Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Hoseas bok
DEN sanna tillbedjan utövas nästan inte alls i tiostammarsriket Israel i norr. Under kung Jerobeam II:s regering råder det materiellt välstånd i Israel, men kort efter hans död blir förhållandena sämre. En period av politisk instabilitet följer, och fyra av de sex efterföljande kungarna blir mördade. (2 Kungaboken 14:29; 15:8–30; 17:1–6) Hosea tjänade som profet i minst 59 år. Han började sin tjänst senast år 804 f.v.t. och var alltså profet under den här mycket oroliga tiden.
Vi får en mycket levande bild av Jehovas känslor för den egensinniga nationen Israel genom det som händer i Hoseas äktenskap. Hoseas budskap avslöjar Israels synder och innehåller profetiska domar mot Israel och Juda. Hosea är öm och känslofull i sitt ordval, men han använder samtidigt ett språk som är kraftfullt och målande. Budskapet är nedtecknat i den bok som bär hans namn, och som en del av Guds inspirerade ord är det levande och utvecklar kraft. (Hebréerna 4:12)
”SKAFFA DIG EN OTUKTENS HUSTRU”
Jehova uppmanar Hosea: ”Gå och skaffa dig en otuktens hustru.” (Hosea 1:2) Hosea lyder, gifter sig med Gomer och får en son tillsammans med henne. Men därefter föder Gomer två barn som tydligen är utomäktenskapliga, Lo-Ruhama och Lo-Ammi. Innebörden i deras namn visar att Jehova inte längre skall visa barmhärtighet mot Israel och att han har förkastat sitt trolösa folk.
Men hur känner Jehova för sitt upproriska folk? Han säger till Hosea: ”Gå bort än en gång och älska en kvinna som är älskad av en vän och som begår äktenskapsbrott – så som Jehova älskar Israels söner fast de vänder sig till andra gudar.” (Hosea 3:1)
Svar på bibliska frågor:
1:1 – Varför nämner Hosea alla de fyra kungar som regerade över Juda under hans tjänst men bara en enda kung som regerade över Israel? Därför att det endast var kungarna i Davids släkt som betraktades som rättmätiga styresmän över Guds utvalda folk. Kungarna i det norra riket var inte födda i Davids släktlinje, men det var kungarna i Juda.
1:2–9 – Tog Hosea sig verkligen en otuktens hustru? Ja, Hosea gifte sig med en kvinna som senare gjorde sig skyldig till äktenskapsbrott. Profeten säger inget som tyder på att det han berättade om sitt familjeliv var en dröm eller en syn.
1:7 – När visade Jehova barmhärtighet mot Judas rike och räddade det? Jehovas ord gick i uppfyllelse år 732 f.v.t. i kung Hiskias dagar, när Jehova avvärjde assyriernas planerade angrepp mot Jerusalem genom att låta en ängel slå ihjäl 185 000 fiendesoldater på en enda natt. (2 Kungaboken 19:34, 35) Jehova befriade därigenom Juda, inte ”genom båge eller genom svärd eller genom krig, genom hästar eller genom ryttare”, utan genom en ängel.
1:10, 11 – Hur kunde Israels och Judas söner ”samlas till en enhet” med tanke på att Nordriket, Israel, föll år 740 f.v.t.? Många från Nordriket hade kommit till Sydriket, Juda, innan Judas invånare fördes i fångenskap till Babylon år 607 f.v.t. (2 Krönikeboken 11:13–17; 30:6–12, 18–20, 25) Bland de landsflyktiga judar som fick återvända till sitt hemland år 537 f.v.t. fanns därför även avkomlingar till israeliter från Nordriket. (Esra 2:70)
2:21–23 – Vad förutsade Jehova med orden: ”Jag skall så henne [Jisreel] likt säd åt mig i jorden, och jag skall visa barmhärtighet mot henne”? Hoseas förstfödde son, som Gomer födde åt honom, fick namnet Jisreel. (Hosea 1:2–4) Namnets innebörd, ”Gud skall så säd”, pekade profetiskt fram emot hur Jehova skulle samla en trogen kvarleva år 537 f.v.t. och så dem likt säd i Juda. Landet som hade legat öde i 70 år skulle nu behöva ge avkastning – brödsäd, sött vin och olja. I poetiska ordalag säger profetian att de här livsmedlen skulle be jorden ge ifrån sig sin näring. Jorden skulle i sin tur be himlen om regn, och himlen skulle be Gud om regnmoln. Syftet med det var att den återvändande kvarlevan skulle få sina behov rikligen tillgodosedda. Apostlarna Paulus och Petrus använde orden i Hosea 2:23 för att visa att Gud skulle församla en kvarleva av andliga israeliter. (Romarna 9:25, 26; 1 Petrus 2:10)
Lärdomar för oss:
1:2–9; 3:1, 2. Tänk vilken personlig uppoffring det var för Hosea att vara lydig mot Gud och inte upplösa sitt äktenskap! I vilken utsträckning är vi villiga att göra personliga uppoffringar när det gäller att göra Guds vilja?
1:6–9. Jehova hatar andlig otukt på samma sätt som han hatar fysisk otukt.
1:7, 10, 11; 2:14–23. Det Jehova hade förutsagt om Israel och Juda inträffade verkligen. Jehovas ord går alltid i uppfyllelse.
2:16, 19, 21–23; 3:1–4. Jehova är villig att förlåta dem som visar uppriktig ånger och sinnesändring. (Nehemja 9:17) Vi bör efterlikna Jehova och vara medkännande och barmhärtiga när vi har med andra att göra.
”JEHOVA HAR EN RÄTTSTVIST”
”Jehova har en rättstvist med landets invånare.” Hosea förklarar varför: ”Ty det finns ingen sanning och ingen kärleksfull omtanke och ingen kunskap om Gud i landet.” (Hosea 4:1) De upproriska israeliterna handlar bedrägligt, utgjuter blod och begår fysisk och andlig otukt. I stället för att vända sig till Gud för att få hjälp ”kallar [de] på Egypten, de går till Assyrien”. (Hosea 7:11)
Jehova avkunnar sin dom och säger: ”Israel skall uppslukas.” (Hosea 8:8) Invånarna i Judas rike är inte heller fria från skuld. ”Jehova har en rättstvist med Juda”, sägs det i Hosea 12:2, ”ja för att hålla räkenskap med Jakob i enlighet med hans vägar; efter hans gärningar skall han vedergälla honom.” Men Gud skall helt visst återställa sitt folk, för han lovar: ”Ur Sheols hand skall jag friköpa dem; från döden skall jag återvinna dem.” (Hosea 13:14)
Svar på bibliska frågor:
6:1–3 – Vem yttrade orden: ”Kom och låt oss vända tillbaka till Jehova”? Otrogna israeliter kan ha uppmuntrat varandra att vända tillbaka till Jehova. Men i så fall gav de bara sken av att ändra sinne. Deras kärleksfulla omtanke var lika kortvarig och flyktig ”som morgonskyar och som daggen som tidigt försvinner”. (Hosea 6:4) Det kan också ha varit Hosea som vädjade till folket att de skulle återvända till Jehova. I vilket fall som helst var det nödvändigt att de avfälliga invånarna i tiostammarsriket Israel visade uppriktig ånger och verkligen vände tillbaka till Jehova.
7:4 – På vilket sätt liknade äktenskapsbrytande israeliter ”en [upphettad] ugn”? Den här jämförelsen illustrerar hur starka deras onda begär var.
Lärdomar för oss:
4:1, 6. Om vi vill bevara ett gott förhållande till Jehova måste vi fortsätta att inhämta kunskap om honom och leva efter det vi får lära oss.
4:9–13. Jehova skall hålla räkenskap med dem som gör sig skyldiga till sexuell omoral och tar del i oren tillbedjan. (Hosea 1:4)
5:1. De som tar ledningen bland Guds folk måste helt och fullt ta avstånd från avfällighet. Annars kan de förleda somliga att ta del i falsk tillbedjan och på så sätt bli ”en fälla” och ”ett nät” för dem.
6:1–4; 7:14, 16. Det tjänar ingenting till att bara säga att man ångrar sig. Om man inte visar det i handling är det detsamma som hyckleri. För att en syndare skall få Guds barmhärtighet måste han uppriktigt ångra sig och tydligt visa det genom att återvända till ”någonting högre”, det vill säga till en upphöjd form av tillbedjan. Hans gärningar måste vara i harmoni med Guds höga normer. (Hosea 7:16, fotnoten)
6:6. Om vi håller i med att synda är vi illojala mot Gud och visar brist på kärlek till honom. Inga andliga offer kan uppväga denna brist.
8:7, 13; 10:13. Principen ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda” visade sig stämma i fallet med de avgudadyrkande israeliterna. (Galaterna 6:7)
8:8; 9:17; 13:16. Profetiorna om Nordriket uppfylldes när huvudstaden, Samaria, intogs av assyrierna. (2 Kungaboken 17:3–6) Vi kan vara övertygade om att det Gud har sagt, det kommer han att göra, och det han har talat, det kommer han att utföra. (4 Moseboken 23:19)
8:14. År 607 f.v.t. sände Jehova ”eld in i ... [Judas] städer” genom babylonierna. Den förutsagda ödeläggelsen av Jerusalem och Judas land blev då en verklighet. (2 Krönikeboken 36:19) Guds ord kan aldrig slå fel. (Josua 23:14)
9:10. Trots att israeliterna var överlämnade åt den sanne Guden ”gick [de] till Baal-Peor, och de överlämnade sig åt skamligheten”. Vi gör väl i att ta varning av deras dåliga exempel och vara på vår vakt mot att bryta vårt överlämnandelöfte till Jehova. (1 Korinthierna 10:11)
10:1, 2, 12. Vi måste tillbe Jehova med ett hjärta som är fritt från hyckleri. När vi sår ”i rättfärdighet” får vi skörda ”i överensstämmelse med kärleksfull omtanke”.
10:5. Bet-Aven (som betyder ”ondskans hus”) är ett nedsättande namn som gavs åt Betel (som betyder ”Guds hus”). När Bet-Avens avgudakalv hade ”gått bort ... i landsflykt” sörjde Samarias invånare över att de hade förlorat sitt föremål för dyrkan. Så meningslöst det är att förtrösta på en livlös avgud som inte ens kan skydda sig själv! (Psalm 135:15–18; Jeremia 10:3–5)
11:1–4. Jehova är alltid kärleksfull när han handlar med sitt folk. Det är aldrig betungande att underordna sig Gud.
11:8–11; 13:14. Jehova hade lovat sitt folk att sann tillbedjan skulle återställas, och hans ord vände inte tillbaka till honom ”med oförrättat ärende”. (Jesaja 55:11) År 537 f.v.t. tog den babyloniska fångenskapen slut, och en kvarleva återvände till Jerusalem. (Esra 2:1; 3:1–3) Allt som Jehova har sagt genom sina profeter kommer med säkerhet att gå i uppfyllelse.
12:6. Vi bör vara fast beslutna att visa kärleksfull omtanke, att handla rättvist och att alltid sätta vårt hopp till Jehova.
13:6. Israeliterna ”blev mätta, och deras hjärta började upphöja sig. Därför glömde de [Jehova].” Vi måste vara på vår vakt mot varje tendens att vilja upphöja oss själva.
”JEHOVAS VÄGAR ÄR RÄTTA”
Hosea vädjar: ”Kom tillbaka, Israel, till Jehova, din Gud, ty du har snavat genom din missgärning.” Han uppmanar människor att säga till Jehova: ”Förlåt missgärning, och ta emot det som är gott, och vi skall i gengäld frambära våra läppars ungtjurar.” (Hosea 14:1, 2)
En ångerfull syndare bör vända sig till Jehova, ta emot hans vägledning och frambära offer av lovprisning till honom. Varför det? Därför att ”Jehovas vägar är rätta, och det är de rättfärdiga som skall vandra på dem”. (Hosea 14:9) Vi är verkligen glada över att det fortfarande finns många som ”skall komma bävande till Jehova och till hans godhet i dagarnas slutskede”. (Hosea 3:5)
[Bild på sidan 15]
Hoseas familjeliv illustrerade Jehovas förhållande till Israel
[Bild på sidan 17]
När Samaria föll år 740 f.v.t. upphörde tiostammarsriket Israel att existera