Mika säger: ”Hennes rika män är uppfyllda av våld, och hennes invånare har talat lögn, och deras tunga är svekfull i deras mun.” (Mika 6:12) Det är viktigt att vi är medvetna om att de här profeterna fördömde dem som gjorde sig skyldiga till ”bedrägeri” och dem vars tunga var ”svekfull i deras mun”. Som kristna skulle vi säkert inte ljuga medvetet, men vi kan fråga oss: Handlar jag ibland bedrägligt, eller har jag en svekfull tunga i min mun? Vad vill Gud att jag skall göra?

13. Vilket annat problem bland Guds folk omtalas i Mika 6:12?

¹³ Mika 6:12 talar om för oss att Guds forntida folk behandlade andra illa bland annat genom att de ”talade lögn” och att deras tunga var ”svekfull i deras mun”. Men den här versen nämnde också en annan allvarlig brist. Det sägs att de rika männen var ”uppfyllda av våld”. Hur då, och vad kan vi lära oss av detta?

14, 15. Vilket rykte hade närliggande nationer när det gällde våld?

¹⁴ Tänk på det rykte som vissa närliggande nationer hade. Åt nordöst låg Assyrien med sin huvudstad, Nineve. Om Nineve skrev Nahum: ”Ve blodsutgjutelsens stad! Hon är alltigenom full av bedrägeri och av röveri. Byte uteblir inte!” (Nahum 3:1) Assyrierna var kända för sin aggressiva krigföring och sin grymhet mot krigsfångar. En del fångar brändes eller flåddes levande. På andra stack man ut ögonen eller skar av näsan, öronen eller fingrarna. I boken Fynd, forskare och forntidsgåtor sägs det: ”Namnet Nineve blev inbegreppet av [sinnebilden för] mord, plundring, förtryck, skam, krig och skräck.” Bibeln nämner en som var ögonvittne till (och som kanske själv var delaktig i) detta våld. Sedan kungen i Nineve hade hört Jonas budskap sade han med tanke på sitt folk: ”Må de klä sig i säckväv, både människor och husdjur; och må de ropa till Gud med kraft och vända tillbaka, var och en från sin onda väg och från det våld som är i deras händer.” (Jona 3:6–8)b

¹⁵ Grovt våld förekom inte bara i Assyrien. Edom, sydöst om Juda, skulle också straffas. Varför det? ”Edom skall bli en öde vildmark, på grund av våldet mot Judas söner, i vars land de utgöt oskyldigt blod.” (Joel 3:19) Tog edoméerna den här varningen till hjärtat och upphörde med sitt våld? Omkring två hundra år senare skrev Obadja: ”Dina väldiga män skall bli förfärade, Teman [en edomeisk stad]. ... På grund av våldet mot din bror Jakob skall ... [du] utrotas till oöverskådlig tid.” (Obadja, vers 9, 10) Hur var det då med Guds folk?

16. Vilket problem fanns på Amos tid och Habackuks tid, enligt vad de beskrev?

¹⁶ Amos beskrev situationen i Samaria, huvudstaden i det norra riket: ”’Se de många oroligheterna i staden och förtrycket där. Och de förstår inte att göra det som är rätt’, lyder Jehovas uttalande, ’dessa som hopar våld och skövling.’” (Amos 3:9, 10) Man skulle kanske kunna tro att det var annorlunda i Juda, där Jehovas tempel fanns, men Habackuk, som levde och verkade i Juda, frågade Gud: ”Hur länge skall jag kalla dig till hjälp mot våldet utan att du räddar? Varför låter du mig se ondskan, och varför fortsätter du att betrakta detta elände? Och varför är skövling och våld inför mig?” (Habackuk 1:2, 3; 2:12)

17. Vad kan ha varit orsaken till att våldet bredde ut sig bland Guds folk?

¹⁷ Kunde det vara så att våldet bredde ut sig bland Guds folk därför att de lät sig påverkas av den inställning som Assyrien, Edom och andra nationer hade? Salomo hade varnat för att detta skulle kunna hända: ”Avundas inte en våldsman, och välj inte någon av hans vägar.” (Ordspråksboken 3:31; 24:1) Längre fram sade Jeremia uttryckligen: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Lär er inte nationernas väg.’” (Jeremia 10:2; 5 Moseboken 18:9)