Lärdomar från Skrifterna: Sefanja 1:1—3:20
Sök Jehova och tjäna honom helhjärtat
OMKRING 50 år innan babylonierna ödelade det avfälliga Juda tillkännagav Jehova genom sin profet Sefanja: ”Jag skall rycka bort och förgöra allt vad på jorden är.” (1:1, 2) Men Gud visade också sitt folk vägen till säkerhet. (2:3; 3:9) I detta avseende innehåller Sefanjas bok värdefulla lärdomar för alla som nu står inför ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. — Uppenbarelseboken 16:14.
Jehovas dag är nära
Med tanke på hur nära Jehovas dag är bör alla som har avlägsnat sig från Gud snabbt återvända till honom. Bland dem som Gud skall ”rycka bort och förgöra” är de ”som har vikit bort från Herren [Jehova]”. De har vänt sig bort och intresserar sig inte längre för Guds vilja. Vilken farlig situation! Den bör omedelbart rättas till. — Sefanja 1:3—11.
Materiellt välstånd skänker ingen säkerhet på Jehovas dag. Somliga som påstår sig tjäna Jehova är helt upptagna av materiella strävanden och att ordna det bekvämt för sig. Vilket självbedrägeri! Deras materiella ägodelar kommer inte att skänka någon säkerhet på ”den dagen”. — Sefanja 1:12—18.
Räddning möjlig
För att bli dold på Jehovas dag krävs mer än ytlig kunskap i Skrifterna. De ”ödmjuka”, som har ”följt hans eget rättsliga beslut”, får förmaningen: ”Sök Jehova”, ”sök rättfärdighet”, ”sök ödmjukhet”. Endast de som har ”hållit ut till slutet” kommer att bli räddade. — Sefanja 2:1—3, NW; Matteus 24:13.
Nationer som förtrycker Jehovas folk i vår tid kommer att bli tillintetgjorda. De kommer att få erfara samma sak som Moab, Ammon, Assyrien och andra nationer runt omkring Juda. Även det stora Babylon har tillintetgörelse att vänta sig. (Uppenbarelseboken 18:4—8) Detta uppmuntrar oss verkligen att energiskt fortsätta att förkunna Guds dom. — Sefanja 2:4—15.
Ett återupprättat folk
Jehova förbereder nu sitt folk för överlevnad. Har du övergett babyloniska uppfattningar och börjat tala ett ”rent språk”, ett språk som utgörs av bibelns oskattbara sanningar? Har du ”anropat Jehovas namn” genom att överlämna dig åt honom? Bär du fram ”en gåva”, det vill säga ”frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”? För att få överleva måste man tjäna ”skuldra vid skuldra” med Jehovas överlämnade folk. — Sefanja 3:1—10, NW; Romarna 10:13—15; Hebréerna 13:15.
För att få överleva måste vi söka Jehova och hålla hans heliga namn högt. Högmodighet, orättfärdighet och lögn hör inte hemma bland hans folk. (Efesierna 4:25—32) Endast ”ödmjuka och ringa” kommer att bli räddade, när han helgar sitt namn. — Sefanja 3:11—20, NW.
Lärdomar från Skrifterna: Haggai 1:1—2:24
HAGGAIS bok för oss tillbaka till året 520 f.v.t., 17 år efter det att en judisk kvarleva hade återvänt till Jerusalem för att återuppbygga Jehovas tempel. (Haggai 1:1) Det var en tid då alla skulle rikta sina hjärtan mot Jehovas verk. Likväl fann Jehova det nödvändigt att sända profeten Haggai för att påminna sitt folk om deras förpliktelse. Finns det några lärdomar för oss i detta?
Sätt Jehovas verk främst
Sätt aldrig materiella intressen framför andliga plikter. Judarna som återvände till sitt hemland hade anledning att vara oroliga över ekonomisk osäkerhet, fientliga grannar och så vidare. Men det var inte det som var orsaken till deras försumlighet, med tanke på deras lyxiga levnadsförhållanden. Först sedan de hade väckts av Haggai började de att arbeta på templet. Likaså behöver vi i vår tid följa maningen att ”rikta ert hjärta mot era vägar” och vara säkra på att vi stöder Guds verk så helt och fullt som möjligt. — Haggai 1:2—15, NW.
Jehova välsignar deras ansträngningar som helhjärtat utför hans verk. Gud välsignade det arbete Serubbabel och andra judar utförde i samband med förfärdigandet av templet, och dess härlighet skulle överträffa det forna templets. Genom att ”en stor skara” ger gensvar till Rikets budskap i vår tid kommer ”alla nationers åtråvärda ting” till Jehovas andliga tempel, och han fyller sitt ”hus med härlighet”. — Haggai 2:2—10, NW; Uppenbarelseboken 7:9.
Det krävs helhjärtad tjänst
Det är bara när vi är rena, när vårt motiv är rent och när vi tjänar Jehova med fullständigt hjärta som vår tillbedjan har ett värde. Judarna blev orena av att försumma Guds hus, men Jehova välsignade dem så fort arbetet med templet kom i gång. Om vi skall få åtnjuta Jehovas välsignelse, måste vi alltså rätta till allt som behöver uppmärksammas och rikta vårt hjärta mot hans verk. (Jämför 4 Moseboken 19:11—13.) Må vi, medan vi väntar på att Jehova skall skaka himlarna och jorden och omstörta kungariken, följa den motbildlige Serubbabel, Jesus Kristus, och helhjärtat ta del i Jehovas verk. — Haggai 2:11—24.
[Ruta på sidan 30]
GRANSKADE SKRIFTSTÄLLEN
o Sefanja 1:5 — Malkam, troligen samma som Milkom eller Molok, var den främste av ammoniternas falska gudar. (1 Kungaboken 11:5, 7) Dyrkan av Molok inbegrep avskyvärda barnoffer och fördömdes i lagen. — 3 Moseboken 20:2—5; Apostlagärningarna 7:42, 43.
o Sefanja 2:14 — Som det hade förutsagts blev det ödelagda Nineves omkullvräkta pelare och deras kapitäler en plats för fåglar och djur. Fåglar, och antagligen också vinden, hördes ”ljuda” i de övergivna fönstren. Portar och även palatsens interiörer blev förödda.
o Sefanja 3:9 — Ett gemensamt mänskligt språk utgör ingen garanti för enhet, vilket visas av de krig som utkämpats mellan folk med samma språk. ”Rent språk” betyder här bibelns sanning, ”mönstret av sunda ord”. (2 Timoteus 1:13) Det övervinner stolthet, förhärligar Gud och förenar alla som talar det.
o Haggai 1:6 — Eftersom judarna försummade Jehovas tempel, hade de inte hans välsignelse. Följaktligen sådde de mycket men inbärgade dåliga skördar och hade inte tillräckligt med mat och dryck för att fylla sina behov. De hade för lite och för dåliga kläder för att hålla sig varma, och för dem som tjänade pengar föreföll det som om de lade pengarna i en pung full av hål. Må vi, till skillnad från dessa judar, aldrig försumma Guds intressen. — Ordspråksboken 10:22; Nehemja 10:39.
o Haggai 2:10 — Det ”forna” templet, som byggdes av Salomo, stod i 420 år, medan ”detta hus” användes i 584 år (515 f.v.t.—70 v.t.). Det andra templet varade alltså längre. Fler tillbedjare samlades i det, som vid pingsten år 33 v.t., då judar och proselyter församlades från långt utanför Judeen. Dessutom undervisade Jesus i detta andra tempel. Dessa faktorer gjorde att det fick större religiös härlighet.