NINEVE

[Nịneve]

Assyrisk stad som grundades av Nimrod, ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”. Tillsammans med Rehobot-Ir, Kalach och Resen utgjorde Nineve ”den stora staden”. (1Mo 10:9, 11, 12; Mik 5:6) Långt senare blev Nineve huvudstad i det assyriska världsväldet. Staden var då en ”blodsutgjutelsens stad” (Nah 3:1) på grund av att assyrierna förde många erövringskrig och använde brutala metoder för att döda krigsfångar. Fälttågen bidrog utan tvivel en hel del till stadens välstånd. (Nah 2:9) Nineves viktigaste gudomlighet tycks ha varit Ishtar, en kärlekens och krigets gudinna.

Arkeologiska utgrävningar. Där den stora staden Nineve en gång låg finns i dag två ruinkullar, Kouyunjik och Nabi Yunis (”profeten Jona”). De ligger på Tigris östra strand mitt emot Mosul i norra Irak. På Nabi Yunis ligger numera en by med en begravningsplats och en moské. Därför har man inte gjort några omfattande utgrävningar på den här höjden, som innehåller ruinerna efter Esarhaddons palats. I Kouyunjik har man däremot funnit mycket som vittnar om Nineves forna prakt. Bland fynden kan nämnas tusentals kilskriftstavlor från Assurbanipals bibliotek samt ruinerna av Sanheribs palats och Assurbanipals palats. Dessa palats var verkligen imponerande byggnader. Sir Austen Layard skrev med stöd av sina fynd:

”Det assyriska palatsets inre måste ha varit lika praktfullt som imponerande. Jag har fört läsaren genom dess ruiner, och han kan själv bedöma vilket intryck dess salar var ämnade att göra på den främling som i forna tider trädde in i de assyriska kungarnas residens för första gången. Han fördes in genom en portal som vaktades av enorma lejon eller tjurar av vit alabaster. När han kom in i den första salen var han omgiven av skulpturer som skildrade rikets historia. Slag, belägringar, segrar, hjältedåd under jakten och religiösa ceremonier skildrades på väggarnas alabasterreliefer, som var målade i fantastiska färger. Under varje bild fanns inskrifter som förklarade vad scenerna föreställde, och bokstäverna var fyllda med glänsande koppar. Över skulpturerna fanns målningar av andra händelser – kungen som tillsammans med sina eunucker och krigare mottog fångar, ingick allianser med andra härskare eller förrättade någon helig ceremoni. Dessa bilder var omgivna av färglagda bårder med detaljerade och smakfulla mönster. Det symboliska trädet, de bevingade tjurarna och de enorma djuren var särskilt iögonenfallande bland dessa utsmyckningar. I övre änden av salen fanns en kolossal avbildning av kungen i färd med att tillbe den högste guden eller motta den heliga bägaren från sin eunuck. Han var ledsagad av krigare som bar hans vapen och av präster eller gudomligheter som förestod ceremonin. De kläder han och hans ledsagare bar pryddes av grupper av figurer, djur och blommor målade i klara färger.

Främlingen satte ner sina fötter på alabasterplattor, som alla hade en inskrift som uppgav den store kungens titlar, härstamning och bedrifter. Flera dörröppningar, som kantades av enorma bevingade lejon eller tjurar eller av statyer av skyddsgudar, ledde till andra avdelningar, som i sin tur ledde till salar ännu längre bort. I varje sal fanns nya skulpturer. På väggarna i några salar fanns bilder av processioner med enorma figurer – beväpnade män och eunucker som följde kungen, krigare som var lastade med byte, förde med sig fångar eller bar på gåvor och offer till gudarna. På väggarna i andra salar var bevingade präster eller gudar avbildade framför de heliga träden.

Taket över honom var indelat i kvadrater utsmyckade med målade blommor eller djurfigurer. I en del fanns inläggningar av elfenben, och varje kvadrat omgavs av eleganta bårder och lister. Bjälkarna och väggarna i rummen kan ha varit smyckade eller till och med beklädda med guld och silver; och de finaste träslag, speciellt ceder var mycket framträdande, hade använts till träarbetena. Rummen hade tak med kvadratiska öppningar som släppte in dagsljuset.” (Nineveh and Its Remains, 1856, del II, sid. 207–209)

På Jonas tid. På 800-talet f.v.t. förkunnade Jehovas profet Jona att Nineve snart skulle gå under på grund av invånarnas ondska. Men eftersom folket och kungen visade ånger skonade Jehova staden. (Jon 1:1, 2; 3:2, 5–10) På den tiden var Nineve en stor stad – ”det tog tre dagar att gå genom den”. (Jon 3:3) Den hade över 120 000 invånare. (Jon 4:11) Bibelns beskrivning av staden strider inte mot arkeologiska fynd. André Parrot, tidigare chefsintendent vid det franska nationalmuseet, säger:

”Den del av London som i dag ligger innanför stadens gamla gränser är något helt annat än det som man kallar ’Stor-London’ – ett uttryck som också omfattar förorterna och alltså betecknar ett mycket större område. På motsvarande sätt kan de som bodde långt från Assyrien ha uppfattat namnet ’Nineve’ som en benämning på det som nu kallas ’den assyriska triangeln’ ... som sträcker sig från Khorsabad i norr till Nimrud i söder och som har en närmast sammanhängande bebyggelse längs en sträcka på ca 40 kilometer. ...

Felix Jones beräknade att Nineves befolkning kan ha uppgått till 174 000, och M. E. L. Mallowan hittade för inte så länge sedan under sina utgrävningar i Nimrud en stele där det sägs att Assurnasirpal hade inbjudit det otroliga antalet av 69 574 gäster till ett gästabud. Mallowan menar att om man tar hänsyn till att ett antal utlänningar var inbjudna kan befolkningen i Kalah (Nimrud) ha uppgått till 65 000. Men Nineve täcker dubbelt så stor yta som Nimrud, och därmed kan uppgiften i Jona 4:11 betraktas som indirekt bekräftad.” (Nineveh and the Old Testament, 1955, sid. 85, 86; se JONA nr 1; JONAS BOK.)

Ödeläggelsen av staden uppfyller profetior. Även om nineviterna ändrade sinne när Jona hade predikat för dem (Mt 12:41; Lu 11:30, 32) vände de senare tillbaka till sina onda vägar. Några år efter det att den assyriske kungen Sanherib hade blivit mördad i sin gud Nisroks hus i Nineve (2Ku 19:36, 37; Jes 37:37, 38) förutsade Nahum (1:1; 2:8–3:19) och Sefanja (2:13–15) att den onda staden skulle bli ödelagd. Deras profetior uppfylldes när Nabopolassar, Babylons kung, och medern Kyaxares förenade sina styrkor och belägrade och intog Nineve. Uppenbarligen stacks staden i brand, eftersom man ser spår och skador av eld och rök på många assyriska reliefer. I den babyloniska krönikan om Nineves förstöring sägs det: ”De förde bort det stora bytet från staden och templet (och) [förvandlade] staden till en ruinhög.” (Assyrian and Babylonian Chronicles, A. Grayson, 1975, sid. 94; BILD, bd 1, sid. 958) Nineve är fortfarande en öde plats, och på våren kan man se hjordar av betande djur vid och på Kouyunjik.

Tidpunkten för Nineves fall. Tidsangivelsen för Nineves fall är inte längre synlig på den kilskriftstavla som berättar om händelsen, men sammanhanget visar att det inträffade i Nabopolassars 14:e år. Det går också att tidsbestämma ödeläggelsen av Nineve med hjälp av Bibelns kronologi. Enligt en babylonisk krönika besegrades egyptierna vid Karkemish i Nabopolassars 21:a regeringsår. Bibeln visar att detta inträffade i Jehojakims fjärde regeringsår, dvs. 625 f.v.t. (Jer 46:2) Nineves fall, som inträffade (ca sju år tidigare) under Nabopolassars 14:e regeringsår, bör därför ha ägt rum 632 f.v.t. (Se ASSYRIEN [Världsväldets undergång].)