När Jehova lärde monarker en läxa
”Alla hans gärningar är sanning och hans vägar kännetecknas av rättvisa, och ... dem som vandrar i stolthet är han i stånd att förödmjuka.” — DANIEL 4:34, NW.
1. Vilken egenskap hos Jehova riktar Elihu uppmärksamheten på?
”SE! GUD själv handlar upphöjt med sin kraft; vem är en undervisare som han?” Dessa ord av Elihu till den lidande Job riktar uppmärksamheten på en av Skaparens, Jehova Guds, unika egenskaper. Ingen kan jämföras med honom i fråga om att undervisa eller lära andra. — Job 36:22, NW.
2, 3. a) Bland annat vilken läxa har Jehova funnit det nödvändigt att lära människor? b) Vilken härskare på Mose tid måste Jehova lära denna läxa, och hur? c) Hur många gånger nämner Gud i sitt ord sitt uppsåt att lära människor denna läxa?
2 Gud har bland annat måst lära människor och nationer deras rätta förhållande till honom. Detta understryks av psalmisten Davids ord i Psalm 9:20, 21 (NW): ”Så stå då upp, o Jehova! Låt inte en dödlig människa visa sig överlägsen i styrka. Låt nationerna bli dömda inför ditt ansikte. Så sätt då skräck i dem, o Jehova, för att nationerna må veta att de bara är dödliga människor.”
3 Farao på Mose tid var bland de av jordens härskare som Jehova Gud fann det nödvändigt att lära denna läxa. Gud gjorde detta genom de plågor som han sände över egyptierna. Dessutom sade Jehova till denne stolte Farao: ”Nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Moseboken 9:16, NW) Från 2 Moseboken 6:7 (NW) till Joel 3:17 (NW) säger Jehova dessutom mer än 70 gånger i sitt ord att han skall utföra liknande väldiga gärningar för att monarker, folk och nationer skall komma att inse att han är Jehova, den Högste över hela jorden.
4. Vilka tre härskare blev undervisade av Jehova på Daniels tid, och hur?
4 I Daniels bok finns några talande exempel nedtecknade, som visar hur Jehova undervisade monarker. Dessa härskare var Nebukadnessar, Belsassar och Darius. När undervisade han dem? Mest sannolikt mellan åren 617 f.v.t. och 535 f.v.t. Och hur då? Genom drömmar och deras uttydning och genom att visa prov på sin makt. Jehova lärde dessa mänskliga härskare att han är universums högste suverän och att de bara var ynkliga människor — en läxa som de nuvarande världshärskarna också kommer att få lära sig.
5. Vilka vittnesmål kan motbevisa deras argument som betvivlar äktheten i Daniels bok?
5 Men ifrågasätter inte många moderna kritiker Daniels boks äkthet? En bibelkännare uttryckte det väl, när han bemötte dessa kritiker: ”De underverk den förutsätter och de profetior den bestyrker visar att den måste ha blivit nedtecknad av Daniel, en samtida. Antingen har vi således verkliga underverk och sann profetia, eller också skulle vi inte ha någonting annat än osanning.” (E.B.Pusey: Daniel the Prophet, sidan 75) Ja, gång på gång identifierar skribenten sig själv, till exempel genom att säga: ”Jag själv, Daniel”! (Daniel 8:15; 9:2; 10:2; NW) Var allt detta ett falsarium? Faktum är att författarskapet till Daniels bok inte hade ifrågasatts av vare sig judar eller kristna före början av 1700-talet. Men bibelns egna vittnesmål om Daniels bok väger tyngre än någon modern bibelkännares uppfattning. Vi finner således Daniel omnämnd tre gånger i Hesekiels bok. (Hesekiel 14:14, 20; 28:3) Och det mest avgörande vittnesmålet av alla är Jesu, Guds Sons, ord, så som de finns nedtecknade i Matteus 24:15, 16: ”När ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen.”a
Nebukadnessar får lära sig vem den sanne Guden är
6. Vad kan ha gett näring åt Babylons kungs stolthet, och vad sade han om sig själv i sina skrifter?
6 Som profeten Jesaja visar, var Babylons kungar mycket stolta män. (Jesaja 14:4—23) Nebukadnessar var också en mycket religiös man. I sina skrifter talade han om ”sina byggnadsprojekt och sin uppmärksamhet åt Babyloniens gudar”. Det steg utan tvivel Nebukadnessar åt huvudet att han lyckades inta Jerusalem och hela Judeen, när Sanherib hade misslyckats så fullständigt i sitt försök att göra detta.
7. Vilken erfarenhet som finns nedtecknad i kapitel 1 i Daniels bok borde ha lärt Nebukadnessar att respektera hebréernas Gud?
7 När Daniel och dennes tre hebreiska kamrater hade inställt sig inför Nebukadnessar, fick denne verkligen orsak att respektera deras Gud, för ”beträffande varje fråga om vishet och förstånd, som kungen sökte svar på från dem, kom han också att finna dem tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som var i hela hans kungarike”. Ja, de visa män som hade Jehova som sin Gud var vida överlägsna alla dem som tillbad andra gudar. Nebukadnessar kunde inte ha underlåtit att lägga märke till detta faktum. — Daniel 1:20, NW.
8. Hur avslöjade Jehova att Babylons visa män inte hade någon speciell kunskap?
8 Jehova hade mer att lära kung Nebukadnessar. Nästa lärdom finns nedtecknad i kapitel 2 i Daniel. Gud lät kungen få en skrämmande dröm och fick honom sedan att glömma den. Denna dröm oroade storligen Babylons monark, och han kallade på alla sina visa män för att de skulle berätta drömmen och dess uttydning för honom. De kunde naturligtvis inte uppenbara drömmen och ännu mindre dess uttydning, vilket utgjorde ett tyst medgivande om att de inte hade någon speciell kunskap. Detta gjorde kungen så rasande att han befallde att de alla skulle avrättas. När Daniel och hans kamrater fick höra om kungens befallning, bad Daniel om att få lite tid, vilket han också fick. Därefter bad Daniel och hans tre kamrater innerligt till Jehova om denna sak, vilket ledde till att han uppenbarade drömmen och dess innebörd för Daniel. — Daniel 2:16—20.
9. a) Endast vem kunde uttyda Nebukadnessars dröm, och vilken uttydning gav han? b) Vilken slutsats kom kungen till som en följd av detta?
9 När Daniel fördes inför kung Nebukadnessar, frågade denne honom: ”Är du kompetent nog att bekantgöra för mig drömmen som jag såg och dess uttydning?” Sedan Daniel hade påmint den stolte monarken om att hans visa män var ur stånd att tala om drömmens hemlighet och dess uttydning för honom, sade han: ”Men det finns en Gud i himlarna som är en Uppenbarare av hemligheter, och han har bekantgjort för kung Nebukadnessar vad som skall ske i dagarnas slutskede.” Därefter berättade Daniel för kungen om den jättestora bildstod, som kungen hade drömt om, och vad den betydde. Kungen blev så imponerad att han förklarade: ”I sanning, er Gud är en gudars Gud och en kungars Herre och en Uppenbarare av hemligheter, eftersom du var i stånd att uppenbara denna hemlighet.” Jehova lärde således kung Nebukadnessar att han är den ende sanne Guden. — Daniel 2:26, 28, 47, NW.
10, 11. a) Vad gjorde kung Nebukadnessar i sin stora stolthet, och vilken befallning gav han i samband därmed? b) Vilken stridsfråga väckte de tre hebréerna genom att vägra att lyda kungens befallning, och med vilket resultat?
10 Även om kung Nebukadnessar utan tvivel var imponerad av kunskapen och visheten hos hebréernas Gud, hade han fortfarande mycket kvar att lära. I sin stolthet lät han ställa upp en stor bildstod av guld på Duraslätten. Bildstoden var 60 alnar hög och 6 alnar bred, vilket påminner oss om talet 666, som är kännetecknet på Satans ”vilddjur”, omnämnt i Uppenbarelseboken 13:18. (Eftersom en aln är närmare 0,5 meter, var bildstoden närmare 30 meter hög och närmare 3 meter bred.) Kungen befallde alla ämbetsmännen i sitt rike att ”komma till invigningen” av bildstoden och befallde att när en orkester spelade, så skulle alla falla ner och tillbe bildstoden. Några avundsjuka kaldeiska ämbetsmän, som lade märke till att de tre hebréerna som då var närvarande inte tog del i ceremonin, rapporterade detta för kungen. — Daniel 3:1, 2.
11 Detta var en synnerligen allvarlig sak för Nebukadnessar, eftersom han en gång hade skrutit och sagt att han var ”den som lade vördnad för de stora gudarna i folkets mun”. Det var således en stor förolämpning både mot Nebukadnessars kungliga majestät och mot hans religiösa iver. Rasande och ursinnig gav den stolte monarken de tre hebréerna ännu ett tillfälle, men denna gång med detta ultimatum: ”Om ni inte tillber, kommer ni i samma ögonblick att kastas i den brinnande eldsugnen. Och vem är den gud som kan rädda er ur mina händer?” Ja, Nebukadnessar måste få upptäcka att deras Gud verkligen kunde befria sina tjänare ur en ynklig monarks hand och att det inte finns någon annan gud som kan befria likt hebréernas Gud. — Daniel 3:15, NW.
Drömmen om trädet
12, 13. a) Hur uttydde Daniel Nebukadnessars dröm om trädet? b) Hur visade Nebukadnessar att uttydningen av drömmen inte hade fått honom att nyktra till?
12 Hur skulle det ha påverkat dig om du fått lära dig dessa läxor? Dessa tre läxor räckte tydligen inte för att få kung Nebukadnessar att veta sin plats. Jehova måste därför lära honom ännu en läxa. Återigen gällde det en dröm, och inte heller nu kunde någon av Babylons visa män uttyda den. Till slut kallade man på Daniel, som kunde tala om drömmens innebörd för kungen, nämligen att han under sju år skulle få leva likt ”fältets djur” (NW), varefter han skulle få tillbaka sin mentala hälsa. — Daniel 3:31—4:34.
13 Det som följde visar tydligt att drömmen inte lyckades få Nebukadnessar att nyktra till. Omkring ett år senare, när kungen gick omkring i sitt kungliga palats, skröt han således stolt: ”Är inte detta det stora Babylon som jag själv har byggt till kungligt hus genom min makts styrka och till mitt majestäts värdighet?” Vilken inbilskhet! Och så hände sig att det just i det ögonblicket hördes en röst från himmelen, som talade om för den högmodige härskaren att hans rike skulle tas ifrån honom och att han skulle få bo hos fältets djur under sju tider, tills han insåg ”att den Högste är Härskare i mänsklighetens kungarike”. — Daniel 4:27—29, NW.
14. Hur uppfylldes drömmen om trädet, och med vilket resultat för Nebukadnessar?
14 När Nebukadnessar hade levt likt ett djur i dessa sju tider eller år, gav Jehova honom hans förstånd tillbaka, och han måste medge att ingen kan hejda den Högstes hand eller säga till honom: ”Vad har du gjort?” (NW) Och inte nog med det — den babyloniske härskaren visade också att han hade lärt sig sin läxa genom att säga: ”Nu lovprisar jag, Nebukadnessar, och upphöjer och förhärligar himlarnas Kung, därför att alla hans gärningar är sanning och hans vägar kännetecknas av rättvisa, och därför att dem som vandrar i stolthet” — som kungen hade gjort — ”är han i stånd att förödmjuka.” (NW) Är det inte så att alla dessa vittnesbörd om hur Jehova gång på gång avgjorde stridsfrågan om suveräniteten talar kraftigt för att dessa berättelser inte är någon persons fantasifoster, utan att de är ett verk av en skribent som har inspirerats av Gud till att nedteckna verklig historia? — Daniel 4:32, 34.
Belsassar ser handskriften på väggen
15. Hur visade Belsassar förakt för den sanne Guden, Jehova?
15 En annan monark som Jehova fick tillfälle att undervisa var Belsassar. Han var son till och medregent med kung Nabonid, som var efterträdare till Nebukadnessar. Vid en stor bankett var Belsassar dumdristig nog att befalla att de kärl av guld som hans morfar hade tagit från Jehovas tempel i Jerusalem skulle föras in, så att han, hans stormän, hans hustrur och hans konkubiner skulle kunna dricka ur dem. De drack således vin, ”och de lovprisade gudarna av guld och av silver, koppar, järn, trä och sten”. — Daniel 5:3, 4, NW.
16, 17. a) Hur ingöt Jehova fruktan i Belsassar? b) Vilken uttydning gav Daniel av handskriften på väggen, och hur gick den i uppfyllelse?
16 Guds tid var nu inne att göra slut på Babylons styre. Därför lät han en besynnerlig handskrift visa sig på väggen. Detta underverk gjorde kungen så nervös att han genast kallade på alla sina visa män för att uttyda den, men det var ingen av dem som kunde det. Då påminde hans mor honom om att Daniel, som hade uttytt Nebukadnessars drömmar, skulle kunna uttyda handskriften. (Daniel 5:10—12) När Daniel blev ditkallad och tillfrågad om han kunde göra detta, påminde han monarken om hur Gud hade förödmjukat hans stolte morfar för att denne skulle inse att ”den högste Guden är Härskare i mänsklighetens kungarike”. — Daniel 5:20, 21, NW.
17 Daniel sade vidare till Belsassar: ”Den Gud, i vars hand din andedräkt är och som alla dina vägar tillhör, har du inte förhärligat.” (Daniel 5:23, NW) Handskriften underrättade således den babyloniske härskaren om att hans kungadömes dagar hade nått sitt slut, att han hade blivit vägd och befunnen för lätt och att hans kungarike skulle ges åt mederna och perserna. Och just den natten, efter det att Jehova hade lärt Belsassar, den kaldeiske kungen, denna välbehövliga läxa, dödades denne högmodige monark. — Daniel 5:30.
18. Hur kommer Jehova att lära världens härskare i våra dagar liknande läxor angående sin suveränitet och förmåga att frälsa?
18 Precis som Jehova lärde de stolta monarkerna Nebukadnessar och Belsassar läxor om sin suveränitet och förmåga att rädda, så kommer han att vid Harmageddon låta alla jordens härskare få inse att han är den högste härskaren, den allsmäktige universelle Suveränen. Ditt liv kommer att påverkas. Hur då? Eftersom Jehova då också kommer att befria sina trogna tjänare, precis som han befriade de tre hebréerna ur den brinnande ugnen. — Daniel 3:26—30.
Darius får lära sig hur Jehova har förmåga att rädda
19, 20. Genom vilken händelse i Daniels liv fick Darius undervisning om Jehovas förmåga att frälsa?
19 Daniels sjätte kapitel berättar om ett annat tillfälle då Jehova lärde en monark, Darius, en läxa — en läxa om Guds förmåga att rädda. Till följd av en konspiration hade kungen, mycket mot sin vilja, låtit kasta Daniel i en grop med lejon. Denne monark hade inte stolt satt sig upp emot den sanne Guden. Det är intressant att lägga märke till att även om Darius försäkrade Daniel om att dennes Gud skulle befria honom, så verkade det faktiskt som om han ändå inte riktigt trodde på det. Varför skulle han annars ha tillbringat en sömnlös natt och oroat sig ända till gryningen, då han skyndade till lejongropen? Och då ropade han: ”O Daniel, den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du beständigt tjänar, varit i stånd att rädda dig från lejonen?” — Daniel 6:18—20, NW.
20 Ja, Gud hade varit i stånd att skydda Daniel. Kung Darius var så glad att han utfärdade följande påbud: ”I varje herradöme i mitt kungarike skall människor bäva och frukta inför Daniels Gud. Ty han är den levande Guden och den som består till obestämda tider, och hans kungarike är ett kungarike som inte kommer att fördärvas. ... Han räddar och befriar och utför tecken och under i himlarna och på jorden, ty han har räddat Daniel från lejonens tass.” — Daniel 6:26, 27, NW.
21. a) Vad innehåller de sex första kapitlen i Daniels bok talande exempel på? b) Hur bör redogörelsen om dessa ting påverka oss?
21 De sex första kapitlen i Daniels bok ger oss verkligen talande exempel på hur Jehova på grund av sin nitälskan — ja, svartsjuka — för sitt namn har lärt mäktiga monarker i denna världen att han verkligen är den Allsmäktige, den universelle Suveränen, som kan förödmjuka stolta härskare, samtidigt som han befriar sina lojala tjänare. Dessa berättelser bör ingjuta i oss en hälsosam fruktan för Gud och respekt för Jehovas allmakt och suveränitet. Samtidigt är denna inspirerade redogörelse synnerligen trosstärkande, eftersom den ger utomordentliga exempel på hur Jehova Guds tjänare har visat stor tro och stort mod, som följande artikel tydligt skall visa.
[Fotnot]
Hur skulle du svara?
◻ Vilken läxa har det varit nödvändigt för Jehova att lära världshärskarna?
◻ Vad kan sägas om Daniels boks äkthet?
◻ Vilken läxa ödmjukade kung Nebukadnessar ytterligare?
◻ Hur bör det som Jehova lärde olika monarker påverka oss?