AMOS

[Ạmos] Betyder ”som är en börda”, ”som bär en börda”.

1. En av Jehovas profeter och den som skrev den bibelbok som bär hans namn; levde på 800-talet f.v.t. (Se AMOS BOK.) Han föddes inte som son till en profet, och han var inte heller en av ”profetsönerna”. (1Ku 20:35; 2Ku 2:3; 4:1; Am 7:14)

Amos bodde i staden Tekoa, som låg ca 16 kilometer söder om Jerusalem, på ca 820 meters höjd. Öster om staden låg Judas vildmark, som sluttade ner mot Döda havet (som låg ca 1 200 meter lägre), och i detta ödsliga område arbetade profeten i unga år som en enkel fåruppfödare. (Am 1:1) Det hebreiska ordet noqẹdh som här återges med ”fåruppfödare” förekommer bara på ett ställe till i Bibeln (2Ku 3:4) och är besläktat med ordet naqqad, som är ett arabiskt ord för en speciell fårras som inte är särskilt vacker men som har ett högt värde på grund av sin ull. Ute i denna vildmark utförde Amos också det enkla säsongsarbete som bestod i att ritsa sykomorträdets fikon, en frukt som räknades som fattigmansmat. Man ritsade, dvs. stack hål på, fikonen för att få frukterna att växa och mogna snabbare och för att de skulle bli sötare. (Am 7:14; se SYKOMORTRÄD.)

Precis som Jehova hade kallat herden David till att utföra offentlig tjänst, tog han också Amos från hans ”plats bakom småboskapshjorden” och gjorde honom till profet. (Am 7:15)

Från ensamheten i vildmarken i söder blev Amos sänd till det avgudadyrkande tiostammarsriket i norr med dess huvudstad Samaria.

Amos började sin profetgärning två år före den stora jordbävning som inträffade vid den tid då kung Ussia regerade i Juda. På den tiden var Jerobeam II, Joas son, kung i Israel. (Am 1:1) Amos måste således ha profeterat någon gång under de 26 åren mellan 829 och omkring 804 f.v.t., när dessa två kungar i Juda och Israel regerade samtidigt. Den stora jordbävningen, som inträffade två år efter det att Amos fick i uppdrag att tjäna som profet, var så kraftig att Sakarja särskilt nämnde den nästan 300 år senare. (Sak 14:5)

Det är inte känt hur länge Amos tjänade som profet i Nordriket. Amazja, den onde präst som främjade den kalvdyrkan som var statsreligion i Betel, försökte få honom utvisad ur landet med motiveringen att han var ett hot mot statens säkerhet. (Am 7:10–13) Huruvida Amazja lyckades i sitt försök framgår inte av berättelsen. Under alla omständigheter återvände Amos antagligen till sin hemtrakt i Juda när han hade fullgjort sitt uppdrag som profet i Israel. Enligt Hieronymus och Eusebios fanns profetens grav på deras tid i Tekoa. Det verkar också som om Amos nedtecknade profetiorna, som först hade framförts muntligt, efter det att han återvänt till Juda. Han kallas ofta en av de tolv ”mindre” profeterna (hans bok är den tredje av de tolv), men det budskap han förmedlade är inte på något sätt av mindre betydelse.

2. En av Jesu förfäder, den åttonde generationen före Maria. (Lu 3:25)