”Förbli i förväntan på mig”

”’Därför, förbli i förväntan på mig’, är Jehovas uttalande.” — SEFANJA 3:8.

1. Vilken varning gavs genom profeten Sefanja, och hur är den av intresse för människor som lever nu?

”JEHOVAS stora dag är nära.” Detta varningsrop framfördes av profeten Sefanja i mitten av 600-talet f.v.t. (Sefanja 1:14) Profetian uppfylldes inom 40 eller 50 år, då dagen för verkställandet av Jehovas domar kom över Jerusalem och över de nationer vilka i trots mot Jehovas suveränitet hade behandlat hans folk illa. Varför är detta av intresse för oss som lever nu vid slutet av 1900-talet? Jo, vi lever i den tid då Jehovas sista ”stora dag” snabbt närmar sig. Precis som på Sefanjas tid skall Jehova nu låta sin ”brinnande vrede” flamma mot den nutida motsvarigheten till Jerusalem, nämligen kristenheten, och alla de nationer som behandlar Jehovas folk illa och som trotsar hans universella suveränitet. — Sefanja 1:4; 2:4, 8, 12, 13; 3:8; 2 Petrus 3:12, 13.

Sefanja — ett modigt vittne

2, 3. a) Vad vet vi om Sefanja, och vad vittnar om att han var ett modigt Jehovas vittne? b) Vilka fakta hjälper oss att fastställa tidpunkten och platsen för Sefanjas profeterande?

² Man vet inte så mycket om profeten Sefanja, vars namn (hebreiska: Tsefan·jạh) betyder ”Jehova har dolt (gömt, förvarat som en skatt)”. Men till skillnad från andra profeter räknade han upp sin härstamning fyra generationer bakåt i tiden till ”Hiskia”. (Sefanja 1:1; jämför Jesaja 1:1; Jeremia 1:1; Hesekiel 1:3.) Detta är så ovanligt att de flesta bibelkommentatorer identifierar hans farfars farfar som den trogne kung Hiskia. Om detta stämmer, var Sefanja av kunglig härstamning, något som borde ha gett ökad tyngd åt hans hårda förkastelsedomar över Judas furstar och ha visat hans mod som ett Jehovas vittne och en Jehovas profet. Hans ingående kunskap om Jerusalems topografi och om det som hände i det kungliga hovet tyder på att han kan ha förkunnat Jehovas domar i själva huvudstaden. — Se Sefanja 1:8—11, fotnoter i NW, studieutgåvan.

³ Det är värt att lägga märke till att Sefanja, trots att han förkunnade Guds domar mot Judas ”furstar” (ädlingar eller stamhövdingar) och ”kungens söner”, inte nämner kungen själv i sin kritik.a (Sefanja 1:8; 3:3) Detta talar för att kung Josia redan hade visat intresse för sann tillbedjan, även om han, med tanke på den situation som Sefanja fördömde, tydligen ännu inte hade satt i gång sina religiösa reformer. Allt detta talar för att Sefanja profeterade i Juda under de första åren av Josias regering, vilken sträckte sig från år 659 till år 629 f.v.t. Sefanjas energiska profeterande gjorde säkert den unge Josia ännu mer medveten om den avgudadyrkan, det våld och den korruption som florerade i Juda vid den tiden, och det uppmuntrade honom säkert till hans senare kampanj mot avgudadyrkan. — 2 Krönikeboken 34:1—3.

Orsaker till Jehovas brinnande vrede

4. Hur uttryckte Jehova sin vrede mot Juda och Jerusalem?

⁴ Jehova hade goda skäl att känna vrede mot ledarna och invånarna i Juda och dess huvudstad Jerusalem. Genom sin profet Sefanja förklarade han: ”Jag skall räcka ut min hand mot Juda och mot alla Jerusalems invånare, och jag skall avskära från denna plats Baals kvarvarande, namnet på prästerna åt utländska gudar jämte prästerna och dem som på taken böjer sig ner för himlarnas här och dem som böjer sig ner, i det de ger Jehova svurna eder och ger svurna eder vid Malkam.” — Sefanja 1:4, 5.

5, 6. a) Hurdan var den religiösa situationen i Juda på Sefanjas tid? b) Hurdant var tillståndet hos Judas furstar och domare och deras underlydande?

⁵ Juda var besudlat av Baalsdyrkans förnedrande fruktbarhetsriter och av demonisk astrologi och dyrkan av den hedniske guden Malkam. Om Malkam är densamme som Molek, som somliga menar, då inbegrep Judas falska tillbedjan den avskyvärda sedvänjan att offra barn. Sådana religiösa sedvänjor var vämjeliga i Jehovas ögon. (1 Kungaboken 11:5, 7; 14:23, 24; 2 Kungaboken 17:16, 17) Dessa avgudadyrkare gav fortfarande eder i Jehovas namn, något som gjorde att de ännu mer ådrog sig hans vrede. Han skulle inte längre tolerera en sådan religiös orenhet och skulle döda både hedniska och avfälliga präster.

⁶ Dessutom var Judas furstar och domare korrumperade. Dess furstar var som rovlystna ”rytande lejon”, och dess domare kunde jämföras med glupska ”kvällsvargar”. (Sefanja 3:3) Deras underlydande anklagades för att fylla ”sina herrars hus med våld och bedrägeri”. (Sefanja 1:9) Materialismen var utbredd. Många utnyttjade situationen till att skaffa sig en förmögenhet. — Sefanja 1:13.

Tvivel om Jehovas dag

7. Hur lång tid före ”Jehovas stora dag” profeterade Sefanja, och hurdant var det andliga tillståndet hos många judar?

⁷ De katastrofala religiösa förhållanden som rådde på Sefanjas tid tyder, som vi redan har sett, på att han verkade som vittne och profet innan kung Josia började sin kampanj mot avgudadyrkan omkring år 648 f.v.t. (2 Krönikeboken 34:4, 5) Det verkar således som om Sefanja profeterade åtminstone 40 år innan ”Jehovas stora dag” kom över Judas rike. Under mellantiden hyste många judar tvivel och drog sig ”tillbaka” från att tjäna Jehova och blev likgiltiga. Sefanja talar om dem som ”inte har sökt Jehova och inte har frågat honom”. (Sefanja 1:6) Det fanns tydligen personer i Juda som var likgiltiga och inte brydde sig om Gud.

8, 9. a) Varför skulle Jehova inspektera de män som stelnade ”på sin drägg”? b) Hur skulle Jehova ägna uppmärksamhet åt Judas invånare och åt deras civila och religiösa ledare?

⁸ Jehova lät det bli känt att han ämnade inspektera dem som påstod sig vara hans folk. Han skulle ta reda på vilka bland dessa som bekände sig vara hans tillbedjare som i sina hjärtan hyste tvivel om hans förmåga eller avsikt att ingripa i människors angelägenheter. Han förklarade: ”Det skall ske på den tiden att jag omsorgsfullt kommer att söka igenom Jerusalem med lampor, och jag skall ägna uppmärksamhet åt de män som stelnar på sin drägg och som säger i sitt hjärta: ’Jehova kommer inte att göra något gott, och han kommer inte att göra något ont.’” (Sefanja 1:12) Uttrycket ”män som stelnar på sin drägg” (en hänsyftning på vinframställning) åsyftar dem som likt dräggen på botten av ett vinfat hade slagit sig till ro och som inte ville bli störda av något tillkännagivande om ett omedelbart förestående ingripande av Gud i mänsklighetens angelägenheter.

⁹ Jehova skulle ägna uppmärksamhet åt Judas och Jerusalems invånare och åt deras präster som hade blandat upp tillbedjan av honom med hednisk religion. Om de kände sig säkra som under skyddet av nattmörkret inom Jerusalems murar, skulle han leta reda på dem som med lysande lampor, vilka skulle tränga igenom det andliga mörker som de hade tagit sin tillflykt till. Han skulle skaka ut dem ur deras religiösa likgiltighet, först genom skräckinjagande domsbudskap och sedan genom att verkställa dessa domar.

”Jehovas stora dag är nära”

10. Hur beskrev Sefanja ”Jehovas stora dag”?

¹⁰ Jehova inspirerade Sefanja att tillkännage: ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den hastar mycket. Ljudet av Jehovas dag är bittert.” (Sefanja 1:14) Ja, bittra dagar låg verkligen framför alla som vägrade att lyssna till varningen och återvända till den rena tillbedjan — präster, furstar och folket. Profetian fortsätter med att beskriva den dag då domen skulle verkställas: ”Den dagen är en dag av förgrymmelse, en dag av trångmål och av ångest, en dag av oväder och av ödeläggelse, en dag av mörker och av dunkel, en dag av moln och av tjockt dunkel, en dag av hornljud och av larmsignal, mot de befästa städerna och mot de höga hörntornen.” — Sefanja 1:15, 16.

11, 12. a) Vilket domsbudskap uttalades mot Jerusalem? b) Skulle materiellt välstånd rädda judarna?

¹¹ Babylons härar skulle inom några få korta årtionden invadera Juda. Jerusalem skulle inte komma undan. Dess bostadskvarter och affärskvarter skulle ödeläggas. ”’Det skall ske på den dagen’, är Jehovas uttalande, ’att ljudet av ett högt rop skall höras från Fiskporten och ett tjutande från den andra stadsdelen och ett stort brak från kullarna. Tjut, ni invånare i Maktesh [en del av Jerusalem], ty allt handelsfolket har tystats; alla som väger upp silver har avskurits.’” — Sefanja 1:10, 11, fotnot i NW, studieutgåvan.

¹² Eftersom många av judarna vägrade att tro att Jehovas dag var nära, var de mycket engagerade i lönsamma affärsprojekt. Men genom sin trogne profet Sefanja förutsade Jehova att deras förmögenhet skulle bli ”till rov och deras hus till en ödslig ödemark”. De skulle inte komma att dricka det vin de framställde, och ”varken deras silver eller deras guld” skulle ”kunna befria dem på Jehovas förgrymmelses dag”. — Sefanja 1:13, 18.

Andra nationer döms

13. Vilket domsbudskap uttalade Sefanja mot Moab, Ammon och Assyrien?

¹³ Genom sin profet Sefanja gav Jehova också uttryck åt sin vrede mot de nationer som hade behandlat hans folk illa. Han förklarade: ”’Jag har hört Moabs smädelse och Ammons söners skymford, med vilka de har smädat mitt folk och fortsatt att uppträda stormodigt mot deras landområde. Därför, så sant jag lever’, är härars Jehovas, Israels Guds, uttalande, ’kommer Moab för sin del att bli alldeles som Sodom och Ammons söner som Gomorra, en plats som nässlor tagit i besittning och en saltgrop och en ödslig ödemark, ja till obestämd tid. ... Och han kommer att räcka ut sin hand mot norr, och han kommer att tillintetgöra Assyrien. Och han kommer att göra Nineve till en ödslig ödemark, en vattenlös trakt lik vildmarken.’” — Sefanja 2:8, 9, 13.

14. Vad finns det som visar att främmande nationer uppträdde ”stormodigt” mot israeliterna och deras Gud, Jehova?

¹⁴ Moab och Ammon var sedan gammalt Israels fiender. (Jämför Domarna 3:12—14.) Mesastenen i Louvren i Paris har en inskription med ett skrytsamt påstående av den moabitiske kungen Mesa. Han berättar där stolt om att han har intagit flera israelitiska städer med hjälp av sin gud Kemos. (2 Kungaboken 1:1) Jeremia, som var samtida med Sefanja, berättar att ammoniterna hade tagit Gads område i Israel i besittning i sin gud Malkams namn. (Jeremia 49:1) När det gäller Assyrien hade kung Salmanassar V belägrat och intagit Samaria omkring hundra år före Sefanjas tid. (2 Kungaboken 17:1—6) Lite längre fram anföll den assyriske kungen, Sanherib, Juda, intog många av dess befästa städer och hotade rentav Jerusalem. (Jesaja 36:1, 2) Hans talesman uppträdde verkligen stormodigt mot Jehova, när han krävde att Jerusalem skulle kapitulera. — Jesaja 36:4—20.

15. Hur skulle Jehova förödmjuka gudarna i de nationer som hade uppträtt stormodigt mot hans folk?

¹⁵ Psalm 83 nämner ett antal nationer, däribland Moab, Ammon och Assyrien, vilka uppträdde stormodigt mot Israel och skrytsamt förklarade: ”Kom och låt oss utplåna dem som nation, så att Israels namn inte mer blir ihågkommet.” (Psalm 83:4) Profeten Sefanja meddelade modigt att alla dessa stolta nationer och deras gudar skulle förödmjukas av härars Jehova. ”Detta är vad de kommer att få i stället för sin stolthet, därför att de smädade och fortsatte att uppträda stormodigt mot härars Jehovas folk. På ett sätt som inger fruktan kommer Jehova att handla mot dem; ty han kommer sannerligen att utmärgla alla jordens gudar, och man kommer att böja sig ner för honom, var och en från sin plats, nationernas alla öar.” — Sefanja 2:10, 11.

”Förbli i förväntan”

16. a) För vilka var det en källa till glädje att Jehovas dag skulle komma, och varför? b) Vilken väckande maning gick ut till hans trogna kvarleva?

¹⁶ Även om andlig försoffning, skepticism, avgudadyrkan, korruption och materialism var vanligt förekommande bland Judas och Jerusalems ledare och många av dess invånare, så lyssnade av allt att döma några trogna judar på Sefanjas varningsprofetior. De var bedrövade över Judas furstars, domares och prästers avskyvärda sedvänjor. Sefanjas uttalanden var en källa till tröst för dessa lojala. Eftersom Jehovas dag, när den kom, skulle sätta stopp för sådana avskyvärda sedvänjor, var den för dem en källa till glädje och inte till ångest. Denna trogna kvarleva lyssnade till Jehovas väckande maning: ”’Därför, förbli i förväntan på mig’, är Jehovas uttalande, ’till den dag då jag står upp till bytet, ty mitt rättsliga beslut är att samla nationer, att jag skall församla kungariken, för att utgjuta över dem min förkastelsedom, all min brinnande vrede.’” — Sefanja 3:8.

17. När och hur började Sefanjas domsbudskap uppfyllas på nationerna?

¹⁷ De som lyssnade till den varningen blev inte överrumplade. Många fick uppleva uppfyllelsen av Sefanjas profetia. År 632 f.v.t. intogs Nineve och ödelades av förenade styrkor av babylonier och meder och horder från norr, antagligen skyter. Historikern Will Durant berättar: ”En här av babylonier under Nabopolassar förenade sig med en här av meder under Kyaxares och en hord av skyter från Kaukasus och intog förvånansvärt lätt och snabbt citadellen i norr. ... I ett enda slag försvann Assyrien ur historien.” Detta var exakt vad Sefanja hade profeterat om. — Sefanja 2:13—15.

18. a) Hur verkställdes Guds dom över Jerusalem, och varför det? b) Hur uppfylldes Sefanjas profetia om Moab och Ammon?

¹⁸ Många judar, som förblev i förväntan på Jehova, fick också uppleva hur hans domar verkställdes över Juda och Jerusalem. Så här hade Sefanja profeterat om Jerusalem: ”Ve henne som gör uppror och befläckar sig, den förtryckande staden! Hon lyssnade inte till en röst; hon tog inte emot tuktan. På Jehova förtröstade hon inte. Till sin Gud närmade hon sig inte.” (Sefanja 3:1, 2) På grund av sin otrohet belägrades staden Jerusalem två gånger av babylonierna och intogs och ödelades slutligen år 607 f.v.t. (2 Krönikeboken 36:5, 6, 11—21) När det gäller Moab och Ammon blev de, enligt den judiske historikern Josephus, anfallna och erövrade av babylonierna i det femte året efter Jerusalems fall, och precis som det var profeterat upphörde de därefter att finnas till.

19, 20. a) Hur belönade Jehova dem som förblev i förväntan på honom? b) Varför angår dessa händelser oss, och vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁹ Det var trosstärkande för både de judar och de icke-judar som förblev i förväntan på Jehova att få uppleva uppfyllelsen av dessa och andra detaljer i Sefanjas profetia. Bland dem som överlevde det ödeläggande som drabbade Juda och Jerusalem var Jeremia, etiopiern Ebed-Melek och rekabiten Jehonadabs hus. (Jeremia 35:18, 19; 39:11, 12, 16—18) De trogna landsflyktiga judar och deras avkomlingar som fortsatte att vänta på Jehova blev en del av den lyckliga kvarleva som befriades ur Babylon år 537 f.v.t. och som återvände till Juda för att återupprätta den rena tillbedjan. — Esra 2:1; Sefanja 3:14, 15, 20.

²⁰ Vad innebär då allt detta för oss i vår tid? De avskyvärda ting som nu händer i kristenheten motsvarar på många sätt förhållandena på Sefanjas tid. Det är också så att de attityder som man kan se i våra dagar, ibland även bland Jehovas folk, liknar judarnas attityder på den tiden. Detta skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Repetition

◻ Hurdan var den religiösa situationen i Juda på Sefanjas tid?

◻ Vilka förhållanden rådde bland furstarna och domarna, och vilken attityd hade många människor?

◻ Hur uppträdde nationerna stormodigt mot Jehovas folk?

◻ Vilken varning gav Sefanja Juda och andra nationer?

◻ Hur blev de som förblev i förväntan på Jehova belönade?

[Bild på sidan 9]

Mesastenen bekräftar att den moabitiske kung Mesa talade smädande ord mot det forntida Israel

[Bildkälla]

Mesastenen: Musée du Louvre, Paris

[Bild på sidan 10]

Denna kilskriftstavla med den babyloniska krönikan berättar om hur Nineve ödelades av förenade härar, något som bekräftar Sefanjas profetia

[Bildkälla]

Kilskriftstavla: Genom tillmötesgående från British Museum