Kapitel tretton

Två kungar i konflikt

1, 2. Varför bör vi vara intresserade av profetian i kapitel 11 i Daniels bok?

TVÅ rivaliserande kungar är inbegripna i en hård kamp om överhögheten. Under årens lopp får först den ene övertaget, sedan den andre. Ibland är den ene helt dominerande, medan den andre är passiv, och under vissa perioder är det ingen konflikt. Men så blossar plötsligt ännu en strid upp, och konflikten fortsätter. Bland deltagarna i detta drama har varit den syriske kungen Seleukos I Nikator, den egyptiske kungen Ptolemaios Lagos, den syriska prinsessa som senare blev den egyptiska drottningen Kleopatra I, de romerska kejsarna Augustus och Tiberius och drottning Zenobia av Palmyra. Mot slutet av konflikten har också Nazisttyskland, det kommunistiska nationsblocket, det anglo-amerikanska världsväldet, Nationernas förbund och Förenta nationerna varit inblandade. Dramat kommer att sluta med en händelse som ingen av dessa politiska maktfaktorer har kunnat förutse. Jehovas ängel tillkännagav denna spännande profetia för profeten Daniel för omkring 2.500 år sedan. — Daniel, kapitel 11.

² Daniel måste ha varit hänförd, när han fick höra ängeln i detalj berätta för honom om den rivalitet som skulle råda mellan två kommande kungar. Dramat är också av intresse för oss, eftersom maktkampen mellan de två kungarna har pågått ända till vår tid. När vi ser hur historien har bekräftat att den första delen av profetian uppfyllts, stärks vår övertygelse om att den sista delen också kommer att uppfyllas. Att vi ger akt på denna profetia kommer att ge oss en klar uppfattning om var på tidens ström vi befinner oss. Det kommer också att stärka vår beslutsamhet att förbli neutrala i konflikten, medan vi tålmodigt väntar på att Gud skall ingripa till nytta för oss. (Psalm 146:3, 5) Lyssna nu uppmärksamt, när Jehovas ängel talar till Daniel.

MOT GREKLANDS KUNGARIKE

 3. Vem var det som ängeln gav stöd ”i medern Darius första år”?

³ ”Jag för min del”, sade ängeln, ”trädde upp i medern Darius första år [539/538 f.v.t.] som ett starkt stöd och som en fästning för honom.” (Daniel 11:1) Darius var inte längre i livet, men ängeln angav hans styre som utgångspunkt för det profetiska budskapet. Det var den kungen som hade befallt att Daniel skulle hämtas upp ur lejongropen. Darius hade också påbjudit att alla hans undersåtar skulle frukta Daniels Gud. (Daniel 6:21–27) Men den som ängeln trädde upp som ett stöd för var inte medern Darius, utan ängelns medförbundne, Mikael — fursten för Daniels folk. (Jämför Daniel 10:12–14.) Guds ängel gav Mikael detta stöd, när denne stred mot Medo-Persiens demonfurste.

4, 5. Vilka var de fyra persiska kungarna som skulle framträda?

⁴ Guds ängel fortsatte: ”Se! Det skall framträda ytterligare tre kungar i Persien, och en fjärde skall hopa större rikedom än alla de andra. Och så snart han har blivit stark genom sin rikedom, kommer han att sätta allt i rörelse mot Greklands kungarike.” (Daniel 11:2) Vilka var dessa persiska härskare?

⁵ De tre första kungarna var Cyrus den store, Kambyses II och Darius I (Hystaspes). Eftersom Bardiya (eller möjligen en magiker vid namn Gaumata som utgav sig för att vara Bardiya) regerade endast sju månader, tog profetian inte hänsyn till hans korta regering. År 490 f.v.t. försökte den tredje kungen, Darius I, erövra Grekland för andra gången. Perserna drevs emellertid på flykten vid Marathon och drog sig tillbaka till Mindre Asien. Darius gjorde noggranna förberedelser för ytterligare ett fälttåg mot Grekland men hann inte genomföra det innan han dog fyra år senare. Det blev hans son och efterträdare, den ”fjärde” kungen, Xerxes I, som fick ta itu med den uppgiften. Han var den kung Ahasveros som gifte sig med Ester. — Ester 1:1; 2:15–17.

6, 7. a) Hur kom den fjärde kungen att ”sätta allt i rörelse mot Greklands kungarike”? b) Vad blev följden av Xerxes fälttåg mot Grekland?

⁶ Xerxes I satte verkligen ”allt i rörelse mot Greklands kungarike”, dvs. de oberoende grekiska staterna som grupp betraktade. I boken The Medes and Persians—Conquerors and Diplomats sägs det: ”Pådriven av ärelystna män vid hovet företog Xerxes ett angrepp till lands och till sjöss.” Den grekiske historikern Herodotos, som levde på 400-talet f.v.t., skriver: ”Av alla härar, som jag känner, var denna den allra största, så att i jämförelse med denna var ... [andra härtåg] en obetydlighet.” I sin skildring säger han att sjöstyrkan ”inalles utgjorde femhundrasjutton tusen sexhundratio man. Fotfolket uppgick till en million sjuhundra tusen man och rytteriet till åttio tusen man. Härtill lägger jag araberna på sina kameler och libyerna på sina vagnar och uppskattar dem till tjugo tusen man. Hela antalet av härarna både till lands och vatten uppgick så till en samlad summa av två millioner trehundrasjutton tusen sexhundratio man.”

⁷ Xerxes I hade inget annat i tankarna än en fullständig seger, när han förde sin väldiga här mot Grekland år 480 f.v.t. Perserna övervann en grekisk förhalningsaktion vid Thermopyle och skövlade Athen. Vid Salamis led de dock ett förkrossande nederlag. Grekerna vann ännu en seger vid Plataiai år 479 f.v.t. Ingen av de sju kungar som efterträdde Xerxes på tronen i perserriket under de 143 följande åren invaderade Grekland. Sedan framträdde en väldig kung i Grekland.

ETT STORT RIKE DELAS I FYRA

 8. Vilken ”väldig kung” trädde fram, och hur kom han att ”härska med stor makt”?

⁸ ”En väldig kung skall träda fram och härska med stor makt och göra vad han vill”, sade ängeln. (Daniel 11:3) Den 20-årige Alexander trädde fram som kung av Makedonien år 336 f.v.t. Han blev verkligen ”en väldig kung” — Alexander den store. Han genomförde sin fars, Filip II:s, plan och intog de persiska provinserna i Mellanöstern. Med sin här på 47.000 man gick han över Eufrat och Tigris och skingrade Darius III:s 250.000 soldater vid Gaugamela. Darius flydde och blev senare mördad, och därmed upphörde den persiska dynastin. Grekland blev nu världsvälde, och Alexander härskade ”med stor makt” och gjorde vad han ville.

9, 10. Hur uppfylldes profetian när det gällde att Alexanders rike inte skulle tillfalla hans efterkommande?

⁹ Alexanders herravälde över världen skulle bli kortvarigt, för Guds ängel sade vidare: ”När han har framträtt, skall hans kungarike brytas sönder och delas efter himlens fyra vindar, men det skall inte tillfalla hans efterkommande och inte vara som det herravälde han själv utövade; hans kungarike kommer nämligen att ryckas upp och tillfalla andra än dessa.” (Daniel 11:4) Alexander var inte fullt 33 år, när han plötsligt blev sjuk och dog i Babylon år 323 f.v.t.

¹⁰ Alexanders vidsträckta rike övergick inte till ”hans efterkommande”. Hans bror Filip III Arridaios regerade i mindre än sju år och avrättades på initiativ av Olympias, Alexanders mor, år 317 f.v.t. Alexanders son Alexander IV regerade till år 311 f.v.t., då han mördades av Kassandros, en av sin fars generaler. Alexanders illegitime son, Herakles, försökte regera i sin fars namn, men blev mördad år 309 f.v.t. Därmed var Alexanders kungaätt utslocknad — hans ”herravälde” hade vikit ifrån hans familj.

11. Hur blev Alexanders rike delat ”efter himlens fyra vindar”?

¹¹ Efter Alexanders död delades hans rike ”efter himlens fyra vindar”. Hans många generaler kämpade mot varandra för att få herravälde över olika områden. Den enögde generalen Antigonos I försökte göra sig till härskare över hela Alexanders rike, men han dödades i slaget vid Ipsos i Frygien. År 301 f.v.t. hade fyra av Alexanders generaler vunnit makten över det vidsträckta område som deras ledare hade erövrat. Kassandros härskade över Makedonien och Grekland, Lysimachos över Mindre Asien och Thrakien, Seleukos I Nikator över Mesopotamien och Syrien samt Ptolemaios Lagos över Egypten och Palestina. I enlighet med det profetiska ordet delades Alexanders stora rike i fyra hellenistiska riken.

TVÅ RIVALISERANDE KUNGAR TRÄDER FRAM

12, 13. a) Hur reducerades fyra hellenistiska riken till två? b) Vilken dynasti grundade Seleukos i Syrien?

¹² Kassandros dog några år efter det att han hade kommit till makten, och år 285 f.v.t. satte sig Lysimachos i besittning av den europeiska delen av det grekiska världsväldet. År 281 f.v.t. föll Lysimachos i en strid mot Seleukos I Nikator, vilket gjorde att Seleukos fick makten över större delen av de asiatiska områdena. Antigonos II Gonatas, sonson till en av Alexanders generaler, besteg Makedoniens tron år 276 f.v.t. Med tiden kom Makedonien under Roms herravälde och blev slutligen en romersk provins år 146 f.v.t.

¹³ Av de fyra hellenistiska rikena var det nu bara två som var framträdande — det ena under Seleukos I Nikator och det andra under Ptolemaios Lagos. Seleukos grundade den seleukidiska dynastin i Syrien. Han anlade flera städer, bland annat Antiokia — den nya syriska huvudstaden — och hamnstaden Seleukia. Aposteln Paulus undervisade längre fram i Antiokia, där Jesu efterföljare först kom att kallas kristna. (Apostlagärningarna 11:25, 26; 13:1–4) Seleukos mördades år 281 f.v.t., men hans dynasti härskade till år 64 f.v.t., då den romerske generalen Gnaeus Pompejus gjorde Syrien till en romersk provins.

14. När grundades den ptolemeiska dynastin i Egypten?

¹⁴ Det hellenistiska rike som bestod längst av de fyra var det som styrdes av Ptolemaios Lagos (Ptolemaios I) som antog titeln kung år 305 f.v.t. Den ptolemeiska dynastin som han grundade fortsatte att härska över Egypten tills riket föll för Rom år 30 f.v.t.

15. Vilka två starka kungar trädde fram ur de fyra hellenistiska rikena, och vilken kamp började?

¹⁵ Ur de fyra hellenistiska rikena trädde således två starka kungar fram — Seleukos I Nikator i Syrien och Ptolemaios I i Egypten. Med dessa två kungar började den långa kampen mellan ”Nordens kung” och ”Söderns kung” som beskrivs i kapitel 11 i Daniels bok. Jehovas ängel uppgav inte namnen på kungarna, eftersom dessa två kungars identitet och nationalitet skulle växla under århundradenas gång. Ängeln utelämnade onödiga detaljer och omtalade bara härskare och händelser som har betydelse för konflikten.

KONFLIKTEN BÖRJAR

16. a) Norr och söder om vad befann sig de två kungarna? b) Vilka kungar iklädde sig först rollerna som ”Nordens kung” och ”Söderns kung”?

¹⁶ Lyssna! Jehovas ängel beskriver hur den dramatiska konflikten börjar: ”Söderns kung skall bli stark, ja en av hans [Alexanders] furstar; och han [Nordens kung] skall få övertaget över honom och härska med stor makt, större än dennes härskarmakt.” (Daniel 11:5) Beteckningarna ”Nordens kung” och ”Söderns kung” syftar på kungar norr och söder om Daniels folk, som vid det här laget hade befriats från fångenskapen i Babylon och återvänt till Judas land. Den förste ”Söderns kung” var Ptolemaios I av Egypten. En av Alexanders generaler som fick övertaget över Ptolemaios I och som härskade ”med stor makt” var den syriske kungen Seleukos I Nikator. Han iklädde sig rollen som ”Nordens kung”.

17. Vilket land hade makten över Judas land, när konflikten mellan Nordens kung och Söderns kung började?

¹⁷ När konflikten började, hade Söderns kung makten över Judas land. Från omkring år 320 f.v.t. förmådde Ptolemaios I en del judar att bege sig till Egypten som kolonisatörer. En judisk koloni blomstrade i Alexandria, där Ptolemaios I grundade ett berömt bibliotek. De judar som bodde i Juda fortsatte att lyda under det ptolemeiska Egypten, Söderns kung, till år 198 f.v.t.

18, 19. Hur kom de två rivaliserande kungarna med tiden att träffa ”en överenskommelse”?

¹⁸ Angående de två kungarna profeterade ängeln: ”Sedan det har gått några år allierar de sig med varandra, och dottern till Söderns kung kommer till Nordens kung för att träffa en överenskommelse. Men hon behåller inte sin arms kraft; och han kan inte hålla stånd, inte heller hans arm; och hon blir övergiven, hon själv, och de som förde henne dit och han som gav upphov till hennes födelse och den som gjorde henne stark i de tiderna.” (Daniel 11:6) Hur gick detta i uppfyllelse?

¹⁹ Profetian förbigick Seleukos I Nikators son och efterträdare, Antiochos I, eftersom han inte förde något avgörande krig mot Söderns kung. Men hans efterträdare, Antiochos II, utkämpade ett långvarigt krig mot Ptolemaios II, son till Ptolemaios I. Antiochos II och Ptolemaios II utgjorde nu Nordens kung respektive Söderns kung. Antiochos II var gift med Laodike, och de hade sonen Seleukos II. Ptolemaios II hade en dotter som hette Berenike. År 250 f.v.t. träffade dessa två kungar ”en överenskommelse”. För att betala priset för denna allians skilde sig Antiochos II från sin hustru, Laodike, och gifte sig med Berenike, ”dottern till Söderns kung”. Med Berenike fick han en son som blev arvinge till den syriska tronen i stället för Laodikes söner.

20. a) Hur gick det till att Berenikes ”arm” inte kunde hålla stånd? b) Hur övergavs Berenike, ”de som förde henne dit” och ”den som gjorde henne stark”? c) Vem blev Syriens kung sedan Antiochos II förlorat ”sin arm”, sin kraft?

²⁰ Berenikes ”arm”, hennes uppehållande kraft, var hennes far, Ptolemaios II. När han dog år 246 f.v.t., kunde hon ”inte [behålla] sin arms kraft” hos sin make. Antiochos II försköt henne, gifte om sig med Laodike och bestämde att en av hans och Laodikes söner skulle bli hans efterträdare. På anstiftan av Laodike blev Berenike och hennes son mördade. De tjänare som hade fört Berenike från Egypten till Syrien — ”de som förde henne dit” — gick tydligtvis samma öde till mötes. Laodike förgiftade till och med Antiochos II, och således kunde inte heller ”hans arm”, hans kraft, hålla stånd. Följaktligen dog både Berenikes far — ”han som gav upphov till hennes födelse” — och hennes syriske make — som tillfälligt hade gjort henne ”stark”. Därigenom blev Seleukos II, Laodikes son, kung i Syrien. Hur skulle näste ptolemeiske kung reagera inför allt detta?

EN KUNG HÄMNAS MORDET PÅ SIN SYSTER

21. a) Vem var ”ett skott” från Berenikes ”rötter”, och hur trädde han fram? b) Hur gick Ptolemaios III ”emot Nordens kungs fästning” och fick övertaget över honom?

²¹ ”Ett skott från hennes rötter skall träda fram i hans ställe”, sade ängeln, ”och han skall komma till militärstyrkan och gå emot Nordens kungs fästning, och han skall gå till handling mot dem och få övertaget.” (Daniel 11:7) ”Ett skott” från Berenikes föräldrar, ”hennes rötter”, var hennes bror. När fadern dog, trädde han fram som Söderns kung, den egyptiske faraonen Ptolemaios III. Han gick genast till verket för att hämnas mordet på sin syster. Han drog ut mot den syriske kungen Seleukos II, som Laodike hade anlitat till att mörda Berenike och hennes son, och gick emot ”Nordens kungs fästning”. Ptolemaios III intog den befästa delen av Antiokia och mördade Laodike. Han drog österut genom Nordens kungs område, plundrade Babylonien och ryckte fram ända till Indien.

22. Vad förde Ptolemaios III tillbaka till Egypten, och varför höll han sig under några år ”på avstånd från Nordens kung”?

²² Vad hände sedan? Guds ängel berättar: ”Och även med deras gudar, med deras gjutna bilder, med deras åtråvärda föremål av silver och av guld och med fångar skall han komma till Egypten. Och under några år skall han hålla sig på avstånd från Nordens kung.” (Daniel 11:8) Mer än 200 år tidigare hade perserkungen Kambyses II erövrat Egypten och tagit egyptiska gudar, ”deras gjutna bilder”, med sig hem. När Ptolemaios III plundrade Persiens tidigare huvudstad, Susa, tog han tillbaka dessa gudar och förde dem som ”fångar” till Egypten. Han återförde också som krigsbyte en hel del ”åtråvärda föremål av silver och av guld”. Ptolemaios III tvingades kuva ett uppror hemma i Egypten och höll sig därför ”på avstånd från Nordens kung” och tillfogade honom inte ytterligare skada.

DEN SYRISKE KUNGEN SLÅR TILLBAKA

23. Varför vände Nordens kung ”tillbaka till sin egen jord”, sedan han hade trängt in i Söderns kungs rike?

²³ Hur reagerade Nordens kung? Daniel fick veta: ”Denne kommer att tränga in i Söderns kungs rike, men vänder sedan tillbaka till sin egen jord.” (Daniel 11:9) Nordens kung — den syriske kungen Seleukos II — gick till motattack. Han trängde in i den egyptiske Söderns kungs ”rike”, hans område, men blev slagen. Med endast en liten återstod av sin här vände Seleukos II ”tillbaka till sin egen jord”. Han drog sig tillbaka till den syriska huvudstaden, Antiokia, omkring år 242 f.v.t. När han dog, efterträddes han av sin son Seleukos III.

24. a) Vad hände med Seleukos III? b) Hur kom den syriske kungen Antiochos III att ”svämma över och tränga igenom” Söderns kungs område?

²⁴ Vad förutsade ängeln om den syriske kungen Seleukos II:s avkomlingar? Daniel fick veta: ”Hans söner rustar sig och församlar en hop av stora militärstyrkor. Och han skall rycka fram och svämma över och tränga igenom. Men han vänder tillbaka, och han rustar sig och drar fram ända till sin fästning.” (Daniel 11:10) Seleukos III:s regering slutade med att han mördades efter mindre än tre år. Hans bror, Antiochos III, efterträdde honom på Syriens tron. Denne son till Seleukos II samlade en stor här för att gå till angrepp mot Söderns kung, som då var Ptolemaios IV. Den nye syriske Nordens kung stred framgångsrikt mot Egypten och tog tillbaka hamnstaden Seleukia, provinsen Koilesyrien, städerna Tyros och Ptolemais och närliggande städer. En här som kung Ptolemaios IV sände emot honom jagade han på flykten och intog många städer i Juda. På våren år 217 f.v.t. lämnade Antiochos III Ptolemais och drog norrut, ”ända till sin fästning” i Syrien. Men en förändring var nära förestående.

BLADET VÄNDER SIG

25. Var möttes Ptolemaios IV och Antiochos III i strid, och vad gavs i den egyptiske Söderns kungs hand?

²⁵ I likhet med Daniel lyssnar vi förväntansfullt när Jehovas ängel fortsätter: ”Söderns kung uppfylls av bitter vrede och drar ut och strider mot honom, det vill säga mot Nordens kung; och denne ställer upp en stor hop, men den hopen blir given i den andres hand.” (Daniel 11:11) Med 75.000 soldater ryckte Söderns kung, Ptolemaios IV, norrut mot fienden. Nordens kung, Antiochos III, hade bådat upp ”en stor hop” på 68.000 man som ställdes upp mot Söderns kung. Men ”hopen” blev given ”i den andres [Söderns kungs] hand” i slaget vid kuststaden Rafia, inte långt från Egyptens gräns.

26. a) Vilken ”hop” fördes bort av Söderns kung i slaget vid Rafia, och vad var villkoren i det fredsavtal som ingicks där? b) Varför kan det sägas att Ptolemaios IV inte utnyttjade ”sin starka ställning”? c) Vem blev näste Söderns kung?

²⁶ Profetian säger vidare: ”Och hopen förs bort. Hans hjärta upphöjer sig, och han får tiotusenden att falla; men han utnyttjar inte sin starka ställning.” (Daniel 11:12) Ptolemaios IV, Söderns kung, ”förde bort”, dödade, 10.000 syriska fotsoldater och 300 ryttare och tog 4.000 till fånga. Kungarna ingick sedan ett fredsavtal, enligt vilket Antiochos III fick behålla sin syriska hamnstad Seleukia men förlorade Fenicien och Koilesyrien. Denna seger fick den egyptiske Söderns kungs ”hjärta” att ”upphöja sig”, i synnerhet mot Jehova. Juda fortsatte att lyda under Ptolemaios IV. Men han utnyttjade inte ”sin starka ställning” genom att följa upp sin seger över den syriske Nordens kung. I stället började han leva ett utsvävande liv, och hans femårige son, Ptolemaios V, blev näste Söderns kung flera år innan Antiochos III dog.

”DEN STORE” ÅTERKOMMER

27. Hur återvände Nordens kung ”efter några tiders ... förlopp” för att ta tillbaka områden från Egypten?

²⁷ På grund av alla sina bedrifter kom Antiochos III att kallas Antiochos den store. Ängeln sade om honom: ”Nordens kung skall återvända och ställa upp en hop större än den första; och efter några tiders, några års, förlopp rycker han fram med en stor militärstyrka och med en stor mängd egendom.” (Daniel 11:13) Dessa ”tider” omfattade 16 år, eller mer, från egyptiernas seger över syrierna vid Rafia. När den unge Ptolemaios V hade blivit Söderns kung, drog Antiochos III ut med ”en hop större än den första” för att ta tillbaka de områden som han hade förlorat till den egyptiske Söderns kung. För att nå sitt mål allierade han sig med Filip V, Makedoniens kung.

28. Vilka problem hade den unge Söderns kung?

²⁸ Söderns kung hade också problem inom sitt rike. ”I de tiderna skall det vara många som sätter sig upp mot Söderns kung”, sade ängeln. (Daniel 11:14a) Det var verkligen många som satte sig ”upp mot Söderns kung”. Förutom att den unge Söderns kung hotades av Antiochos III:s och hans makedoniske bundsförvants styrkor, hade han problem i sitt hemland, Egypten. Hans förmyndare, Agathokles, som regerade i hans namn, uppträdde övermodigt mot egyptierna, vilket ledde till att många gjorde uppror. Ängeln sade vidare: ”Och rövarsönerna i ditt folk skall ryckas med i ett försök att få en syn att bli verklighet; men de kommer att snava.” (Daniel 11:14b) Några av Daniels egna landsmän blev också ”rövarsöner”, revolutionärer. Men varje ”syn” som dessa judiska män kan ha haft om att det skulle bli slut på det icke-judiska herraväldet i deras hemland var falsk, och de skulle misslyckas, ”snava”.

29, 30. a) Hur dukade ”Söderns armar” under för ett angrepp norrifrån? b) Hur kom Nordens kung att ”stå i Prydnadens land”?

²⁹ Jehovas ängel förutsade vidare: ”Nordens kung skall komma och kasta upp en belägringsvall, och han skall inta en välbefäst stad. Och Söderns armar kan inte hålla stånd, inte heller hans utvalda krigsfolk; och det finns ingen kraft till att hålla stånd. Och den som kommer emot honom gör vad han vill, och ingen kan hålla stånd inför honom. Och han skall stå i Prydnadens land, och det är utrotning i hans hand.” — Daniel 11:15, 16.

³⁰ Militärstyrkor ledda av Ptolemaios V, ”Söderns armar”, dukade under för ett angrepp norrifrån. Vid Paneas (Caesarea Filippi) drev Antiochos III tillbaka den egyptiske generalen Skopas och 10.000 utvalda män, ”hans utvalda krigsfolk”, till Sidon, ”en välbefäst stad”. Där kastade Antiochos III upp ”en belägringsvall” och intog denna feniciska hamnstad år 198 f.v.t. Han gjorde ”vad han ville”, eftersom den egyptiske Söderns kungs styrkor inte kunde hålla stånd mot honom. Antiochos III marscherade sedan mot Jerusalem, huvudstaden i ”Prydnadens land”, Juda. År 198 f.v.t. övergick herraväldet över Jerusalem och Juda från den egyptiske Söderns kung till den syriske Nordens kung. Antiochos III, Nordens kung, började ”stå i Prydnadens land”. Där var det ”utrotning i hans hand” för alla judar och egyptier som gjorde motstånd. Hur länge skulle denne Nordens kung kunna göra som han behagade?

ROM HINDRAR ”DEN STORE”

31, 32. Varför träffade Nordens kung ”en överenskommelse” om fred med Söderns kung?

³¹ Jehovas ängel svarar: ”Han [Nordens kung] skall föresätta sig att komma med hela sitt kungarikes kraftfullhet, och en överenskommelse träffas med honom; och han handlar verkningsfullt. Och vad kvinnornas dotter angår, skall det vara honom givet att fördärva henne. Och hon kan inte hålla stånd, och hon kommer inte att tillhöra honom i fortsättningen.” — Daniel 11:17.

³² Nordens kung, Antiochos III, ”föresatte sig” att få väldet över Egypten ”med hela sitt kungarikes kraftfullhet”. Men det slutade med att han träffade ”en överenskommelse” om fred med Ptolemaios V, Söderns kung. Roms krav hade fått Antiochos III att ändra sin plan. När han och kung Filip V av Makedonien slöt förbund mot Ptolemaios V för att tillvälla sig dennes områden, vände sig den unge egyptiske kungens förmyndare till Rom för att få skydd. Rom grep tillfället att utvidga sin intressesfär och spände musklerna.

33. a) Vad innebar den fredsöverenskommelse som ingicks mellan Antiochos III och Ptolemaios V? b) Vad var avsikten med äktenskapet mellan Kleopatra I och Ptolemaios V, och varför misslyckades planen?

³³ Rom tvingade Antiochos III att träffa en fredsöverenskommelse med Söderns kung. Men i stället för att lämna tillbaka erövrade områden, vilket Rom hade krävt, planerade Antiochos III att göra en nominell överföring av dem genom att låta sin dotter Kleopatra I — ”kvinnornas dotter” — gifta sig med Ptolemaios V. Som hemgift skulle hon få vissa provinser, däribland Juda, ”Prydnadens land”. Vid giftermålet år 193 f.v.t. lät emellertid inte den syriske kungen dessa provinser övergå till Ptolemaios V. Äktenskapet ingicks av politiska skäl, och avsikten med det var att lägga Egypten under syriskt välde. Men planen misslyckades, för Kleopatra I kom ”inte att tillhöra honom i fortsättningen”. Hon tog nämligen senare ställning på sin makes sida. När krig bröt ut mellan Antiochos III och romarna, ställde sig Egypten på Roms sida.

34, 35. a) Vilka ”kustländer” vände Nordens kung sitt ansikte till? b) Hur gjorde Rom slut på ”smäleken” från Nordens kung? c) Hur dog Antiochos III, och vem blev näste Nordens kung?

³⁴ Ängeln sade följande om de motgångar som skulle drabba Nordens kung: ”Och han [Antiochos III] skall vända sitt ansikte till kustländerna och inta många. Men en befälhavare [Rom] skall göra slut på smäleken från honom [Antiochos III], så att smäleken från honom inte är mer. Han [Rom] skall låta den vända tillbaka över honom själv. Och han [Antiochos III] skall vända sitt ansikte till sitt eget lands fästningar, och han skall snava och falla och inte mer finnas till.” — Daniel 11:18, 19.

³⁵ ”Kustländerna” var de kustområden som tillhörde Makedonien, Grekland och Mindre Asien. Ett krig bröt ut i Grekland år 192 f.v.t., och Antiochos III lockades till Grekland. Rom såg inte med blida ögon att den syriske kungen försökte erövra ytterligare områden där och förklarade därför krig mot honom. Vid Thermopyle led han nederlag mot romarna. Omkring ett år efter förlusten i slaget vid Magnesia år 190 f.v.t. blev han tvungen att avsäga sig allt i Grekland, Mindre Asien och områdena väster om Taurusbergen. Rom utkrävde en stor tribut och fick herraväldet över den syriske Nordens kung. Antiochos III, som hade fördrivits från Grekland och Mindre Asien och förlorat nästan hela sin flotta, vände ”sitt ansikte till sitt eget lands [Syriens] fästningar”. Romarna hade låtit hans smälek mot dem ”vända tillbaka” över honom. Antiochos III dog när han försökte plundra ett tempel i Elam i Persien år 187 f.v.t. Han föll således och efterträddes av sin son Seleukos IV, som blev näste Nordens kung.

KONFLIKTEN FORTSÄTTER

36. a) Hur försökte Söderns kung fortsätta kampen, men vad hände med honom? b) Hur föll Seleukos IV, och vem efterträdde honom?

³⁶ Som Söderns kung försökte Ptolemaios V få herravälde över de provinser som skulle ha tillfallit honom som Kleopatras hemgift, men hans planer omintetgjordes när han blev giftmördad. Han efterträddes av Ptolemaios VI. Hur gick det då med Seleukos IV? Han behövde pengar för att kunna betala den höga tributen till Rom och sände därför sin skattmästare Heliodorus till Jerusalem för att lägga beslag på rikedomar som sades vara förvarade i templet där. Heliodorus traktade själv efter tronen och mördade därför Seleukos IV. Kung Eumenes av Pergamon och hans bror Attalos lät emellertid sätta den mördade kungens bror på tronen som Antiochos IV.

37. a) Hur sökte Antiochos IV visa sig vara mäktigare än Jehova Gud? b) Vad ledde det till att Antiochos IV vanhelgade templet i Jerusalem?

³⁷ Den nye Nordens kung, Antiochos IV, sökte visa sig vara mäktigare än Gud genom att försöka utplåna Jehovas anordning för tillbedjan. Han utmanade Jehova genom att helga Jerusalems tempel åt Zeus (Jupiter). I december 167 f.v.t. uppfördes ett hedniskt altare ovanpå det stora altaret i templets förgård, där ett dagligt brännoffer hade framburits åt Jehova. Tio dagar senare frambars ett offer åt Zeus på det hedniska altaret. Detta vanhelgande ledde till den judiska resningen under mackabéerna. I tre år förde Antiochos IV krig mot judarna. År 164 f.v.t., på årsdagen av vanhelgandet, återinvigde Judas Mackabaios (Mackabeus) templet åt Jehova, och invigningshögtiden — chanukka — instiftades. — Johannes 10:22.

38. Hur slutade mackabéernas styre?

³⁸ Mackabéerna ingick troligen ett fördrag med Rom år 161 f.v.t. och upprättade ett kungarike år 104 f.v.t. Men motsättningarna mellan dem och den syriske Nordens kung fortsatte. Till sist ombads Rom ingripa. Den romerske fältherren Gnaeus Pompejus intog Jerusalem år 63 f.v.t. efter tre månaders belägring. År 39 f.v.t. utnämnde romerska senaten Herodes — en edomé — till kung över Judeen. Han intog Jerusalem år 37 f.v.t. och gjorde därmed slut på mackabéernas styre.

39. Vilken nytta har du haft av att gå igenom Daniel 11:1–19?

³⁹ Det är verkligen spännande att se hur den första delen av profetian om konflikten mellan de två kungarna uppfyllts i detalj! Ja, det är fängslande att följa den historiska utvecklingen under omkring 500 år efter det att Daniel fick det profetiska budskapet och att identifiera de härskare som har innehaft ställningarna som Nordens kung och Söderns kung. De två kungarnas politiska identitet växlar emellertid, allteftersom striden mellan dem fortsätter från den tid då Jesus Kristus vandrade här på jorden och vidare fram till vår tid. Genom att förbinda den historiska utvecklingen med de spännande detaljer som uppenbaras i denna profetia kan vi identifiera dessa två stridande kungar.

VAD LÄRDE DU DIG?

• Vilka två linjer av starka kungar trädde fram ur de hellenistiska rikena, och vilken maktkamp började?

• Hur träffade de två kungarna, enligt vad som förutsades i Daniel 11:6, ”en överenskommelse”?

• Hur fortsatte konflikten mellan

Seleukos II och Ptolemaios III (Daniel 11:7–9)?

Antiochos III och Ptolemaios IV (Daniel 11:10–12)?

Antiochos III och Ptolemaios V (Daniel 11:13–16)?

• Vad var avsikten med äktenskapet mellan Kleopatra I och Ptolemaios V, och varför misslyckades planen (Daniel 11:17–19)?

• Vilken nytta har du haft av att ge akt på Daniel 11:1–19?

[Tabell/Bilder på sidan 228]

KUNGARNA I DANIEL 11:5–19

Nordens kung Söderns kung

Daniel 11:5 Seleukos I Nikator Ptolemaios I

Daniel 11:7–9 Seleukos II Ptolemaios III

Daniel 11:10–12 Antiochos III Ptolemaios IV

[Bild]

Mynt med bild av Ptolemaios II och hans hustru

[Bild]

Seleukos I Nikator

[Bild]

Antiochos III

[Bild]

Ptolemaios VI

[Bild]

Ptolemaios III och hans efterträdare byggde detta tempel åt Horus i Idfu i Övre Egypten

[Karta/Bilder på sidorna 216, 217]

(För formaterad text, se publikationen)

Beteckningarna ”Nordens kung” och ”Söderns kung” syftar på kungar norr och söder om Daniels folks land

MAKEDONIEN

GREKLAND

MINDRE ASIEN

ISRAEL

LIBYEN

EGYPTEN

ETIOPIEN

SYRIEN

Babylon

ARABIEN

[Bild]

Ptolemaios II

[Bild]

Antiochos den store

[Bild]

Stenplatta med officiella dekret, utfärdade av Antiochos den store

[Bild]

Mynt med bild av Ptolemaios V

[Bild]

Ptolemaios III:s port i Karnak i Egypten

[Helsidesbild på sidan 210]

[Bild på sidan 215]

Seleukos I Nikator

[Bild på sidan 218]

Ptolemaios I