan förödmjuka vilken kung som helst? Knappast! — Daniel 4:37.

ETT GÄSTABUD URARTAR

 3. Beskriv Belsassars gästabud.

³ Kapitel 5 i Daniels bok börjar med att berätta om ett gästabud. ”Kung Belsassar anordnade en stor festmåltid för tusen av sina stormän, och inför de tusen drack han vin.” (Daniel 5:1) Som du säkert kan föreställa dig måste det ha krävts en enorm sal för att rymma alla dessa män och dessutom kungens konkubiner och bihustrur. En bibelkommentator säger: ”De babyloniska gästabuden var magnifika, även om de för det mesta slutade i fylleri. Det importerade vinet flödade, och bordet dignade av delikatesser av alla de slag. Luften var fylld av parfymdoft. Sångare och musiker underhöll de församlade gästerna.” Värden själv, Belsassar, satt på en plats där alla kunde se honom och drack sitt vin — han drack och drack.

 4. a) Varför verkar det egendomligt att babylonierna festade natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t.? b) Vad var det uppenbarligen som gjorde att babylonierna kände sig säkra trots de invaderande styrkorna?

⁴ Det verkar egendomligt att babylonierna kunde vara i sådan feststämning den natten — natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t. Nationen befann sig i krig, och det gick dåligt för babylonierna. Nabonid hade nyligen lidit nederlag mot de invaderande medo-persiska styrkorna och sökt skydd i Borsippa, sydväst om Babylon. Cyrus trupper låg nu lägrade strax utanför Babylon. Men Belsassar och hans stormän verkar inte ha varit det minsta bekymrade. Deras stad, Babylon, var ju ointaglig! De kolossala murarna reste sig över djupa vallgravar fyllda med vatten från den stora floden Eufrat som flöt genom staden. Ingen fiende hade stormat staden på över tusen år. Så varför oroa sig? Kanske trodde Belsassar att oväsendet från deras festande och rumlande skulle visa fienderna utanför hur säkra de kände sig och göra dem modlösa.

5, 6. Vad gjorde Belsassar under vinets inflytande, och varför var detta en stor förolämpning mot Jehova?

⁵ Det dröjde inte länge förrän det kopiösa drickandet satte sina spår hos Belsassar. Som det sägs i Ordspråken 20:1: ”Vinet är en hånare.” I det här fallet fick vinet kungen att begå en dårskap av allra värsta slag. Han befallde att de heliga kärlen från Jehovas tempel skulle hämtas in till gästabudet. Dessa kärl, som togs som byte när Nebukadnessar erövrade Jerusalem, fick användas enbart i förbindelse med den rena tillbedjan. Till och med de judiska prästerna, som hade haft befogenhet att använda dem i templet i Jerusalem i gången tid, hade förmanats att bevara sig rena. — Daniel 5:2; jämför Jesaja 52:11.

⁶ Men Belsassar hade något ännu vanvördigare i tankarna. ”Kungen och hans stormän, hans konkubiner och hans bihustrur ... drack vin [ur kärlen], och de lovprisade gudarna av guld och av silver, koppar, järn, trä och sten.” (Daniel 5:3, 4) Belsassar ville alltså upphöja sina falska gudar över Jehova! Den attityden tycks ha varit typisk för babylonierna. De föraktade sina judiska fångar, hånade deras gudsdyrkan och gav dem inget hopp om att få återvända till sitt älskade hemland. (Psalm 137:1–3; Jesaja 14:16, 17) Kanske trodde den onyktre monarken att han genom att förödmjuka de landsflyktiga judarna och förolämpa deras Gud skulle imponera på sina kvinnor och på ämbetsmännen och ge intryck av att ha kraft och styrka.a Men om Belsassar verkligen kände sig upprymd av att få visa sin makt, så varade det inte länge.

SKRIFTEN PÅ VÄGGEN

7, 8. Hur avbröts Belsassars festmåltid, och vilken verkan fick detta på kungen?

⁷ ”I det ögonblicket”, säger den inspirerade berättelsen, ”kom fingrarna av en människohand fram och skrev mitt för lampstället på rappningen på väggen i kungens palats, och kungen såg baksidan av handen som skrev.” (Daniel 5:5) Vilken skräckinjagande syn! En hand dyker upp från ingenstans, svävar i luften framför ett väl upplyst parti av väggen. Föreställ dig så tyst det måste ha blivit i gästabudssalen, när gästerna vände sig om och stirrade på handen. Den började skriva ett gåtfullt budskap på rappningen.b Så olycksbådande, så oförglömligt, var detta fenomen att människor än i denna dag använder uttrycket ”skriften på väggen” för att beteckna en varning om nära förestående undergång.

⁸ Vilken verkan fick detta på denne stolte kung som hade försökt upphöja sig själv och sina gudar över Jehova? ”I den stunden skiftade kungens ansikte färg, och hans tankar förskräckte honom, och hans höftleder blev slappa, och hans knän slog mot varandra.” (Daniel 5:6) Belsassar hade velat framstå som stor och majestätisk i sina undersåtars ögon. I stället blev han nu förkroppsligandet av ynklighet och skräck — han bleknade, höfterna skakade, hela hans kropp darrade så våldsamt att knäna slog mot varandra. De ord som David riktade till Jehova i sång visade sig verkligen vara sanna: ”Dina ögon är emot de högmodiga; du förnedrar dem.” — 2 Samuelsboken 22:1, 28; jämför Ordspråken 18:12.

 9. a) Varför var den skräck Belsassar kände inte detsamma som gudsfruktan? b) Vad erbjöd kungen Babylons visa män?

⁹ Det bör påpekas att den fruktan Belsassar kände inte var detsamma som gudsfruktan, dvs. en djup vördnad för Jehova, en fruktan som är början till all vishet. (Ordspråken 9:10) Nej, detta var en sjuklig skräck, och den frambringade inte något som liknade vishet hos den skälvande monarken.c I stället för att be den Gud som han just hade förolämpat om förlåtelse ropade han högt på ”besvärjarna, kaldéerna och astrologerna”. Han tillkännagav rentav: ”Vilken människa det vara må som läser denna skrift och meddelar mig dess uttydning — i purpur skall han bli klädd, med en halskedja av guld om sin hals, och som den tredje i kungariket skall han härska.” (Daniel 5:7) Den tredje härskaren i kungariket skulle verkligen vara en mäktig man, endast underställd de två regerande kungarna, Nabonid och Belsassar. En sådan ställning skulle normalt ha varit reserverad för Belsassars äldste son. Så desperat var kungen och så angelägen om att få det gåtfulla budskapet uttytt!

10. Hur gick det för de visa männen när de försökte uttyda skriften på väggen?

¹⁰ De visa männen kom i långa rader till den stora salen. Det var ingen brist på dem, för Babylon var en stad med många tempel, en stad som var genomsyrad av falsk religion. Män som påstod sig kunna tyda omen och tolka kryptiska skrifter fanns det sannerligen gott om. Dessa visa män måste ha varit hänförda över det tillfälle som nu erbjöds dem. Här såg de sin chans att få utöva sin konst inför en eminent publik, vinna kungens ynnest och få en ställning som gav dem stor makt. Men de gjorde stort fiasko! ”De var inte i stånd att läsa skriften eller låta kungen få veta uttydningen.”d — Daniel 5:8.

11. Vad kan det ha berott på att Babylons visa män inte kunde läsa skriften?

¹¹ Om Babylons visa män fann skriften som sådan oläslig är osäkert. Om själva bokstäverna var oläsliga, kunde dessa samvetslösa män ha känt sig fria att hitta på vilken felaktig tolkning som helst, kanske en som smickrade kungen. En annan möjlighet är att bokstäverna var fullt läsbara, men att varje ord hade flera möjliga betydelser, eftersom sådana språk som arameiska och hebreiska skrevs utan vokaler. I så fall kunde de visa männen förmodligen inte avgöra vilka ord som avsågs. Även om de kunde det, var de ändå oförmögna att förstå innebörden i orden och uttyda dem. En sak är i alla händelser säker: Babylons visa män misslyckades ömkligen!

12. Vad blev uppenbart genom att de visa männen misslyckades?

¹² De visa männen avslöjade sig som charlataner och deras vördade religiösa sammanslutning som ett bedrägeri. Vilken besvikelse! När Belsassar såg att hans tillit till dessa religionsutövare hade varit förgäves, blev han ännu mer förskräckt och ännu blekare, och även hans stormän var ”rådvilla”.e — Daniel 5:9.

EN MAN MED INSIKT TILLKALLAS

13. a) Varför föreslog drottningen att Daniel skulle tillkallas? b) Vad slags liv levde Daniel?

¹³ I detta kritiska ögonblick kom drottningen själv — troligen kungens mor — in i gästabudssalen. Hon hade hört om tumultet vid gästabudet, och hon kände till en man som kunde uttyda skriften på väggen. Flera årtionden tidigare hade hennes far, Nebukadnessar, insatt Daniel till föreståndare för alla sina visa män. Drottningen kom ihåg honom som en man med ”en osedvanlig ande och kunskap och insikt”. Eftersom Daniel tycks ha varit obekant för Belsassar, är det troligt att profeten hade förlorat sin höga regeringspost efter Nebukadnessars död. Men bemärkthet betydde ingenting för Daniel. Han var förmodligen i 90-årsåldern vid den här tiden och tjänade fortfarande troget Jehova. Trots att han hade levt som landsflyktig i Babylon i omkring 80 år, var han fortfarande känd under sitt hebreiska namn. Till och med drottningen kallade honom Daniel och använde inte det babyloniska namn som man en gång hade gett honom. Hon uppmanade kungen: ”Må nu Daniel tillkallas, så att han kan meddela uttydningen.” — Daniel 1:7; 5:10–12.

14. Vilken besvärlig situation försattes Daniel i, när han såg skriften på väggen?

¹⁴ Daniel tillkallades och fördes in till Belsassar. Det var genant för kungen att be denne jude om en tjänst. Kungen hade ju just förolämpat hans Gud. Men Belsassar försökte ändå smickra Daniel, och han erbjöd honom samma belöning — ställningen som den tredje i kungariket — om han kunde läsa och förklara de gåtfulla orden. (Daniel 5:13–16) Daniel lyfte blicken mot skriften på väggen, och helig ande gav honom förmåga att förstå dess innebörd. Det var ett domsbudskap från Jehova Gud! Hur skulle Daniel kunna uttala en hård dom mot denne fåfänge kung rakt i ansiktet på honom — och till på köpet inför hans hustrur och stormän? Vilken besvärlig situation Daniel befann sig i! Lät han sig påverkas av kungens smickrande ord och hans erbjudande om rikedom och bemärkthet? Skulle profeten mildra Jehovas tillkännagivande?

15, 16. Vad hade Belsassar inte lärt av historien, och vilket liknande misstag gör många i vår tid?

¹⁵ Daniel tog modigt till orda och sade: ”Må dina gåvor förbli hos dig, och ge dina skänker åt andra. Men skriften skall jag läsa för kungen, och uttydningen skall jag låta honom få veta.” (Daniel 5:17) Därefter erkände Daniel Nebukadnessars storhet och sade att han hade varit en kung som varit så mäktig att han kunnat dräpa, slå, upphöja och förödmjuka vem han ville. Men Daniel påminde Belsassar om att det var Jehova, ”den högste Guden”, som hade gjort Nebukadnessar stor. Det var Jehova som hade förödmjukat denne mäktige kung, när han blev högmodig. Ja, Nebukadnessar hade tvingats lära sig att ”den högste Guden är härskare i mänsklighetens kungarike och att han sätter vem han vill över det”. — Daniel 5:18–21.

¹⁶ Belsassar ”visste allt detta”, men han hade inte lärt av historien. I sin stolthet hade han faktiskt begått en värre synd än Nebukadnessar och handlat direkt förmätet mot Jehova. Daniel uppenbarade kungens synd. Inför denna hedniska församling sade han dessutom frimodigt till Belsassar att falska gudar ”inte ser något eller hör något eller vet något”. Guds modige profet tillade att Jehova, i motsats till dessa värdelösa gudar, är den Gud ”i vars hand din andedräkt är”. Än i denna dag gör sig människor gudar av livlösa ting. De dyrkar pengar, karriären, prestigen och till och med nöjen. Men inget av detta kan ge liv. Jehova är den vi alla har att tacka för vår existens. Honom är vi beroende av för varje andetag vi tar. — Daniel 5:22, 23; Apostlagärningarna 17:24, 25.

GÅTAN BLIR LÖST!

17, 18. Vilka fyra ord var skrivna på väggen, och vad betyder de ordagrant?

¹⁷ Den åldrige profeten gjorde nu vad ingen av alla Babylons visa män hade kunnat göra. Han läste och uttydde skriften som var skriven på väggen. Orden var: ”MENE, MENE, TEKEL och PARSIN.” (Daniel 5:24, 25) Vad betyder de?

¹⁸ Orden betyder ordagrant ”en mina, en mina, en sikel och halvsiklar”. Orden var myntenheter, nämnda i ordningsföljd efter sitt värde, med den värdefullaste först. Så förbryllande! Även om de babyloniska visa männen kunde läsa bokstäverna, är det inte förvånande att de inte kunde uttyda orden.

19. Vad var uttydningen av ordet ”MENE”?

¹⁹ Under Guds heliga andes ledning förklarade Daniel: ”Detta är uttydningen av ordet: MENE, Gud har räknat ditt kungarikes dagar och gjort slut på det.” (Daniel 5:26) Konsonanterna i det första ordet gav rum både för ordet ”mina” och för en form av det arameiska ordet för ”räkna (upp)”, beroende på vilka vokalljud läsaren lade till. Daniel var väl medveten om att judarnas landsflykt närmade sig sitt slut. Av de förutsagda 70 åren hade det redan gått 68 år. (Jeremia 29:10) Jehova, som alltid håller tiden exakt, hade räknat dagarna för Babylons styre som världsvälde, och slutet var närmare än någon vid Belsassars gästabud anade. Tiden hade faktiskt löpt ut — inte bara för Belsassar, utan också för hans far, Nabonid. Det kan vara orsaken till att ordet ”MENE” var skrivet två gånger — för att tillkännage slutet för båda dessa kungars herravälde.

20. Vad var förklaringen av ordet ”TEKEL”, och hur passade det in på Belsassar?

²⁰ ”TEKEL” däremot var skrivet bara en gång och i singularis. Det kan tyda på att det i första hand var riktat till Belsassar, och detta skulle vara mycket lämpligt, eftersom han personligen hade visat stor ringaktning för Jehova. Själva ordet betyder ”sikel”, men konsonanterna ger också rum för ordet ”vägd”. Daniel sade därför till Belsassar: ”TEKEL, du har blivit vägd på vågen och befunnen för lätt.” (Daniel 5:27) I Jehovas ögon är hela nationer lika obetydliga som ett tunt lager stoft på ett par vågskålar. (Jesaja 40:15) De förmår inte omintetgöra hans uppsåt. Hur betydelsefull skulle då en enda arrogant kung vara? Belsassar hade försökt upphöja sig över universums Suverän. Denne man, som bara var en människa, hade vågat sig på att förolämpa Jehova och håna den rena tillbedjan, men han hade blivit ”befunnen för lätt”. Ja, Belsassar hade verkligen gjort sig förtjänt av den dom som snart skulle verkställas!

21. Hur var ”PARSIN” en trefaldig ordlek, och vad visade detta ord när det gällde Babylons framtid som världsvälde?

²¹ Det sista ordet på väggen var ”PARSIN”. Daniel läste det i singularis, ”PERES”, möjligen därför att han talade till bara den ene kungen, eftersom den andre inte var närvarande. Detta ord krönte Jehovas stora gåta med en trefaldig ordlek. ”Parsin” betyder ordagrant ”halvsiklar”. Men bokstäverna ger också rum för två andra betydelser — ”delningar” och ”perser”. Daniel förutsade därför: ”PERES, ditt kungarike har blivit delat och givet åt meder och perser.” — Daniel 5:28.

22. Hur reagerade Belsassar när han hörde lösningen på gåtan, och vad kan han ha hoppats på?

²² Gåtan var alltså löst. Det mäktiga Babylon skulle snart falla för de medo-persiska styrkorna. Även om Belsassar måste ha känt sig modfälld efter att ha hört domsbudskapet, höll han sitt ord. Han lät sina tjänare klä Daniel i purpur, hänga en guldkedja om hans hals och offentligt ropa ut att han var den tredje härskaren i kungariket. (Daniel 5:29) Daniel tackade inte nej till dessa hedersbetygelser. Han insåg att de återspeglade den ära som tillkom Jehova. Belsassar kan naturligtvis ha hoppats på att han genom att hedra Jehovas profet skulle kunna få Jehova att mildra sin dom, men i så fall var det för sent och alldeles otillräckligt.

BABYLONS FALL

23. Vilken forntida profetia höll på att uppfyllas medan Belsassars festmåltid pågick?

²³ Medan Belsassar och hans hovmän drack till sina gudars ära och gjorde narr av Jehova, utspelade sig ett stort drama i mörkret utanför palatset. En profetia som uttalats genom Jesaja närmare 200 år tidigare höll på att uppfyllas. Angående Babylon hade Jehova förutsagt: ”All suckan till följd av henne har jag fått att upphöra.” Ja, allt det förtryck som denna onda stad hade utsatt Guds utvalda folk för skulle upphöra. Hur då? Samma profetia sade: ”Dra upp, du Elam! Belägra, du Medien!” Elam blev en del av Persien efter profeten Jesajas dagar. Vid tiden för Belsassars festmåltid, som också hade förutsagts i samma profetia av Jesaja, hade Persiens och Mediens förenade styrkor dragit upp mot Babylon för att belägra det. — Jesaja 21:1, 2, 5, 6.

24. Vilka detaljer angående Babylons fall hade förutsagts genom Jesaja?

²⁴ Till och med namnet på den som ledde dessa styrkor hade förutsagts, liksom huvuddragen i hans krigsstrategi. Omkring 200 år i förväg hade Jesaja profeterat och sagt att Jehova skulle smörja en man vid namn Cyrus till att dra ut mot Babylon. Under angreppet skulle alla hinder röjas ur vägen för honom. Babylons vatten skulle ”torka ut”, och stadens väldiga dörrar skulle lämnas öppna. (Jesaja 44:27–45:3) Så blev det också. Cyrus styrkor avledde Eufrats vatten och sänkte därmed vattennivån så att soldaterna kunde ta sig fram på flodbädden. Vårdslösa vakter hade lämnat dörrarna i Babylons mur öppna. Profanhistorikerna är eniga om att staden invaderades medan dess invånare rumlade om. Babylon intogs praktiskt taget utan motstånd. (Jeremia 51:30) Men minst en framträdande person miste livet. Daniel rapporterade: ”Just den natten dräptes Belsassar, den kaldeiske kungen, och medern Darius mottog kungariket i en ålder av omkring sextiotvå år.” — Daniel 5:30, 31.

TA LÄRDOM AV SKRIFTEN PÅ VÄGGEN

25. a) Varför är det forntida Babylon en passande bild av det globala systemet av falsk religion i vår tid? b) I vilken bemärkelse hölls Guds tjänare i nyare tid fångna i Babylon?

²⁵ Den inspirerade berättelsen i kapitel 5 i Daniels bok är av stor betydelse för oss. Det forntida Babylon var ett centrum för utövandet av falsk religion och är därför en passande bild av den falska religionens världsvälde. I Uppenbarelseboken framställs detta globala konglomerat av lögn och bedrägeri som en blodtörstig sköka, ”det stora Babylon”. (Uppenbarelseboken 17:5) ”Det stora Babylon” har inte fäst något som helst avseende vid alla varningar som getts angående dess Gud vanärande falska läror och sedvänjor, utan har förföljt dem som förkunnar Guds ords sanning. Invånarna i det forntida Jerusalem och Juda var landsflyktiga i det forntida Babylon. På liknande sätt kom den trogna kvarlevan av smorda kristna i landsflykt i ”det stora Babylon”, när en förföljelse som anstiftats av prästerskapet praktiskt taget lamslog arbetet med att predika om Guds kungarike 1918.

26. a) Hur föll ”det stora Babylon” 1919? b) Vilken varning bör vi själva lyda och även delge andra?

²⁶ Plötsligt föll emellertid ”det stora Babylon”! Det var ett nära nog ljudlöst fall — alldeles som det forntida Babylons fall hade varit år 539 f.v.t. Men detta bildliga fall var ändå förödande. Det inträffade 1919, när Jehovas folk befriades från babylonisk fångenskap och välsignades med Guds godkännande. Detta gjorde slut på ”det stora Babylons” makt över Guds folk. Från och med då har ”det stora Babylon” offentligt avslöjats som ett bedrägeri. ”Det stora Babylons” fall har visat sig vara oåterkalleligt, och dess tillintetgörelse är nära förestående. Jehovas tjänare har därför låtit denna varning ljuda: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder.” (Uppenbarelseboken 18:4) Har du lytt den varningen? Tar du del i att varna andra?f

27, 28. a) Vilken viktig sanning glömde Daniel aldrig? b) Vilket bevis har vi för att Jehova snart kommer att ingripa mot vår tids onda värld?

²⁷ Skriften står således på väggen i vår tid — men den gäller inte bara ”det stora Babylon”. Kom ihåg en viktig sanning som är en central punkt i Daniels bok: Jehova är den universelle Suveränen. Han, och endast han, har rätt att insätta en härskare över mänskligheten. (Daniel 4:17, 25; 5:21) Allt som motstår Jehovas uppsåt kommer att avlägsnas. Det är bara en tidsfråga när Jehova går till verket. (Habackuk 2:3) För Daniels del kom den tiden till slut när han var i 90-årsåldern. Han fick då bevittna hur Jehova avlägsnade ett världsvälde — ett världsvälde som hade motstått Guds folk ända från hans barndom.

²⁸ Det finns obestridliga bevis för att Jehova Gud har insatt en härskare för mänskligheten på en tron i himlen. Att världen har ignorerat denne kung och har motstått hans herravälde är ett säkert bevis för att Jehova snart kommer att utplåna alla motståndare till hans kungarikes styre. (Psalm 2:1–11; 2 Petrus 3:3–7) Inser du allvaret i den tid vi lever i? Handlar du i enlighet med det, och sätter du din förtröstan till Guds kungarike? Om du gör det, har du verkligen tagit lärdom av skriften på väggen!

[Fotnoter]

VAD LÄRDE DU DIG?

• Hur avbröts Belsassars gästabud natten mellan den 5 och 6 oktober 539 f.v.t.?

• Vad var uttydningen av skriften på väggen?

• Vilken profetia om Babylons fall uppfylldes medan Belsassars gästabud pågick?

• Vad betyder berättelsen om skriften på väggen för oss i vår tid?

[Helsidesbild på sidan 98]

[Helsidesbild på sidan 103]