En profetisk koloss — Vad kommer dess fall att betyda?

VAD fick Nebukadnessar, den mäktige babyloniske härskaren, se i en dröm för mer än 2.500 år sedan? Om han kunde komma ihåg den när han vaknade, skulle han då förstå att han i en enda sinnebild hade fått se en översikt av världens framtid?

När kung Nebukadnessar av Babylon vaknade, kallade han till sig sina astrologer och visa män. Han ville att de skulle påminna honom om hans dröm och förklara den.

Men vem kan förklara något som han inte känner till? De visa männen stod rådlösa. Jehova gav emellertid den judiske landsfördrivne Daniel förmåga att återge och uttyda drömmen och således tala om för kungen vad som skulle ske i framtiden. Låt oss följa med när Daniel förklarar denna dröm, eftersom den berör vår egen tid.

En mystisk bildstod

Daniel börjar med att beskriva en jättelik bildstod med huvud av guld, bröst och armar av silver, buk och höfter av koppar, ben av järn och fötter av järn och lera. En sten träffar fötterna på bildstoden och krossar den därvid fullständigt. Därefter växer stenen tills den blir ett berg som uppfyller hela jorden. (Daniel 2:31—35) Detta var kungens bortglömda dröm! Vad betydde allt detta?

Daniel talar om för kungen att bildstodens delar representerar olika världsvälden som skall följa på varandra. Många religionsforskare instämmer i det som sägs i ett bibliskt uppslagsverk: ”Den centrala sanningen i ... (Daniel, kapitel 2) är att Guds rike en dag kommer att ersätta alla mänskliga riken.” När kommer den dagen att vara här? Daniels profetia ger oss viktiga upplysningar som har med denna fråga att göra.

Huvudet och kroppen

”Du, o kung, kungarnas kung, åt vilken himmelens Gud har gett rike, väldighet, makt och ära, ... du är det gyllene huvudet.” Huvudet representerade således kung Nebukadnessar och den dynasti av kungar som tog sin början med honom. — Daniel 2:37, 38.

”Efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden.” (Daniel 2:39) Efter Babylon var det det medo-persiska imperiets tur att inta platsen som det dominerande världsväldet i bibelns skildring. Det följdes av det grekiska imperiet, som under Alexander den store utsträckte sitt herravälde över ett långt större landområde än något av de tidigare världsväldena.

”Ett fjärde rike” — nyckeln till mysteriet

De tre första rikena framträdde och försvann från scenen som stora världsmakter precis som Daniel under gudomlig inspiration hade förutsagt. Men för oss är det viktigare att identifiera det fjärde riket. Varför det? Därför att det är under detta rikes tid som bildstoden i drömmen måste falla, och vi behöver veta vad dess fall innebär. Lyssna till de upplysningar som Daniel nu ger oss.

”Ett fjärde rike skall också uppstå och vara starkt som järn, ty järnet krossar och sönderslår ju allt, och som järnet förstör allt annat, så skall också detta krossa och förstöra.” (Daniel 2:40) Representerar detta fjärde rike bara det romerska imperiet, vilket intog Greklands plats som det dominerande världsväldet? Nej, det gör det inte, och det av flera skäl.

I sin bok anger Daniel själv tidsramen för denna framställning, för han säger: ”[Gud] har gjort känt för kung Nebukadnessar vad som skall ske i dagarnas slutskede.” (Daniel 2:28, NW) Dessa ord tyder på att synens slutliga uppfyllelse skulle äga rum i den avlägsna framtiden, efter de grekiska och romerska imperiernas tid.

Aposteln Johannes, en annan bibelskribent, talade också om ”kungar” eller världsvälden. Han skrev beträffande dessa: ”Där är sju kungar: de fem har fallit, den ene är, den andre har ännu inte kommit.” Före Guds rikes ingripande skulle ännu ett världsvälde komma (efter det romerska imperiet, som ”var” på Johannes’ tid). Detta världsvälde skulle också inbegripas i detta ”fjärde rike” i Daniels profetia. (Uppenbarelseboken 17:10—14; Daniel 2:40) Vad har historien att förtälja om detta?

Det romerska världsväldet, som upprättats genom militära erövringar, upphörde inte att existera då den germanske härföraren Odovakar störtade den siste kejsaren i Rom år 476 v.t. I många århundraden fortsatte Rom att utöva politisk, och i synnerhet religiös, makt över Europa genom feodalväsendet, varigenom alla kom att bli underställda först och främst länsherren, därefter kungen och slutligen påven. Påven dömde i själva verket i viktiga mål som en högsta instans och kunde böja kungar efter sin vilja med hjälp av bannlysning och interdikt.a Som det sägs i The Columbia History of the World: ”Kyrkan var Europas främsta regeringsmakt.”

År 1534 gjorde kung Henrik VIII av England sig själv till engelska statskyrkans överhuvud, oberoende av Rom. Han bröt sig således ur detta grepp. Men han började också forma det brittiska väldets främsta militära redskap, som Eric Delderfield framhåller i sin bok Kings and Queens of England: ”Henrik fullföljde sin fars verk med att skapa en effektiv flotta. ... Vid sin död hade Henrik utökat flottstyrkan med omkring åttio skepp, och därmed började utmaningen mot det spanska herraväldet till havs.”

Under århundradenas lopp utvecklades det brittiska väldet till ett gigantiskt imperium, vilket Daniel Webster, en berömd amerikansk politiker som levde på 1800-talet, beskrev som ”ett välde, med vilket Rom på höjden av sin makt inte stod att jämföra med avseende på erövring och underkuvande i främmande land — ett välde som har översållat hela jordens yta med sina besittningar och militära ställningar”. Snart var det brittiska imperiet i politiska och militära frågor nära förbundet med sina forna kolonier i Nordamerika. Sålunda framträdde den sjunde kungen i Uppenbarelseboken 17:10, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet.

Enligt vad som sades om bildstoden i drömmen skulle ”människors avkomma”, den vanliga människan, spela en större roll i styrande funktioner vid tiden för denne siste ”kung”. (Daniel 2:42, 43, NW) Den moderna historien bekräftar att detta verkligen har inträffat, i det att demokratier eller ”folkstyrelser” har ersatt många kungar, drottningar och andra enväldiga härskare. Bland våra dagars regeringar, som representeras av bildstodens tio tår, finns det somliga som är järnlika, det vill säga diktatoriska eller tyranniska. Men andra, socialistiska eller demokratiska styrelseformer, är mjukare som lera.

Fallet

Daniels profetia visar att när de styrelseformer som representerades av fötterna var vid makten — och detta betyder i vår tid — skulle slutet för den stora bildstoden vara i annalkande. Den kommer att falla, inte på grund av svaghet hos fötterna bestående av järn blandat med lera, utan på grund av att den träffas och krossas av en symbolisk sten. Vad representerar denna ”sten”? Den representerar det messianska riket, som skulle ”krossa och göra slut på alla dessa andra riken” och bli ”ett stort berg, som ... [uppfyller] hela jorden”. — Daniel 2:34, 35, 44.b

”Drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig”, sade Daniel. (Daniel 2:45) De första uppfyllelserna av dessa två profetior — den om Babylons förstöring och den andra som gäller raden av världsvälden — försäkrar oss om att det som ännu återstår att uppfyllas kommer att inträffa när tiden är inne. Detta kommer att inbegripa krossandet av den profetiska bildstoden i drömmen genom Guds rikes ingripande.

Också andra bibelböcker innehåller livsviktiga profetior om Guds uppsåt. Vakttornet dryftar, i nummer efter nummer, många av dessa och förklarar vilken innebörd de har för vår tid. Så om du inte redan läser denna tidskrift regelbundet, varför då inte göra det? Du kan på så sätt lära känna mer om Jehova Gud, ”som är en uppenbarare av hemligheter”, och de oräkneliga välsignelser som hans rike snart kommer att låta strömma ner över jorden. — Daniel 2:28, NW.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]