Daniels profetiska dagar och vår tro

”Lycklig är den som förblir i förväntan och som når fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar!” — DANIEL 12:12.

1. Varför misslyckas så många med att finna sann lycka, och med vad är sann lycka förknippad?

ALLA vill vara lyckliga. Men i våra dagar är det mycket få som är det. Varför det? Delvis därför att de flesta söker lyckan på fel ställe. Man söker lyckan i sådant som utbildning, rikedom, karriär eller strävan efter makt. Men i början av sin bergspredikan förknippade Jesus lyckan med sådant som att vara medveten om sitt andliga behov och med barmhärtighet och renhet i hjärtat och liknande egenskaper. (Matteus 5:3—10) Det slags lycka som Jesus talade om är verklig och bestående.

2. Vad skulle enligt profetian leda till lycka i ändens tid, och vilka frågor uppstår angående detta?

² För den smorda kvarlevan i ändens tid är lyckan förknippad med ytterligare något. I Daniels bok läser vi: ”Gå, Daniel, ty orden hålls hemliga och förseglas intill ändens tid. Lycklig är den som förblir i förväntan och som når fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar!” (Daniel 12:9, 12) Vilken tidsperiod omfattade dessa 1.335 dagar? Varför var de som genomlevde dem lyckliga? Har detta något med vår tro i denna tid att göra? Vi får hjälp att besvara dessa frågor, om vi ser tillbaka på den tid då Daniel skrev dessa ord, kort efter det att israeliterna hade blivit befriade från fångenskapen i Babylon och i den persiske kungen Cyrus’ tredje regeringsår. — Daniel 10:1.

En återställelse skänker lycka

3. Vilken handling av kung Cyrus skänkte de trogna judarna stor lycka år 537 f.v.t., men vilket privilegium gav Cyrus inte judarna?

³ För judarna var befrielsen från Babylon ett tillfälle till verkligt jubel. Efter det att judarna hade uthärdat närmare 70 år av landsflykt uppmanade Cyrus den store dem att återvända till Jerusalem för att där återuppbygga Jehovas tempel. (Esra 1:1, 2) De som följde uppmaningen gav sig i väg med stora förväntningar och kom till sitt hemland år 537 f.v.t. Men Cyrus erbjöd dem inte att återupprätta ett kungadöme under en avkomling av kung David.

4, 5. a) När störtades det davidiska kungadömet? Varför det? b) Vilken försäkran gav Jehova om att det davidiska kungadömet skulle återupprättas?

⁴ Detta var betydelsefullt. Omkring fem hundra år tidigare hade Jehova lovat David: ”Ditt hus och ditt kungadöme kommer sannerligen att stå fasta till obestämd tid inför dig; ja, din tron kommer att bli en tron som är befäst till obestämd tid.” (2 Samuelsboken 7:16) Tyvärr visade sig de flesta av Davids kungliga avkomlingar bli upproriska, och nationens blodskuld blev så stor att Jehova år 607 f.v.t. lät det davidiska kungadömet störtas. Bortsett från en kort period under mackabéerna var Jerusalem under främmande herravälde från och med då och till dess andra tillintetgörelse år 70 v.t. År 537 f.v.t. pågick således ”nationernas fastställda tider”, under vilka ingen son av David skulle härska som kung. — Lukas 21:24.

⁵ Men Jehova glömde inte sitt löfte till David. Genom en rad syner och drömmar uppenbarade han genom sin profet Daniel detaljer om den framtida händelseutvecklingen i världen under de århundraden som skulle gå från den tid då Babylon hade världsherravälde till den tid då en kung i Davids släktlinje än en gång skulle härska i ett kungadöme av Jehovas folk. Dessa profetior, som finns nedtecknade i Daniel, kapitel 2, 7, 8 och 10—12, försäkrade trogna judar om att Davids tron i sanning till slut skulle ”bli en tron som är befäst till obestämd tid”. En sådan uppenbarad sanning skänkte helt visst lycka åt de judar som år 537 f.v.t. återvände till sitt hemland!

6. Hur vet vi att några av Daniels profetior skulle uppfyllas i vår tid?

⁶ De flesta bibelkommentatorer påstår att Daniels profetior uppfylldes nästan fullständigt före Jesu Kristi födelse. Men det är tydligt att så inte är fallet. I Daniel 12:4 säger en ängel till Daniel: ”Håll orden hemliga och försegla boken intill ändens tid. Många kommer att ströva omkring, och den sanna kunskapen kommer att bli överflödande.” Om förseglingen av Daniels bok skulle brytas — dess innebörd fullständigt uppenbaras — först i ändens tid, måste helt visst åtminstone några av dess profetior gälla den perioden. — Se Daniel 2:28; 8:17; 10:14.

7. a) När upphörde nationernas fastställda tider, och vilken viktig fråga måste då besvaras? b) Vilka var inte ”den trogne och omdömesgille slaven”?

⁷ År 1914 slutade nationernas fastställda tider, och ändens tid för den här världen började. Det davidiska kungadömet återupprättades inte i det jordiska Jerusalem, utan osynligen i ”himlarnas moln”. (Daniel 7:13, 14) Eftersom den falska kristendomens ”ogräs” då frodades, var situationen för den sanna kristendomen inte klar — åtminstone inte för mänskliga ögon. Men en viktig fråga måste besvaras: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven?” (Matteus 13:24—30; 24:45) Vilka skulle representera det återupprättade davidiska kungariket på jorden? Inte Daniels köttsliga bröder, judarna. De hade förkastats på grund av att de saknade tro och snavade över Messias. (Romarna 9:31—33) Den trogne slaven påträffades ingalunda bland kristenhetens organisationer! Deras onda gärningar bevisade att Jesus inte kände dem. (Matteus 7:21—23) Vem var den då?

8. Vilka har visat sig vara ”den trogne och omdömesgille slaven” under ändens tid? Hur vet vi det?

⁸ Den var utom allt tvivel den lilla skaran av smorda bröder till Jesus, vilka år 1914 var kända som bibelforskare men vilka sedan år 1931 har varit identifierade som Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10) Det är endast de som har gett publicitet åt det återupprättade kungariket i Davids släktlinje. (Matteus 24:14) Det är endast de som har förblivit avskilda från världen och har upphöjt Jehovas namn. (Johannes 17:6, 14) Och det är endast på dem som Bibelns profetior angående Guds folk i de sista dagarna har uppfyllts. Bland dessa profetior är den serie av profetiska perioder som omnämns i Daniel, kapitel 12, och som inbegriper de 1.335 dagar som skulle skänka lycka.

De 1.260 dagarna

9, 10. Vilka händelser kännetecknade den ”tid och tider och en halv tid” som omtalas i Daniel 7:25, och i vilka andra skriftställen nämns en parallell tidsperiod?

⁹ I Daniel 12:7 läser vi om den första profetiska perioden: ”Det kommer att vara för en fastställd tid, fastställda tider och en halv. Och så snart krossandet av det heliga folkets makt har slutförts, kommer alla dessa ting att nå sitt slut.”a Samma period är nämnd i Uppenbarelseboken 11:3—6, där det sägs att Guds vittnen skulle predika i säckväv i tre och ett halvt år och därefter dödas. Vidare läser vi i Daniel 7:25: ”Han kommer att tala till och med ord mot den Högste, och den Allrahögstes heliga kommer han oavbrutet att ansätta. Och han kommer att föresätta sig att förändra tider och lag, och de kommer att ges i hans hand för en tid och tider och en halv tid.”

¹⁰ I denna senare profetia är ”han” det femte världsväldet från Babylon räknat. Det är det ”horn”, som omtalas som ”ett litet”, under vars tid av makt Människosonen får ”herravälde och värdighet och kungarike”. (Daniel 7:8, 14) Detta symboliska horn, från början det brittiska imperiet, utvecklades under första världskriget till det av två välden bestående anglo-amerikanska världsväldet, nu dominerat av Förenta staterna. Under tre och en halv tid eller under tre och ett halvt år skulle detta välde ansätta de heliga och försöka förändra tider och lag. Slutligen skulle de heliga ges i dess hand. — Se också Uppenbarelseboken 13:5, 7.

11, 12. Vilka händelser ledde fram till början av de 1.260 profetiska dagarna?

¹¹ Hur uppfylldes alla dessa parallella profetior? I åratal före första världskriget tillkännagav Jesu smorda bröder offentligt att året 1914 skulle se slutet på nationernas fastställda tider. När kriget bröt ut var det uppenbart att den varningen hade ignorerats. Satan använde sitt ”vilddjur”, världens politiska organisation, som då dominerades av det brittiska imperiet, i ett försök att ”förändra tider och lag” för att skjuta upp den tid då Guds kungarike skulle härska. (Uppenbarelseboken 13:1, 2) Men Satan misslyckades. Guds kungarike var upprättat i himlen, långt utom räckhåll för människor. — Uppenbarelseboken 12:1—3.

¹² För bibelforskarna innebar kriget en tid av provsättning. Sedan januari 1914 hade de visat ”Skapelsedramat i bilder”, en biblisk framställning som riktade uppmärksamheten på Daniels profetior. Under norra halvklotets sommar det året bröt kriget ut, och i oktober löpte den fastställda tiden ut. Vid slutet av året förväntade den smorda kvarlevan förföljelse, vilket framgår av det förhållandet att den årstext som valdes för år 1915 var Jesu fråga till sina lärjungar: ”Kan ni dricka av min bägare?”, grundad på Matteus 20:22, King James Version.

13. Hur predikade bibelforskarna i säckväv under de 1.260 dagarna, och vad hände vid slutet av den perioden?

¹³ Från och med december 1914 predikade således denna lilla skara av vittnen ”i säckväv” och uthärdade ödmjukt medan de förkunnade Jehovas domar. Det blev en chock för många, när C. T. Russell, den förste presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society, dog år 1916. Allteftersom krigsfebern grep omkring sig, mötte vittnena allt mer motstånd. Somliga fängslades. Några, till exempel Frank Platt i England och Robert Clegg i Canada, torterades av sadistiska myndighetspersoner. Slutligen, den 21 juni 1918, dömdes den nye presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society (Sällskapet Vakttornet), J. F. Rutherford, och dess styrelsemedlemmar på falska anklagelser till långa fängelsestraff. Vid slutet av denna profetiska period dödade således det ”lilla hornet” det organiserade offentliga predikoverket. — Daniel 7:8, King James Version.

14. Hur förändrades saker och ting för den smorda kvarlevan år 1919 och därefter?

¹⁴ Uppenbarelseboken profeterar om det som därefter hände. Efter en kort period av overksamhet för den smorda kvarlevan — förutsagd som tre och en halv dagar då den sades ligga död på gatan — blev den återigen levande och verksam. (Uppenbarelseboken 11:11—13) Den 26 mars 1919 släpptes presidenten och styrelsemedlemmarna för Sällskapet Vakttornet från fängelset, och de blev senare fullständigt rentvådda från de falska anklagelser som riktats mot dem. Omedelbart efter frigivningen började den smorda kvarlevan organisera för fortsatt verksamhet. I uppfyllelse av det första ve i Uppenbarelseboken kom de således ut ur overksamhetens avgrund likt andliga gräshoppor åtföljda av en tjock rök, vilket förebådade en mörk framtid för den falska religionen. (Uppenbarelseboken 9:1—11) Under de närmast följande åren blev de andligen närda och förberedda på det som låg framför dem. År 1921 gav de ut en ny bok, Guds Harpa, utarbetad för att hjälpa nya och barn att lära sig grundläggande bibliska sanningar. (Uppenbarelseboken 12:6, 14) Allt detta hände under ännu en betydelsefull tidsperiod.

De 1.290 dagarna

15. Hur kan vi räkna ut när de 1.290 dagarna började? När slutade den perioden?

¹⁵ Ängeln sade till Daniel: ”Och från den tid, då det ständiga kännetecknet [”det ständiga offret”, fotnot i NW, referensutgåvan] har avlägsnats och man har ställt upp vämjeligheten som vållar ödeläggelse, kommer det att vara ett tusen två hundra nittio dagar.” (Daniel 12:11) Under den mosaiska lagen brändes ”det ständiga offret” på altaret i templet i Jerusalem. De kristna frambär inte brännoffer, men de frambär verkligen ett ständigt andligt offer. Paulus hänsyftade på detta, när han sade: ”Låt oss alltid genom honom frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” (Hebréerna 13:15; jämför Hosea 14:2.) Det ständiga offret avlägsnades i juni 1918. Vad var då ”vämjeligheten” — det andra inslaget att hålla utkik efter? Det var Nationernas förbund, förespråkat av segrarmakterna vid slutet av första världskriget.b Förbundet var vämjeligt, därför att kristenhetens ledare satte det i Guds kungarikes ställe genom att framställa det som människans enda hopp om fred. Förbundet föreslogs i januari 1919. Om vi räknar 1.290 dagar (tre år och sju månader) från den tiden, kommer vi fram till september 1922.

16. Hur visade det sig att den smorda kvarlevan var redo för handling vid slutet av de 1.290 dagarna?

¹⁶ Vad hände sedan? Jo, nu var bibelforskarna vederkvickta, fria från det stora Babylon och redo att gå till aktion. (Uppenbarelseboken 18:4) Vid ett konvent som hölls i Cedar Point i Ohio i USA i september 1922 började de oförskräckt förkunna Guds domar mot kristenheten. (Uppenbarelseboken 8:7—12) Gräshoppornas gaddar började verkligen vålla skada! Och dessutom började uppenbarelsens andra ve. Ett stort kristet rytteri — som från början utgjordes av den smorda kvarlevan och som senare växte genom den stora skaran — vällde fram över jorden. (Uppenbarelseboken 7:9; 9:13—19) Ja, slutet på de 1.290 dagarna skänkte Guds folk glädje.c Men mer väntade.

De 1.335 dagarna

17. När började och när slutade de 1.335 dagarna?

¹⁷ Daniel 12:12 lyder: ”Lycklig är den som förblir i förväntan och som når fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar!” Dessa 1.335 dagar, eller tre år och åtta och en halv månad, började tydligen vid slutet av den föregående perioden. Om vi räknar från september 1922, för detta oss fram till senare delen av våren (på norra halvklotet) år 1926. Vad hände under dessa 1.335 dagar?

18. Vilka förhållanden visar att det år 1922 fortfarande behövde göras framsteg?

¹⁸ Trots att händelserna år 1922 var av så epokgörande natur, såg sig några tydligen fortfarande längtansfullt tillbaka. Studier i Skriften, som författats av C. T. Russell, var fortfarande det grundläggande studiematerialet. Och broschyren Millioner som nu lefva skola aldrig dö, som fick så stor spridning, framförde uppfattningen att Guds uppsåt med att återställa jorden till ett paradis och att uppväcka de forntida trogna skulle börja uppfyllas år 1925. De smordas uthärdande verkade vara nästan fullbordat. Men några som var anslutna till bibelforskarna kände sig inte drivna att dela med sig av de goda nyheterna till andra.

19, 20. a) Hur förändrades mycket för Guds folk under de 1.335 dagarna? b) Vilka händelser kännetecknade slutet av perioden på 1.335 dagar, och vad visade de om Jehovas folk?

¹⁹ Allteftersom de 1.335 dagarna fortgick, förändrades allt detta. För att stärka bröderna organiserade man regelbundna gruppstudier av Vakt-Tornet. Man betonade tjänsten på fältet. I maj 1923 började man uppmana alla att ta del i tjänsten på fältet den första tisdagen varje månad, och under församlingsmötet mitt i veckan avsatte man tid till att uppmuntra vännerna i detta arbete. Vid en sammankomst i Los Angeles i augusti 1923 visades det att Jesu liknelse om fåren och getterna skulle uppfyllas före tusenårsriket. (Matteus 25:31—40) År 1924 öppnades radiostationen WBBR, som användes till att sända de goda nyheterna över etern. Artikeln ”Nationens födelse” i Vakt-Tornet för 15 maj 1925 (i engelska upplagan 1 mars 1925) rättade till förståelsen av Uppenbarelseboken, kapitel 12. Äntligen kunde trogna kristna rätt förstå de tumultartade händelserna åren 1914—1919.

²⁰ År 1925 gick till ända, men ännu var inte slutet! Alltsedan 1870-talet hade bibelforskarna tjänat med ett årtal i tankarna — först år 1914, sedan år 1925. Nu insåg de att de måste tjäna så länge som Jehova vill. Vakt-Tornet för 1 april 1926 (engelska upplagan 1 januari 1926) innehöll den epokgörande artikeln ”Vem vill ära Jehova?”, och vikten av Guds namn betonades som aldrig tidigare. Och slutligen, vid konventet i London i maj 1926, antogs en resolution med titeln ”Ett vittnesbörd till världens styresmän”. Den förkunnade öppet sanningen om Guds kungarike och det kommande tillintetgörandet av Satans värld. Vid samma konvent utgavs den kraftfulla boken Befrielse, och den blev den första i en serie som skulle ersätta Studier i Skriften. Guds folk såg nu framåt, inte bakåt. De 1.335 dagarna var avslutade.

21. Vad innebar uthärdandet genom perioden på 1.335 dagar för Guds folk på den tiden, och vad innebär uppfyllelsen av profetian om den här tidsperioden för oss?

²¹ Somliga var ovilliga att anpassa sig till denna händelseutveckling, men de som höll ut var verkligt lyckliga. Och när vi nu ser tillbaka på uppfyllelsen av dessa profetiska tidsperioder, blir vi också lyckliga på grund av att vår övertygelse stärks om att den lilla skaran av smorda kristna, som genomlevde dessa tider, verkligen är den trogne och omdömesgille slaven. Under de år som gått sedan dess har Jehovas organisation vuxit enormt, men den trogne och omdömesgille slaven är fortfarande vid dess medelpunkt och vägleder den. Därför är det verkligt spännande att veta att ännu mer lycka väntar både de smorda och de andra fåren! Detta kommer vi att få se, när vi begrundar en annan av Daniels profetior.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

◻ Hur vet vi att en del av profetiorna i Daniels bok skulle uppfyllas i vår tid?

◻ Varför kan vi vara övertygade om att den smorda kvarlevan är ”den trogne och omdömesgille slaven”?

◻ När började och när slutade de 1.260 dagarna?

◻ Vilken vederkvickelse och vilken återställelse medförde de 1.290 dagarna för den smorda kvarlevan?

◻ Varför var de som hade uthärdat till slutet av de 1.335 dagarna lyckliga?

[Ruta på sidan 11]

DANIELS PROFETISKA TIDSPERIODER

1.260 dagar:

December 1914 till juni 1918

1.290 dagar:

Januari 1919 till september 1922

1.335 dagar:

September 1922 till maj 1926

[Bild på sidan 8]

Sedan år 1919 har det varit uppenbart att ”den trogne och omdömesgille slaven” är den smorda kvarlevan

[Bild på sidan 10]

Nationernas förbunds högkvarter i Genève i Schweiz

[Bildkälla]

Foto: FN