Lärdomar från Skrifterna: Mika 1:1—7:20
Jehovas rättvisa och namn förhärligas
PROFETEN Mika levde på 700-talet f.v.t., en tid av avgudadyrkan och orättvisa i Israel och Juda. De förhållanden som rådde då motsvarar i så hög grad dem som råder nu att Mikas budskap och varningar är tillämpliga också i vår tid. Och de positiva budskap som han också framförde ger oss ett verkligt hopp i en värld som behärskas av Satan. — 1 Johannes 5:19.
Mikas budskap sammanfattas kanske bäst i följande tre uttryck: ”Ve dem som ... utövar vad ont är.” ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du utövar rättvisa och älskar omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” ”Vi för vår del kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn ... för evigt.” — Mika 2:1; 6:8; 4:5; NW.
Avgudadyrkan fördöms
Jehova tolererar inte syndare hur länge som helst. Avgudadyrkan och uppror sprider sig i Israel och Juda. Därför tjänar Jehova som ett vittne mot dem. Deras bilder kommer att krossas. Avgudadyrkarna kommer att bli skalliga ”som örnen” och kommer att drabbas av ”landsflykt”. — 1:1—16, NW.
För de trogna bevisar sig Jehova vara hoppets Gud. Intrigerande despoter fördöms som tjuvar och rövare. ”Olycka” kommer att drabba dem. Men ”de kvarvarande av Israel” får löfte om att återföras. ”I endräkt kommer jag att sätta dem, som en småboskapshjord i fållan”, säger Jehova. — 2:1—13, NW.
Jehova förväntar att de som axlar ansvar bland hans folk skall utöva rättvisa. Till Israels förtryckande ledare sägs det: ”Tillkommer det inte er att känna till rättvisa? Ni som hatar det goda och älskar det onda, ni som river av människor deras hud och deras organism från benen i deras kropp.” ”Med Jehovas ande, och av rättvisa och väldighet”, förkunnar Mika Guds domar mot dem. Han säger att de orättfärdiga ledarna dömer för mutor, att prästerna undervisar för betalning och att profeterna utövar spådom för pengar. Därför kommer Jerusalem att bli ”rätt och slätt ruinhögar”. — 3:1—12, NW.
Ett hoppets budskap
Sann tillbedjan kommer att utövas över hela jorden. Mika profeterar att ”i dagarnas slutskede” kommer människor av många nationer att undervisas om Jehovas vägar. Gud skall ”avkunna dom”, och det kommer inte mer att bli krig. Sanna tillbedjare kommer att vandra i Jehovas, sin Guds, namn för evigt. Trots landsförvisning och plåga kommer hans folk att befrias ur sina fienders hand. — 4:1—13, NW.
Vi kan lita på Guds utlovade befriare. En härskare från Bet-Lehem kommer att vakta sin hjord i Jehovas kraft eller styrka. ”Befrielse från assyriern” (NW) förutsägs. En kvarleva av sanna tillbedjare kommer att bli lik uppfriskande dagg och ymniga regnskurar, och alla slag av falsk religion och demonism kommer att utrotas. — 5:1—15.
Jehovas rättvisa kommer att råda
Jehova förväntar att hans folk skall hålla sig till hans rättvisa och rättfärdiga normer. Vad har han gjort som skulle göra honom förtjänt av usel tillbedjan? Han har gjort goda ting för sitt folk. ”Och vad kräver Jehova i gengäld” annat än att de ”utövar rättvisa och älskar omtanke och är blygsamma” (NW), när de vandrar med sin Gud? Om de fortsätter med sitt ondskefulla ”våld” (NW) och sin exploatering, kan de endast förvänta hans ogynnsamma dom. — 6:1—16.
Vi bör lita på Jehovas rättvisa och barmhärtighet. Till och med familjemedlemmar kommer att bli fiender. Men Mika säger: ”Jag skall visa en väntande inställning gentemot min frälsnings Gud. Min Gud kommer att höra mig.” Profeten litar på Jehovas rättvisa och vet att Gud sannerligen inte kommer ”att hålla fast vid sin vrede för evigt, för han finner behag i kärleksfull omtanke”. — 7:1—20, NW.
Lärdomar för vår tid: Jehova förväntar att hans folk skall utöva rättvisa. Med avseende på affärsmetoder måste den kristne faktiskt fråga sig själv: ”Kan jag vara moraliskt ren med falska vågskålar och med en pung med bedrägliga viktstenar?” (6:11, NW) I dessa yttersta dagar måste allt Jehovas folk bidra till hans jordiska organisations endräkt och ta emot undervisning om hans fridsvägar. Vi bör göra allt vi möjligtvis kan för att förhärliga Jehovas namn och främja sann tillbedjan. — 2:12; 4:1—4.
[Ruta på sidan 14]
GRANSKADE SKRIFTSTÄLLEN
o 1:16 — I Israel förknippades skallighet med skam, sorg och betryck. (Jesaja 3:24—26; 15:2, 3; Jeremia 47:5) I vissa hedniska nationer hade man gjort det till en sed att raka sitt huvud skalligt, när man sörjde en död anförvant. Även om naturlig skallighet inte ansågs vara oren under lagen, så skulle israeliterna inte raka sitt huvud i sorg, eftersom de var ”ett heligt folk för Jehova”. (5 Moseboken 14:1, 2, NW) Men Mika sade till Israel och Juda att de skulle skära av sitt hår på grund av sin syndfulla avgudadyrkande kurs, som diskvalificerade dem som ett heligt folk och gjorde dem och deras avkomlingar förtjänta av fångenskap. Det hebreiska ord som här har översatts med ”örn” (NW) kan åsyfta gåsgamen, som endast har lite mjukt vitt dun på huvudet. Även om den inte är av samma art som örnen, så anses den vara av samma familj.
o 2:12 (NW) — Dessa ord får sin nutida uppfyllelse i det andliga Israel. (Galaterna 6:16) Särskilt från år 1919 och framåt har vägen gjorts klar för den smorda kvarlevan att slippa ut från sin fångenskap i det religiösa stora Babylon. (Uppenbarelseboken 18:2) Som Mika förutsade, församlades de ”som en småboskapshjord i fållan, som en hjord mitt på dess betesmark”. Eftersom en ”stor skara” av ”andra får” sedan år 1935 har slutit sig till dem, har de verkligen kommit att ”larma av människor”. — Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16.
o 3:1—3 — Jehova, den omtänksamme herden, står verkligen i skarp kontrast till sitt forntida folks grymma ledare på Mikas tid. De misslyckades i sitt uppdrag att skydda hjorden genom att utöva rättvisa. De utnyttjade grymt de symboliska fåren inte bara genom att klippa dem, utan också genom att dra av dem huden — likt vargar. De ondskefulla herdarna berövade människorna rättvisa och utsatte dem för ”blodsutgjutelser”. (3:10, NW) Genom att vränga domarna berövade man de försvarslösa deras hem och livsuppehälle. — 2:2; jämför Hesekiel 34:1—5.
o 4:3 (NW) — Dessa ”många folk” och ”mäktiga nationer” skall inte uppfattas som identiska med de politiska nationerna och regeringarna. De är i stället individer ur alla nationer, människor som gör sig fria från sin nationalism och tar sin tillflykt till endräktig tjänst på Jehovas sanna tillbedjans berg. (Jesaja 2:2—4) Jehova ”avkunnar dom” och ”rättar till förhållandena” (NW) i andligt avseende för dessa troende som tar ståndpunkt för Guds rike. Dessa som tillhör den ”stora skaran” rättar sig efter Guds domar och smider sina svärd till plogbillar och lever således i frid med sina medvittnen för Jehova.
o 5:2 — Bet-Lehem Efrata. Detta Bet-Lehem identifierades antagligen så här på grund av att det fanns två städer som hette Bet-Lehem. Mika identifierar Bet-Lehem i Juda, som låg strax söder om Jerusalem. Den andra staden låg uppe i norr, i Sebulon. (Josua 19:10, 15) ”Efrata” eller ”Efrat” var ett tidigt namn för Bet-Lehem i Juda eller för trakten där omkring. (1 Moseboken 48:7; Rut 4:11) En sådan detaljerad identifikation understryker exaktheten i Guds profetiska löften om Messias.
o 6:8 (NW) — Mika förringade inte de syndförsonande offrens värde, utan betonade bara vad det var som var verkligt värdefullt i Jehovas ögon. (Jämför 5 Moseboken 10:12.) För att offren skulle vara godtagbara för Jehova måste syndaren visa egenskaperna rättvisa, omtanke och blygsamhet. Jehova söker samma sak i vår tjänst nu. — 1 Korintierna 13:4—8.
o 7:4 — Ett törnsnår och en taggig häck består av växter som kan riva sönder kläder och rispa huden. Mika beskrev här det moraliska förfallet för nationen på hans tid. Han menade därför tydligtvis att även den bäste bland de egensinniga israeliterna var lika farlig eller smärtsam som ett törnsnår eller en taggig häck var för alla som kom för nära.
[Bild på sidan 15]
Mika förutsade Jesu födelseort