19, 20. Vad fick de judar som förtröstade på Jehova vara med om?

¹⁹ Men de som förtröstar på Jehova kommer inte att få sitt hopp grusat. Jehova är trogen sina förbund med Abraham och David, och han visar barmhärtighet mot dem som likt Mika älskar honom och som är bedrövade över att deras landsmän har dragit sig bort från Gud. För de rättrådigas skull skall Gud återställa förhållandena i sin rätta tid.

²⁰ Det här händer år 537 f.v.t., då Babylon har fallit och en kvarleva av judarna återvänder till sitt hemland. Det är då som orden i Mika 2:12 får sin första uppfyllelse. Jehova säger: ”Jag kommer med visshet att samla dig, Jakob, alla som tillhör dig; jag kommer helt visst att församla de kvarvarande av Israel. I endräkt kommer jag att sätta dem, som en småboskapshjord i fållan, som en hjord mitt på dess betesmark; från dem kommer det att höras ett larm av människor.” Tänk så kärleksfull Jehova är! När han har tuktat sitt folk, låter han en kvarleva återvända och tjäna honom i det land som han gav åt deras förfäder.

22. Vilka två grupper har satt sitt hopp till Guds kungarike?

²² År 1919 bröt de trogna smorda kristna slutgiltigt med kristenheten och började förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike för alla nationerna. (Matteus 24:14) Först sökte de rätt på de kvarvarande av det andliga Israel. Sedan började ”andra får” församlas, och de två grupperna blev ”en hjord” under ”en herde”. (Johannes 10:16) Även om de nu tjänar Gud i 234 länder, har alla dessa trogna tillbedjare av Jehova verkligen blivit satta ”i endräkt”. I dag hörs från fårfållan ”ett larm av människor”, dvs. både män, kvinnor och barn. De hoppas inte på den här tingens ordning, utan på Guds kungarike som snart skall leda till ett jordiskt paradis.