LJUS

Det hebreiska ordet ’ōr och det grekiska ordet fōs betecknar den strålning som kommer från en ljuskälla, till exempel från en lampa (Jer 25:10) eller från solen, och utgör mörkrets motsats, både bokstavligt och bildligt. (Jes 5:20; Joh 11:10, 11) Man antar i allmänhet att ljuset består av en ström av partiklar och en vågrörelse. Men än i denna dag kan människan inte komma med ett tillfredsställande svar på den fråga som ljusets Skapare ställde för mer än 3 000 år sedan: ”Var går vägen dit där ljuset fördelar sig?” (Job 38:24)

Solljuset är sammansatt av olika färger som var och en har sin egen våglängd. Vilken färg ett föremål har beror på vilken del av ljuset dess yta reflekterar. På så sätt skapas de många färgnyanser som är en fröjd för ögat. Ljuset är också nödvändigt för att livet på jorden – växter, djur och människor – skall kunna existera.

Källan till ljuset. Jehova Gud är den som har skapat både ljuset och mörkret. (Jes 45:7) På den första skapelsedagen sade han: ”Må det bli ljus.” (1Mo 1:3) Tidigare hade han skapat himlen (inbegripet ”de stora ljusen” – solen, månen och stjärnorna; jfr Ps 136:7–9) och jorden. (1Mo 1:1) Att det blev ljus på jorden måste därför av allt att döma innebära att det som tidigare hade hindrat solljuset från att nå fram till jordytan nu gradvis avlägsnades, och att Gud ”skilde” ljuset från mörkret måste avse den växling mellan dag och natt som sker på grund av jordens rotation när den går i sin bana runt solen. (1Mo 1:4, 5) Långt senare lät Jehova en plåga i form av mörker drabba de soldyrkande egyptierna, ett mörker som inte berörde israeliterna. (2Mo 10:21–23) När han ledde sitt folk ut ur Egypten gav han dem ljus genom en eldpelare. (2Mo 13:21; 14:19, 20; Ps 78:14)

I Bibeln förknippas ljuset ofta med Skaparen. Psalmisten sade: ”Jehova, min Gud, du är mycket stor. I värdighet och prakt har du klätt dig, du höljer dig i ljus som i en klädnad.” (Ps 104:1, 2) Detta uttalande är i överensstämmelse med Hesekiels beskrivning av vad han såg i en syn: ”Jag fick se något som liknade glansen av elektrum, något som såg ut som eld inuti det, runt omkring, från det som såg ut som hans höfter och uppåt; och från det som såg ut som hans höfter och nedåt såg jag något som såg ut som eld, och han var omgiven av ett klart ljussken. Där var något som såg ut som bågen som uppstår i en molnmassa på en regnvädersdag. Så såg det klara ljusskenet ut runt omkring. Så tedde sig anblicken av Jehovas härlighet.” (Hes 1:27, 28) Flera hundra år tidigare hade Jehova visat bara en del av sin härlighet för Mose, men det räckte för att Moses ansikte skulle stråla. (2Mo 33:22, 23; 34:29, 30)

”Gud är ljus”, och ”i gemenskap med honom finns inget mörker alls”. (1Jo 1:5) Han är rättfärdig, rättrådig och helig (5Mo 32:4; Upp 4:8) och har inget att göra med de orena och fördärvliga gärningar som ofta förknippas med mörkret. (Jfr Job 24:14–16; 2Kor 6:14; 1Th 5:7, 8.) De som vandrar i mörkret genom att hata sin broder och som inte handlar efter sanningen kan omöjligen vara i gemenskap med honom. (1Jo 1:6; 2:9–11)

Jehova är ”himlaljusens Fader”. (Jak 1:17) Han är inte bara den som ”har gett solen till att lysa om dagen” och ”stadgarna för månen och stjärnorna, så att de kan lysa om natten” (Jer 31:35), utan han är också källan till all andlig upplysning. (2Kor 4:6) Hans lag, hans rättsliga beslut och hans ord är ett ljus för dem som låter sig ledas av dem. (Ps 43:3; 119:105; Ord 6:23; Jes 51:4) Psalmisten sade: ”I ditt ljus ser vi ljus.” (Ps 36:9; jfr Ps 27:1; 43:3.) Precis som solljuset blir allt starkare från gryningen ”tills det är full dag” blir också de rättfärdigas stig, som är upplyst av Guds vishet, ljusare och ljusare. (Ord 4:18) Om man följer Jehovas väg vandrar man i hans ljus. (Jes 2:3–5) Men om man betraktar saker och ting med orena tankar eller med onda avsikter, befinner man sig i ett stort andligt mörker. Jesus uttryckte det så här: ”Om ditt öga är ont, kommer hela din kropp att vara mörk. Om det ljus som är i dig i själva verket är mörker, hur stort är då inte det mörkret!” (Mt 6:23; jfr 5Mo 15:9; 28:54–57; Ord 28:22; 2Pe 2:14.)

Ljuset och Guds Son. Kristus Jesus, ”Kungen över dem som härskar som kungar och Herren över dem som härskar som herrar”, har sedan sin uppståndelse och himmelsfärd bott ”i ett otillgängligt ljus”. Detta ljus är så starkt att det är omöjligt för människor att se honom med sina svaga ögon. (1Ti 6:15, 16) Saul (Paulus) från Tarsos, som förföljde Kristi efterföljare, blev faktiskt blind av det ljussken från himlen han fick se när Guds förhärligade Son visade sig för honom. (Apg 9:3–8; 22:6–11)

Under sin jordiska tjänst var Jesus Kristus ”världens ljus”. Han gav andlig upplysning om Guds vilja och avsikt till dem som önskade få Guds ynnest. (Joh 9:5; jfr Jes 42:6, 7; 61:1, 2; Lu 4:18–21.) Från början var det bara ”de förlorade fåren av Israels hus” som fick nytta av detta ”stora ljus”. (Jes 9:1, 2; Mt 4:13–16; 15:24) Men den andliga upplysningen skulle inte begränsas till köttsliga judar och till proselyter. (Joh 1:4–9; jfr Apg 13:46, 47.) När Jesus som litet barn togs till templet, kallade den åldrige Simeon honom ”ett ljus som skall ta bort slöjan från nationerna”. (Lu 2:32) Som Paulus förklarade för efesierna hade de oomskurna icke-judarna befunnit sig i mörker när det gällde Gud och hans avsikter: ”Kom därför ihåg att ni förut var folk av nationerna, vad köttet angår – ’oomskurna’ kallades ni av dem som kallas ’omskurna’, med den omskärelse som utförs på köttet med händer – att ni på den tiden var utan Kristus, utestängda från Israels samhälle och främmande för löftets förbund, och ni hade inget hopp och var utan Gud i världen.” (Ef 2:11, 12) Men när de goda nyheterna om Kristus nådde ut till icke-judar, blev de som tog emot detta budskap kallade ”ut ur mörkret in i ... [Guds] underbara ljus”. (1Pe 2:9) Andra fortsatte emellertid att låta sig förblindas av den som omskapar sig till en ”ljusets ängel”, en upplysningens ängel (2Kor 11:14), ”denna tingens ordnings gud”, så att ”det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om Kristus” inte kunde ”stråla igenom”. (2Kor 4:4) De föredrog mörkret eftersom de ville fortsätta med sin själviska livsstil. (Jfr Joh 3:19, 20.)

Kristi efterföljare låter sitt ljus lysa. De som utövade tro på att Kristus Jesus var ”världens ljus” och blev hans efterföljare blev själva ”ljusets söner”. (Joh 3:21; 8:12; 12:35, 36, 46) De berättade offentligt, ”i ljuset”, vilka krav man måste uppfylla för att få Guds ynnest och uppnå evigt liv. (Mt 10:27) Johannes döparen hade på liknande sätt tjänat som ett ljus när han ”predikade dop som en symbol för sinnesändring” och riktade uppmärksamheten på Messias ankomst. (Lu 3:3, 15–17; Joh 5:35) Kristi efterföljare låter också sitt ljus lysa genom sina förträffliga gärningar, som kommer till uttryck i både ord och handling. (Mt 5:14, 16; jfr Rom 2:17–24.) ”Ljusets frukt består av allt slags godhet och rättfärdighet och sanning.” Ljuset avslöjar därför de skamliga gärningar som hör mörkret till (otukt, orenhet av varje slag, girighet och liknande) och som utövas av ”olydnadens söner”. Detta får till följd att dessa skamliga gärningar framstår i sin rätta dager och blir till ”ljus” i den bemärkelsen att de bringas i dagen som något som Gud fördömer. (Ef 5:3–18; jfr 1Th 5:4–9.) De kristna har rustat sig med ”ljusets vapen”, och med hjälp av denna andliga rustning från Gud kämpar de ”mot regeringarna, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i de himmelska regionerna”. De blir därigenom i stånd att stå fasta som godkända Guds tjänare. (Rom 13:12–14; Ef 6:11–18)

Andra exempel på bildliga uttryck. Ljus figurerar i många bildliga uttryck i Bibeln. Med uttrycket ”mina ögons ljus” avses synförmågan. (Ps 38:10) Att Gud ”ger ljus” åt någon innebär att han ger den personen liv eller låter honom leva vidare. (Job 3:20, 23; jfr Ps 56:13.) Uttrycket ”barn som aldrig har sett ljuset” avser dödfödda barn. (Job 3:16; jfr Ps 49:19.) Uttrycket ”det är gott för ögonen att se solen” kan betyda ”det är härligt att leva”. (Pre 11:7)

Det sägs målande att morgonljuset ”skall gripa tag i jordens yttersta ändar och skaka bort de ondskefulla från den”. Mörkret är deras ”ljus”, eftersom de är vana att utföra sina onda handlingar i skydd av mörkret, och detta symboliska ”ljus” tas ifrån dem av det bokstavliga gryningsljuset. (Job 38:12–15; jfr Job 24:15–17.)

Liksom solljuset är klart och tydligt är också Jehovas domar tydliga. Det är detta som antyds i Hosea 6:5: ”Domarna mot dig skall vara som ljuset som går ut.”

Guds ”ansiktes ljus” avser hans ynnest. (Ps 44:3; 89:15) ”Lyft upp ditt ansiktes ljus över oss” är ett uttryck som betyder ”visa oss ynnest”. (Ps 4:6) På liknande sätt omtalas en härskares ynnest som ”ljuset från kungens ansikte”. (Ord 16:15)

Ljus kan beteckna glädje, motsatsen till dysterhet. (Job 30:26) Detta kan förklara Jobs ord i Job 29:24: ”De dämpade inte mitt ansiktes ljus.” Job lät sig inte smittas av andras dystra eller missmodiga sinnesstämning.

Ljusa framtidsutsikter, till exempel utsikten till räddning eller befrielse, omtalas ibland bildligt som ljus. (Est 8:16; Ps 97:11; Jes 30:26; Mik 7:8, 9) Att Jehova lät sin strålande härlighet gå upp över Sion förebildade att Sion skulle befrias från sin fångenskap. Som en följd av detta skulle Sion bli ett ljus för nationerna. (Jes 60:1–3, 19, 20; jfr Upp 21:24; 22:5.) När det sägs att solen, månen och stjärnorna inte skall lysa betecknar det däremot olycka. (Jes 13:10, 11; Jer 4:23; Hes 32:7, 8; Mt 24:29)